Grattis på namnsdagen på mig själv

Tack så mycket, det var roligt att jag kom ihåg mig. Det är det ytterligare tre som gjort, gissa hur många av dom som jag är gift med? Å andra sidan var det ingen av oss som kom ihåg vår 21-åriga bröllopsdag härförleden.

När jag var liten (mindre och yngre än jag är nu) brukade jag alltid fira namnsdagen hos min mormor och morfar, som bodde knappa två mil från den camping vi nu bor på. Mormor brukade ofta baka en tårta. En tårta med alldeles för tung tårtbotten, fylld med vailjkräm och toppad med hallon. Ganska äckligt tyckte jag det var när det begav sig. Nu är väl en sådan tårta, om jag får baka botten själv och röra ihop vaniljkrämen efter eget recept, en riktigt höjdare; bland det godaste man kan laga till utan jordgubbar. Men det är nog från dessa namnsdagsfiranden i mormor och morfars trädgård som jag tror att min längtan efter kaffebjudningar i trädgården har sin grund. För att komma i rätt namnsdagsfeeling åkte vi idag förbi min mormor och morfars gamla torp, som numer inte finns utan är utbytt mot en stor villa.

Naturligtvis var jag tvungen att själv köpa mig en namnsdagspresent. Det blev en kokbok (så förvånande), Skärgårdsdrömmar och Trägårdskakor (N.B. Stavningen är riktigt. Författaren heter Trägård i efternamn)