..och så var det äntligen slut på ensamstående-förälder-med-en-hund-som-inte-får-vara-på-dagis-blandat-med-en-man-på-väg-uppåt-i-karriären-på-jobbet-perioden. Jag började dagen med att arbeta hemifrån. Efter en förmiddagspromenad åkte jag till jobbet. Ia fick vara ensam fram till halv tre då yngsta dottern kom hem från skolan.
Efter middag var det dags för styrelsemöte i IOGT-NTO för min del, och för promenad för Ias och den äntligen hemvändande fruns del. När jag sedermera kom hem var det i stort sett läggdags.
måndag 31 mars 2008
Dagboksblad 31 mars 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Just nu är jag ensammstående förälder, en hund, arbete och skjutsar. Maken är i Kina på jobb och kommer var aborta i 2½ vecka så jag förstår dig.......är snart där också, tänk när det tar slut med ensamheten för denna gång.....
Alltså egentligen ska man inte klaga. Det finns dom som alltid är ensamstående, och om man inte hade förståelse för dem tidigare, så får man det i ett sånt här läge. (Nu tror jag i och för sig att jag hade förståelse tidigare.) Det som gör det lite extra jobbigt (tror jag) för oss som extraknäcker som ensamstående föräldrar är att vårt liv inte är anpassat till sådana omständigheter. Om jag alltid var ensamstående skulle jag absolut inte kunna vara så engagerad i föreningslivet som jag är. Och jag skulle förmodligen ha hittat arbetssätt inom hushållet med mina barn inblandade som gjorde livet lättare. Men eftersom det ändå bara är fråga om tillfälliga toppar överlever man dem. Om än med visst besvär.
Håller med diigentligen skall man ju int eklaga för de finns ju faktisk de som är ensamma med sina barn. Men nu är vi två vuxna i min familj och när det blir obalans för att den ena är borta så måste man ju få klaga lite......
Jo, min ståndpunkt är nog att vi som inte alltid är ensamma faktiskt har rätt att klaga, eftersom våra liv inte är anpassade till ensamlivet. Följdaktligen är det också mer synd om oss än alla ensamstående. Dessutom har vi ju inte ens själva valt det. (Vilket i och för sig inte alla ensamstående kanske heller har gjort, men ändå.)
Skicka en kommentar