Dagboksblad lördag 27 mars 2010

Morgonfika? Självklart. Ligga och lyssna på Ring så spelar vi? Nix, inte idag. Efter en stunds mys med Ia i soffan blev det frukost och sedan hundpromenad. När vi passerade ett hus kommer liten skithund utfarandes och började skälla på oss. Den följde efter oss och stannade inte, trots att ägaren ropade på hunden. Då tänkte jag att det var bäst att hjälpa till, så min vana trogen tar jag några snabba steg mot hunden och skriker åt den. Inte så mycket tar jag i, för jag vill ju inte skrämma ihjäl hunden. Det hjälpte dock inte, så jag försöker en gång till, och nu tar jag i lite mer. Och då förstår Ia vad vi har för uppdrag, så hon sätter av i full fart mot skithunden, och hade jag inte haft henne kopplad hade hon käkat upp hunden. Snacka om att läsa mig och att vilja hjälpa till. Skithunden lommar hemåt efter denna tillsägelse från oss båda.

Drygt en och en halv timme var vi ute. Och jävlar vad hunden var skitig sedan. En hundpromenad, en omgång med hunden i duschen. Tre hundpromenader, tre omgångar med hunden i duschen. I morgon ska jag lära Ia kissa på en tidning i hallen och inte gå en meter utomhus.

Efter en rejäl hundtvagning åkte jag till stan. Letade upp det väl omtalade bageriet Fabrique på Odengatan, köpte lite bröd och bullar, och åkte sedan och parkerade bilen. Gled i på espressobaren Primafila på Upplandsgatan ( som jag så ofta gör när jag är i stan på lördagarna och parkerar bilen runt Tegnerlunden), tog en espresso och pratade lite hundar med en annan gäst som hade med sig sin lilla skithund. Givetvis vill jag hälsa även på skithundar (dom är ju trots allt hundar även om dom är små), så jag sätter mig försiktigt på huk, vänder bort blicken, sträcker fram handen och hunden kommer på en gång. Ägaren konstatera att jag måste ha hund eftersom hans hund är mycket reserverad mot främlingarn i vanliga fall. Det intressanta att detta inte är första gången jag etablerat kontakt med skygga hundar på ungefär detta sätt. Och det funkar lika bra varje gång.

Målet för dagens besök i stan var att köpa ett fodral till min nya espressobryggare. Detta är ju en sak man inte klarar sig utan, men ska man kunna använda den fullt ut måste man ju ha ett fodral också.

Sedan hem för att ta emot några gäster. Förra veckan ringde en arbetskamrat (på långt håll. Vi jobbar inte ihop men känner varandra ändå lite grann), för hon visste att vi hade en lagotto. (Hon hade sett mig i lagottomontern på Stora Stockholm 2008). Hon hade bekanta som funderade på att köpa en lagotto, och dom ville gärna träffa en lagotto och dess ägare för mer info. Och för att testa lite allergireaktioner. Därför hade jag bjudit hem denna familj till i eftermiddags, för att de skulle få känna hur ett ostädat hem fullt med lagottohår är för en allergiker, och dels för att svara på frågor om lagotto. Man kan säga att jag gjorde vad jag kunde för att skrämma dem. Mycket pälsvård, ingen nybörjarhund, en hund som kräver att man säger till och visar vem som bestämmer, en hund som har problem med höfterna, en hund som helt enkelt är underbar. Men det är ju viktigt för hunden att den kommer till en familj som är beredd på att ge hunden ett så bra liv det bara någonsin går. Om jag sedan raserar den familjens drömmar om ett enkelt och mysigt hundliv, det skiter jag faktiskt i. Å andra sidan, se på oss, och se hur det gick för oss. Oss var det ingen som skrämde, vi trodde ju på vad vi läst om enkel päslvård, lugn och stabil hund och så.

När hunddemonstrationen var slut gick jag på en liten eftermiddagspromenad, och sedan hem för att dra igång middagen, dvs stoppa in kycklingen i ugnen. Sedan åkte jag och handlade.

Efter middagen blev det ytterligare en hundpromenad, sedan dags att släcka alla ljus. För att kunna gå på toaletten var jag tvungen att ta med mig laptop-datorn, och lysa med skärmen. Sedan fika och så tittade vi på Irene Huss-filmen Guldkalven, och nu har jag hamnat framför datorn. Frågan är om jag ska pilla lite med bilder, eller om jag ska gå och lägga mig, eller om jag ska börja förbereda min riskkurs inför tisdagens kurstillfälle. Denna gång ska, som bonus, kursen hållas på engelska. Kanske inte min favorit, men va´ fan. Eller också gör jag det i morgon. Man kan ju koka lite te och titta lite på TV också. Vi får se vad det blir.