Dagboksblad 28 november 2008

Redan i morse ringde det en läkare från vårdcentralen för att tala med mig och äldsta dotterns ömma häl. Fan vad len i käften hon var. Hon förklarade också att eftersom det inte var några skelettförändringar är det med all säkerhet en av slemsäckarna som blivit inflammerad. Det kan bero på belastning till följd av dåliga skor. Förmodligen går det förr eller senare över av sig själv, men läkaren lovade att skriva ut antiinflammatorisk medicin som skulle kunns påskynda läkningen. Ett mycket bra samtal.

Frun ringde på eftermiddagen och sa att dom hade ringt från hunddagis. Det hade hänt en liten olycka. Ia hade sprungit rakt in i ett kardborresnår, och hon var alldeles full med kardborrar. Ia gillade itne när dom försökte plocka bort dem så dom undrade om dom fick klippa bort kardborrarna i stället. I HELVETE, svarade inte frun, men det var innebörden i hennes svar. Därför har vi ägnat en del av kvällen åt att rensa lagottopäls från kardborrar. Inge roligt, men efter en stund slutar Ia slänga med huvudet och försöka bitas.

Kvällen kröntes med premiären av På spåret. Inte så mycket för att programmet skulle vara så himla bra, men väl för att Peter Apelgren var med. Han kan pigga upp det mesta. Nu ska jag bara vänta på att det ska bli dags att hämta yngsta dottern från något fest någonstans. Frågan är bara när hon anser det är dags att bli hämtad. Inte allför sent hoppas jag.