Dagboksblad 31 mars 2008

..och så var det äntligen slut på ensamstående-förälder-med-en-hund-som-inte-får-vara-på-dagis-blandat-med-en-man-på-väg-uppåt-i-karriären-på-jobbet-perioden. Jag började dagen med att arbeta hemifrån. Efter en förmiddagspromenad åkte jag till jobbet. Ia fick vara ensam fram till halv tre då yngsta dottern kom hem från skolan.
Efter middag var det dags för styrelsemöte i IOGT-NTO för min del, och för promenad för Ias och den äntligen hemvändande fruns del. När jag sedermera kom hem var det i stort sett läggdags.

Konsten att förmänskiga sina husdjur

Jag hör ofta djurägare (oftast hundägare numer, eftersom det är den grupp djurägare jag umgås mest med) berätta om egenskaper hos sina djur. "Han blir så glad när vi öppnar vitrinskåpet och tar fram kristallglasen, för då vet han att det kommer gäster och då bli det extra mycket gos", eller "när jag rotar fram ryggsäcken ser hon så förväntansfull ut, för då vet hon att det blir utflykt till agilitybanan". Eller "vid fullmåne blir min hund också så konstig och kan inte sova ordentligt". Och den senaste: "När min hund känner doften av kaffe, tror hon att det blir fika och förväntar sig ett kex att tugga på." Personligen tror jag inte ett smack på dylika påståenden. Det är bara nonsens och försök från ägarna att göra sina husdjur mer mänskliga. Det vittnar snarare om sociala problem hos djurägarna att umgås med vanliga människor.

PS Det är väl ingen som tror påstående med fikat kommer från la famiglia. Såååååååååå är det inte aaaaaaaaaaaaaalls. Vi fikar ju nästan aldrig och det är inte alls speciellt viktigt för oss, och vi har inget som helst behov att inkludera Ia i den sociala gemenskapen en fika tillsammans innebär.

Dagboksblad 30 mars 2008

Äntligen har man känna lite vår i luften. Detta utnyttjade jag genom att efter frukosten bege mig till våra våffelfrukostvänner och företa en promenad runt kyrksjön med delar av den familjen. Det var varmt och skönt, och till följd av värmen var det också jävligt gegggigt. Efter promenaden bjöds jag kaffe, smörgås och cheese-cake på deras altan. Årets första utefika, inte alls dumt.

Två hundpromenader och en middag senare var det dags att börja baka bröd. Jag satte en så kallad fördeg redan i lördags kväll som jag gjorde färdig och bakade ut. Egentligen ska de bröden jäsa kallt över natten, men jag får inte in två plåtar i mitt kylskåp, och något annat bra ställe att jäsa bröd på har jag inte, så det blev till att baka av dem varmjästa. Det blev ätbart det också. Som traditionen bjuder är det nu dags för te och nybakat bröd på sängen innan sovdags.

Dagboksblad 29 mars 2008

Där bet man sig allt i tummen!
Redan igår kväll vid middagen bestämde vi att vi skulle äta våfflor till kvällsfikat idag. Vi hade ju inte fått äta våfflor tillsammans på våffeldagen. Jag tänkte att om man tröttar ut Ia med en massa promenader kanske man kan få lite lugn och ro till våfflorna ikväll. Därför började jag dagen med en 45-minuters promenad med Ia. Efter frukosten och diverse hushållsgöromål, åkte jag iväg till min barndomstrakt och promenerade med Ia i runt en och en halv timme. Sedan hem för att laga middag, sätta en bröddeg och laga middagen till i morgon, och slutligen ytterligare en promenad med Ia, denna gång på 50 minuter. Och tror någon att Ia snällt låg och tuggade tuggben när vi spes våfflorna till kvällskaffet? Nä, tänkte väl det. Det är bara jag som är så jävla naiv som kunde tro det. Men i övrigt verkar Ia rätt trött av allt promenerande.

Igår kväll när vi satt och tittade på TV hörde vi hur Ia skrapade med tassen i sin matskål, precis som hon brukar göra när hennes vatten är slut, eller framför allt när hon vill ha nytt färskt vatten. Eftersom ingen av oss igår hade lust att gå ner och byta vatten struntade vi i det. Strax hör vi hur Ia, återigen krafsar i matskålen, denna gång lite mer ilsket. När det fortfarande inte händer något hör vi hur hon strax, urförbannad välter hela matskålen under ett jävla oväsen. Då blir jag ju tvungen att gå ner, och då visar det sig att vattnet faktiskt var slut, inte bara gammalt.

Dagboksblad 28 mars 2008

Så har då den första löpveckan gått till ända. Alltså mitt liv är inte designat för att vara ensamstående med en hund som inte kan vara på dagis. Det är jävligt slitigt att både sköta jobb och hund. Turligt nog kom det hem några barn från sin farmor och farfam i förmiddags, så jag har kunnat jobba hela dagen på jobbet idag. Och så ska det handlas, lagas mat (det blev pizza idag, väldigt gott) röja köket, promenera hund, se på Så ska det låta och så. Det slutade med att jag somnade i soffan till Morden i Midsomer. Så småningom masade jag mig dock ner till datorn, och sen gick jag och la mig.

I och med att jag har promenerat med Ia väldigt mycket senaste veckan har jag fått en god inblick i hur mycket hon drar nuförtiden. Och det måste jag säga igen (tror jag skrev det tidigare också) att det har skett en markant förbättring. Vissa skulle väl uttrycka det så att i stället för att dra går hon och tigger godis. Själv skulle jag vilja säga att i stället för att dra, söker hon kontakt. Ofta. Mycket ofta, och det belönar jag självklart med godis. (Tur att jag köpte sex kilo levergodis på hundutställningen förra helgen) Men även när hon inte säker kontakt drar hon mindre än tidigare. Utom i går kväll. Kanske beroende på att jag var trött och inte riktigt på hundpromenerarhumör

Tavastby, Lovisa, Finland

I morgon begravs min frus faster Inger. I augusti 2006 var vi och hälsade på henne i Lovisa, Finland. På fotobloggen finns några bilder från Ingers, och min svärfars föräldrahem i Tavastby, strax norr om Lovisa i Finland.

Jag minns första gången jag besökte Lovisa. Det var på sensommaren 1987, och jag skulle visas upp för släkten. Jag blev mycket väl bemött (förmodligen ansågs jag duga), och vi vart bland annat bjudna ut till Ingers och hennes mans sommarställe strax öster om Lovisa. Det var ett fantastiskt ställe, en strandtomt mot viken som går upp till Lovisa från Finska viken, två hus på tomten, det ena en liten gäststuga och det andra själva sommarstugan. Det var då jag förstod den finska (och för all del även den finlandssvenska skälen. Halva sommarstugan var ett stort allrum inklusive kök, och andra halvan var bastun. Underbart!

(Twinflower, nu har jag i alla fall försökt beskära bilderna kraftigt)

En sång för alla dom som....

...missade Så ska det låta.
Alla ni stackare som i stället för Så ska det låta tittade på nåt annat, vill jag berätta vad ni missade.

Låt vara att artisterna kanske inte passade alla smaker (Kalle Moréus, Bengan Jansson, Annika Andersson och Sussi Eriksson), men dom uppvisade det beteende som gör musik till den underbara sociala företeelse det är. Vid ett flertal tillfällen valde artisterna (dock främst Kalle Moréus) att i stället för att ställa sig själva främst, uppmuntra till samspel genom att släppa fram andra artister, både de i lagen och de i orkestern. Det är genom samspelet mellan artisterna som både stor musik och stor glädje skapas.

Dagboksblad 27 mars 2008

Och så var man åter ensam. Barn är på landet hos mina föräldrar och frun har åkt till Finland, dock inte i tjänsten denna gång, utan för att närvara på sin fasters begravning. Hon kommer hem på måndag morgon, och barnen kommer hem i morgon.

Större delen av dagen har jag jobbat hemifrån, eller i alla fall försökt. Det är lite svårt att arbeta när man har en hund som hela tiden pockar på underhållning.

Inspirerad av en arbetskamrat köpte jag idag fem lammkotletter och drog i mig till middag. (Det gäller att frossa i lammkött när frun inte är hemma.) Efter middagen har jag tittat på Hasse & Tages revy Spader, Madam! Vissa av Hasse & Tages revyer kanske inte längre håller, men Spader, Madam fungerar fortfarande. Och det finns stycken som är så otroligt Hasse&Tage-typiska, och det är just detta typiska man lärt sig älska hos dem. Stor behållning hade jag av att se den igen.

Tänk om....

När jag var åtta år började jag spela fiol. Där vi bodde då provade man en ny fiolpedagogik på små barn (det var före motorcykelmetoden kom (Suzuki)). Jag tyckte det var väldigt roligt att spela. När jag var nio år, flyttade vi till en annan kommun och jag fick en ny fiollärare. Jag tyckte det var en riktig skitkärring redan från början. Det blev inte bättre av att hon hela tiden skulle ha mig att spela folkmusik. Fan jag hatade folkmusik. Jag hade börjat spela fiol för jag ville spela klassisk musik. Efter några år lyckade jag få byta lärare, och fick en som hade spelat i hovkapellet. Det var mycket bättre, och jag fick spela både kammarmusik och större verk i symfoniorkester. Men när jag flyttade hemifrån hittade jag ingen ny orkester att spela i, och eftersom det inte var roligt att spela själv tröttnade jag på fiolspelandet. Och sen tröttnade jag på klassisk musik över huvud taget, för det var alldeles för lite utrymme för improvistaioner och stundens ingivelse i den musiken. Den enda som kunde göra något var ju dirigenten.

I går när jag var och lyssnade på vevlira slog mig en tanke. För några år sedan upptäckte jag att skitkärringen till fiollärare jag hade, sitter med som ordinarie medlem i juryn som utser riksspelmän. Hon är, och var förmodligen redan i mitten på 70-talet en mycket duktig folkmusiker. Tänk om jag hade tyckt om folkmusik. Då hade jag ju haft den perfekta läraren. Om hon hade upptäckt att jag gillade hennes favoritmusik hade hon säkert kunnat coacha mig till en riktigt duktig musiker. Fan, jag kanske hade kunnat spela upp för zornmärket i silver (riksspelman) SHIT! Och jag hade förmodligen aldrig tröttat på fiolen heller.

Dagboksblad 26 mars 2008

Även denna dag har gått helt enligt plan. I alla fall vad gäller hundpassning. Däremot har andra saker kanske inte blivit så bra som de borde. (Jävla idioter som kallar till möte utan att ange i kallelsen var mötet ska hållas, och sedan vägra svara i telefon när man ringer oupphörligt för att fråga vart man ska.)

Jag har i alla fall fått två långa och fina hundpromenader idag, och när frun kom hem från Dannmark gick hon ytterligare en med Ia. Nu i kväll har jag varit på IOGT-NTO-föreningsmöte och lyssnat till ett föredrag om det spännande instrumentet vevlira, eller tombolafiol som det också kallas. En ung spelman, under utbildning på Ackis (musikaliska akademien i Stockholm). Han kunde både spela en slängpolska från norra Gotland och The final countdown på sin vevlira. Och som bonus spelade han också säckpipa. Ett helt fantastiskt föredrag.
Nu är det dags att sova, det har varit en jobbig dag.

Dagboksblad 25 mars 2008

Vilken jävla dag. Upp tidigt, iväg till jobbet, jobba några timmar, åka iväg och spela och sjunga, tillbaka till jobbet för att arbeta ytterligare några timmar, åka hem och hämta hund, köra hund till mina föräldrar där även barn finns, in till stan för möte i ordenssällskapet, hem till föräldrarna för att hämta hund, åka hem, mata kaninjäveln, koka te, och äntligen kunna sätta sig framför datorn och pusta ut. Och så här långt har allt gått enligt plan.

Själva sjungandet gick bra till en början, men när jag kommit knappt halvvägs i programmet tappade jag rösten. Dåligt uppsjungen och allmänt ovan torde vara orsaken. I övrigt gjorde jag så bra som jag kan. Och jag fick sjunga både Taube, Bellman och Dan Andersson, vad mer kan man begära? (Skulle möjligen vara lite Blues då, men det var liksom inte läge för det)

Morgondagen blir en spännande utmaning med arbete och hundpassning. Vete fan hur det går, men jag har en plan.

En bild från påskafton

Följ denna länk till lilla mammas blogg och titta på den fina bilden på Ia. Läs sedan gärna kommentarerna, och fundera slutligen på vem som kan vara fotografen.

Dagboksblad 24 mars 2008

Så har då påskens sista dag gått till ända, och det har den gjort i musikens tecken. I morgon ska jag ut och sjunga och spela gitarr på ett "kulturkafé för daglediga". Det är IOGT-NTO som varje tisdag arrangerar ett kulturkafé. Man blir underhållen på något sätt, föreläsning eller musik i någon form, och så kan man dricka kaffe och äta smörgås. Så jag har ägnat måndagen åt att bestämma vad jag ska sjunga samt repeterat de sångerna.

I övrigt har dagen också bjudit på snöfall och hundpromenad. Samtidigt. Men det struntade vi i, och gick en tvåtimamrspromenad i alla fall.

Dessvärre har jag inte hunit mecka några bilder, varken från påskfirande eller hundutställning. Men det kommer, lugn bara lugn. Frågan är bara när. Veckan som ligger framför oss är fan inte att leka med. För det första får ju inte Ia vara på dagis eftersom hon börjat löpa. För det andra åker frun till Dannmark tisdag eftermiddag, kommer hem onsdag kväll, åker till Finland på begravning på torsdag kväll och kommer hem måndag morgon. Som om detta inte är nog, åker barn med sin farmor och farfar till landen i morgon kväll och kommer hem fredag kväll. Gissa vem som får vara hemma och ta hand om hund?

Dagboksblad 23 mars 2008

Så har då årets utställningspremiär begåtts. Som tidigare meddelats blev det inte en tvåa för Ia. Och det var ju roligt. Och som också tidigare meddelats var det roligt att träffas igen och fika tillsammans. Utan vårt underbara umgänge skulle det inte bli många utställningar kan jag säga. Så ett stort tack till er alla för en underbar dag.

Efter hundutställningen körde vi hem Tristan eftersom Hannah åkte direkt till jobbet. Hade inte Ia löpt (det har jag nog glömt skriva, Ia började löpa i fredags) hade vi lätt tagit med oss Tristan hem, så hade Hannah fått hämta honom efter jobbet. Eller hem och hem, efter utställningen var det dags för traditionell påskmiddag hemma hos svärmor. Men Tristan hade säkert varit välkommen dit också.

Efter påskmiddag och kaffe med vansinnigt god after eight-tårta, begav vi oss hemåt, och väl hemma verkar hela familjen utom jag vara helt däckade, för de har redan gått och lagt sig. Själv ska jag sitta vid datorn för att skriva lite saker och eventuellt mecka lite bilder från dagens utställning.

Kort rapport från Lilla Stockholm

Alltså jag och minne, en utförlig rapport från Lilla Stockholm tror jag man får vänta på tills Hannah kommit hem från jobbet (dvs sent i kväll eller i morgon bitti). Jag minns bara det allra närmaste. Och det viktigaste. Att Ia INTE fick sin fjärde tvåa på raken. Hon fick en slät etta och kom fyra i sin grupp (sist av alla med ettor). Resten av hundarna i sällskapet (Basta, Fixa, Tristan, Jazz och Flay minns jag inte med säkerhet hur det gick för. Bäst gick det väl för Flay vill jag minnas.

MEN, det allra viktigaste var ju att få träffa Hannah, Lotta, Karin och Lars, och där var det fan inga tvåor. Umgänget var helt klart värt både HP och ck. Och eftersom jag hade bakat, tyckte jag även att kaffebrödet var värt i alla fall en etta.

Dagboksblad 22 mars 2008

Så har vi då, näst intill traditionsenligt varit på landet hos mina föräldrar och firat påsk. Det har varit soligt och fint, och snöfall om vartannat. Men blåst har det gjort hela jävla dagen. När det snöade, var det horisontellt snöfall. Om man hittade lite lä och solen lyste samtidigt var det emellertid ganska skönt. Vi har försiktigt promenerat Ia på vägarna för att hon inte skulle skita ner sig, och vi har fikat och ätit så att vi inte ska behöva lägga oss hungriga. För säkerhets skull drog vi i oss lite te och smörgås alldeles nyss.

När vi kom hem tvättade vi benen och skägget på Ia samt kammade ut lite tovor. Nu kan nog inte vi göra så mycket mer åt det hela, nu får vi se vad domaren tycker.

Redo inför Lilla Stockholm

Hallongrottor bakade i går och chokladmuffins bakade nyss. Detta tillsammans med bullar som jag plockar ur frysen, får bli det som serveras i morgon på utställningen. Det skulle blitt kokoskakor också, men det visade sig att konsum stängde klockan 7 ikväll, vilket förvånar mig. Det var ju igår de borde stängt tidigt, inte idag.

Dagboksblad 21 mars 2008

..och så har även denna dagen gått sin väg. Långfredagen, den rödaste dagen av alla röda dagar (bortsett från första maj), den dag då alla affärer är stängda och vi ska ägna dagen åt att tänka på honom som offrade sitt liv för oss (eller något sådant). Kanske inte riktigt så längre. Vi började dagen med en hundpromenad (efter morgonfikat förstås). Sedan har vi ägnat en stor del av dagen åt ommöblering. I och med att vi inte längre har någon fågel kan man ställa kökssoffan där fågelburen stått. Det är egentligen där en kökssoffa ska stå. Möbeln som fågelburen stått på har vi gjort om till stereobänk. Och så.

Vi har också skjutsat våra barn till det stora köpcentret, som inte alls hade stängt idag, och när de var där och shoppade, var vi ute på ny hundpromenad. Och både vid denna och morgonpromenaden har jag lyckats fotografera lite. Får se om det dyker upp några bilder senare.

Nu i kväll har vi tittat på Så ska det låta och sedan en film som vi hyrde igår. Nu börjar det dra ihop sig till tedax och sedan sova, för i morgon ska vi upp tidigt för att först hämta äldsta dottern som sover över hos en klasskamrat, där klassen haft påskfest, och sedan åker vi till mina föräldrars land, som vi alltid gör på påsken. Och sedan hem tidigt för att tvätta tassar på hund och förbereda allt inför utställningen på söndag. Inför den har jag nu bakat hallongrottor. Jag tror inte det blir sju sorters kakor, men något mer ska jag väl kunna få ihop.

Dagboksblad 20 mars 2008

Då så har det blitt kväller och dags att gå kvällspromenaden med Ia. Kan väl vara bra, jag har inte promenerat så mycket idag. Heller. Eftersom frun varit ute och rest och dessutom bara arbetar halv dag en sån här dag före långfredagen, valde hon att stanna hemma idag och bara umgås med hund. Eller så. När jag kom hem vid pass två, möttes jag av en hund som var omåttligt glad att se mig, och när jag satte mig i hundsoffan satte sig Ia bredvid mig och la huvudet i mitt knä. Ganska så ovanligt för att vara Ia. Trots fagra löften från försäljaren när vi köpte henne, har hon inte alls varit den gosehund vi hade hoppats på. Men det vet man ju hur säljare är, lovar en massa som dom sen inte kan hålla. Nä, allvarligt talat, vi har den bästa uppfödare man kan tänka sig, så det så.

Nu i kväll har vi tittat på en hyrd film (Taxi 4), och återigen har Ia överraskat. Hon har suttit i mitt knä en lång stund. Men när frun kom och ville vara med och gosa, då gick Ia och la sig på golvet.

Nu väntar som sagt kvällspromenaden och sedan te, men inga scones i kväll heller skulle jag tro.

Konsten att kissa..

..om man är hund.

I morse, liksom flera andra mornar när jag stigit upp före frun, har Ia också kommit upp och sagt god morgon till mig. När man är nyuppstigen hund behöver man ofta gå ut en sväng i trädgården, och för att få göra det måste man säga till. Det gör Ia genom att skälla. Hon lägger sig utanför vårt sovrum och skäller på frun så hon ska stiga upp och släppa ut henne. Mig, eller någon annan som är vaken skäller hon inte på, endast frun duger att släppa ut henne på morgonen. Bra va?

FAN!

Jag har blivit förkyld. Har väl umgåtts för mycket med bippeliboppenbloggen och blivit smittad där.

Hundblues

Jag har varit himlans dålig på på att utnyttja alla finesser som denna bloggportal erbjuder. För att råda lite bot på det, och för att befästa mitt nya varumärke Hundblues, har jag en liten bit ner till höger lagt in ett klipp från YouTube med lite riktigt hundblues. Hound Dog Taylor, en fantastisk bluesman, som i detta klipp dessutom har hjälp av Little Walter på munspel. Klicka på bilden och sug i er lite Hundblues när den är som bäst.

Dagboksblad 19 mars 2008

Hämta och lämna hund på dagis idag igen. Egentligen ganska trevligt, men jag är så slö på mornarna så jag hamnar alltid i den förbannade bilkön på väg till jobbet. Men i morse studsade jag upp ganska tidigt och hann före bilköerna. Efter ett väl uträttat dagsverke åkte jag och hämtade hund, hem och laga mat, äta, röja undan och promenad? Nä, det orkade jag inte. Jag la mig på soffan, och trot eller ej, men Ia kom och la sig på min mage. Kan det bli bättre? NÄ!

Så småningom kom frun hem och då gick hon en sväng med hund och jag körde barn till basketträning. När Ia kom tillbaka från promenaden var hon fortfarande lika gosig. Men inte lika torr, så det blev jävligt kallt att ha henne i knät. Hon fick nöja sig med att sitta bredvid mig. Men hon kunde sno en apelsinklyfta i alla fall. Vilket jag inte räknade med, för hon har aldrig ätit varken apelseiner eller clementiner. Men nu hade hon gett sig fan på att få i sig en apelsinklyfta. Och en lagotto kan vara rätt envis. Så nu har hon käkat upp den. Nu väntar te och fotoböcker på mig. Jag hör redan hur de ropar.

Dagboksblad 18 mars 2008

Ja, så har då kvällen utan några åtaganden nästan förlöpt. Hur har det gått då? Jo tack, bra. Frun är ju i Finland så jag har både fått lämna och hämta hund på dagis. När jag kom hem var klockan lite före sex, så det var bara att laga middag. När den var lagad, uppäten och undanplockad var klockan lite före sju, och jag begav mig ut på hundpromenad. När jag kom hem från den var klockan lite före åtta, och jag satte mig vid datorn för att besvara alla kommentarer jag fått under dagen som jag inte hunnit svara på. (Fan jag har varit tvungen att jobba idag. Ska bli skönt att byta jobb och bli chef. Då kan andra få jobba åt mig.) Sedan har jag ägnat en stund åt att förbereda ett möte i morgon bitti. Därefter har familjen fikat, och så hamnade jag här framför datorn igen. Har läst några bloggar, skriver detta, och ska snart gå och lägga mig för att läsa böcker om bildkomposition. Det blev ingen kostymfilm med te och scones. Fast lite te kanske man skulle koka sig. Det är ju alltid gott.

Dagboksblad 17 mars 2008

Fortfarande har inte Ia börjat löpa, så hon fick vara på dagis idag också. Men jag kan ge mig fan på att i morgon, när frun åker till Finland, då börjar hon löpa på allvar. Ett underbart vinterväder har vi i alla fall.

Konstigt nog har jag inga åtaganden på kvällarna denna vecka. Det är lite knepigt att vara hemma en hel kväll. Jag menar, vad gör man?

Jag har varit på biblioteket och lånat några fotoböcker om bildkomposition och porträttfotografering. Kan bli spännande att läsa.

7 sorters kakor igen

Det börjar närma sig lilla Stockholm, och jag undrar hur det blir med fikandet. Finns det några lagottoägare som vill vara med och fika? Finns det några lagottoägare som vill bidra med något till fikat? Finns det några presumtiva lagottoägare som vill vara med och fika, och finns det andra trevliga hundägare som vill vara med och lagottofika?

Dagboksblad 16 mars 2008

Så kan vi även lägga söndagen den 16 mars 2008 till handlingarna. Dagen har gått i ingentingets tecken. I alla fall för mig. Det känns fan inte som jag åstadkommit något alls. Mer än haft lite trevligt. Dagen började tidigt som fan med lite hundplågeri. Vi kammade igenom ytterligare några tovor innan Ia och frun, tillsammans med Hannah och Tristan skulle åka till uppfödare för klippning. Hannahs bil startade inte så vi åkte in och gjorde en insats för att få igång den, och si det lyckades. (Bra, för då fick jag behålla vår bil hemma.) När jag kom hem efter att fått igång Hannahs bil, åkte jag på påskmarknad, på samma ställe som vi var på julmarknad i början av december förra året (läs mer här). Jag tänkte jag skulle fotografera lite, men det blev 0, jag säger noll!! bilder. Sedan åkte jag hem, stekte köttbullar till middagen och åkte sedan på kretsårsmöte i IOGT-NTO. Det var väl lite si och så med det, men jag fick i alla fall prata hund med min favorithundtant, och lite annat med andra människor. Dessutom förärades jag med ett 25-årsdiplom, för att jag varit med i IOGT-NTO-rörelsen så länge (eller faktiskt 27 år om man ska vara noggran). Det kan ju kännas fint att bli uppmärksammad så, men det bleknar rätt snart eftersom det delades ut två stycken 50-årsdiplom, runt sex tycken 60-årsdiplom, två 70-årsdiplom och två 75-årsdiplom också. Då är inte 25 år speciellt mycket att komma med.

Medan jag var på påskmarkand och årsmöte var frun som sagt, tillsammans med Hannah och fick hundarna klippta. Ia blir ju himla fin när någon som kan, klipper henne. Från och med nu och till söndag nästa vecka får hon inte gå ut. Hon får lära sig kissa på tidning inomhus igen.

Dagboksblad 15 mars 2008

Steg upp tidigt som fan, för att åka till stan och förbereda inför ordensmötet. Mellan 8 och 10 förberedde vi. Sedan fick jag möjlighet att vanka runt i stan några timmar, för att vara tillbaka halv två inför mötet.

När jag ändå gick runt i stan gick jag in på ett antikvariat och köpte en gammal årsbok från STF. Jag valde år 1964, av två skäl. För det första handlar den om Bohuslän, och för det andra innehåller den en hel del bilder av fotografen Pål-Nils Nilsson. Han var under en rad av år en ofta anlitad illustratör till STF:s årsskrifter. Hans bilder, vill jag minnas från den tiden jag höll på med foto, är väldigt bra. Enkla, han kan säga mycket utan en massa krusiduller.

Till middagen var vi bortbjudna till bekanta. Vi har som princip att om vi inte träffas annars, ska vi i alla fall träffas och titta på melodifestivalen tillsammans. Problem uppstod då det visade sig att det förbannade mötet tog mer än en timme längre än jag planerat. Det blev till att köra hem i ilfart och sedan raskt bege sig iväg till schlagermiddagen. Eftersom Ia varit lite lurig med nya människor den senaste tiden hade jag i förväg talat med dem vi skulle besöka, och bett dem att vara noga med hur de hälsar på Ia och allmänt umgås med henne. Det vore ju ytterst olyckligt om hon blev skrämd och började skälla på dem så fort vi kom dit. Nu gick det emellertid så jävla bra som det bara kan gå. Ia blev inte ett dugg skrämd, tvärt om, hon verkade verkligen gilla att komma bort. Inte för jag vet om Ia minns och om det spelade någon roll, men den familjen var hemma hos oss för ett år sedan och träffade Ia redan då. Och vad ännu otroligare var, Ia skötte sig hur exemplariskt som helst, ur alla aspekter. Hon låg och sov på skorna i hallen när vi käkade middag, och hon grävde inte ut chipsen ur folks mun (utom min) och hon nosade upp en gammal chipspåse under soffan. Vad mer kan man önska sig?

Tidigare på dagen har det också varit bentvätt och kardning av päls. På Ia. Allt för att hon ska vara respektabel inför morgondagens utflykt till uppfödare för klippning.

Sorgliga nyheter

Vår undulat Ingemar dog i morse. Mest synd är det om yngsta dottern.

Dagboksblad 14 mars 2008

Fredag! Åka och handla. Laga middag. Äta middag. Plocka undan efter middag. Se på Så ska det låta. Kamma hund. Kamma hund. Kamma hund. Fika. Gå och lägga sig.

Dagboksblad 13 mars 2008

Fortfarande ingen löpande hund (Däremot en dragande). I kväll har vi ägnat oss åt pälsvård på hunden. Fan, finns det nån lagotto som har så mycket päls som Ia? Man kan ju kamma hur mycket som helst och det lossnar fortfarande hår. Och på tassarna har hon riktigt rejäla tovor. Vi hann inte igenom hela hunden ikväll. Fortsättning följer i morgon. Fan vad jag är trött, nu får det vara nattinatti.

Knarksmugglaren

Det har berättats att igår, när frun kom från Finland med flyg och skulle gå genom tullen mötte hon en hund, som var där och jobbade. Det var en knarkhund. Den skulle promt fram till frun och nosa på henne. Hundföraren blev lite vaksam, tills det uppdagades att det var hundgodis och inte påsar med vitt pulver som frun hade i fickan.

Dagboksblad 12 mars 2008

Lämna och hämta hund på dagis idag också. När jag kom hem gick jag en kort promenad med Ia medan yngsta dottern lagade middag. Sedan raskt iväg på IOGT-NTO-möte. Hemkommen därifrån har jag förberett ett möte i morgon. Frun, hemkommen från Finland, fick stora äran att promenera Ia runt kvarteret i det allmer tilltagande regnet.

Frågan är om det blir dagis för Ia i morgon. Det berättades från dagis idag att hanarna hade varit lite extra intresserade av Ia idag. Vi får väl se vad som händer.

Duktigt hund

Jag har ju glömt att skriva det, både igår och i förrgår. Bägge dagarna meddelade dagis när jag hämtade Ia att hon varit osedvanligt duktig på att gå i koppel. Kan det vara så att den träning jag satte in de veckor jag hade ensamt ansvar för Ia, faktiskt har givit resultat. Problemet är ju att hon drar som en jag-vet-inte-vad, (en lagotto kanske, eller vad säger du Helena (Tosca håller nog inte med)). När jag tyckt att hon dragit förjävlamycket har jag stannat och hållit en godis i handen. Så småningom söker ju Ia kontakt och hittar då en godis i min hand. Någon gång fick jag ju stå 5 minuter mitt i vägen innan Ia tog kontakt, men nu vänder hon på huvudet rätt snabbt. Kan jag möjlighen ha lyckats med något? Eller kan det vara så att det är frun, som efter att ha läst sin bok Så här gör du när hunder drar i kopplet, har gjort en massa saker utan att berätta för mig? Ingen vet.

Dagboksblad 11 mars 2008

Såsom beskrevs igår, var detta en svettig dag, men jag fick allt att fungera. Hämta och lämna hund på dagis. Följa yngsta dottern till tandläkaren, och åka till stan på ordensmöte. Dessutom hann jag fotografera våra ordenslokaler en hel del ikväll. Vi ska göra en hemsida för templet, och till den behövs bilder. Så nu har jag fotograferat som fan.

När jag kom hem gick jag en sväng med Ia, sedan hamnade jag framför datorn. Och nu är det läggdags.

Resultat från lördagens frukost

Det ska fan försöka fotografera. I lördags var vi alltså hemma hos vännerna på frukost, något som vi gjort tidigare och som varit väldigt trevligt. Jag tänkte jag skulle försöka fånga lite av detta på bild. Jag satt en lång stund på fredagsvällen för att förbereda mig. Jag gick igenom vilka tekniska utmaningar jag kunde stöta på, jag funderade på motiv för att kunna spegla känslan, och jag gjorde noggranna anteckningar. Och hur blir det när man kommer dit då? Bara skit. Inte fan hjälper hårt arbete. Vad det känns tröstlöst när det inte alls blir som man tänkt sig.
http://www.fotodagboken.nu/gallery/hundblues/1881

Fotokurs, here I come

Nu har jag anmält mig till en fotokurs, fortsättning. Inte fan tror jag att det kan få mig att ta bättre bilder, men det kan ju vara roligt i alla fall.

Dagboksblad 10 mars 2008

Idag har vi fått tillbaka bilen. Skönt med en bil som i alla fall svarar när man trycker på gasen. Och dom hade tvättat hela bilen också. Fantastiskt. Nu skulle den bara behöva städas på insidan också.

Och fortfarande har inte Ia börjat löpa, så det var dagis i dag också. Jag hämtade. I den nylagade och nytvättade bilen. I morgon bitti åker frun till Finland och kommer hem på onsdag kväll. Och med det får jag två urjävliga dagar. I morgon eftermiddag ska jag följa med yngsta dottern till tandläkaren kvart över fyra. Sedan ska jag hämta hunden och köra hem henne. Sedan ska jag till stan på ordensmöte, och vara där senast halv sju. Kan bli svettigt. Men det är ändå bara förordet till onsdagen. Då ska jag åka till Göteborg i tjänsten. Planet går 7, så jag måste vara där senast halv sju. Så ska jag lämna Ia på dagis; dom öppnar sju. Kan bli knepigt att hinna.

Ikväll har jag varit på ordensmöte. Nu ska jag mecka med lite bilder och sedan gå och lägga mig.

Sär skrivnings porr

Det där med särskrivningar är ju något som brukar roa de som vill verka lite intellektuella (dit jag räknar mig). Ofta får man se eller höra exempel på särskrivningar som är särdeles roliga, men jag brukar ofta fundera på hur många av exemplen som är gjorda just för att vara roliga, och hur många som faktiskt kommer från verkligheten. I lördags när vi var och handlade hittade jag i alla fall en skylt som inte var framställd för att roa, utan faktiskt var ett resultat av någons bristande kunskap.

Dagboksblad 9 mars 2008

I morse vaknade vi lungt och stilla vid 7-tiden, utan hjälp av bilbomb (som somliga andra gjorde) och runt åtta masade vi oss upp och drack morgonkaffe. Sedan vidtog hundpromenad på golfbanan. I regnet. Hemkomna tillagades frukost, och sedan började jag mecka med datorns trådlösa tangentbord och mus och det försvunna ljudet. När jag löst alla problem satte jag och äldsta dottern en bulldeg.

Såsmåningom blev det dags för eftermiddagspromenad, men den sammanföll tyvärr med utbakning av bullarna, så den fick jag inte följa med på. Sedan lagade jag middag; Biff Rydberg till mig, och lövbiff med tärnad potatis och sås till de andra. (Skillnaden var alltså att jag fick min biff strimlad samt serverad med stekt lök och äggula.) Sedan vidtog hundplågeri, dvs vi kammade Ia på magen, och klippte klorna. Sedan promenerade vi ner till konsum för att köpa lite mer mjölk och rasta hund samtidigt, och sedan blev det söndagsmys med familjen. Vi tittade på filmen Tillsammans är man mindre ensam, och käkade något som kallas molnpaj.

Sedan har vi badat bastu, och nu finns det nybakat bröd och te om man masar sig i säng. Så då gör man det.

Fan, va ja e bra

Nu har jag lyckats installera trådlöst tangentbord och trådlös mus till datorn. Dessutom har jag lyckats få tillbaka ljudet, som installationen uppenbarligen tog bort. Vilket var mer än datasupporten klarade av.



Som om inte detta skulle vara nog, har jag dunkat min 28 år gamla Chinon-blixt i bordet, och vips fungerar den igen. Det är klart, full automatik som man får med Canons nya blixtar får jag ju inte, men med manuella inställningar kan jag ta riktigt bra blixtbilder.

Dagboksblad 8 mars 2008

Som tidigare meddelats började dagen redan klockan 6 med brödbakning. När bröden var klara och hunden promenerad åkte vi hem till våra vänner för våffelfrukost. Och det var precis lika trevligt som man kan vänta sig, om man varit med de tidigare gångerna. Bortemot halv två åkte vi hem. Sedan åkte vi och handlade, och sedan vidtog andra hundpromenaden respektive en utflykt till ett närliggande köpcentrum. När jag kom hem från köpcentrat vilade jag lite middag och satte sedan igång att laga middagen. Det blev kyckling med dragonsås och ris.

Efter middagen plockade vi lite skit och sedan var det dags för melodifestival, och det gick ju som det gick. Därefter gick vi kvällspromenad, kom hem, fikade, och nu sitter man här.

På vägen hem från våffelfrukosten fick vi se en granne som var ute och gick med en lagotto. Det verkar som om dom också skaffat sig en. Det är ju spännande, tre lagotto inom en radie av 5 minuter från oss. Det lite tråkiga är bara att de grannar vi nu såg med lagotto är inte direkt några man känner att man måste umgås med. Inte ens när dom har hund.

Fel låtar vann!

Naturligtvis röstar svenska folket lika illa som vanligt. Hade jag fått bestämma hade följande bidrag gått vidare från andra chansen.
http://www.youtube.com/watch?v=8Cv3KnNPMf8
och
http://www.youtube.com/watch?v=OvTZAg0H17w&feature=related

Öhhhhhhh

Så var man där igen då. Klockan är kvart över sex och det är lördag morgon. Vad fan gör man uppe så här dags? Jo, man sätter en bröddeg, som ska bli bröd som man ska ta med sig till vännerna när vi åker dit runt 10 för att äta våffelfrukost. Och ska bröden vara klara runt 10 måste man sätta degen nu. Eller egentligen nästan nyss.

Dagboksblad 7 mars 2008

Idag åkte jag hem tidigt från jobbet. Jag hade en tanke om att jag skulle gå ut och fotografera. Men för det första kom jag inte fullt så tidigt som jag hade tänkt mig, och för det andra så hittade jag inget att fotografera. (Brist på inspiration? Nix, det finns inget som heter inspiration. Det heter hårt arbete, även inom de skapande verksamheterna. Men uppenbarligen jobbade jag inte tillräckligt hårt.)

Efter middagen gosade jag med hunden en stund, sov lite middag och sedan var det dags för Så ska det låta. Nu gäller det att inte var uppe för länge, för i morgon bitti ska jag stiga upp tidigt och baka bröd till vår våffelfrukost.

Inför gud och försäkringbolag är vi inte heller lika

Som tidigre meddelats, har försäkringsbolaget kommit fram till att jag inte var vållande till att jag blev påkörd. Och på vilka grunder kom dom fram till det? Jo, det berättades nästan för mig. Motparten har bara skrivit tre ynka rader om vad som hände. Jag skrev en lång uppsats, jag skickade med bilder från platsen, och jag gick in på eniro och ritade på flygfotot in exakt var sammanstötningen inträffade. Jag har dessutom ringt och tjatat ett flertal gånger om att jag vill veta. Jag har aldrig varit påstridig utan bara velat att dom ska bestämma sig. Mao, den som behärskar språket, är ambitiös och ligger på och dessutom är vänlig, är den som går segrande ur en sån här tvist. Egentligen är det för jävligt, även om jag inte gråter just den här gången. Mrn vart tog rättvisan vägen? Men redan på professor Higgins och Elizas tid var det ett faktum: Den utan språk är alltid en loooooooooooooser, eller som det sägs på film
http://www.youtube.com/watch?v=CqD7J58DkFs
eller
http://www.youtube.com/watch?v=npqzBtJ2Gco

2 goda nyheter

För det första är bilen redan klar. Men hur smart var det av verkstan att ringa sent fredag eftermiddag? Då hinner man ju inte hämta den. Hade dom ringt i morse och sagt att den troligen var klar i eftermiddag hade man ju kunnat förbereda sig. Men icke. Nu får jag den på måndag i stället.

För det andra har försäkringsbolaget äntligen bestämt sig för att jag faktist inte var vållande till krocken. Lite turligt var både jag och motparten försäkrade i samma bolag, men dom verkar ha haft svårt att bestämma sig. Men nu är det alltså gjort. Där sparade jag raskt tre tusen (en ny blixt kanske?)

Dagboksblad 6 mars 2008

Efter en hektiskt dag på jobbet åkte jag till stan. Inte primärt för att köpa objektiv, även om det blev också blev resultatet av besöket (se föregående inlägg). Framför allt skulle jag träffa en vän och gå ut och äta middag med henne. Hon hade fått löneökning, så hon hade lovat att bjuda mig. Gott var det och trevligt hade vi. Alltid skönt att umgås med nära vänner som man känt länge. Även om man inte träffats på väldigt länge vet man var man har varandra, och kan bara fortsätta där man slutade. Enkelt och bekvämt.

När jag kom hem var det precis i rätt tid för att få följa med fru och hund ut på sista runda, och nu är det nog läggdags.

Idiot!

Jag var i stan efter jobbet, passerade en fotoaffär, kunde inte låta bli att gå in och fråga vad de hade för begagnade objektiv som passade min kamera. Dessvärre hade dom en 80-200 zoom för 900 kronor. Inte värdens bästa och modernaste design, men inte sämre än den standardzoom 18-55 som följde med kameran. Det är ju i alla fall en Canon orginal. När han lovade att skicka med ett UV-filer för 250 spänn utan extra kostnad, kunde jag inte motstå, jag köpte gluggen. Under förutsättning att den inte är värdelös, har jag nu de objektiv jag primärt tycker mig behöva. 18-55mm zoom, 50mm och 80-200 zoom. Möjligen skulle man i stället för 80-200 vilja ha en ny 70-300 med bildstabilisator, men den kostar i stället 5000:- Utan UV-filter. Får jag nu bara en blixt också, så är lyckan fullständig.

Dagboksblad 5 mars 2008

Nu börjar det köra ihop sig. Idag har jag så sakteliga börjat med mitt nya jobb. Formellt tillträdesdatum är ännu inte bestämt, men det torde bli om runt en sex veckor, men redan nu smygstartar jag så gott jag kan. Idag har jag deltagit på ledningsgruppsmötet. Och när jag satt där och lyssnade på information om rekryteringsstrategier, lönesättning, timkostnadskalkyler och annat. började jag fundera på om det var så klokt att byta jobb. Är det inte roligare att vara projekledare än att vara chef över en massa projektledare? Å andra sidan tycker jag att jag saknar gnistan i mitt projektledar jobb just nu, så ett byte skadar nog inte. Vi får se hur det känns när jag kommit igång på allvar.

Ikväll har jag varit på IOGT-NTO-möte, och när jag kom hem fick jag gå en promenad med hunden. Dessvärre kom jag på, när vi var som längst hemifrån, att jag hade tagit med mig jobb hem som jag var tvungen att slutföra innan jag kunde gå och lägga mig, så nu vidtar nattskiftet.

Dagboksblad 4 mars 2008

Tidigt upp och sent i säng, så blir det när man är heltidsarbetande och Tempel Riddare. Är just hemkommen från mötet i Tempel Riddare Orden. (Ja, jag vet. Det är en jävla sär skrivning, men det är just nu det formellt korrekta sättet att skriva.) Det tal jag ägnade hela kvällen i går åt att putsa på blev uppenbarligen mycket bra. Dom sa det i alla fall. Och det var ju kul att det var värt mödan.

Jag diskuterade ny lön med nya chefen idag. Jag skrev tidigare att jag ville ha 55.000 i månadslön, tjänstebil och bonus på upp till 30% av årslönen. Jag nådde inte riktigt ända dit kan jag väl säga. Vi kunde enas om bonus på upp till 25% av årslönen. Resten var vi inte ense om. Konstigt ;-) Så chefen får göra ett nytt försök nästa vecka så får vi se om vi kan komma överens då.

Vad som hänt med hund, fågel och familj här hemma i kväll vet jag inte. Men än så länge har fortfarande inte hundskrället börjat löpa.

Dagboksblad 3 mars 2008

Fan Ia har inte börjat löpa. Det skulle hon ju enligt planen gjort redan i lördags. Detta betyder att vi måste åka kommunalt till och från dagis med Ia. (Hannah, vi har inte glömt ditt erbjudande, men än så länge går det bra.)

Meddelas kan att fågelskrället dock är på bättringsvägen. Det blir allt svårare att fånga honom inför medicineringen, och han tenderar allt mer att smita när han blir tvångsmatad med medicin.

Ia har promenerat med frun, både från dagis och en sväng alldeles nyss. Själv har jag suttit hela kvällen och skrivit på mitt tal inför morgondagens möte i Tempel Riddare Orden. Nu är jag dock färdig. Innan jag går och lägger mig ska jag emellertid påbörja nästa spännande område inom digitalfotografin. Det är en sak att fotografera, en annan att efterbehandla, en tredje och inte särskilt svår sak att publicera bilderna på webben, och en fjärde och definitivt svår, för att inte säga obegriplig sak att skriva ut bilder. Idag har jag investerat i hyfsat fotopapper, både i A4 och 10x15-format. Nu ska vi se om det går att få några vettiga utskrifter. Eller måste jag investera i en ny skrivare för 4tusen?

Fler bilder

Två nya bilder. Vad gör man inte för att tillfredsställa de som tycker att människor är intressantare än landskap.

http://www.fotodagboken.nu/blog/hundblues/11626
http://www.fotodagboken.nu/blog/hundblues/11627

Dagboksblad 2 mars 2008

Och så har denna helgen också gått. Det betyder att vi är en helg närmare premiären för Vespaåkande.
Morgonturen med Ia fick frun gå ensam. När vi så småningom käkat frukost gick vi emellertid ut till golfbanan igen. I regnvädret. Men det gäller ju att passa på att utnyttja golfbanan innan alla golfspelare kommer. Ia fick springa lös en hel del, och även om hon inte hade någon whippet att rejsa med, sprang hon en hel del ändå.

När vi kommit hem påbörjade jag middagen, lasagne och pannacotta. Och därefter vidtog operation djurplågeri. Vi redde en hel del i Ia päls och klippte lite på henne. Hon var väl måttligt road av det.

Efter middagen gick frun en promenad med Ia medan jag sov middag. Hemkommen från denna promenad berättades det för mig att Ia rullat sig i skit, och därför fick hon duscha igen. För yngsta dottern berättades detsamma först när Ia en stund senare satt i hennes knä och gosade. Dottern kände nämligen lukten och undrade vad Ia gjort.

Familjekvällen avslutades med bastu, och därefter ägnade jag mig i min ensamhet åt att försöka skriva ett tal jag ska hålla på ordensmötet på tisdag. Eftersom vi har möte i Kärlekens grad, kan den begåvade läsaren säkert räkna ut vad talet ska handla om.

Dagboksblad 1 mars 2008

I morse ringde klockan strax före sju, för jag tänkte gå eventuellt gå ut och fotografera. Men det regnade som fan, så jag la´ner det projektet. I stället åkte vi så småningom till det omtalade, Vällingby centrum. Det är ju ett centrum med anor, den så kallade ABC-staden. Man har ju under en längre tid hållit på att bygga om centrumet och det har varit mycket tal om att man ska bevara den genuina känslan. Jag kan bara säga att jag fattar ingenting. Det är rörigt, fortfarande inte inbyggt och inte ett dugg bättre än det var för fem år sedan.

När vi var färdiga med Vällingby åkte vi hem och gav oss i stället ut på hundpromenad på golfbanan. Regn håller golfarna borta visade det sig. Dock fanns det vissa tappra hundägare ute. Turligt nog mötte vi min favorithundtant. Hon är med i min IOGT-NTO-förening, har haft saluki i över 50 år, men har nu taggat ner till en whippet. Ia och frun har träffat dom förut, men jag har inte fått se hennes whippet ännu, trots att hon haft honom i fem månader. Men idag träffade vi dem. Och Ia och Kain (som han heter) lekte jättebra. (Det är ju alltid den som har den största hunden som ska säga så) Kain och Ia jagade varandra, och trots att Kain är en whippet hängde Ia på rätt bra. Dom hade i alla fall väldigt roligt.

Efter middagen gick jag en kvällspromenad med Ia medan de hemmavarande matade fågeln med medicin. Det är ingen lätt sak visar det sig, men än så länge går det bra.

Om någon trodde att Ia skulle vara trött efter att lekt med Kain och sedan gått ett spår, trodde någon, dvs jag, fel. Ia har varit på hela kvällen, i synnerhet när det skulle fikas.

I morse när jag röjde efter frukosten såg jag hur Ia hade snott en vante och låg och tuggade på den i soffan. Jag påbörjade snabbt förhandling och bytte enkelt vanten mot lite godis. Jag la undan vanten och fortsatte diska i köket. Efter en liten stund kommer Ia ut med den andra vanten i munnen, lägger ner den på golvet framför mig och tittar på mig. Hon vet hur man får godis, ingen tvekan om den saken.

Fel låt vann!!!

Jag begriper inte hur svenska folket röstar. Jag menar, hur svårt kan det va'? Min favorit finns att beskåda i följande länk
http://www.youtube.com/watch?v=h-d-Un3-BC0