Dagboksblad 13 juli 2008

Och så har vi åkt iväg på semester igen. Det går inte fan att vara hemma när man har semester. Det finns alldeles för mycket måsten då. Nu är vi i alla fall på mina föräldrars sommarställe. Det går bra det också, även om vi inte får bo i husvagn.

Som jag tror jag skrev om tidigare i våras mötte vi då en igelkott på en kvällspromenad. Ia körde väl nästan in nosen i igelkottens päls, men jag tror hon hejdade sig i sista sekunden. Igår kväll när vi var ute hittade vi en annan igelkott på en skogsstig, men den såg jag i tid. Vad gör en igelkott när den blir skrämd? Springer den och gömmer sig? ICKE! Den kurar ju ihop sig och fäller ut taggarna och ligger still. Hur kul är det när den ligger mitt på stigen som man måste gå på? Vi var tvungna att backa tillbaka en bra bit så att igelkotten i lugn och ro kunde gå vidare. På morgonens promenad hittade Ia en torkad ljungtuva i ett dike. Den var förvillande lik en igelkott, och hon var ytterst skeptisk till ljungtuvan. På mina föräldrars altan står ett bord (såklart). På det bordet ligger en duk (såklart). För att inte duken ska blåsa iväg sitter det i varje hörn en tyngd (såklart). Dessa tyngder är utformade som igelkottar i profil, och jävlar vad Ia var skeptisk till dessa igelkottar. Dom skällde hon på, men det hjälpte inte. Dom satt kvar på bordsduken. (Jag vet inte om Ia såg likheten mellan bordsdukstyngderna och igelkotten, men om vi antar det blir det i alla fall en bra historia.)

Efter middagen gick vi ner till sjön för att bada (inte jag, men somliga andra hade den ambitionen). Jag gick en sväng med Ia först medan de andra gick för att bada, så när jag kom ner låg redan både fru och barn i vattnet och plaskade. Ia blev som tokig. Hon gick längre ut än hon brukar göra; vattnet gick en bit upp på kroppen. Och sen fick hon tokfnatt och började springa som en galning på stranden. Fram och tillbaka, ut i vattnet och upp igen, gräva i sanden, springa runt och så ut i vattnet igen. Totalt galen, mao fullständigt normalt lagottobeteende. När vi kom hem var jag tvungen att duscha henne, och jävlar vad sand det blev i duschkaret. Hon måste ha vägt minst tre kilo extra på hemvägen. Tur att jag inte behövde bära henne.