Dagboksblad 31 augusti 2008

Visserligen söndag, men jag har ändå ägnat en stor del av dagen åt mitt förvärvsarbete. Jag ligger efter med en massa, och något måste göras. Jag har fått undan en hel del, men det räcker inte. Mer måste göras idag.
Det har också vårdats hund en del, klippts klor och kammats päls. Lite promenerande har det också hunnits med. För att jag inte skulle känna mig alltför onyttig bakade jag lite matbröd också. Dessutom har familjen myst framför TV:n med en chokladask och en Miss Marple-DVD. Nu sitter jag ock käkar på det nybakade brödet och ska strax gå på ett nytt arbetspass.

Dagboksblad 30 augusti 2008

Dagen började mysigt med en morgonfika på sängen. Efter frukosten åkte jag till stan för att köpa en present till det födelsedagsbarn vi hade att uppvakta senare på dagen. Presenten blev fantasilöst nog praliner från NK. Det köper vi ofta som present. NK:s praliner är bland de bästa i stan, och dessutom är de inte speciellt dyra. Jämfört med andra. Jag gjorde mig ingen större brådska varken till eller från NK, det var skönt och trevligt att promenera genom staden.

När jag kommit hem och vi käkat någon slags lunch gick vi ut i skogen för att Ia skulle få leta kantareller. Ifall vi inte skulle hitta några tog vi med oss egna som Ia fick leta efter. Det går ganska bra, men den dumma hunder tar alltid kantarellen i munnen. Hon släpper den strax, men hon måste hålla den i munnen först. Vete fan hur vi ska bli av med det beteendet.

Såsmåningom åkte vi på 50-årskalas. Det var en trevlig tillställning. Lite tråkigt att alla kände alla utom vi som inte kände någon. Men så är det. När vi kom hem gick vi en hundpromenad. Nu har vi druckit te och ätit rostat bröd, så nu kan man sova.

Cesar Millan, here we comes

Äntligen har vi fått TV4+ i vårt lokala kabel-TV-nät. Nu kan man äntligen vara med i gänget igen. Oavsett om man talar med hundfolk eller annat folk, men när man talar om hundar spårar samtalet förr eller senare nästan alltid in på Cesar Millan och hans program på TV4+, och eftersom vi inte har kunnat titta på det har man hela tiden kännt sig utanför. Men nu äntligen kan vi hålla oss a jour med vad som hänter i hans program, och äntligen kan jag få bilda mig en egen uppfattning om honom.

Dagboksblad 29 augusti 2008

"Om kvällen får den late brått", men jag hävdar bestämt att det inte alls är skälet till att min arbetsdag varit förjävlig. Och det är inte heller skälet till att jag säkert måste jobba en del i helgen. Det är helt enkelt mycket nu. När jag äntligen kom hem från jobbet tänkte vi åka till IOGT-NTO-föreningen som arrangerar grillkvällar hela sommaren (ja, enligt deras definition är det fortfarande sommar. Idag, men inte nästa vecka.) men eftersom frun hade ont i huvudet stannade hon hemma. Jag åkte dit, bl a för att träffa min far och en annan tempelbroder för att prata lite ordensarbete. När jag kom hem gick vi ut på hundpromenad. Nu har vi åter kommit hem, och jag ska strax koka lite te och så kan vi äta en smörgås.
Ia står i soffan bredvid frun och skäller henne i örat hör jag. Det betyder att Ia har tråkigt och vill att det ska hända något. Men hon för föga respons på sin önskan. Det är ju fredagskväll för fanken, då ska man halvsova i soffan hela kvällen.

Dagboksblad 28 augusti 2008

Bakdag igen. Yngsta dotterns klass ska åka på klassresa om någon vecka, men dom behöver samla in lite mer pengar först. Det ska dom göra genom att sälja bullar vid stationen i vår by. Och föräldrarna förväntas baka. Eller kanske är det tänkt att barnen ska baka. Jag vet inte. Men jag vet att jag är bäst på att baka i vår familj, och jag vet att om någon annan skulle försöka skulle jag bara lägga mig i så mycket så att jag skulle få baka själv i alla fall. Därför har jag i kväll bakat bullar. Dom blir ju jävligt goda. Tycker jag. Jag har också promenerat hund, fikat med nybakade bullar samt kammat hunden. Hon har nämligen blivit schamponerad igen, och då måste man passa på att kamma. Kul tycker jag, men inte Ia.

Nu har bullarna kallnat så jag kan paketera dem och sedan är det läggdags.

Back to the roots NOT

Jamen va´fan? Äldsta dottern går, som tidigare berättats på en Waldorfskola. Waldorfpedagogiken präglas bland annat av mycket hantverk. Eleverna lär sig bokbinderi, smide, textilarbete, snickeri och sånt. Sista året på gymnasiet (som äldsta dottern alltså just börjat i) ska man göra ett lite större arbete i träslöjd. Jag föreslog då att hon skulle göra två brudpallar. Inte så mycket för att använda själv, utan mer av historiska skäl. Min farmors far, kallad svarvaren (se tidigare inlägg) gjorde två brudpallar som nu finns hos mina föräldrar (eller var det farmors morfar som gjorde dem? Spelar ingen roll förresten), och tanken med att äldsta dottern skulle göra två nya var dels för att hon skulle få tillfälle att svarva, och dels knyta an till historien genom att skapa en pendang till dom gamla brudpallarna. Och vad händer när hon presenterar idén för sin träslöjdslärare på en skola som håller hantverket högt? Jo, den jävla läraren meddelar att han inte kan svarva. Den finns en annan lärare som kan svarva lite grann, men det gäller att hitta trävsarven och få igång den också. Hur kan en skola med så höga ambitioner inom hantverk ha lärare som inte kan svarva??? Det är för mig helt obegripligt, och jag blir bara upprörd när jag tänker på det.

Dagboksblad 27 augusti 2008

En intensiv dag på jobbet med löneförhandlingar i stort sett hela dagen. För att hinna med något av allt det andra jag borde gjort under dagen satt jag kvar till bortemot halv sju. Då var det dags att bege sig av till fruns syster som hade 40-årskalas. Jag åkte direkt på Vespan och övriga familjen tog andra färdmedel.

När vi skulle åka hem regnade det. Lite. Men det blev i alla fall en skön stund på Vespan medan de andra fick sitta och skumpa på ett jävla tåg som aldrig kom fram. Självklart var jag hemma först, och kunde parkera mig framför datorn. Där sitter jag nu, men får väl masa mig härifrån och lägga mig alldeles strax.

Back to the roots

Vet inte riktigt vad som drabbat mig. En identitetskris kanske. Är det inte vid en identitetskris man börjar söka sina rötter och knyta band med historien? Det är nog det jag har gjort idag. I ett tidigare inlägg skrev jag om delar av släkten som ligger begravd på Råda kyrkogård i Mölnlycke. Där ligger bland annat min farmors morfar och mormor i en grav. Dom är födda i mitten av 1800-talet, och som jag skrivit om tidigare, det är ganska häftigt att gå och titta på den gravstenen. Personer som är födda för så länge sedan men ändå levande för mig tack vare min farmors berättelser. Jag vill absolut inte att den graven ska försvinna, därför ringde jag idag Råda församling för att höra om det fanns någon gravrättsinnehavare till den graven, för om det inte fanns det skulle jag vilja vara det så att dom inte tar bort gravstenen när det börjar bli ont om plats på kyrkogården. Och jodå, det fanns en gravrättsinnehavare. Någon som jag inte alls känner, men jag hörde på namnet att vi var släkt. Och när jag berättade varför jag frågade sa den snälla damen jag talade med att hon kunde sätta upp mig på den graven också, så att om den nuvarande gravrättsinnehavaren avlider eller av annat skäl inte längre är intresserad av graven, kontaktar dom mig. Sedan talade vi om min farmors föräldrars grav. Där visade det sig att min farmor fortfarande stod som gravrättsinnehavare. Jag meddelade att hon varit död i 18 år, och då skulle dom meddela arvingarna, dvs min far och min farbror detta, så att de sotd som gravrättsinnehavare. Men även där lade dom till mig. Och jag fick också bli tillagd på min farmor och farfars grav. Och det var ju precis det jag ville, men inte visste om det var möjligt. Back to the roots

Dagboksblad 26 augusti 2008

Tidig morgon och sen kväll. Jag steg upp tidigt som fan för att köra Ia till dagis eftersom jag ville ha bilen i eftermiddags. Klockan sex hade vi möte i ordenssällskapet inne i den kungliga hufvudstaden. Efter detta möte hade jag och äldsta dottern bestämt att vi skulle gå på Stampen och lyssna på det eminenta bandet Jump 4 Joy, eftersom hon också ändå var i stan. Innan vi drog från ordensmötet frågade jag min kamrat pastorn om han ville följa med. Självklart ville han det, så idag var första gången jag gått på krogen med en uniformerad pastor som sällskap. Och det tog ju inte många minuter innan en av stamgästerna kom fram och frågade vad fan pastorn gjorde där. Han kanske inte uttryckte sig så, men det var det han menade. Fem minuter senare var denne stamgäst och min vän pastorn djupt inbegripna i ett samtal om motorcyklar i allmänhet och Honda CBX-modeller i synnerhet. Bägge två körde eller kör en sådan hoj. Jag tror han stamgästen blev lite paff över hur samtalet utvecklade sig. Det var bra musk, och god stämning på Stampen (som oftast) och som sagt lite häftigt att gå på krogen tillsammans med en 60-årig pastor.

Nu har vi kommit hem och det känns som om det är dags att nanna kudden.

Oskyldig som en brud...

...likt Oskar i Rasmus på luffen känner jag mig. Jag har fått besked från försäkringsbolaget att jag är helt utan skuld till att jag bromsade omkull mig på Vespan den 8 juni. Motparten tar helt på sig skulden. Som sagt, tråkigt bara att det var en arbetskamrat, som nog egentligen bara hade otur just denna morgon.

Dagboksblad 25 augusti 2008

Så har första dagen på resten av mitt liv gått till ända. En dag som bjöd på en del spännande samtal på jobbet, och inte minst en lunch med en arbetskamrat som jag inte träffat på nästan över ett år (det är så när man arbetar på ett stort företag).

Förra veckan, mest på skoj, men även för att veta var problemen ligger, frågade vi på dagis vad det skulle kosta att ha två hundar där. Det visade sig att man betalar halv avgift för andra hunden, så nu vet vi att om vi vill ha en hund till, ligger nog inte problemet på det ekonomiska planet. Det handlar snarare om att man måste ägna ännu mer tid åt plälsvård, tid som vi för närvarande inte har. Men hur som helst, det räckte med att fråga ägaren till hunddagiset, sedan visste all personal att vi "funderade på att skaffa en hund till".

Kvällen ägnades till stor del åt hunden. Efter middagen gick frun och la spår, och när vi varit och handlat körde vi spåren med Ia. Precis när vi är framme vid skogen ser vi hur en hundägare med två hundar slår in på stigen där det första spåret börjar. Och naturligtvis går både hundar och hundägare mitt i spåret, och självklart hittar hundarna allt godis som frun gömt vid spårslutet. Och Ia var fruktansvärt vimsig i spåret. Hon spårade, inga problem, men hon visste inte riktigt vad hon spårade. Frun, eller hundarna, eller hundägaren, så under stundom var hon helt lost. Det andra spåret gick lite bättre och där var också godiset kvar.

Sedan vidtog tovutredning, kvällfika och strax läggdags.

Dagboksblad 24 augusti 2008

En riktig jävla höstdag har det varit idag. Kallt i natt och klart och soligt, och ganska varmt på dagen. Nu är det ingen tvekan om att det är höst. Och att det bara blir mörkare och mörkare, kallare och kallare för varje dag som går. Inge vidare.

Efter frukosten åkte somliga iväg på promenad medan andra satt inne vid datorn och tryckte. Så småningom släpade jag mig ut i trädgården och klippte gräset samt rafsade ihop fallfrukt. När gräsmattan var klippt kände jag att jag fått dagens dos av trädgårdsarbete, och återvände därför in till stugvärmen. Där pågick hundplågeri, aka tovutredning på lagotto. Man kan säga att den aktiviteten har pågått i stort sett hela dagen. Själv har jag bakat både vitt och grovt bröd, samt städat en del.

Eftersom det nu finns en massa nybakat bröd är det helt klart läge för te och smörgås på sängen och sedan kan man med gott samvete knoppa in.

Något är ruttet i svenska skolor

I alla fall i den skola som yngsta dottern går i. Förra inlägget om blanketten för anhörigs telefonnummer är egentligen bara ett symptom. Ett symptom på något mycket allvarligt. Vuxna människor svarar inte Gör som jag säger, fråga inte, när andra vuxna människor frågar varför. Då brukar man oftast förklara. Men uppenbarligen inte om man jobbar i skolan. För i skolan bemöter man sin omgivning (eleverna) just på det sättet. Man behöver inte motivera sina åsikter, sina regler och sitt handlande. Man utnyttjar sin auktoritära ställning gentemot eleverna. -Gör som jag säger, fråga inte. Jag bestämmer för jag är lärare.

Jamen fattar dom inte att saker och ting hänger ihop. Fattar inte lärare, övrig personal och skolledning att det finns ett samband mellan hur de behandlar elever och hur de själva blir behandlade av samma elever. Jag är helt övertygad om att elever fungerar på samma sätt som hundar. Man kan inte kräva deras respekt, man måste förtjäna den. Och förtjäna elevernas respekt gör man bl a genom att förklara och motivera. Genom att involvera och respektera. Man gör det inte genom att utnyttja sin auktoritära ställning.

Men nu har det uppenbarligen gått så långt att skolans personal fullständigt har glömt bort hur man motiverar sitt handlande. Och de försöker med sin vanliga pedagogik på mig. Problemet är bara att skolpersonalen inte har någon auktoritär ställning gentemot mig. Det fungerar inte att säga ”gör som jag säger, fråga inte” till mig. Jag kräver förklaringar. Förklaringar som också elever har sätt att få. Till exempel på varför dom inte får ha mössan på sig inomhus.

När argumenten tryter, höj rösten

För en tid sedan fick vi hem ett brev från yngsta dotterns skola. Hon har just börjat i nian, och inför terminsstarten ville skolan att vi skulle fylla i en blankett med "anhörigs telefonnummer" så att skolan vet vart de ska ringa om det skulle hända något. Det stod på den blanketten vi fick hemskickad att den också fanns på skolans hemsida. Det stod även att man kunde mejla in förändringar till en given adress. Fint tänkte jag, då plockar jag upp blankettern på hemsidan fyller i den och skickar in den elektroniskt. Nedan följer mejlkonversationen som uppstod därefter.


Hej
Ett bra initiativ att skicka via mejl. Men...... ännu fungerar det ej eftersom vi vill ha underskrift och e-legitimation har vi ännu inte.Var vänlig och skicka blanketten med ditt barn i samband med skolstart eller via traditionell post.

Hej,
Nu står det ju på blanketten att man kan mejla in förändringar. Då borde man ju kunna mejla hela blanketten också. Eller? Men jag kan ju också säga att det är inga förändringar sedan förra året, alltså behöver jag inte skicka in blanketten alls. Det räcker med att ni själva ändrar klassbetecknignen från 8 till 9. Eller?

Hej!
Alla har fått blanketten hemskickad i samband med skolstarten. Var vänlig fyll i den och lämna den till klassläraren.Tack på förhand!

Och då blev jag förbannad. Jag anser att för det första att om man kan mejla in en förändring måste man kunna mejla in hela blanketten. Jag anser för det andra att en underskrift är helt onödig i detta sammanhang. Att skolan vill ha underskrifter på till exempel blanketter där man intygar att man tagit del av skolans datorregeler eller blankett där man medger att ens barn får åka med på skidresa, det förstår jag mycket väl. Men varför en underskrift på en lapp full med telefonnummer? Och för det andra anser jag att skolan måste kunna motivera sitt handlande. Svaret jag skickade löd därför såhär:

Det kan jag väl göra, men då vill jag veta innebörden av texten "Vid ändring av uppgifter mejla till..... "och så vill jag ha en motivering till varför jag inte kan mejla in blanketten
Tack på förhand

Om skolan insisterar på att dom vill ha en underskriven blankett kommer jag antingen att skanna och mejla en underskriven sådan, eller också skriver jag under den med Selma Lagerlöf.

Dagboksblad 23 augusti 2008

Tidigt i morse ringde klockan, och jag masade mig upp och kokade morgonkaffe. Tanken med den tidiga klockringningen var nog att vi skulle stiga upp då, men så blev det inte. Det var skönare att ligga kvar efter morgonkaffet. När jag väl fått fötterna i tofflorna och käkat frukost var det bara att gå ut till bilen och byta till reservhjulet. Senaste gången jag bytte hjul själv på bilen höll jag på att få hela bilhelvetet på knäna. Det var 13 år sedan, så jag var väl inte så himla sugen på ett däckbyte, men eftersom varenda jävla däckverkstad i hela Storstockholm är stängda på lördagar hade jag inget val. Nåväl, det gick som skitbra, och sedan vidtog operation städning hemma. Framemot eftermiddagen åkte vi till Stora Skuggan för att träffa Hannah, Joakim och Tristan för en promenad. Därefter åkte vi hem till dem och käkade en fantastisk blåbärspaj. Efter en stunds mycket trevlig samvaro åkte vi hem för att förbereda middagen, som Joakim, Tristan och Hannah skulle ansluta till lite senare.

Nu har vi ätit middag tillsammans, umgåtts och somliga har sjungit SingStar vi har haft en fantastisk kväll. Vad kan man mer begära?

Dagboksblad 22 augusti 2008

Dagen började perfekt, just när jag skulle åka till jobbet ringde frun och meddelade den glada nyheten att höger framdäck (på bilen) var otrevligt platt. Pyspunktering kunde man misstänka. Jag sa åt henne att omedelbart åka och fylla på luft, samt på lunchen kontrollera och om behov förelåg, även fylla på luft då.

Veckans sista arbetsdag firades med ett heldagsmöte. Och vilket möte sen. Eller snarare, vilken jävla klåpare som arrangerade mötet. I alla fall verkar han vara socialt missanpassad och helt okunning om hur människor funkar.
9.00 Mötesstart
11.30 Förmiddagsfika
12.45-13.30 Lunch
14.30 Eftermiddagsfika
16.00 Mötet slut.
Man kan för fanken inte ha lunch kvart i ett. Och inte förmiddagsfika så sent som halv tolv. Turligt nog styrde vi upp det och mötet kunde dessutom sluta runt halv tre, vilket passade mig utmärkt eftersom jag behövde gå hem tidigt. Kvällen skulle nämligen ägnas åt ångbåtsåkande och Blueslyssnande, och till detta skulle det köpas grejor för att kunna göras mackor att ta med sig. Det fanns luft i höger framhjul och frun kom hem i tid för att vi skulle hinna åka in till stan igen. När vi kommit in till stan var däcket återigen ganska platt, och frågan var hur vi skulle komma därifrån ett antal timmar senare. Det var dock inte tid att fundera på det, utan vi var tvugna att bege oss iväg till Skeppsbron.

Kvällens begivenhet hade följande upplägg. Färd med S/S Blidösund från Skeppsbron i Stockholm till Oskar Fredriksborg (utanför Vaxholm). Konsert på Oskar Fredriksborg med Sven Zetterberg Bluesband. (För dig som undrar vad Sven Zetterberg är kan du lyssna här. Om du inte orkar lyssna kan jag berätta att han är toppen av Sveriges Blueselit, i synnerhet med den fullständigt formidable Anders Lewén på gitarr, som odiskutabelt är Sveriges bästa Bluesgitarrist.) Att åka Blidösund är också alltid roligt. Så kan man begära så mycket mer av en kväll än några timmars ångbåtsåkande och suverän Blues? Knappast.

När vi kommit tillbaka till Skeppsbron återstod bara den spännande frågan om vi hade ett helt platt och okörbart däck på bilen, eller om vi skulle kunna köra till en bensinmack och fylla på luft. Det kunde vi. Och då såg jag skruven som satt i däcket. Tacka fan för att det pyser ut luft då.

Väl hemma återstår bara att lägga sig och dricka lite te.

Dagboksblad 21 augusti 2008

Nu har allvaret börjat. Såsom fackligt förtroendevald kommer jag de närmaste veckorna ägna en stor del av min arbetstid åt löneförhandlingar. Idag började vi. Man är ganska mör i skallen efter en hel dags löneförhandlingar. Och vad gör man då när man kommit hem och käkat torsdagspannkaka till middag? Jo man vilar upp sig en stund genom att åka till ikea och gå runt en stund. På så sätt har man nämligen säkrat att man kommer somna gott när man kommer hem, vilket jag säkert kommer göra. Strax. Eller Nu

Dagboksblad 20 augusti 2008

Nu har jag kommit hem från Göteborgsresan. Efter en hel dags konfererande och en flygresa hem är man ganska mör. Kvällen har i huvudsak ägnats åt bildarbete. Nu är det dags att sova.

Dagboksblad 19 augusti 2008

Ja, och så sitter man här på ett jävla hotellrum i Göteborg och blickar ut mot P-arken. (I alla fall om jag vrider på huvudet. Annars blickar jag rakt in i datorskärmen.) Tidigt i jävla ottan rusade jag upp för att hinna med taxin som gick klockan 6. Och det gjorde jag. Nu har vi arbetat hela dagen, och sedan var det middagsdags. Och var har dom bokat bord någonstans? Jo, på en fiskrestaurang. Hur kul är det på en skala när man inte tycker om fisk???

Trots allt, fisksoppan gick att äta, likaså pitabrödet fyllt med räk- och löjromsröra. Tiramisun var väl inte av riktigt lika hög kvalité som det andra. Faktum är att jag hade kunnat göra den bättre själv. Därefter en kort promenad till Bishops arms, en öl (eller pepsi) och sedan hem för att slagga.

Dagboksblad 18 augusti 2008

Så var det åter dags att börja jobba. I torsdags eftermiddag var jag ledig och i fredags var jag ledig. Det resulterade i närmare 70 nya olästa mejl när jag kom till jobbet. Alltid lika roligt att vara efterfrågad. När jag äntligen kommit igenom mejlhögen och hunnit jobba lite var klockan kvart i sex och det var dags att åka hem, så det gjorde jag.

Kvällen ägnades åt pälsvård (frun) och åt mörkrumsarbete vid datorn (jag) och nu är det läge att lägga sig emedan taxin till Bromma kommer i morgon klockan sex, och då är det bra om jag inte ligger och sover. Morgondagen och onsdagen ska tillbringas i Göteborg i tjänsten. Frågan är egentligen varför jag åkte hem i söndags. Jag kunde lika gärna stannat kvar över måndagen. Kanske

Dagboksblad 17 augusti 2008

Dagen började med en promenad i Wendelsbergsparken. För somliga, dock inte för mig. Jag tyckte det var bättre att sova, så min dag började med en utmärkt konferensfrukost. Sedan konfererade vi fram till lunch och sedan var det dags att åka hem. När vi kommit ungefär halvvägs var det min tur att köra och då började det regna. Sedan gjorde det det. Hela vägen till mina föräldrars sommarställe, där vi sammanstrålade med resten av familjen för att äta middag och få rapporter från helgens hundutställningar. De kan sammanfattas 2-1. En tvåa i lördags och en etta i söndags. I lördags visade frun hunden och i söndags gjorde Lotta det. Enligt frun skulle det kanske blivit en etta i lördags också om någon annan hade visat.

För att undvika de hemska köerna med hemvändande från semestern på söndagen före skolstarten, väntade vi till bortemot halv tio innan vi åkte hemåt. Väl hemma var det läggdags!

"Ju mer kunskap man har.....

....desto mer har man att skratta åt"

Sagt av en folkhögskolerektor som tidigare var lärare på teaterlinjen i bland annat ämnet "konsten att vara rolig".

Dagboksblad 16 augusti 2008

Som sagt, idag har vi konfererat. Och det känns fortfarande konstigt att vara i Mölnlycket utan att bo hemma hos släkten. (Fast släkten kanske tycker det är en bra lösning.) Strax före middag var dagens arbete slut, och jag passade då på att rusa upp till min kusin med familj som just idag håller på att flytta in i ett hus alldeles här i närheten. När jag såg huset i somras var det ett ruckel. Nu var det ett fullt beboeligt hus, troligen tack vare min farbrors semester (han har åtgärdat det värsta). Det kommer att bli ett underbart fint hur när det är klart, det är jag helt övertygad om.

Efter middag var det rundvandring på Wendelsberg, sedan samkväm och så dags att slagga in.

Dagboksblad 15 augusti 2008

Idag skulle min farfar fyllt 98 år. Det firar jag genom att åka till Mölnlycke (där han verkade under hela sitt vuxna liv). Det hade jag i och för sig gjort även om han inte hade fyllt år, eftersom jag åker hit för att delta på en konferens inom vårt ordenssällskap. Vi håller konferensen på Wendelsbergs folkhögskola som ligger i Mölnlycke. Det känns väldigt konstigt att åka hit och inte bo hos sina släktingar. Nästan lite tråkigt, eftersom det alltid är så trevligt att träffa dem.

Vi åkte i förmiddags, och kom fram lagom till kvällsmaten, klockan fem. Efter presentation av skolan, käkade vi kvällsmat och hade sedan ett konferenspass, och därefter åkte jag och några andra in till Göteborg och köpte korv på Heden. Därefter var det i princip läggdags.

Stängt

Nu åker jag på konferens till Mölnlycke. Datortillgången begränsad eller obefíntlig. Återkommer på söndag

Ingenting är längre som förrut..

...alla gamla sanningar är slut.

Idag när jag var i stan tänkte jag käka lunch på en mycket trevlig pizzeria, som utmärker sig genom att servera extremt tunna pizzabottnar och allt annat än fettdrypande pizzor. Helt underbara med andra ord. När jag kommer in i pizzerian och börjar läsa menyn känner jag att det är något som inte stämmer. Det verkar osedvanligt lite pizzor på menyn, men en jävla massa rå fisk. Så småningom upptäcker jag att det är inte längre någon pizzeria där, uten en jävla japansk-rå-fisk-bar. Jag går raskt därifrån. Hungrig! (Tyvärr hade inte den råa fisken fått mig att tappa aptiten.)

Får man göra så? Lägga ner Stockholms bästa Pizzeria? Det är jävligt tveksamt.

Dagboksblad 14 augusti 2008

Efter en kort men intensiv dag på jobbet åkte jag till stan för att uträtta diverse ärenden. Sedan hem och så småningom dags att förbereda kvällens grillfest i villaägarföreningen. En jävla massa stolar, bord och soffor att kånka, och en timme före festen ska börja kommer världens jävla regnväder. Men eftersom vi inte hade någon plan B var det bara för regnvädret att maka sig undan, och när klockan blev sex var det uppehåll igen. Det blev en mycket lyckad fest, och helt enligt plan var folk mycket imponerade av mina kardemummabullar, och ville ha receptet. Jag var då tvungen att meddela den obehagliga sanningen att hemligheten inte ligger i receptet, utan i knådningen och mängden mjöl. Receptet är ju i princip det som står på mjölpaketet. Alltid lika roligt att baka när folk uppskattar det man bakar.

Det var lite olämpligt att ha med Ia på grillfesten, så hon fick vara hemma. Varje gång jag kom hem för att hämta något jag glömt (salt, dricka, bullarna, gitarren) blev Ia jätteglad, och det blev svårare och svårare att gå tillbaka. Hon var så himla mysig och ville bara pussas och sitta i knät.

När vi kånkat tillbaka alla soffor, bord, stolar och grillar vidtog röjning hemmavid. Medan jag röjde köket tränade frun med Ia inför helgens utställningar. Det gäller ju att få hunden att stå snyggt. Frun ville ha mig att försöka ställa upp Ia så att hon kunde se hur det såg ut. För att få Ias uppmärksamhet hade jag en godis i handen, och då märker man att Ia är en hund som är van att träna med klicker. Hon börjar då testa hela sin repertoar för att se vad det är som ska ge henne godis. Pussas? Funkar inte. Kramas? Funkar inte. Sitta? Funkar inte. Springa mellan benen? Funkar inte. Bara stå? Inget Ia har lust att prova.

Nu har jag programmerat GPS:en med platserna för helgens utställningar så att frun ska hitta dit (Själv drar jag iväg på andra äventyr.), och nu återstår inte så mycket mer än att gå och lägga sig.

Dagboksblad 13 augusti 2008

En underbar dag på jobbet. Jag har tagit flera kloka beslut, fått en massa svårigheter gjorda och haft flera bra samtal med folk.

I morgon ska vi ha grillfest i villaägarföreningen. Eftersom jag sitter med i styrelsen har jag varit med och planerat festen. (Vi har bland annat planerat för uppehållsväder.) När vi satt förra veckan och funderade på vad vi skulle bjuda på till kaffet var det någon som sa: Delicatokartong från ÖB blir enkelt och bra. Jag höll på explodera när jag hörde det. Enkelt, javisst, men bra? I HELVETE ATT DELICATO ÄR BRA!!!! Bara för att jävlas erbjöd jag mig att baka bullar och en småkaka, och då lovade vår granne att baka sockerkaka. Därför satte jag en bulldeg efter middagen samt bakade kokosdrömmar. Nu står bullarna och jäser, och ska strax bakas av. Sedan blir det kaffe och nybakad bulle. Jag måste ju kontrollera att bullarna går att äta. Likaså måste jag provsmaka kakorna. Har vi tur blir det både bullar och kakor kvar som kan tas med till Norrköping/Nyköping i helgen. (Hannah, vad har ni med till Dannmark?)

Dagboksblad 12 augusti 2008

I dag glömde jag i alla fall inte datorn hemma, och det blev en bra dag på jobbet. Det var meningen jag skulle hålla ett möte med designchefer och mina projektledare för att vi skulle enas om hur vi ska riskplanera i våra projekt. Orsaken till att detta ämne skulle diskuteras var att det i vintras var mycket hätska diskussioner mellan cheferna och framför allt en projektledare vid planeringen av ett nytt projekt. Dock arbetar inte den projektledaren kvar längre, han har blivit chef (det var jag för övrigt). Mina åsikter hade jag kvar, så det kändes lite avigt att jag fått i uppdrag att lösa ett problem som jag själv var orsak till. Men hur som helst blev det ett himla bra möte.

Efter middagen åkte frun och jag in till den kungliga huvudstaden för att lyssna på lite god musik. The Domestic Bumblebees. Lite god Blues och Rockabilly. Hemkomna var det fika, dator och så läggdags.

Dagboksblad 11 augusti 2008

En underbar morgon. När jag kommer till jobbet upptäcker jag att jag glömt datorn hemma. Så det blir till att hoppa upp på Vespan och köra hem igen. Extra mycket Vespaåkande på morgonen, kan det börja bättre?

Nu på kvällen har vi gått en lång promenad med Ia, runt 90 minuter tog det. Sedan har Ia letat godis i trädgården och vi har fikat. Nu återstår bara att knoppa in.

Dagboksblad 10 augusti 2008

Efter en välbehövlig sovmorgon (ända till strax före nio) serverades det frukost. En sån där äta-länge-och-prata-mycket-frukost som man bara gör när man är gäst eller har gäster (och när man inte har bråttom till en hundutställning.) Sedan drog vi iväg på promenad. Det är ju underbara promenadvägar i takten av Örebro och fantastiskt promenadsällskap kan man få också.

Väl hemkomna från promenaden fick Hannah för sig att hon skulle prova att cykla med Ia, eftersom det nog är något som skulle vara bra för henne. Jag såg det inte själv men enligt utsago gick det som skitbra. Nu återstår bara för frun att lära sig det också. Efter promenad och cykeläventyr var det dags för fika, och hur otroligt det än kan låta var chokladkakan från gårdagen ännu godare. Den hade liksom stått till sig. Efter en lång fika var det dags för oss att påbörja hemresan. Tack snälla Karin för att vi fick komma, och tack Hannah och Joakim för trevlig samvaro.

Tre timmar senare landade vi hemma i byn. Snabbt loss med husvagnen, snabbt tömma husvagn och bil, snabbt packa bilen med ny packning och snabbt iväg till föräldrars sommarställe för att lämna barn som ska vara där denna vecka. På väg dit såg vi de hemska köerna av hemvändande semesterfirare, och vi bävade för att vi själva skulle sitta i de köerna när vi skulle hem sen. Turligt nog tog det en stund att laga mat, äta den och diska undan, så när vi väl åkte hem var det så gott som köfritt. Hemkomna är det hoppisäng som gäller, för att orka med morgondagens förvärvsarbete

Dagboksblad 9 augusti 2008

Upp i jävla ottan bara för att åka hem med blått band igen. Hur kul är det på en skala? Ja, det beror på hur skalan är konstruerad, men på en skala ett till tio är det väl sisådär en åtta nio, om man får åka och vara på utställningen med sina lagottovänner. Så utställningsäventyret var bra. Men hade det behövt regna så förbannat? Det tycker inte jag. Tur att vi hade tält.

När vi kom hem från utställningen gick fru och barn ut med alla hundarna (Basta, Fixa, Tristan och Ia). Jag föredrog att vara hemma och komma med goda råd till Hannah och Karin som började laga mat och baka efterrätt. Och tack vare (eller kanske trots) mina goda råd blev det en fantastisk middag. Baconlindad fläskfilé som grillades, och till detta antingen traditionell klyftpotatis eller potatis i ugn med någon himla god sås som dom totade ihop. Dessutom tzaziki gjord på kräm fräsh istället för yougurt. Det blev en väldigt rund och mild tzaziki. Till efterrätt hade Hannah gjort en chokladtårta med chokladfudge ovanpå. Behöver jag sag att den gick ner utan bedövning. För att vi inte skulle behöva vakna mitt i natten och vara hungriga klämde vi i oss lite chips och ostbågar också.

Som en extra bonus till allt detta var Hannahs brorsbarn på besök också. Och till vår stora glädje kunde vi konstatera att Ia och små barn på två till fem år inte alls behöver vara en besvärlig konstellation. Det gick alldeles utmärkt. Ia var lite närgången ibland, men antingen puttade dom undan Ia eller också gick dom undan själva. Utom några gånger då vi fick ropa på Ia eftersom hennes försök att få pussas var lite väl ihärdiga. Men det var jätteskönt att kunna konstatera att Ia inte ensam är problemet när det inte har fungerat med Ia och bekantas barn.

Dagboksblad 080808

Och så ligger vi i fält igen. Eller i alla fall nästan. Nu har vi hamnat hos Bippeliboppen ute på landet. I morgon är det ju utställning i Askersund, och det är betydligt närmre härifrån än hemifrån. Här har vi fått middag efterrätt och chips&ostbågar, så det är inte ett dugg synd om oss. Det har regnat en del idag, så mycket av tovutredandet från tidigare i veckan kan anses som ogjort. (Är inte kinesisk nakenhund en bra ras? Dom borde väl inte ha så mycket tovor att reda ut inför varje utställning.) I morgon bitti är det, trots närheten till Askersund uppstigning i jävla ottan, mao, dags att sova. I husvagn igen. Med hund i sängen igen.

Dagboksblad 7 augusti 2008

Dagen började på ett underbart vis. Frun hade åkt till dagis med Ia och jag kom så småningom upp ur sängen. När jag tittar in i arbetsrummet får jag se en massa små aluminiumfoliebitar på golvet. Det är alldeles uppenbart vad som hänt. Ia har kommit över en hopknölad bit aluminiumfolie och sedan försökt räta ut den. Folien hade legat kring smörgåsar, så sannolikheten att hon hade käkat upp en massa folie bedömde jag vara ganska liten. Dock kunde ju hon av misstag fått i sig någon bit. Samtalet till veterinären gav vid handen att det nog inte är så farligt (hennes egen hund hade käkat folie tidigare), men lite sparris skulle väl inte skada, samt standardkommentaren; håll uppsikt på henne, och beter hon sig onormalt får ni höra av er igen. Vi informerade dagis om detta. Hela kvällen uppförde Ia sig normalt, dvs protesterade högljut när vi kammade pälsen på henne. Men framåt 10 gick hon upp och la sig i biabädden, vilket hon inte brukar göra. Fast när vi lockade med godissök kom hon på en gång igen. Det enda som var lite onormalt var att hon inte gjorde nr 2, vilket hon brukar. Men jag brukar säga att så länge hon inte försöker utan att lyckas finns det ingen större anledning till oro. Nu ligger hon i alla fall och sover, och allt verkrar bra.

Hur är en Lagotto Romagnolo?

På lunchen var jag inne i bokhandeln som finns i köpcentret nära mitt jobb. Där gick jag förbi hyllan med hundböcker och fann en ny bok som jag naturligtvis var tvungen att bläddra i. Och självklart slog jag upp sidan som beskrev lagotton.

• En glad hund som alltid viftar på svansen. Ja, det visste jag
• En hund som är envis. Ja, det visste jag också
• En hund som äter allt, och det som inte går att äta rullar man sig i. Inga nyheter för mig
• En hund som är lite feg och vaktar genom att larma. Det känner jag till
• En hund som är förtjust i svåvilt som fåglar. Det visste jag, och vissa kan även jaga hare och rådjur. Det visste både Yvonne och Helena
• En hund som är lättlärd. Det stämmer
• En hund vars päls inte behöver kammas eller borstas, men väl klippas emellanåt. ??????

Dagboksblad 6 augusti

Äntligen regnar det inte. Gissa om jag åkte Vespa till jobbet eller om jag åkte Vespa till jobbet!
Förutom en stärkande långpromenad med hund (som jag inte var med på), har kvällen ägnats åt hundvård. Det fanns en och annan tova, lite underull och några kardborrar att ta bort. Jag kan väl inte säga att allt är klart, men en stor del har vi i alla fall klarat av inför lördagens utställning. Men det är ju en dag i morgon också, och även den ska ägnas åt hundplågeri

Dagboksblad 5 augusti 2008

Fan det regnade ju i morse, och det var progonstiserat regn hela dagen. Inge kul att köra Vespa i. Jag fick ta bilen om jag lovade att lämna och hämta hund, så det gjorde jag. När jag hämtat hunden hämtade jag barn och sedan fru och så åkte vi till mina föräldrars sommarställe för att vattna blommor. Dom är nämligen på semester. När vi kom dit var det kallt(12 grader), regningt och fuktigt. Det var läge att tända en brasa i kaminen, vilket vi gjorde. Sedan lagade jag mat, och medan jag diskade och vattnade blommor, gick barn ner till poolen för att bada. Jag hävdade bestämt att det inte går att bada när det är 12 grader i luften, men dom insisterad. I synnerhet den yngsta. Och hon badade också. Sedan var det järnet hem till Morden i Midsomer. Vi missade början, men det ordnade sig. Och sedan är det läggdags.

Anmäld till Högbo

I år missade vi inte att anmäla oss till denna utställning. Vi anmälde oss till och med med god mariginal. 40 minuter!

Dagboksblad 4 augusti 2008

Första arbetsdagen efter semestern. Bäst att ta det lite lungt i början tänkte jag, och ställde in dagens avdelningsmöte. För säkerhets skull ställde jag även in morgondagens projektstyrgruppsmöte. Dricka lite kaffe, prata med de andra som kommit tillbaka från semesten, jämföra myggbetten och tävla om vem som haft bäst semester. (Förra året tävlade vi om vem det varit mest synd om i det regniga Sverige).

På eftermiddagen fick jag nog och åkte hem och hämtade min nya Vespa. Nu i kväll har det kammats på hund och tittats på bilder från lägret våra barn varit på. Dags att lägga sig så jag orkar med den ansträngande dagen på jobbet i morgon.

Nu är det gjort

Jag har lämnat mina gamla Vespor och hämtat hem den nya, en Vespa 300 GTS Super. När jag köpte min första vespa tyckte jag den gick som en gud. När jag köpte den andra tyckte jag den gick ännu mer som en gud. Och när jag nu köpt min tredje, ja det är som att nå nirvan. Fan vad skön den var att köra. När jag hämtade den varnade Börje på VespaService (var annars köper man sina Vespor) mig för att framförvarande fordon skulle närma sig mig väldigt snabbt. Den varningen var befogad. Det var hur lätt som helst att hänga av alla jävla BMW och Audi när det blev grönt. Klart att det inte kan jämföras med en 1100cc Suzuki, men för att vara en Vespa var det läckert. På förekommen anledning (lilla mamma) vill jag bara säga att jag valde att inte köra 70-vägen, utan 50- och 30-vägen hem, för att jag dels var ovan och dels för att det regnade vilket ger sämre sikt och lite halare väg.

Tyvärr har det regnat hela kvällen så jag har inte kunnat vara ute och köra.

Bilden stulen lånad från Vespas hemsida

Dagboksblad 3 augusti 2008

Dagen började med, efter frukost förstås, ett födelsedagskalas. En av våra vänner fyllde år idag, och vi åkte dit på något slags improviserat födelsedagskalas klockan 10. Alltid lika roligt att träffa den familjen och det var väldigt länge sedan vi sågs.

Sedan åkte vi hem och gjorde väl egentligen ingenting. När vi gjort det färdigt åkte vi och hämtade hem kaninen som varit på sommarlov på en 4H-gård sedan i midsomras. Där gick det ingen nöd på henne. När vi kom dit sprang hon omkring i en spilta aldeles för sig själv och hade det hur trevligt som helst.

Småningom blev det dags att bege sig iväg för att hämta barn som just kommit till stan från lägret. Dom hade överlevt, trots spindlar i tältet och elaka sniglar som lurpassade i gräset, och när något oskyldigt barn passerade hoppade sniglarna på dem och bet dem i tårna.

Efter middagen hade det blivit så pass svalt att det kunde vara läge för en hundpromenad. Vi började dock med lite kantarellsök. Det gick alldeles utmärkt. Ia hittade inte bara kantarellerna, hon hittade också något annat. Som hhon vägrade släppa. Men det stack ut en liten bit av detta odefinierade som frun fick tag på, och hon var ännu envisare än Ia. Till slut fick vi loss vad-det-nu-var, och det visade sig vara ett ben från en fågel. Men vi snackar inte grillad kyckling om jag säger så. Lite senare hittade hon också nedre delen på benet, inklusive klon. Men den var inte rolig att behålla, så den släppte hon rätt snart. När vi sedan skulle gå noterade jag vissa mörka moln borta i horisonten och ifrågasatte lite försynt det lämpliga att gå en promenad just då. Dock var det ingen som lyssnade på mig, utan vi gav oss iväg. När vi kommit ungefär halvvägs brakade som man säger, helvetet löst. Åskan passerade på mellan fyra och sex sekunders avstånd, och det regnade. Och då menar jag regnade. Inget fjösigt sommarregn, utan DET REGNADE. Det tog 30 sekunder innnan min skjorta var genomblöt, och runt en minut innan byxorna var genomblöta. Jag blev nervös för telefonen som låg i fickan, men kreativ som jag var stoppade jag den i en bajspåse, och vips låg det vattenskyddad. Vi tog skydd i en busskur tills det värsta gått över, sedan gick vi hem.
Nu har vi tittat på film och fikat och det är dags att slagga in. I morgon ska jag börja jobba igen. Det ska bli roligt.

Dagboksblad 2 augusti 2008

Som ett utskitet lingon känner vi oss nu när vi kommit hem. I princip har vi haft 6 veckors semester, varav en med viss närvaroplikt på jobbet. 6 veckors semester kostar på ska jag säga. Nu ska det bli skönt att få börja jobba och vila upp sig lite.

I morse åkte vi från Karlstad. Regnet hängde i luften när vi steg upp, och när vi åkte började det regna. Vårt första mål för dagens resa var Karin, Lars, Basta och Fixa. Eftersom vi nästan åkte förbi dem på väg hem, stannade vi till och blev bjudna på en vansinnigt god paj, och därefter kaffe och namnsdagskaka. Som också var väldigt god. Där pratade vi raskt bort en massa timmar, men så småningom var det dags att rulla hemåt. Det kändes lite fel att ta med sig husvagnen därifrån, eftersom planen är att vi ska återvända dit nästa helg med husvagnen, för att få närmre till utställningen i Askersund på lördagen.

När vi kom hem var vi som sagt vansinnigt trötta, och fuskade ihop en middag genom att åka till en kinarestaurang och köpa hem mat. Nu har vi ätit den, och frågan är vilken film vi ska sova till i soffan. Det enda som förmodligen kan hålla oss vakna är en viss hund som inte är ett dugg trött, utan gärna skulle vilja göra en massa saker. Puh.......................

Dagboksblad 1 augusti 2008

Fan nu är det höst. Fast det känns inte ännu. Vi har återigen fått uppleva en riktigt jävla varm dag. Det mest naturliga hade väl varit att vi begivit oss till Mariebergsskogen idag, annars kommer det inte att bli av under denna vistelse i Karlstad. Men dit är det inte långt, så det var ingen bra idé. Vi satsade på Arvika i stället. Då skulle vi ju få sitta i den luftkonditionerade bilen i flera timmar. När vi kom till Arvika var det dags att fika. Om man inte har en jävla aning om var man kan hitta ett bra fik ska man satsa på hembygdsgården. Det är inte alltid det fungerar, men förvånansvärt ofta kan man där hitta ett riktigt bra café. Dock inte i Arvika. Enligt turistbroschyren som i alla fall fanns att tillgå i hembygdsgården kunde vi se att i Klässbol finns det, förutom ett linneväveri, även ett kafé beläget i en kvarn, där dom enligt utsag bakar allt själva. Klässbols linneväveri var något vi besökte när jag var liten, så jag har under flera år varit lite nyfiken på att åka dit igen. Och när Klässbol dessutom lockade med ett kafé var det inte mycket att be för. Vi knappade in Klässbol på navigatorn och drog dit.

När vi hade styrkt oss med fika i kvarnen begav vi oss till väveriet. Linneväveri är väl varken min eller fruns största passion, men vi kom i alla fall därifrån med två handukar. Sedan åkte vi tillbaka till Arvika för att bese staden. Efter att ha vandrat runt i stan och köpt mig en bok (som fick bli min namnsdagspresent till mig själv) konstaterar jag att i Arvika gäller principen Om jag inte hörs, finns jag inte. Alla grabbar med lite stake i sig (dvs de som saknar självförtroende och omdöme) hörs. Antingen har de stereon på hög volym i raggarbilen, eller också kör de moppe/motorcykel med avgastrim. Och jag, som kommer från en storstad, blir lika förvånad varje gång jag kommer till en liten stad och ser hur stora likheter det finns med Ronny och Ragges Byhåla. Ronny och Ragge är fan inte humor, det är en dramatiserad dokumentär om livet i en svensk småstad, vilken som helst.

Vi hittade också ett riktigt fint konditori också inne i Arvika. De såg ut att ha fina bakverk och inredningen var i galon och underbara lampor i taket.

När vi kommit hem igen gick vi och badade Ia. Och nu var hon tvungen att simma flera gånger. Hon är fortfarande skeptiskt till simmandet, men fan den som ger sig. Sedan käkade vi middag, åkte in till stan för en kvällspromenad, hem och fika, och nu är det strax läggdags.

Grattis på namnsdagen på mig själv

Tack så mycket, det var roligt att jag kom ihåg mig. Det är det ytterligare tre som gjort, gissa hur många av dom som jag är gift med? Å andra sidan var det ingen av oss som kom ihåg vår 21-åriga bröllopsdag härförleden.

När jag var liten (mindre och yngre än jag är nu) brukade jag alltid fira namnsdagen hos min mormor och morfar, som bodde knappa två mil från den camping vi nu bor på. Mormor brukade ofta baka en tårta. En tårta med alldeles för tung tårtbotten, fylld med vailjkräm och toppad med hallon. Ganska äckligt tyckte jag det var när det begav sig. Nu är väl en sådan tårta, om jag får baka botten själv och röra ihop vaniljkrämen efter eget recept, en riktigt höjdare; bland det godaste man kan laga till utan jordgubbar. Men det är nog från dessa namnsdagsfiranden i mormor och morfars trädgård som jag tror att min längtan efter kaffebjudningar i trädgården har sin grund. För att komma i rätt namnsdagsfeeling åkte vi idag förbi min mormor och morfars gamla torp, som numer inte finns utan är utbytt mot en stor villa.

Naturligtvis var jag tvungen att själv köpa mig en namnsdagspresent. Det blev en kokbok (så förvånande), Skärgårdsdrömmar och Trägårdskakor (N.B. Stavningen är riktigt. Författaren heter Trägård i efternamn)