Dagboksblad 25 mars 2008

Vilken jävla dag. Upp tidigt, iväg till jobbet, jobba några timmar, åka iväg och spela och sjunga, tillbaka till jobbet för att arbeta ytterligare några timmar, åka hem och hämta hund, köra hund till mina föräldrar där även barn finns, in till stan för möte i ordenssällskapet, hem till föräldrarna för att hämta hund, åka hem, mata kaninjäveln, koka te, och äntligen kunna sätta sig framför datorn och pusta ut. Och så här långt har allt gått enligt plan.

Själva sjungandet gick bra till en början, men när jag kommit knappt halvvägs i programmet tappade jag rösten. Dåligt uppsjungen och allmänt ovan torde vara orsaken. I övrigt gjorde jag så bra som jag kan. Och jag fick sjunga både Taube, Bellman och Dan Andersson, vad mer kan man begära? (Skulle möjligen vara lite Blues då, men det var liksom inte läge för det)

Morgondagen blir en spännande utmaning med arbete och hundpassning. Vete fan hur det går, men jag har en plan.