Dagen började med, efter frukost förstås, ett födelsedagskalas. En av våra vänner fyllde år idag, och vi åkte dit på något slags improviserat födelsedagskalas klockan 10. Alltid lika roligt att träffa den familjen och det var väldigt länge sedan vi sågs.
Sedan åkte vi hem och gjorde väl egentligen ingenting. När vi gjort det färdigt åkte vi och hämtade hem kaninen som varit på sommarlov på en 4H-gård sedan i midsomras. Där gick det ingen nöd på henne. När vi kom dit sprang hon omkring i en spilta aldeles för sig själv och hade det hur trevligt som helst.
Småningom blev det dags att bege sig iväg för att hämta barn som just kommit till stan från lägret. Dom hade överlevt, trots spindlar i tältet och elaka sniglar som lurpassade i gräset, och när något oskyldigt barn passerade hoppade sniglarna på dem och bet dem i tårna.
Efter middagen hade det blivit så pass svalt att det kunde vara läge för en hundpromenad. Vi började dock med lite kantarellsök. Det gick alldeles utmärkt. Ia hittade inte bara kantarellerna, hon hittade också något annat. Som hhon vägrade släppa. Men det stack ut en liten bit av detta odefinierade som frun fick tag på, och hon var ännu envisare än Ia. Till slut fick vi loss vad-det-nu-var, och det visade sig vara ett ben från en fågel. Men vi snackar inte grillad kyckling om jag säger så. Lite senare hittade hon också nedre delen på benet, inklusive klon. Men den var inte rolig att behålla, så den släppte hon rätt snart. När vi sedan skulle gå noterade jag vissa mörka moln borta i horisonten och ifrågasatte lite försynt det lämpliga att gå en promenad just då. Dock var det ingen som lyssnade på mig, utan vi gav oss iväg. När vi kommit ungefär halvvägs brakade som man säger, helvetet löst. Åskan passerade på mellan fyra och sex sekunders avstånd, och det regnade. Och då menar jag regnade. Inget fjösigt sommarregn, utan DET REGNADE. Det tog 30 sekunder innnan min skjorta var genomblöt, och runt en minut innan byxorna var genomblöta. Jag blev nervös för telefonen som låg i fickan, men kreativ som jag var stoppade jag den i en bajspåse, och vips låg det vattenskyddad. Vi tog skydd i en busskur tills det värsta gått över, sedan gick vi hem.
Nu har vi tittat på film och fikat och det är dags att slagga in. I morgon ska jag börja jobba igen. Det ska bli roligt.
söndag 3 augusti 2008
Dagboksblad 3 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Inte nyttigt att promenera i åskväder som finns på nära håll. Ni är tydligen inte rädda för åskan (som vissa andra) får man förmoda.
Att det inte är nyttigt att vara ute när det åskar vet vi. Rädda, tja, det beror på hur man ser det. Vi hade ju blixtnedslag på granntomten i juni, och sannolikheten för att det ska inträffa igen är ju ganska liten. Men å andra sidan, den jävla smällen gjorde ju att man fick viss respekt för åskan, så hade jag fått välja hade jag nog helst befunnig mig någon annanstans när det åskade.
Svärfar gick i förra veckan runt på standen med Tristan samtidigt så lyssnade han på musik på sin mobiltelefon. Tristan fick sedan syn på oss och villa också i och bada, svärfar gick således i med honom sedan kom han på att han hade telefonen i fickan.. men lyckligtvis så låg den i en plastpåse..
Hannah du menar att en vanlig plastpåse skulle vara lika bra som en bajspåse. Intressant.
Skicka en kommentar