Funderar du på att skaffa hund?

Bra, fortsätt med det! Att fundera alltså, för om man ska skaffa hund är det bra att ha funderat igenom det ordentligt. På som det heter, förekommen anledning, kommer här ett inlägg riktat till den som gör just det, funderar på att skaffa hund. Jag har nämligen för en tid sedan fått en förfrågan om att skriva lite om hur det är att ha hund. Och här kommer svaret. Fast egentligen är det ganska vanskligt att ge sig in på detta ämne. Många av mina läsare (kanske de allra flesta) har ju mycket större erfarenhet än jag av att ha hund. Men det skiter jag i. Skriver jag något tokigt får ni väl kommentera och rätta mig. Hur som helst, nu kör vi!

Allt det underbara som följer med ett hundägande tror jag de flesta som funderar på hund redan har insett. Det är väl därför man funderar på hund. Men med ett hundägande följer det saker som man kanske inte direkt inser. Och dem tänkte jag skriva lite om. Inte alls för att avskräcka från att skaffa hund, utan bara för att jag tycker att alla hundar ska få bo hos folk som tar sitt hundägande på allvar.

Bland de första frågorna man måste penetrera är nog Vill jag verkligen ha hund? För de flesta människor blir det en ganska stor skillnad i livet när man skaffar hund. De flesta hundar behöver promeneras runt två timmar om dagen. En hund kan inte lämnas ensam hur länge som helst. Man kan inte ta med en hund på utlandssemester hur som helst. Vissa av ens bekanta vill kanske inte längre komma på besök för dom är hundrädda eller tycker att hundar är äckliga. Och inte minst, har man skaffat hund har man lovat ta hand om den de kommande 8-15 åren (lite olika beroende på ras). Ett bra sätt att så att säga torrsimma hundägande är att under en längre period (i vårt fall blev det drygt ett år) tänka "Hur skulle vi gjort idag om vi haft hund?"

Den kanske knivigaste frågan inför beslutet om att skaffa hund är vad man gör med hunden på dagarna om man förvärvsarbetar? En hund ska enligt litteraturen inte lämnas ensam mer än fem timmar om dagen. Att lämna hunden ensam hemma och springa hem på lunchen och rasta den sägs inte vara bra. Då blir hunden stressad. Men jag tror att det kan vara lite individuellt också. Men man vet ju inte vilken individ man får. Om man inte kan ha med hunden på jobbet är i första hand en bra dagmatte/daghusse att föredra. Hunddagis finns också, liksom "grannen som kommer och ser till hunden några timmar om dagen". Detta MÅSTE man ha tänkt igenom innan man skaffar hund!!!

Ekonomin kring hundägande är också viktig att tänka på. Inköpspriset på en hund varierar ganska mycket. Att köpa en blandrashund av en mindre nogräknad uppfödare kostar kanske inte mer än 4000, medan en trendig ras av en namnkunnig uppfödare kan kosta hur mycket som helst. Men mitt stalltips är att räkna med mellan 10 och 17 tusen. Det brukar talas om att inköpspriset är den lilla kostnaden, det är driften som är dyr. Det stämmer i vårt fall eftersom vi har hund på hunddagis, och det är inte billigt. Det kostar säkert mellan 2500 och 3000 i månaden. Har man köpt en stor hund blir matkostnaden därefter, men för en lagotto kan jag säga att matkontot bara är brus på ytan. Något som man absolut inte får göra avkall på är försäkringen. Man MÅSTE försäkra sin hund!! (Näe, det måste man inte, men det är jävligt dumsnålt att inte göra det.) Och så tillkommer allt man vill göra med sin hund; åka på utställningar och gå på kurser. Vara medlem i SKK och SBK. Prenumerera på hundtidningar. Slutligen krävs det en del tillbehör, koppel, halsband, sovbäddar, bur, matskål, etc.

Och så kommer vi till den mest spännande frågan, nämligen vilken ras man ska välja. Detta är väsentligt, för valet av ras påverkar i mycket hög grad hur ens hundliv blir. Vissa raser finner sig i att ligga i knät på tant Svea hela dagarna, andra raser måste aktiveras för att må bra. Stalltipset här är att verkligen fundera igenom vad man vill med sitt hundägande. Vill man bara ha ett gosedjur eller vill man arbeta med sin hund? Hur vill man arbeta med hunden? Valla får, träna/tävla i lydnad, träna/tävla i agility eller förstärka sitt självförtroende med yttre attribut (köp en amstaff!). Jag påstår att svaret på frågan om vad man vill göra med sin hund är direkt avgörande för vilken ras man ska köpa. Här kan det gå jävligt fel, och det gör det säkert alldeles för ofta också. Ett sista ord om rasval, som säkert gör att jag får en stor del hundägare emot mig, men jag står för det: Köp en renrasig hund. I synnerhet om du inte är hundvan. Kunskapen om olika rasers beteende är ganska stor, men det är mycket svårare att prediktera beteenden hos blandraser. Det kan vara svårt att säga vilka egenskaper hos föräldrardjuren som kommer dominera hos avkomman. Och vissa blandningar är direkt olämpliga. Att till exempel blanda en vallhund med en vakthund kan ge en mycket svårhanterlig avkomma. För de flesta raser är också kunskapen om hälsoproblem stor. Man vet liksom vad man kan vänta sig för problem. Hos blandraser vet man inte detta med lika stor säkerhet. Men därmet inte sagt att alla blandrashundar är problem. Men att köpa renrasigt är så att säga mer förutsägbart, vilket är att föredra om man inte har stor hunderfarenhet.

Det är också bra att vara noggrann i valet av uppfödare. En bra uppfödare finns till hands även efter att man betalt för hunden. En riktigt bra uppfödare finns till hands under hundens hela liv.

Slutligen (för er som har orkat läsa så här långt), det bästa med att ha hund. Dels är det en otrolig känsla när man får samarbetet mellan hund och människa att fungera och dels kan man få en massa nya vänner runt om i Sverige. (I synnerhet om man kombinerar hundägandet med en blogg.) Så skaffa hund för fanken, men tänk igenom det först!