Dagboksblad 22 augusti 2008

Dagen började perfekt, just när jag skulle åka till jobbet ringde frun och meddelade den glada nyheten att höger framdäck (på bilen) var otrevligt platt. Pyspunktering kunde man misstänka. Jag sa åt henne att omedelbart åka och fylla på luft, samt på lunchen kontrollera och om behov förelåg, även fylla på luft då.

Veckans sista arbetsdag firades med ett heldagsmöte. Och vilket möte sen. Eller snarare, vilken jävla klåpare som arrangerade mötet. I alla fall verkar han vara socialt missanpassad och helt okunning om hur människor funkar.
9.00 Mötesstart
11.30 Förmiddagsfika
12.45-13.30 Lunch
14.30 Eftermiddagsfika
16.00 Mötet slut.
Man kan för fanken inte ha lunch kvart i ett. Och inte förmiddagsfika så sent som halv tolv. Turligt nog styrde vi upp det och mötet kunde dessutom sluta runt halv tre, vilket passade mig utmärkt eftersom jag behövde gå hem tidigt. Kvällen skulle nämligen ägnas åt ångbåtsåkande och Blueslyssnande, och till detta skulle det köpas grejor för att kunna göras mackor att ta med sig. Det fanns luft i höger framhjul och frun kom hem i tid för att vi skulle hinna åka in till stan igen. När vi kommit in till stan var däcket återigen ganska platt, och frågan var hur vi skulle komma därifrån ett antal timmar senare. Det var dock inte tid att fundera på det, utan vi var tvugna att bege oss iväg till Skeppsbron.

Kvällens begivenhet hade följande upplägg. Färd med S/S Blidösund från Skeppsbron i Stockholm till Oskar Fredriksborg (utanför Vaxholm). Konsert på Oskar Fredriksborg med Sven Zetterberg Bluesband. (För dig som undrar vad Sven Zetterberg är kan du lyssna här. Om du inte orkar lyssna kan jag berätta att han är toppen av Sveriges Blueselit, i synnerhet med den fullständigt formidable Anders Lewén på gitarr, som odiskutabelt är Sveriges bästa Bluesgitarrist.) Att åka Blidösund är också alltid roligt. Så kan man begära så mycket mer av en kväll än några timmars ångbåtsåkande och suverän Blues? Knappast.

När vi kommit tillbaka till Skeppsbron återstod bara den spännande frågan om vi hade ett helt platt och okörbart däck på bilen, eller om vi skulle kunna köra till en bensinmack och fylla på luft. Det kunde vi. Och då såg jag skruven som satt i däcket. Tacka fan för att det pyser ut luft då.

Väl hemma återstår bara att lägga sig och dricka lite te.