Dagboksblad 14 augusti 2008

Efter en kort men intensiv dag på jobbet åkte jag till stan för att uträtta diverse ärenden. Sedan hem och så småningom dags att förbereda kvällens grillfest i villaägarföreningen. En jävla massa stolar, bord och soffor att kånka, och en timme före festen ska börja kommer världens jävla regnväder. Men eftersom vi inte hade någon plan B var det bara för regnvädret att maka sig undan, och när klockan blev sex var det uppehåll igen. Det blev en mycket lyckad fest, och helt enligt plan var folk mycket imponerade av mina kardemummabullar, och ville ha receptet. Jag var då tvungen att meddela den obehagliga sanningen att hemligheten inte ligger i receptet, utan i knådningen och mängden mjöl. Receptet är ju i princip det som står på mjölpaketet. Alltid lika roligt att baka när folk uppskattar det man bakar.

Det var lite olämpligt att ha med Ia på grillfesten, så hon fick vara hemma. Varje gång jag kom hem för att hämta något jag glömt (salt, dricka, bullarna, gitarren) blev Ia jätteglad, och det blev svårare och svårare att gå tillbaka. Hon var så himla mysig och ville bara pussas och sitta i knät.

När vi kånkat tillbaka alla soffor, bord, stolar och grillar vidtog röjning hemmavid. Medan jag röjde köket tränade frun med Ia inför helgens utställningar. Det gäller ju att få hunden att stå snyggt. Frun ville ha mig att försöka ställa upp Ia så att hon kunde se hur det såg ut. För att få Ias uppmärksamhet hade jag en godis i handen, och då märker man att Ia är en hund som är van att träna med klicker. Hon börjar då testa hela sin repertoar för att se vad det är som ska ge henne godis. Pussas? Funkar inte. Kramas? Funkar inte. Sitta? Funkar inte. Springa mellan benen? Funkar inte. Bara stå? Inget Ia har lust att prova.

Nu har jag programmerat GPS:en med platserna för helgens utställningar så att frun ska hitta dit (Själv drar jag iväg på andra äventyr.), och nu återstår inte så mycket mer än att gå och lägga sig.