Dagboksblad 12 juli 2008

Så var då riksträffen över för denna gång, och vi har åter kommit hem. Klockan 10 i morse var det dags för avslutning. Då var det också meningen att träfforkestern skulle spela upp det vi hade övat in under veckan, och framför allt var det musik som deltagarna på träffen hade fått önska sig. Och det gick bra, både för orkestern och för mig. Jag gjorde ett bejublat framträdande på fiol då jag spelade Blott en dag, ett ögonblick i sänder. Att det blev så bejublat beror enligt mig på två saker; dels fanns det en massa frireligösa människor i publiken och dels var jag minst 20 år yngre än de övriga i orkestern, så vad jag än hade gjort hade det uppskattats. Men många sa att dom ville att jag skulle komma på nästa riksträff också. Fan, den är ju i Norrland, någonstans i närheten av Skellefteå. Det är ju för bövelen över hundra mil dit. Men å andra sidan var det faktiskt riktigt roligt att få spela med en massa gamla spelmän, och spela låtar som jag inte ens visste fanns. Vägen till Dalstugan, Huggkubben och Bälgajuck i busken till exempel.

När avslutningen var avslutad och vi hade druckit kaffe packade vi ihop oss och åkte hemåt. Äldsta dottern ska i morgon åka och hälsa på en klasskamrat på hans landställe, och vi hade ju tänkt rulla iväg med husvagnen igen. Men nu har vi ändrat oss, vi åker till mina föräldrars landställe några dagar, och sedan är vi hemma och grejar lite i trädgården i stället. Det kan ju vara skönt det också. Eller i alla fall nödvändigt.