Denna dag, min sista semesterdag hade jag en facklig förhandling mellan 9 och 12. Hon som är ordinarie förhandlare var sjukskriven efter en operation. Men likväl, hon tryckte i sig en massa smärtstillande goa piller, tog en taxi, och dök upp på förhandlingen i alla fall. Tämligen drogad, så det var nog bra att jag också var där. Efter den förhandlingen åkte vi och käkade lunch, och sedan körde jag hem henne. Vi tog en fika och sedan var det dags för mig att åka och hämta hunden.
Hemkommen gick jag en hundpromenad, och jävlar vad kallt det var ute. Sedan åkte yngsta dottern och jag till tågstationen för att möta frun och sedan åka mot stan. Men vi var lite sena, och jag försökte ringa frun och säga det, men hon svarade inte på mobilen. Precis när vi skulle åka smäller det till utav bara helvete bakom vårt hus. "Ungjävlar!" tänker jag. Vi hoppar in i bilen och kör iväg. När vi kommit en bit bort får jag se tre skitungar på gatan. Jag tvärnitar, hoppar ur bilen och skriker Vad fan håller ni på med. Jag går fram till den som har ett gäng raketer i handen, sliter åt mig dem och bryter sönder dem. Jag säger vad jag tycker om deras tilltag och så åker vi vidare. Dom såg rätt rädda ut sa yngsta dottern. Detta tog lite tid, så vi blir nästan en kvart försenade innan vi kom till stationen. Ingen fru finns där, och hon svarar fortfarande inte på mobilen. Många tankar går genom skallen. "Vilket sjukhus ligger hon på?", "Kommer polisen tro mig när jag säger att hon är borta?" och andra osmakliga tankar. Vi åker i alla fall hemåt. När vi svänger in på vår gata får vi se frun gå där. Gissa om man blir lättad. Hon hade givit upp att vänta på oss, och börjat gå hemåt. Och hon hade glömt telefonen på jobbet. Sånt är inte OK! Men det kan ju hända.
Betydligt lättad åker vi mot stan för att sammanstråla med äldsta dottern och gå på restaurang. God mat och mycket skratt gör att man blir på ett särdeles jävla gott humör, och två timmar senare åker vi hemåt, mätta och belåtna. Hemkomna blir det På Spåret på TV, och sedan läggdags.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar