Dagboksblad tisdag 1 februari 2011

Tisdag är vanligtvis ordensdag, men första tisdagen i februari är ett undantag. Då är det IOGT-NTO:s och NBV:s tävling musikleken. Och den hålls hemma hos oss. Väldigt trevligt. Men innan det nöjet brakade loss hade jag en rolig dag på jobbet. Käkade lunch med en arbetskamrat jag inte träffa på väldigt länge. Pratade om viktiga saker i livet och om framtiden. Sedan hade jag ett möte med en projektledare, som jag inte är chef över. Vi hade olika uppfattningar om hur hon borde organisera sitt projekt. Jag brukar ju kunna få som jag vill när jag höjer rösten tillräckligt mycket och är allmänt bufflig. Det är sällan en medveten strategi, det bara blir så. Idag berättade jag vad jag ville och hon berättade vad hon ville. Vi lyfte fram de fördelar vi såg med våra respektive förslag. Och efter en liten stund hade jag fått som jag ville. När jag lämnade mötet konstaterade jag till min förvåning att jag hade fått som jag ville, inte genom att gapa och skrika utan genom att sitta helt tyst. Fan vad jag känner mig nöjd med att få som jag vill utan att gå på som en bulldoozer. Hoppas bara jag har rätt. Det får vi se.

Kvällen ägnades alltså åt musikleken. Ett stort antal medlemmar från min IOGT-NTO-förening kom hem till oss, och vi lyssnade på en utskickad skiva med musik och frågor, drack kaffe, funderade vidare, kollade på youtube, googlade, lyssnade på Spotify, tänkte och hade till sist fått ihop det mesta. Det vi inte klarade ut har jag ensam framför datorn nu löst. Nu ska jag gå och lägga mig.