Dagboksblad söndag 4 september 2011

Efter en lagom seg morgon med morgonfika och frukost masade vi oss iväg till Finska ambassaden. Inte för att vi hade några direkta ambassadrelaterade ärenden att hantera, utan för att det är ganska bra att parkera bilen där om man ska hundpromenera på Djurgården. Och det skulle man. Tillsammans med Tristan och Myras flock. Men utan Tristan. Det blev en promenad bort till Rosendals trädgårdar för fika, och så tillbaka till bilen igen. Kanonväder var det, fikat var gott och sällskapet utsökt. Vad mer kan man egentligen begära av en söndag?

Hemkomna blev det lite soffan och en god bok. Lite senare en bröddeg som ville bli satt, och därefter gräsklippning. När jag går där och klipper i godan ro får jag plötsligt höra hur det smäller till av helvete i gräsklipparen, och sedan börjar den vibrera som fan och gå ojämnt. Det visar sig att någon jävel hade lagt en stor sten mitt i gräsmattan. Och när jag vänder upp gräsklipparen för att inspektera knivarna ser jag att den ena knivens yttersta del har vikt sig. Precis som den ska göra visar det sig. Toppen är fastskruvad och meningen är att den ska vika sig när man kör på något hårt. Då ger jag upp och går in och käkar middag.

Efter middagen förser jag mig med skiftnycklar och lite fasta nycklar och ger mig i kast med gräsklipparen. Det visar sig vara en enkel sak att skruva loss den yttersta delen på ena knivbladet, vrida den rätt och skruva fast den igen. Och därefter klippte jag klart gräsmattan.

Lite senare på kvällen börjar larmanläggningen pipa. Det brukar betyda att något batteri är slut. Jag har en diger instruktionsbok till larmet, men jag har aldrig vågat läsa och sedan prova något på egen hand. Jag brukar alltid ringa G4S och be om hjälp. Så även nu. Dom berättar att det är en rörelsedetektor som behöver nya batterier. När jag bytt batteri och satt mig vid datorn i godan ro hör jag plötsligt hur larmet drar igång med full styrka. Något måste ha gått fel. Efter diverse samtal till G4S och en hel del meckande ger jag upp och konstaterar att det måste vara något fel på något. Antingen mig eller rörelsedetektorn. Jag blir ombedd att ringa kundtjänst i morgon, så det kommer jag att göra.

Brödet är nu bakat, liksom en äpplepaj. Äpplepajen har vi förgripit oss på, men bröden ligger än så länge orörda. Min plan är att strax gå och koka te, göra mig några smörgåsar av det nya brödet och sedan lägga mig och läsa en god bok.