Dagboksblad 31 juli 2008

Dagen började med en burk sparris. Igen. Ja, inte för oss, men för Ia. På morgonpromenaden hittade hon fläskkotlettben igen. Tyvärr inte ett dugg förvånande när man är på en camping. Trots att vi försökt fylla husvagnen med allt man kan behöva, hade vi glömt sparris, så jag drog en snabb repa till Coop Forum i Bergvik och inhandlade två burkar sparris.

När Ia käkat sparrisen åkte vi till stan, med sikte på att åka den så kallade båtbussen som går genom stan på Klarälven. Ia gillar inte att åka buss, ovasett om bussen går på vägen eller vattnet, så vi åkte inte så långt.

Till min fasa konstaterade jag också att skepparen på båten körde båt sämre än jag. Han tog ut svängarna väldigt mycket när han skulle lägga till. Det är väl i och för sig OK att vara försiktigt, men det var inte det enda. När han backade ut från en brygga backade han enligt mitt förmenande åt fel håll. Det kan väl i och för sig vara fel på mitt omdöme, men det stannade inte vid det. för att komma från Klarälven till Vänern måste man slussa i pråmkanalen. Skepparen lägger sig då, helt rätt längs ena kanten i slussen, och förtöjer med en tamp i fören. När man sedan ska köra vidare är det lite knepigt för det är svårt att svänga ut från kanten utan att skrapa i aktern. Det mest naturliga enligt mitt förmenande är att låta förtöjningen i fören sitta kvar, slå back med fullt roderutslag åt babord (eftersom vi låg med styrbordssidan mot slusskanten. Detta tvingar ut aktern mitt i slussen utan att man förflyttar sig varken framåt eller bakåt. När man fått ut aktern en bra bit slår man fram i maskin, fortfarande med fullt roderutslag åt babord, och vips kan man köra vidare. Nu kan man ju tro att det fortfarande är fel på mitt omdöme, men faktum är att båten skrapade i aktern ordentligt i slussväggen, skepparen höll på att köra in i slussporten och slutligen skrapade han i den andra slussväggen också. Jävla klåpare! Till på köpet hade han svårt att lägga till, trots att det var i stort sett vindstilla.

Vi klev av vid slusscafét, men eftersom det kafét såg tråkigt ut, åkte vi ut till Alsters herrgård (Gustav Frödings gård) och fikade där. Dom hade goda smörgåsar, men bakverken var industribakade. På vägen hem handlade vi nödvändigheter till middagen, och när vi kom hem tog vi en promenad längs vattnet (Vänern). Längs en sträcka på, vad kan det vara, cirka 1km kanske, finns det massor med badvikar och klippor lämpade för bad. Och längs hela denna sträcka finns det massor med jävla skyltar som talar om att hundar inte får vara vid badstranden. Men det finns ett hundbad. I ena änden av denna kilometerlånga badstrand ligger det förnämliga hundbadet. En asfalterad plan och en sjösättningsramp för båtar. Dom kunde väl för fanken upplåtit en liten vik, varför inte i mitten på denna långa strandremsa, till folk som vill bada med sin hund. Men inte då, längst bort där det är som tråkigast ska hundarna badas. Dit gick vi. Och Ia blir mer och mer modig. Nu tog hon faktiskt några simtag. Får vi bara hålla på ett tag till så kommer hon att simma snart.

Därefter åkte vi till stan för ytterligare en stadspromenad. Denna gång vandrade vi runt Herrhagen. Kvällen avslutades med filmtittande och fika.

Dagboksblad 30 juli 2008

Så har vi begivit oss till sydligare breddgrader. Från Sunne har vi åkt 7 mil söderut och hamnat i Karlstad. Samma camping som förra året, Skutbergets camping. Innan vi åkte hit var vi en sväng upp till Torsby. Bekanta, vars barn är på samma läger som våra, kom till campingen i Torsby i går kväll, så vi åkte upp till dem för att titta på deras husvagn och för att umgås. Vi åkte in till Torsby och åkte till hembygdsgården och fikade. Sedan begav vi oss till vår camping i Sunne, hämtade husvagnen och checkade ut och körde mot Karlstad. Lite skönt att komma iväg var det, för familjen vi träffade är den jag skrivit om tidigare. Fem barn och ingen vet hur man umgås med hundar. Och barnen gör alla tänkbara fel som går att göra. Och Ia har blivit rejält skämt av dom tidigare. Den här gången försökte vi vara pedagogiska och förklara precis hur man gör och hur man inte gör med hundar. Och under stundom gick det riktigt bra, men ibland sa Ia ifrån ordentligt. Vilket hon aldrig gör annars, men nu var det befogat. Och det märkliga är att dessa barns föräldrar liksom accepterar att det är så. Det berättades idag för mig att yngsta sonen blivit biten av okända hundar flera gånger, hundar som dom träffat på bussen eller så. Men sonen fortsätter, för han älskar verkligen djur (Han är runt 10 år). Och deras far som är akutläkare bryr sig inte så mycket, för han vet hur man behandlar ett hundbett. Men något fel i handlaget med djur är det hos barnen. Familjen har haft fyra marsvin och alla har dött en mycket för tidig död. Två eller tre har dessutom dött av "oförklarliga" skäl.

Nåväl, nog om den familjen. I kväll har vi vandrat runt hela jävla Karlstad, nästan, och hyrt en film att titta på. Filmen är nu tittad, kaffet uppdrucket, hunden kvällskissad och det är läggdags.

Dagbboksblad 29 juli 2008

Ätligen lite svalare. Visserligen bara lite, men tillräckligt för att man ska märka skillnad. Vi började dagen med att besöka Rottneros park. Om man är intresserad av blommor och trädgårdar är det ett kanonställe. Troligen är det även ett kanonställe om man är intresserad av skulpturer också.. Vi vandrade där fram och tillbaka i några timmar, sedan åkte vi till min arbetskamrat med familj som vi träffade igår. (Det är bra med GPS-navigator, även om man inte kör rätt vet man i alla fall var man är. Och det är bra med GSM-telefoner, så man kan ringa och få vägvisning i realtid.) När vi hade suttit och jäst i deras trädgård, druckit massor av kaffe och bara trivts i massor av timmar, åkte vi hem.och käkade middag. När disken var avklarad begav vi oss iväg på promenad in till Sunne. Det var ganska behaglig temperatur för att promenera i. Vi gick till stranden och Ia badade sig nästan ända upp till ryggen. Frun påstod att Ia visste vad ordet skaka betydde, och att man kunde få henne att göra det när hon var blöt, även om hon redan skakt på sig. Det trodde jag inte på och naturligtvis skulle jag visa att Ia inte kunde det ordet. Jag sa skaka, och det hände ingenting. Frun sa skaka, och det hände fortfarande ingenting. Sedan tog frun fram godis och sa skaka, och jävlar vad hunden skakade då.

Sedan gick vi och köpte glass och så gick vi hem igen.. Tisdag, då är det morden i Midsomer. När vi bara är två i husvagnen kan man ligga på sängen och titta på TV. Då somnar man mycket bättre vet jag nu att berätta. Jag förstod nog aldrig vem som var mördaren och varför. Efter kvällsmat och kvällspromenad är det nu läggdags.

Bra med en hund som vet vad hon heter

När vi satt i skuggan på Mårbacka idag kom det plötsligt någon runt höret som ropade Ia!! Dock var det inte vår hund hon ropade på, utan sin syster. Men N.B. Ia flög upp och undrade vad som var på gång. Trots att det inte var vi som ropade, och trots att det inte ropades med ropa-på-hund-röst, reagerade Ia direkt. Hon vet helt klart vad hon heter. Ia (systern alltså) tyckte det var väldigt roligt med en hund som hette samma sak som hon.

När vi hade fikat återupprepades det hela. Och Ia reagerade igen.

Dagbboksblad 28 juli 2008

Hurra, det var inte kokhett i husvagnen i morse när vi vaknade. Det var faktiskt riktigt drägligt. En stund. Dagens plan var att träffa mina föräldrar på Mårbacka bortemot 12. Dom skulle bara åka dit över dagen.

Efter frukost tog vi en promenad in mot stan, men när vi kommit halvvägs ringde mina föräldrar och meddelade att dom skulle komma till Mårbacka tidigare än planerat, så det blev för oss att vända hemåt direkt. Vilket var tur, för det hade hunnit bli för varmt för att promenera egentligen. Sedan ringde våra barn och ville att vi skulle komma över med gummistövlar och en ryggsäck. Yngsta dottern hade inte funnit det tilltalande att på natten gå i det blöta gräset i bara flip-flop. I synnerhet inte som gräset kryllade av sniglar. Vi drog till Mårbacka, tittade på omgivningarna, satt och flämtade i skuggan och fikade. (Mina föräldrar gick en guidad tur i huset.) Vi kom i samspråk med en man som så att han också hade en lagotto. Men numer vet jag att det är sånt som händer när man har hund. Vi kom också i samspråk med några som drog omkring på en hund som vi bara inte kunde arbestämma. Den såg ut som och var stor som en barbetvalp, men betedde sig inte som en valp. Det visade sig vara en blandras. Mest pudel och så loite cavalier king charles spaniel.

Sedan åkte vi alla till Ransberg och lämnade stövlar och ryggsäck, och sedan åkte vi tillbaka till Sunne och käkade middag i husvagnen, och sedan åkte mina föräldrar hem. Vi begav oss ner på byn igen för att promenera i stan. Men det var egentligen fortfarande för varmt. Vi gick lite och köpte sedan glass. Medan jag och Ia satt och väntade på frun som köpte glass, talade Ia om för andra glassätare vad hon ansåg att de borde göra med sin glass, nämligen förbarma sig över en stackars utsvulten glasslängtande lagotto. Sedan hyrde vi en film och åkte hem.

Innan vi såg på filmen tänkte vi gå ner till hundbadet och bada Ia, och kanske även mig. På väg till badet får vi se en arbetskamrat med familj. Dom såg alldeles chockade ut över att hitta oss i Sunne. Vi däremot, som vet att dom har sommarstuga i Sunne blev inte ett dugg förvånade, bara glada att hitta dom eftersom jag inte har deras mobilnummer. Nu kunde vi träffas personligen och bestämma att vi kommer och hälsar på dem i morgon.

Nu har vi sett filmen, promenerat hund och då återstår bara läggdags.

Dagboksblad 27 juli 2008

Fan var det är varmt. I synnerhet när man kliver ur bilen. Och in i husvagnen. Det har vi gjort idag. Vi fick iväg våra barn på lägret i morse, sedan packade vi husvagnen och satte kurs på Sunne. Dit hittar jag nästan utan både GPS och kartbok. Till Karlstad har jag kört, och framför allt åkt massor med gånger eftersom min mormor och morfar bodde där. Det var segt, det tog fem och en halv timme att komma fram.

Jag hade ringt till campingen i morse för att höra om det fanns plats. Jodå, det var inga problem, för Fryksdalsdansen slutade igår och de flesta hade åkt hem. Jaha, tänkte jag, vad är Fryksdalsdansen? Är det som hälsingehambon ungefär? När vi kom till campingen och började ställa upp husvagnen fick jag en känsla av att Fryksdalsdansen inte var en värmlänsk variant av hälsingehambon. Vår campingtomt var översållad med fimpar, vinkorkar, gamla chips och så luktade det som om någon lagt en och annan pizza i gräset. Detta tillsammans med svineriet jag såg på vägen in till campingen fick mig att tvivla på att det bara var folkdansare som bott här tidigare. Sedan såg jag i campingbroschyren att Fryksdalsdansen är ett jättestort dansbandsjippp. Det förklarade saken. Visst, säg att jag har fördomar om dansbandspublik, men vad fan ska jag tro när det ligger krossade ölflaskor överallt, till och med inne på villatomterna på vägen från campingen in till stan. Fan, det är helt både obegripligt och oacceptabelt att vuxna människor beter sig på det sättet och svinar ner både campingen, folkparken och stan. (Jag kan lova att både campingen och Österbybruk i övrigt var ganska välstädat när MHF:s campingklubb hade haft sin riksträff där.)

Nu har vi i alla fall ställt upp vagnen, varit i stan och handlat middag, promenerat och fikat. Dags för sängen.

Fan, jag får inte vara med

Jag kontrollerade just, min GPS har den nya motorvägen runt Uppsala. Fan, då kan jag inte vara med och prata om hur fel jag körde.

Dagboksblad 26 juli 2008

Halv tre i natt satte hunden igång att skälla. Det berodde på att våra barn kom hem då. Jag sov!!!!

Framåt morgonen steg vi i alla fall upp och åt frukost och satte sedan igång med dagens aktiviteter. De bestod i ett besök i det närliggande shoppingcentrumet och ett besök på en firma som säljer marksten. Jag är tvugnen (när jag är färdig med staketet runt tomten) att sätta en stenmur mot en rabatt. De stockar som ligger där idag håller på att ruttna sönder, och så skulle vi behöva förlänga rabatten. Dom hade en del bra sten, så dit kan vi åka när det blir dags.

Vi insåg att de ryggsäckar och väskor vi har hemma inte kommer fungera för våra barns lägertur, och därför åkte vi till sportaffären och köpte en ryggsäck och liggunderlag. Sedan åkte vi för att handla mat. Samtidigt ringde jag bekanta, vars barn också ska med på lägret, för att höra lite om hur de tänkt, och då fick jag en smärre shock. Hon läste upp utrustningslistan för mig, och där fanns det massor med saker som jag inte hade en aning om att vi skulle fixa. Inte våra barn heller, för de hade aldrig läst mejlet med utrustningslistan när den kom i början av juni. Nu är det emellertid kväll och vi har lösta alla jävla problem med moraknivar, vattendunkar, träslevar och 6 stycken tändsticksaskar. Vi har också promenerat hund och samtidigt provat GPS:en. Den säger att vi gick 5,2 kilometer med en medelhastighet av 4,7 km/h och en maxhastighet av 10km/h. Jävligt användbart. Nu återstår att göra en pastasallad som de ska ha med sig på bussen i morgon och eventuellt se över sin egen packning. Vi drar med husvagnen mot Sunne i morgon förmiddag. GPS:en sa att det var över 50 mil dit och skulle ta 107 timmar att komma dit. Tills jag kom på att ställa om den från gående till bilåkande. Då blev det bara drygt 30 mil och runt 4 timmar. Vilket inte stämmer eftersom vi har husvagn. Men det kan inte GPS:en förstå.

Dagboksblad 25 juli 2008

Nu blev det i alla fall så att jag åkte och jobbade, trots att jag hade över 50 semesterdagar sparade. Dock jobbade jag inte så länge, utan åkte hem och satt och flämtade i trädgården tillsammans med Ia. När frun så småningom kom hem begav vi oss iväg till en närliggande IOGT-NTO-förenings fredagsgrillning, och avnjöt entrecote och utskuren biff tillsammans med den för oss vanliga franska potatissalladen. Det var mina föräldrar som var ansvariga för evenemanget, och dagen till ära hade lilla mamma gjort en liten tävling. Det låg tolv växter numrerade på ett bord, och så fanns det tävlingslappar med tolv växtnamn, och det gällde att fylla í rätt nummer på växterna. Det var sådär lagom anspråkslöst så facit låg bredvid och man fick rätta själv. När jag hade rättat konstaterade jag att vi hade blandat ihop citronmeliss med rosenmynta. Det kunde väl inte vara möjligt tänkte jag, och gick och luktade på blommorna igen. Jag var säker på att vi hade rätt och jag frågade lilla mamma om hon inte hade blandat ihop dessa två. Och till min stora glädje hade hon det. Glädjande, inte för att hon hade lagt blommorna fel, utan för att jag faktiskt var så säker på min sak så jag ifrågasatte facit. Någon nytta ska man väl ha av att ha en mamma som kan blommor.

På vägen hem svängde vi in på Expert och köpte en GPS-navigator. "Alla andra grabbarna på gatan har en" sa jag till frun, och till sist fick jag köpa en. Nu kan jag vara med i gemenskapen igen. I GPS-gemenskapen och säga att jag körde fel i Uppsala för den nya motorvägen finns inte med. (Jag vet inte hur många gånger jag hört det sägas, i synnerhet när vi var på Campingklubbens riksträff utanför Uppsala tidigare i år.

Väl hemma gick vi en hundpromenad, den första efter morgonrundan. Mitt på dagen tyckte jag det var alldeles för varmt för att gå, och det tyckte nog Ia också.

Våra barn är ju på Kreta, och enligt utsago skulle de komma hem på natten till söndagen, och sedan ha ungefär sju timmar på sig att packa upp, tvätta kläderna och packa om innan de ska iväg på läger i Ransäter. Men de ringde på eftermiddagen och sa att de hade checkat in för att flyga hem, så uppenbarligen hade vi felaktig information. De landar på Arlanda runt två inatt, och det är inte vi som ska hämta dem Skönt, då kan man sova. Det ska vi göra nu!!

Vad gör jag här?

Igår fick jag min lönespecifikation för juli. Jag brukar inte ägna dem speciellt mycket uppmärksamhet. Jag vet ungefär vad det står där, men igår tittade jag lite närmre på den, och i synnerhet uppgifterna om min semester. Men det var så mycket konstiga koder och siffror så jag förstod ingenting. På väg till jobbet i morse ringde jag till lönekontoret (nej, jag åkte inte Vespa) för att få hjälp att förstå. Då berättade dom för mig att jag har, förutom årets semester på 33 dagar, 54 sparade semesterdagar sedan tidigare. Och då kunde jag inte låta bli att fråga mig; vad fan är jag på väg till jobbet för?



Till mitt försvar om alla sparade semesterdagar måste jag framföra att jag har hållit på och sparat i 20 år. På många företag kan man bara spara semester i fem år, men hos oss kan man uppenbarligen spara hur länge som helst.

Dödstråkigt fika

Varje gång när jag här på jobbet går och hämtar kaffe (vilket är ganska ofta), ser jag rakt ut över den byggarbetsplatsolycka där en person omkom och två skadades allvarligt under förra veckan. Det är ingen munter syn; man blir ganska illa berörd när man ser stålbalkarna och betonghögen som rasade ner på vägen.

Lite nya bilder

Har äntligen fixat till bilderna jag tagit på mitt yngsta kusinbarn, Hedda. De finns att beskåda på min fotodagbok. Länk här och här

Dagboksblad 24 juli 2008

Fy fan vilken dag. Stackars alla ni som har semester och är tvingade att vara ute i den hemska värmen. Och vad glad jag är att jag jobbar och kan sitta på ett luftkonditionerat kontor. När jag kom hem efter jobbet satt jag bara i skuggan i trädgården och flämtade. Ia låg i rabatten och flämtade. Det gick bara inte att promenera.

När frun kom hem åkte vi för att konsumera oss lite lycka. Frun köpte sandaler (jag hittade inga som passade mig), vi köpte strykjärn (det gamla är gammalt och har dessutom gått sönder) och en sån där laddningsbar dammsugare från Electrolux i grälla färger, som går att ha i husvagnen.

Sedan åkte vi hem för att käka middag. Inte förrän framemot kvällen gick vi en promenad. Men då gick vi långt, och jävlar vad trött man blev efter det. Då satt vi i trädgården och flämtade igen, men nu var det betydligt svalare. Och helt plötsligt var det dags att göra kväll.

Dagboksblad 23 juli 2008

Samma upplägg på hundvaktning idag som igår. Frun åker tidigt som fan till jobbet och kommer hem runt två. Jag åker sent till jobbet och kommer hem senare.¨

Efter jobbet skulle jag idag åka och uppvakta en arbetskamrat tillika broder i Templet på hans 60-årsdag. Men jag hade tänkt laga middag och äta den med frun innan jag åkte. Stekt kycklinglår med couscous och gräddsås gjord på färsk dragon. Det hade vi planerat redan i måndags. Medan jag står och lägger sista handen vi såsen alldeles innan vi ska äta kom jag att tänka på att jag, när jag talade med födelsedagsbarnet i går, fick reda på att de skulle bjuda på mat. FAN, dubbla föreställningar igen. Det var bara att bita ihop.

Det blev en trevlig uppvaktning borsett från att Mästaren i vårt tempel (som också var med) och födelsedagsbarnets far bägge hade arbetat som rörläggare, och de kom i samspråk i tre timmar och rörmokeri; hur kul är det att höra på?

Dessvärre bjöds det inte bara på mat utan även på fika på kalaset, så något kvällsfika med frun fanns det inte utrymme för. Jag drack i stället en kopp te när hon fikade. Som jag skrivit tidigare brukar vi ge Ia ett hundkex (inte blomman, utan ett kex avsett för hundar) när vi fikar. Jag brukar lägga det på fatet med bullar och kakor. En gång flög fan i mig och jag provade att hålla fram fatet till Ia för att se vad hon skulle ta. Och då blir kvällens fråga; tror ni hon tog sitt hundkex eller en smaskig bulle?

Nu har det hänt igen!

Det är nämligen denna tid på året just nu. Det händer varje år. Till vardags när jag arbetar går jag ALLTID klädd i skjorta, slips och mörka byxor. På vintern kompletterar jag med kavaj, men det behövs aldrig på sommaren. Och när jag således kommer i skjorta, slips och svarta byxor i en affär frågar folk förhållandevis ofta om jag arbetar där. Idag tog några det till och med för givet och frågade var Sudoku-böckerna fanns. (Hur ska jag kunna veta det? Jag kan ju inte ens stava till Sodoku). Och igår svarade jag som alltid; nej jag jobbar inte här, jag är inte ens anställd, varpå jag återigen fick en blick som om jag inte var riktigt klok. Nästa gång någon frågar mig ska jag svara; Nej jag jobbar inte här, jag är bara anställd, så får vi se om dom fattar att jag inte är speciellt allvarlig.

Utan tvivel är man inte riktigt klok......

.....skrev en gång Tage Danielsson. Det stämmer inte. Jag tvivlar inte, jag vet att jag inte är riktigt klok. Igår var jag i stan och köpte en ny Vespa. Jag har ju känt att min 125:a inte riktigt hänger med på motorvägen. Den toppar inte mer än ca: 95km/h, och då är man i vägen på motorvägen. Därför har jag ju sedan i våras tänkt köpa en större Vespa, en GTS 250cc, men när jag tittade på min Vespaleverantörs hemsida igår för att se deras öppettider, fick jag se att det kommit en ny Vespa, en GTS 300cc. Och historien visar ju att jag alltid hittills köpt för små Vespor, varför jag bestämde mig för att den här gången ska jag köpa det största som finns. Därför begav jag mig till Vespabutiken idag, och köpte mig en GTS 300cc. Och däri ligger ju inget oklokt. En Vespa är aldrig fel att köpa. Det okloka ligger i mitt beslut (på grund av påtryckningar från andra i familjen) att sälja både min LX 45 och min LX 125. Man kan inte ha för många Vespor tycker jag, men det knorras om så värdsliga saker som kostnader för försäkringar och att jag ändå aldrig kan använda alla tre samtidigt. Dåliga argument tycker jag, men det faktum att det är ett helvete att få in tre Vespor i garaget, gjorde att jag ändå fattade det okloka beslutet att sälja. Den 4 eller 5 augusti ska jag hämta den nya Vespan.

Dagboksblad 22 juli 2008

Varför i helvete har alltid sport företräde???? Bara för att det är nån jävla sportgala som måste direktsändas, senarelägger dom Morden i Midsomer. Dom kan väl för fanken sända sporten i tvåan i stället. Eller helst inte alls.

Idag har jag arbetat lite mer. Jag åkte till jobbet vid 10 och kom hem runt halv fyra. Frun började tidigt (typ halv sju) så hon var hemma till två, vilket innebar att Ia inte behövde vara ensam mer än 4 timmar. Innan jag åkte till jobbet gick vi en liten promenad, och så började jag öva på ett nytt partytrick. Med Ia alltså. Men faktiskt ett riktigt användbart partytrick. Jag tänkte lära henne visa vägen till toaletten. Ett perfekt uppdrag för klickerträning. Men fan vad fel jag gjorde först. Jag började med att stå några meter ifrån toalettdörren, och så tänkte jag klicka när hon titttade på dörren, och sedan när hon började gå mot den och slutligen när hon var framme. Fan, hopplöst, helt fel sätt. Sen kom jag på att jag skulle börja med att stå alldeles bredvid toalettdörren och istället lära henne att dutta med nosen på dörren. Det är ju inte speciellt svårt. Om hon lär sig att nos mot dörr betyder klick är det ganska lätt att senare öka avståndet till dörren. Tror jag.

Efter jobbet åkte jag till stan för att handla lite nödvändigheter och titta efter fotoböcker. Nödvändigheterna fick jag tag på (se separat inlägg) men några fotoböcker hittade jag inte.

Eftersom det var tisdag tyckte vi att vi kunde festa till det lite, så till middagen blev det Pizza. Sedan åkte vi till en sjö för att Ia skulle få bada igen. Det gjorde hon gärna, men simma gör hon inte. Hon går gladeligen i vattnet men så fort det blir så djupt så hon måste simma, tvärstannar hon. På vägen hem hittade hon en underbart väldoftande fläck på skogsstigen. Gissa vad kombinationen blöt hund och väldoftande fläck på skogsstig innebär. Det innebär tvagning när man kommer hem. I alla fall om man in grunden är en vit lagotto (men väldigt grå efter att ha passerat den väldoftande fläcken.)

Efter Morden i Midsomer (som jag sov gott till, utom på slutet, upplösningen måste man ju se) är det bara blogg och sova som återstår.

Dagboksblad 21 juli 2008

Och så har jag äntligen fått börja jobba igen. Det började med 200 olästa mejl att gå igenom. Dom var lästa och i viss mån åtgärdade lagom till luch. När jag hade käkat lunch var jag så utarbetad så då gick jag hem. Framför allt behövde Ia promenadsällskap. Hunddagis är stängt denna vecka, så då blir det till att "jobba hemifrån" en del.

När Ia hade fått lunch begav vi oss ut på långpromenad, men den blev dessvärre inte så lång som jag hoppats på, för när vi gått en timme fick Ia för sig att kräkas upp lite grann av sin lunch. Då tyckte jag det var bäst att gå hem omedelbart. Hon verkade lite matt också, så jag blev nästan orolig att jag skulle behöva bära hem henne. Men det ordnade upp sig. När vi kommit hem verkade hon som vanligt, och dum som jag var gav jag henne en massa godis när vi lekte i trädgården. Men det hände inget, och när frun kom hem var det minst sagt full fart på henne. Eter middagen försökte vi oss på en ny långpromenad, och den här gången gick det betydligt bättre.

Kvällen har avslutats med fika till Ernst, lite bildarbete och så detta jävla bloggande, som man inte kan vara utan.

Dagboksblad 20 juli 2008

Då var det sista dagen i frihet då, som man skulle kunna kalla dagen innan man börjar arbeta efter semestern igen. Dock är ju jag så lyckligt lottad som har ett jobb som jag verkligen trivs med, varför jag inte riktigt känner det så. Jag tycker det ska bli roligt att börja arbeta igen, i synnerhet som jag bara ska arbeta en vecka för att sedan ha ytterligare en veckas semester.

Dagen ägnades initialt åt trädgårdsarbete men strax efter ett ringde Hannah och sa att det var dags att träffas i Hagaparken för en fika. Så då åkte vi dit, och fick träffa inte bara Hannah, Tristan och Joakim, utan även Hannahs föräldrar och därmed även Basta och Fixa, samt Hannahs bror med familj. Vi fikade och sedan gick de delar av sällskapet som inte ville titta på fjärilar, ner till vattnet, och de som ville bada gjorde det. Det var främst Tristan som ville, och i viss mån Ia. Hon går nu utan större problem ut i vattnet så det räcker henne en bit upp på sidorna. Går och går förresten, hon skuttar som en jävla gasell. Men av misstag råkade hon komma så långt ut att hon var tvungen att ta några simtag, och det gick bra. Det finns hopp, hon lär sig nog bada snart.

Efter Hagaparken åkte vi hem och lagade mat, fortsatte lite i trädgården, promenerade hund, drack kaffe, fixade med bilder framför datorn och så har det blivit läggdags.

Dagboksblad 19 juli 2008

Även denna dag har ägnats åt trädgårdsskötsel. Mer gräsklippning, mer arbete med grästrimmer, fortsatt ogräsrensande och fortsatt klippande av häcken. Dessutom har vi skördat smultron och hallon, köpt och planterat lite kryddväxter. Tyvärr blev inte planteringen så bra, för jag var inte med och övervakade att frun gjorde så som Ernst Kirchsteiger lärde oss i måndags att man ska göra. Man måste ju först ställa ut plantorna i sina krukor i rabatten så "man kan bobba runt lite med dom och känna in". Det hoppade frun alldeles över, hon bara grävde ner dom. Det kommer aldig sluta bra.

Tre hundpromenader har vi hunnit med också. Och Ia har lärt sig att både hallon, krusbär och smultron är gott. Smultron i synnerhet om dom redan är plockade och ligger i en obevakad bytta (jävla hund!). När vi var och handlade idag såg vi att dom hade färska kantareller, så nu ska vi repetera förra årets kunskaper i kantarellsök. Det blir ett av morgondagens nöjen.

Kvällen avslutades med en gammal fin Western med John Wayne och lite popcorn. Ia tycker också om popcorn, och jävlar vad hon kan bli arg om hon inte får smaka. Nu återstår bara ett pass i fotolabbet innan man kan lägga sig.

Dagboksblad 18 juli 2008

Som sagt, kvart över fyra i morse rusade jag upp för att köra barn och deras mormor till Arlanda för att de skulle flyga till Kreta. Men när detta var avklarat tyckte jag man kunde sova ett tag till, så det gjorde vi. Sedan fanns det dock inga undanflykter, det blev till att ta fram grästrimmer, gräsklippare, kratta, räfsa, sekatör, kort grensax, lång grensax, grensåg och häcksax och gå lös på trädgården. Efter en dags hårt slit kan man nu ta sig fram utan problem igen. Efter denna bravad tyckte vi att eftersom barnen troligen var ute och roade sig, var vi värda att få äta middag på restaurang. Vi begav oss iväg till en favorit, Cassi på Narvavägen i Stockholm. Men dom jävlarna hade stängt för ombyggnad. Fan, dom som aldrig har semesterstängt. Vi var då tvungna att sätta plan B i verket; La Cucina på Renstjärnas gata. Men fan, den var också stängd. Plan C; Il Tempo i korsningen Högbergsgatan, Repslagargatan. Stängd! Plan D; La famiglia på Alströmergatan. inga lediga bort! Plan E; Linguini på Frejgatan. Stängd (Jävlar) Plan F; Restaurang Rött på Rörstrandsgatan. Äntligen en öppen restaurang med lediga bord. Vi har varit där många gånger förut och man tror att man liksom vet vad man får där. Men icke, köket överraskar fortfarande. Helt fantastiskt gott. Efterrätten åt vi på Stockholms glasshus på Birkagatan, och sedan åkte vi hem för att sova.

Frågetävling

Vad i helvete gjorde jag uppe klockan kvart över fyra i morse, en tid då ingen vettig människa stiger upp frivilligt?

1. Jag var inte uppe då, det var bara en hemsk dröm
2. Jag skjutsade mina barn och deras mormor till Arlanda eftersom de ska åka till Kreta
3. Jag är ingen vettig människa

Dagboksblad 17 juli 2008

Hjälp, nu är vi hemma, och alla måsten bara väller över mig. Hur hanterar man ett sånt problem? Jo, man sätter sig framför datorn och börjar arbeta med alla de bilder man tagit på semestern. Där kan man faktiskt sitta en hel dag i lugn och ro. Och när man blir lite för stel i nacken kan man ta en hundpromenad, eller möjligen dricka lite kaffe. Ungefär så har dagen sett ut, och jag har överlevt utan att klippa gräsmattan, börja sätta upp staket kring tomten (där det ännu saknas) plocka undan resterna efter resorna och framför allt, utan att städa härhemma. Däremot har jag invigt den nya korgen att jäsa bröd i. Jag har bakat en oerhört välsmakande surdegsbröd. Så nu blir det te och smörgås.

Svarvaren

När jag var på landet bröt jag mig in i en gammal fotoram och skannade in fotografiet som fanns i ramen. Fotografiet föreställer min farmors far, Erik Johansson, även känd som Svarvaren. Han var bland annat möbelsnickare, och förjävla duktig på att svarva. Det har berättats för mig att han på sin ålders höst var så darrhänt att han inte kunde dricka en kopp kaffe, men om man baxade ner honom framför svarven blev han genast stadig på handen och kunde svarva små små saker i både trä och ben. Han dog strax innan jag föddes så jag fick tyvärr aldrig träffa honom. Som jag nog skrivit tidigare var han verksam i Mölnlycke, som ligger strax utanför Göteborg. Huset som han och hans hustru Hanna bodde i fanns kvar under hela min uppväxt, och jag gick ofta förbi det när jag var i Mölnlycke på somrarna hos min farmor och farfar. Men för ett antal år sedan revs huset och man byggde bostadsrättslägenheter på tomten. Lite vemodigt tyckte jag, men till min glädje fick jag så småningom se att man faktiskt kallade bostadsrättsföreningen för Svarvaren. Så alla ni som kommit till denna sida för att ni googlat på HSB Brf Svarvaren Mölnlycke (och för all del alla ni andra som läser detta också) vet nu varför föreningen heter Svarvaren.

Dagboksblad 16 juli 2008

Och så var det då dags att åka hem från landet. När vi kommit hem gjorde vi oss raskt redo för en utflykt. (Det går ju inte fan att vara hemma, det finns alldeles för mycket tråkigt som måste göras.) Vi begav oss iväg till Rosendals trädgårdskafé på Djurgården. Vana Rosendalbesökare som vi är, tog vi med oss två filtar. Då kan man nämligen sitta på gräset, vilket är nästan nödvändigt, för några lediga bord finns aldrig såhär års. Vi har ett favoritställe, som liksom är omgärdat av en häck. Där breder vi ut våra filtar i skuggan av ett äppleträd (Lobo), och när man lägger sig ner känner man äpplekarten som små massagekulor i ryggen.

När vi legat och masserat ryggarna på äpplekarten några timmar åkte vi hemåt igen, och på vägen passade vi på att hämta datorn. När vi sedan kommit hem blev det ett jävla meckande för att få det hela att fungera med den nya router för trådlöst nätverk jag också köpt. Planen var att den reparerade datorn skulle anslutas med kabel till routern, och så skulle den bärbara samt den som står i vardagsrummet anslutas trådlöst. Och det var jävligt meckigt att få datorerna att hitta det trådlösa nätverket, men det gick till slut. (fan vet hur). Sedan kom nästa problem, jag skulle uppdtera Norton på datorn i vardagsrummet. Det är över ett år gammal, men vi har aldrig anslutit den till internet förut, det har gått som TV- och musikdator. Det var inte heller enkelt, men även det är nu fixat. Nu ska jag ägna resten av kvällen, och säkert delar av natten åt att börja arbeta med alla bilder från semestern, säkert närmare tusen stycken.

WLAN world, here I come

Men så där då!! Nu har jag hämtat datorn från reparation, och fått igång alla datorerna på det trådlösa nätverket. Nu kan jag sitta i hammocken och surfa (om nätverket räcker så långt.)

Dagboksblad 15 juli 2008

Idag kom jag i alla fall upp tidigt och kunde dricka mitt morgonkaffe, om än inte ute i trädgården. Men gott var det.

När vi väl kom iväg åkte vi till Järna. Eller snarare Ytterjärna. Eller snarare Antroposofernas anläggning i Ytterjärna, och fikade i det så kallade kulturhuset. Himla trevligt ställe med gott kaffebröd. Vi var också inne i butiken Robygge som ligger där. Där låg det en bok och ropade på mig. Den talade om att den inte finns hemma i min bokhylla. Smaker från Saltå Kvarn, maten, brödet, kakorna. Den var jag ju tvungen att köpa. Sedan fick vi för oss att vi skulle åka till Saltå Kvarn som inte ligger långt därifrån, mest för att ingen av oss någonsin hade varit där. Där hade dom också (såklart) boken till försäljning, men dom jävlarna skulle ha 100 kronor mindre för boken. Nästan läge att köpa den där och sedan åka och lämna tillbaka den på Robygge, men det gjorde jag inte. Däremot köpte jag en korg att jäsa bröd i. Jag har sedan tidigare korgar för att jäsa runda bröd, och när jag för några år sedan upptäckte att bekanta hade en jäskorg som pennskrin, blev jag upprörd och sa att så får man inte göra med jäskorgar, varpå jag fick den korgen. Men det behövs oftast två när man bakar, och eftersom jag hittade in likadan nu köpte jag den.

Efter maten gick vi ner till sjön för att bada. Och Ia blev som fullständigt tokig. Ni som duschat en lagotto vet vad jag menar, det är som om dom får fnatt när pälsen blir blöt. Fortfarande vill inte Ia simma, men hon går gärna i vattnet, och numer ända upp till magen. Och hon gillar det. Fru och barn badade från bryggan och när dom var färdigbadade hittade frun bara en av sina skor. Den andra hade med stor sannolikhet blåst i vattnet. Man blir ju lite irriterad i ett sånt läge, men det är ju inte mycket att göra åt. När vi sedan står vid stranden och dom klär på sig, får vi se hur något ligger och guppar i strandbrynet. Något som väldigt mycket liknar den saknade skon, helt enkelt beroende på att det är den saknade skon. Så bortsett från att frun får gå hem med blöt sko, ordnade det upp sig.

Kvällen avslutades traditionellt med Morden i midsomer, och till detta en rabarbermarängpaj.

Dagboksblad 14 juli 2008

När man är på landet; vakna tidigt tidigt,stiga upp och koka sig en kopp kaffe och sedan avnjuta den i trädgården och känna hur dagen vaknar. Solen letar sig upp över skogen i öster och börjar värma, och daggen torkar så sakta i gräset. Inte riktigt, eller snarare inte alls. Fan jag sov till nio och då hinner man inte med något kaffe före frukosten. Vi får försöka i morgon igen.

Efter frukosten satt jag i växthuset och skrev inlägget om hur det är att ha hund. Lagom varmt och så får man höra porlandet från "vattenkonsten" som står där. När vi började bli fikasugna begav vi oss iväg till Trosa. Där finns det ett och annat kafé som man kan fika på. Det kanske mest kända är Tre Små Rum. Det är väl ett ganska bra fik, men som jag skrivit tidigare (i min gamla blogg) har det kafét en bedrövligt äcklig kaffeautomat. Men vi fikade på ett betydligt mindre kafé som yngsta dottern döpt till Tvärs Över Gatan, för kafét ligger på ena sidan gatan, och platsen man sitter på om man vill fika ute ligger just Tvärs Över Gatan. En park vid vägen med det passande namnet Punchgränd. Men tro´t eller ej, dom hade bytt ut sin äckelkaffeautomat mot en vanlig kaffebryggare. Trevligt tycker jag. Man kanske borde kontrollera vad som hänt på Tre Små Rum på den fronten också.

Eftermiddagen spenderandes sittandes i växthuset varierat med liggandes på altanen och läsandes respektive sovandes. Semester med andra ord. Och vi har hunnit med både kvällsfika och kvällsmat, så nu kan man väl med gott samvete gå och lägga sig. Och förhoppningsvis vakna tidigt i morgon bitti.

Funderar du på att skaffa hund?

Bra, fortsätt med det! Att fundera alltså, för om man ska skaffa hund är det bra att ha funderat igenom det ordentligt. På som det heter, förekommen anledning, kommer här ett inlägg riktat till den som gör just det, funderar på att skaffa hund. Jag har nämligen för en tid sedan fått en förfrågan om att skriva lite om hur det är att ha hund. Och här kommer svaret. Fast egentligen är det ganska vanskligt att ge sig in på detta ämne. Många av mina läsare (kanske de allra flesta) har ju mycket större erfarenhet än jag av att ha hund. Men det skiter jag i. Skriver jag något tokigt får ni väl kommentera och rätta mig. Hur som helst, nu kör vi!

Allt det underbara som följer med ett hundägande tror jag de flesta som funderar på hund redan har insett. Det är väl därför man funderar på hund. Men med ett hundägande följer det saker som man kanske inte direkt inser. Och dem tänkte jag skriva lite om. Inte alls för att avskräcka från att skaffa hund, utan bara för att jag tycker att alla hundar ska få bo hos folk som tar sitt hundägande på allvar.

Bland de första frågorna man måste penetrera är nog Vill jag verkligen ha hund? För de flesta människor blir det en ganska stor skillnad i livet när man skaffar hund. De flesta hundar behöver promeneras runt två timmar om dagen. En hund kan inte lämnas ensam hur länge som helst. Man kan inte ta med en hund på utlandssemester hur som helst. Vissa av ens bekanta vill kanske inte längre komma på besök för dom är hundrädda eller tycker att hundar är äckliga. Och inte minst, har man skaffat hund har man lovat ta hand om den de kommande 8-15 åren (lite olika beroende på ras). Ett bra sätt att så att säga torrsimma hundägande är att under en längre period (i vårt fall blev det drygt ett år) tänka "Hur skulle vi gjort idag om vi haft hund?"

Den kanske knivigaste frågan inför beslutet om att skaffa hund är vad man gör med hunden på dagarna om man förvärvsarbetar? En hund ska enligt litteraturen inte lämnas ensam mer än fem timmar om dagen. Att lämna hunden ensam hemma och springa hem på lunchen och rasta den sägs inte vara bra. Då blir hunden stressad. Men jag tror att det kan vara lite individuellt också. Men man vet ju inte vilken individ man får. Om man inte kan ha med hunden på jobbet är i första hand en bra dagmatte/daghusse att föredra. Hunddagis finns också, liksom "grannen som kommer och ser till hunden några timmar om dagen". Detta MÅSTE man ha tänkt igenom innan man skaffar hund!!!

Ekonomin kring hundägande är också viktig att tänka på. Inköpspriset på en hund varierar ganska mycket. Att köpa en blandrashund av en mindre nogräknad uppfödare kostar kanske inte mer än 4000, medan en trendig ras av en namnkunnig uppfödare kan kosta hur mycket som helst. Men mitt stalltips är att räkna med mellan 10 och 17 tusen. Det brukar talas om att inköpspriset är den lilla kostnaden, det är driften som är dyr. Det stämmer i vårt fall eftersom vi har hund på hunddagis, och det är inte billigt. Det kostar säkert mellan 2500 och 3000 i månaden. Har man köpt en stor hund blir matkostnaden därefter, men för en lagotto kan jag säga att matkontot bara är brus på ytan. Något som man absolut inte får göra avkall på är försäkringen. Man MÅSTE försäkra sin hund!! (Näe, det måste man inte, men det är jävligt dumsnålt att inte göra det.) Och så tillkommer allt man vill göra med sin hund; åka på utställningar och gå på kurser. Vara medlem i SKK och SBK. Prenumerera på hundtidningar. Slutligen krävs det en del tillbehör, koppel, halsband, sovbäddar, bur, matskål, etc.

Och så kommer vi till den mest spännande frågan, nämligen vilken ras man ska välja. Detta är väsentligt, för valet av ras påverkar i mycket hög grad hur ens hundliv blir. Vissa raser finner sig i att ligga i knät på tant Svea hela dagarna, andra raser måste aktiveras för att må bra. Stalltipset här är att verkligen fundera igenom vad man vill med sitt hundägande. Vill man bara ha ett gosedjur eller vill man arbeta med sin hund? Hur vill man arbeta med hunden? Valla får, träna/tävla i lydnad, träna/tävla i agility eller förstärka sitt självförtroende med yttre attribut (köp en amstaff!). Jag påstår att svaret på frågan om vad man vill göra med sin hund är direkt avgörande för vilken ras man ska köpa. Här kan det gå jävligt fel, och det gör det säkert alldeles för ofta också. Ett sista ord om rasval, som säkert gör att jag får en stor del hundägare emot mig, men jag står för det: Köp en renrasig hund. I synnerhet om du inte är hundvan. Kunskapen om olika rasers beteende är ganska stor, men det är mycket svårare att prediktera beteenden hos blandraser. Det kan vara svårt att säga vilka egenskaper hos föräldrardjuren som kommer dominera hos avkomman. Och vissa blandningar är direkt olämpliga. Att till exempel blanda en vallhund med en vakthund kan ge en mycket svårhanterlig avkomma. För de flesta raser är också kunskapen om hälsoproblem stor. Man vet liksom vad man kan vänta sig för problem. Hos blandraser vet man inte detta med lika stor säkerhet. Men därmet inte sagt att alla blandrashundar är problem. Men att köpa renrasigt är så att säga mer förutsägbart, vilket är att föredra om man inte har stor hunderfarenhet.

Det är också bra att vara noggrann i valet av uppfödare. En bra uppfödare finns till hands även efter att man betalt för hunden. En riktigt bra uppfödare finns till hands under hundens hela liv.

Slutligen (för er som har orkat läsa så här långt), det bästa med att ha hund. Dels är det en otrolig känsla när man får samarbetet mellan hund och människa att fungera och dels kan man få en massa nya vänner runt om i Sverige. (I synnerhet om man kombinerar hundägandet med en blogg.) Så skaffa hund för fanken, men tänk igenom det först!

Dagboksblad 13 juli 2008

Och så har vi åkt iväg på semester igen. Det går inte fan att vara hemma när man har semester. Det finns alldeles för mycket måsten då. Nu är vi i alla fall på mina föräldrars sommarställe. Det går bra det också, även om vi inte får bo i husvagn.

Som jag tror jag skrev om tidigare i våras mötte vi då en igelkott på en kvällspromenad. Ia körde väl nästan in nosen i igelkottens päls, men jag tror hon hejdade sig i sista sekunden. Igår kväll när vi var ute hittade vi en annan igelkott på en skogsstig, men den såg jag i tid. Vad gör en igelkott när den blir skrämd? Springer den och gömmer sig? ICKE! Den kurar ju ihop sig och fäller ut taggarna och ligger still. Hur kul är det när den ligger mitt på stigen som man måste gå på? Vi var tvungna att backa tillbaka en bra bit så att igelkotten i lugn och ro kunde gå vidare. På morgonens promenad hittade Ia en torkad ljungtuva i ett dike. Den var förvillande lik en igelkott, och hon var ytterst skeptisk till ljungtuvan. På mina föräldrars altan står ett bord (såklart). På det bordet ligger en duk (såklart). För att inte duken ska blåsa iväg sitter det i varje hörn en tyngd (såklart). Dessa tyngder är utformade som igelkottar i profil, och jävlar vad Ia var skeptisk till dessa igelkottar. Dom skällde hon på, men det hjälpte inte. Dom satt kvar på bordsduken. (Jag vet inte om Ia såg likheten mellan bordsdukstyngderna och igelkotten, men om vi antar det blir det i alla fall en bra historia.)

Efter middagen gick vi ner till sjön för att bada (inte jag, men somliga andra hade den ambitionen). Jag gick en sväng med Ia först medan de andra gick för att bada, så när jag kom ner låg redan både fru och barn i vattnet och plaskade. Ia blev som tokig. Hon gick längre ut än hon brukar göra; vattnet gick en bit upp på kroppen. Och sen fick hon tokfnatt och började springa som en galning på stranden. Fram och tillbaka, ut i vattnet och upp igen, gräva i sanden, springa runt och så ut i vattnet igen. Totalt galen, mao fullständigt normalt lagottobeteende. När vi kom hem var jag tvungen att duscha henne, och jävlar vad sand det blev i duschkaret. Hon måste ha vägt minst tre kilo extra på hemvägen. Tur att jag inte behövde bära henne.

Jävla hund (och jävla människor)

Vi hade inte mer än hunnit runt hörnet på förmiddagspromenaden förrän jag upptäckte att Ia gick och tuggade på något som lät som en träbit men ändå inte. Rask började jag göra utgrävningar i Ias mun, och vad hittade jag? Jo, ett ben från en fläskkotlett som hon hade tuggat sönder. Inge bra asså. Troligen är det rester från något grillparty i någon trädgård i närheten. Det blev raka vägen hem och fram med sparrisburken. Dessvärre lockade inte Icas konserverade sparris lika mycket som det gjort tidigare (då Ia käkade lite kycklingben). Men om man blandade den med leverpastej och hundmat som man krossat i mortel, då gick det ner. Hoppas att det hela slutar i och med detta.

Ibland kan det vara bra att hålla käft

I onsdags när vi kom tillbaka till husvagnen efter en utflykt (jag minns inte vart) hade husvagnen bredvid oss fått besök. Besöket hade kommit i en Mercedes och jag hann inte mer än kliva ur bilen förrän dom försökte göra sig lustiga över det faktum att vi har en Skoda. Uppenbarligen är Mercedes mycket finare än Skoda (fråga mig inte på vilket sätt, för det förstår jag inte. Dom är inihelvete mycket dyrare, drar mer bensin, kostar mer att försäkra och designen ligger ungefär tjugo år efter alla andra bilar; jag tycker rent av dom är ganska fula), och besöket kläckte ur sig något så jävla dumt som "grabbar med hjärna kör bil med stjärna". Jag höll då på att säga "grabbar som inte behöver yttre attribut för att förstärka sin manlighet, kan köra vilkte jävla bilmärke som helst", men det sa jag inte. Klokt tror jag!

En utmärkelse

Min blogg har fått en utmärkelse av en av mina äldsta läsare (inte äldsta till åldern, utan en av dem som läst min blogg nästan från början) Breezie.
Jag känner mig mer än hedrad. Dock avstår jag från att dela ut denna utmärkelse vidare, av det enkla skälet att jag inte vill göra någon ledsen för att jag glömde bort eller inte valde att ge vederbörande utmärkelsen.

Dagboksblad 12 juli 2008

Så var då riksträffen över för denna gång, och vi har åter kommit hem. Klockan 10 i morse var det dags för avslutning. Då var det också meningen att träfforkestern skulle spela upp det vi hade övat in under veckan, och framför allt var det musik som deltagarna på träffen hade fått önska sig. Och det gick bra, både för orkestern och för mig. Jag gjorde ett bejublat framträdande på fiol då jag spelade Blott en dag, ett ögonblick i sänder. Att det blev så bejublat beror enligt mig på två saker; dels fanns det en massa frireligösa människor i publiken och dels var jag minst 20 år yngre än de övriga i orkestern, så vad jag än hade gjort hade det uppskattats. Men många sa att dom ville att jag skulle komma på nästa riksträff också. Fan, den är ju i Norrland, någonstans i närheten av Skellefteå. Det är ju för bövelen över hundra mil dit. Men å andra sidan var det faktiskt riktigt roligt att få spela med en massa gamla spelmän, och spela låtar som jag inte ens visste fanns. Vägen till Dalstugan, Huggkubben och Bälgajuck i busken till exempel.

När avslutningen var avslutad och vi hade druckit kaffe packade vi ihop oss och åkte hemåt. Äldsta dottern ska i morgon åka och hälsa på en klasskamrat på hans landställe, och vi hade ju tänkt rulla iväg med husvagnen igen. Men nu har vi ändrat oss, vi åker till mina föräldrars landställe några dagar, och sedan är vi hemma och grejar lite i trädgården i stället. Det kan ju vara skönt det också. Eller i alla fall nödvändigt.

Dagboksblad 11 juli 2008

Efter en morgonpromenad med hund och frukost var det dags att åka till folkets park för att delta på det formella årsmötet i MHF Camping Club. Lite tjatigt och så, men årsmöten är viktiga. De är liksom grunden för hela det demokratiska systemet inom föreningslivet. När årsmötet var klart var det dags för en promenad till Herrgården och så fikade vi på Stallcaféet. Sedan hem igen och så var det dags att repetera med träfforkestern igen. Himla roligt att spela tillsammans med andra. Även om jag bara kunde 3 av 15 låtar. Men det är inte så noga när man spelar kompgitarr; det räcker om man vet tonart, tempo och takt så kan man hjälpligt hänga med.

Efter middagen begav vi oss av till hembygdsgården för att lyssna på den lokale spelmannen Hassee Gille, som spelade nyckelharpa. Dessvärre började det regna så han förflyttade sig inomhus, men alla fick inte plats där, och säkert var inte hund välkommen heller, så vi åkte hem och fikade.

Lite senare på kvällen åkte vi till folkets park igen, för att delta på dansen. Det var riktigt trevligt, kulörta lyktor, pommac, mycket folk, bra dansmusik men det var något som fattades för att den riktiga folkparkskänslan skulle infinna sig. Efter ett tag kom jag på vad som saknades; fylleriet! Det var inga som vinglade omkring utanför dansbanan, det var inga grabbar med ölburk i handen som stod på rad och kramade ur strumpan, det var ingen som låg och spydde på en parkbänk och det var fan inga som satt och hånglade någonstans. Så då åkte vi hem och åt kvällsmat.

Bortskämda la famiglia

Äldsta dottern berättar att hon ibland för höra att hon är bortskämd. Det får hon ibland höra av sina klasskamrater när hon klagar på dåligt kaffebröd, dålig saft eller dålig mat. Det handlar inte om att något är äckligt, utan är rent kvalitetsrelaterat. Det kan var att bullen är torr, saften är smaklös eller svag, eller så. Idag var vi och fikade på Ulva kvarn utanför Uppsala. Och då satt hela la famiglia och var bortskämda. Saften vi fick var svag, kaffet var svagt och smaklöst. Jordgubbs- och rabarberpajen var väl ok och säkert bakad på plats, men den kändes i alla fall industribakad. Säkert var botten och smuldegen ovanpå färdigköpt. Vaniljsåsen till var inte ens Arlas Kelda vaniljvisp, utan troligen en Milda vaniljsås. I alla fall var den baserad på vegetabiliska råvaror, och smakade konstgjord vanilj. Det övriga kaffebrödet dom hade var också industribakat, dajmtårta sådan man kan köpa fryst, morotskaka som såg ut att vara bakad på ett storbageri och liknande saker. Så det blev väl inget fika som går till världshistorien som något av de bättre vi fått.

Nu tycker jag det kan finnas skäl att börja fundera lite kring det här med bortskämdhet. Vad betyder det att vara bortskämd? Är man bortskämd om man vill att kaffet och saften ska smaka något? Är man bortskämd om man vill att saften ska vara gjord på riktiga bär och frukter i stället för vatten, socker och aromämnen? Är man bortskämd om man vill att vaniljsåsen inte ska vara gjord på raps, mjölkprotein, emulgeringsmedel, stabiliseringsmedel och konstgjorda smaker utan på äggula, mjölk, grädde, potatismjöl och vara smaksatt med äkta vanilj? Är man bortskämd om man vill att pajen ska bestå av enbart smör, mjöl och socker och inte en massa konsistensgivare, emulgeringsmedel, aromämnen, konserveringsmedel och divsere E-tillsatser som man inte ens vet namnet på? Om svaret är ja, så är vi väl bortskämda då. Det kan jag stå för. Men personligen tycker jag att bortskämd inte är detsamma som kvalitetsmedveten och lite noggrann med vad man stoppar i sig.

PS Jag har just läst ut Den Hemlighetsfulla kocken, men i princip tyckte jag likadant innan jag läst boken.

Det är ju som förbannat

När jag var 15 år och åkte på kurs i ungdomsförbundet nåddes mina föräldrar raskt av informationen att jag var den som sov minst på hela kursen (jag gick och la mig runt 5 varje morgon och steg upp tre timmar senare i en hel veckas tid), beroende på att mina föräldrar kände en av kursledarna. Och nu, nästan 30 år senare händer nästan samma sak. Mina föräldrar får höra vad jag gör här på rikslägret. Man kan inte ens klättra upp i hopptornet utan att deras bekanta, som också är här ska ringa och berätta det för mina föräldrar (se kommentar till dagboksinläggen den 8 juli).

Dagboksblad 10 juli 2008

Dagen började med en kopp kaffe och sedan en hundpromenad. Därefter åt vi frukost. Så småningom var vi färdiga att åka iväg. Eftersom jag inte hade några åtaganden idag åkte vi till Uppsala. Vi var inne i en butik och hittade en magnetskylt att fästa på kylskåpet med texten "PUCKO, för dum för att kolsyras". Jag funderade på att köpa den till våra bekanta som hare en bullterrier som heter Pucko, men jag vågade inte. Efter en rundvandring i stan åkte vi till Ulva kvarn och fikade. Och sedan åkte vi hem.

Efter en promenad runt byn var det dags att laga middag. Framemot kvällen var det liksom igår, korvgrillning och träfforkestern underhöll. Och jag satt återigen och spelade gitarr till låtar som jag aldrig hört förut. Jag kunde inte vara med och grilla korv själv, men frun berättade att Ia hade varit fullständigt odräglig. Igår kväll var det någon som hade bjudit Ia på lite korv och korvbröd. Ganska oskyldigt kan man tycka, men nu vet Ia att människor som går omkring och luktar korv eventuellt kan ge henne en liten bit. Så idag tjatade hon tämligen ihärdigt på alla korvätare. Hon skällde på dem och var så påträngande att frun fann det bäst att gå därifrån. Så kan det gå, tänk på det alla ni som funderar på att skaffa hund.

Dagboksblad 9 juli 2008

Vaknade kvart i sex i morse av att det var jävligt kallt, och ingen hund som värmde mig. En snabb titt på termometern gav vid handen att det var 8 grader ute och 15 grader inne. Fan, jag trodde vi hade köpt husvagn för att slippa frysa på semestern. Nåväl, med några enkla handgrepp fick jag igång gasolkaminen, och strax var det jävligt varmt i stället. Nästa gång jag vaknade var klockan runt halv nio så det var dags för frukost.

Kvart över 10 var det dags för avmarsch från campingplatsen till brukskyrkan på Herrgården i Österbybruk där den officielle öppningen av riksträffen skulle ske. Det har inte talats om det, ellet stått i något informationsmaterial, men alla som varit med några gånger vet om att vid invigningen ska man vara klädd i svart kjol eller svarta byxor och vit skjorta/blus. Jag vägrar ha den sortens klädsel på min campingsemester, så demonstrativt klädde jag mig en en mycket färgglad hawaii-skjorta och röda shorts. I går lärde vi oss att eftersom vi är på ett träff med många pensionärer är folk ute i god tid. Och då menar jag GOD TID, vilket betyder minst en halv timme i förväg. Redan runt halv tio började folk samlas inför avmarschen. Vi anslöt kvart över 10!!!!!

Efter öppningsceremonin drack vi lite kaffe och sedan hade jag tjänstgöring i kansliet igen. Övriga familjen åkte till Gimo, och handlade mat på hemvägen. När vi just ätit middag kom "farbror Lennart" och sa att träfforkestern skulle öva. Jag tog min gitarr och min fiol och gick bort. Nu var det ännu fler dragspelare, en som spelade mandolin och en munspelare. Riktigt roligt var det, fast jag bara stod och "penslade" på gitarren till låtar som jag aldrig hört förut.

Kvällens träffaktiviteter avslutades med korvgrillning och träfforkestern spelade. Då fick jag chans att spela ytterligare låtar som jag aldrig hört förut. Spännande. Efter kvällsfika i husvagnen har det nu blivit läggdags.

Dagboksblad 8 juli 2008

Och så har första dagens av MHF Camping Clubs riksträff gått till ända. Dagen började tidigt med en kopp kaffe och sedan en hundpromenad. Därefter åt vi frukost utanför husvagnen. Vi har en ganska fin plats och nära till sjön.
Därefter och så småningom vidtog mitt första arbetspass, att lotsa in ekipagen till deras platser. Spännande. Sedan åkte vi in till byn och handlade middag, och därefter gick jag på nästa arbetspass, att sitta i kansliet. När det var färdigsuttet där gick jag hem och lagade mat. Efter disken var det dags för samling med information och underhållning.

Sedan var det dags för Morden i Midsomer och sedan begav jag mig ut på en nattfotograferingspromenad. Och sedan var det kväller.

Dagboksblad 7 juli 2008

Då har vi åter rullat ut på vägarna med husvagnen. Inte så långt denna gång, endast till Österbybruk, på, som tidigare sagts. MHF Campingklubbs Riksträff. Själva träffen börjar först i morgon. Idag har det bara varit ankomst för funktionärer.

Tidigt i morse steg vi upp för att komma iväg i hyfsad tid. Men jag började med att åka med datorn till datorreparatören (Som den minnesgode läsaren minns skrev jag igår att en av våra datorer hade slutat fungera.) När jag ändå lämnade in den på verkstad bad jag dom installera trådlös router också, samt uppgradera till SP2. Vete fan om jag inte ska be dom installera ytterligare en hårddisk också.

Det regnade som fan i morse, så vi packade bil och husvagn i regn. Men när vi kom till Österbybruk var det uppehåll (vilket ändrade sig framemot kvällen, då kom regnet hit också). Detta är ju den första riksträff vi är på, så vi har egentligen ingen aning om något alls. Men det lär finnas något som heter träfforkestern, som består av spelsugna (och förhoppningsvis spelkunniga) deltagare. Det är, via bekanta som varit med på träffar under många många år, väl känt att jag spelar och sjunger en del, så det har förekommit starka påtryckningar om att jag skulle vara med i träfforkestern. Jag gav efter för påtryckningarna och slängde in både fiolen och två gitarrer i husvagnen i morse innan vi åkte. Men fan, jag har inte spelat ihop med folk på nästan 20 år och fiolen har jag inte regelbundet spela på heller de senaste 20 åren. Hur som helst, som deltagare i träfforkestern har vi fått en speciell plats att stå på. (Kanske bäst att samla alla tokiga musiker på ett ställe.) Tidigare i kväll kom det över en "gubbe" (Lennart heter han visst) till vår vagn och sa åt mig att ta med fiol och gitarr och komma över till deras husvagn. Sagt och gjort, med viss bävan gick jag över. Jag bestämde mig för att börja spela fiol, men fy van va´ bra det lät. Otroligt att det kunde låta så bra efter ett så långt uppehåll. Men vi fann att det nog var gitarr som saknades i orkestern, så då bytte jag. Sen blev jag kvar i två timmar för det var himla roligt att spela tillsammans med lite andra människor.

Nu har vi fikat, promenerat hund, det regnar fortfarande och det är läggdags. I morgon kommer det 150 ekipage som ska lotsas till rätt plats.

Dagboksblad 6 juli 2008

Första gången på länge jag varit på hundutställning utan hund. Intressant det också. Våra gäster rusade upp i ottan för att vara i Älvsjö när dom öppnade, men vi som inte hade någon hund anmäld, valde att glida in lite senare. Vi missade juniorerna, men vi fick se tikar öppen klass, vilket kanske var det viktigaste. Problemet var ju att Ia var ensam hemma, och vi kunde ju inte lämna henne ensam hur länge som helst. Det slutade i alla fall med att jag åkte hem medan de andra var kvar till slutet. Så efter att ha sett tikarna öppen klass (där Ofelia kom fyra och Salma femma eller sexa) åkte jag hem för att promenera hund. Det var trevligt det också.

Eftersom vi nu köpt oss en grill var jag tvungen att grilla till middagen idag också. Det blev "grekiska färsbiffar" (av nötkött, inte lamm) och grillad rösti samt zatsiki (eller hur fanken det nu stavas). Sedan har vi ägnat kvällen åt att förbereda morgondagens avfärd till Österbybruk och MHF Campingklubbs riksträff.

Under eftermiddagen upptäckte jag till min förskräckelse att vår dator gått sönder. Vvi har tre, en som används som musik- och TV- maskin och som står i vardagsrummet, den som jag använder just nu, som är lilla mammas bärbara som jag övertog i samband med att nätverkskortet gick sönder i den tredje datorn, som så att säga är familjens huvuddator, och alltså är den som nu gått sönder. Efter blixtnedslaget verkade den ju fungera hur bra som helst, men undere semestern har det hänt något så nu går den inte att starta. Jag tror, och hoppas att det är spänningsaggregatet som gått sönder. Då har ju inga data förstörts, vilket vore trevligt, för jag har inte fullständig backupp på den datorn. I morgon bitti, innan vi åker iväg, ska jag åka och lämna den på reparation. Därför är dete nog nu hög tid att knoppa in.

Måste bara....

..berätta och visa vad vi fick av våra gäster när dom kom i fredags. Eller snarare visa. Ia fick en groda, en groda som det inte börjar löddra i munnen av när man tuggat lite på den (till skillnad från de grodor vi har ute på tomten). Frun fick en väska av Ulrika som hon tovat till en Ia på. Och jag fick en Ia utan väska. Tack snälla för de fina presenterna

Dagboksblad 5 juli 2008

Och så var årets raduno avklarad. Det var en pers måste jag säga. Över 170 anmälda lagotto. Dagen blev osedvanligt lång på utställningen. Inte förrän bortemot fyra hade vi fikat klart och kunde påbörja resan hemåt. För Ias del gick det väl sisådär. Hon fick bedömningen Very Good. (Det krävdes Excellent för att gå vidare till konkurensbedömningen. Very good är, så vitt jag förstår, att jämföra med en etta på en svensk utställning, och Excellent är etta med ck.) Tack Mia för klipphjälpen (även om du fick bassning av Lotta för huvudet) och Hannah för att du visade Ia.

För varje utställning man åker på lär man känna lite fler folk lite mer, så det blir bara roligare och roligare.

Dagen avslutades med grillning hemma hos oss. Väldigt trevligt med alla lagottomänniskor som man lärt känna.

Dagboksblad 4 juli 2008

Dagen började med morgonfika i trädgården. Tänk att gå ut i den varma morgonsolen med en kopp kaffe. Känna det daggvåta gräset under fötterna och så plötsligt något varmt och mjukt som tränger upp mellan tårna, en nybajsad hundbajs. Efter frukosten vidtog operation Fixa Saker. Först åkte jag och köpte en grill på Bauhaus. Sedan till IKEA för att köpa en sån där kil som man har mellan madrasserna, som vi ska ha i husvagnen. Sedan vidare till Expert för att lämna tillbaka den trådlösa jävla router som jag köpte före semestern eftersom CD-skivan med programmet saknades. Dessvärre hade dom inga fler nya routrar, så nu har jag ingen igen.

Sedan hemåt för att fortsätta mecka hund och börja baka. Framemot middagstid kom Mia, Salma, Ulrika och Ofelia. Varvat med matlagning, hundklippning har jag bakat bergis, skånskt bröd (skållat, surdeg och sirap), bullar, kokoskakor och jordgubbsglass. När jag lagade maten och plockade fram fläskfilén kom jag att tänka på att jag någonstans läst eller hört om en lagotto som dragit i sig en hel fläskfilé. Mia intygade raskt att det INTE var Salma. När jag en stund senare vänder ryggen åt fläskfilén tar det inte många sekunder innan Salma ses med en fläskfilé i munnen.

Vi tyckte ju att vi liksom var nästan färdiga med Ia, men när vi hade släppt lös Mia hade det blev det en rejäl hög med päls på golvet. Men Ia blev fin.

Nu är det sent, det finns nybakat bröd, det betyder bara en sak. Te och smörgås på sängen!

Dagboksblad 3 juli 2008

Så har vi då kommit hem till byn. Det gick bra, men fan vad segt det var på slutet. Vi har börjat tvätta och röja inför våra gästers ankomst i morgon. Vi har också klippt hund. För en gångs skull var inte frun och jag oense om hur mycket som skulle klippas. Frun klippte lika mycket som jag tyckte det skulle klippas. Dessvärre har vi upptäckt att pälsen på ryggen har blitiv bortnött av selen som vi använder ibland. Troligen beror det på att Ia har dragit mer än hon brukar göra, för den selen brukar inte nöta bort päls. Nu återstår bara huvudet att klippa, men det gör vi i morgon.

Nu ska jag strax gå och lägga mig i en ordentlig säng. I husvagnen är sängen 70cm bred i överändene och 5cm i neränden. 70cm är för fanken en halvmeter smalare än jag har hemma. Inte undra på att det känns trångt ibland. I synnerhet när man ska dela dessa 70cm med en hund.

En utmaning att svara på (nästan)

Jag har blivit utmanad av Ulrika. Helt OK, men lite synd att bloggutmaningsvärlden är så liten, för jag har redan svarat på denna utmaning tidigare. Två gånger till och med tror jag. Men vi kör igen.

Ni utmanade kan kopiera detta: Varje utmanad börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir utvalda ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna. (dessa)Till slut väljer bloggaren tre nya bloggare och gör en lista av deras namn... Efter att det är gjort skriver han/hon en kommentar i deras blogg för att låta dem veta att de har blivit valda och att de ska läsa ens egen blogg för mer information...La famiglia har blivit utmanad av lagottotito.
Att avslöja : 6 underliga/egendomliga saker om mig själv.

1. Har inte varit en dag på jobbet utan slips sedan 1994.
2. Är femte generationen organiserade nykterister (detta är egentligen inget varken egendomligt eller underligt tycker jag, men det tycker nog de flesta andra)
3. Har närmare 200 kokböcker (har inte räknat dem på länge, men senast var dom väl runt 170)
4. Har varit gift med samma fru i över 20 års tid (detta borde inte vara varken underligt eller egendomligt, men i dagens samhälle käns det som något udda)
5. En favoriträtt är stekt falukorv med stuvade makaroner och lapsangte.
6. Saknar helt, och jag säger HELT intresse för historia och historiska händelser.

Dock väljer jag att bryta utmaningskedjan här. De flesta jag känner har redan blivit utmanade. Men det står var och en fritt att plocka upp utmaningen efter mig.

Dagboksblad 2 juli 2008

Så har vi kommit till Västervik och Lysingsbadets camping. Det känns lite som sista kvällen, vilket det på sätt och vis är. I morgon är vi ju hemma igen och nästa gång vi ska ut är det inte på egen hand utan som arrangörer till MHF Campingklubbs riksträff. Och veckan därefter följer inte äldsta dottern med. Och sista semesterveckan är inget av barnen med, så på sätt och vis är det sista kvällen idag. Lite tråkigt faktiskt.

Lysingsbadets camping hyllas av många, bl a av de som delar ut stjärnor. Campingen är 5-stjärnig. Men vad de som sätter stjärnor inte tar hänsyn till är mängden av snorungar som springer runt på campingen utan att deras föräldrar vare sig har koll eller ens bryr sig. Dessutom är campingtomten där vi står förbannat trång. Det är knappt det får plats husvagn, förtält och bil. Och det var näst intill omöjligt att få in husvagnen på tomten när vi kom, för det stod andra bilar i vägen. Men jag gjorde en manöver (inga omtag), och husvagnen kom på plats så jävla snyggt så jag ägde hela campingen (som mina barn som behärskar modernt språk skulle ha uttryckt det. Själv säger jag bara RESPEKT!)

Vi har varit lyckligt lottade i Simrishamn, vi hade hörntomt och ingen bredvid oss. Här i Västervik ser vi rakt in i grannens husvagn från "köksfönstret". Till exempel när jag lagade mat såg jag grannens jävla middagskultur. De käkade på papptallrikar och med plastbestick. Endast vinglasen var för flergångsbruk. De hade färdigköpt potatissallad (OK, det åt vi också för någon dag sedan), de hade färdigköpt sallad, de grillade färdigmarinerat kött. Fattigt tycker jag att det är. Vad åt vi då? Köttbullar och makaroner förstås. Men inte fan var det mamma Scans köttbullar, det var pappa Pelles köttbullar, och makaronerna var stuvade i bechamelsås. Inget fusk här inte. Dessutom drack vi mjölk, i glas som går att diska, liksom tallrikarna och besticken.

Det var jävligt segt att köra hit, 35 mil på 6 timmar, och i morgon blir det likadant. Nästan lika långt, men lite bättre väg. I alla fall från Norrköping.

Lagottomöte

När vi var på väg hem från Simrishamn efter middagen fick vi syn på en lagotto. Då blir man självklart både glad och nyfiken, och som den sanne lagottoägare man är, vill man ju prata med likasinnade. Dom visar sig vara från Norge, och påväg till WDS i Stockholm. Alltid när jag kommer i samspråk med en lagottoägare brukar jag förr eller senare fråga från vilken kennel hunden kommer ifrån. Man hoppas ju att man förr eller senare ska träffa på en annan hund från Hesiodos (som Ia kommer ifrån), men oftast kommer hundarna från kennlar man inte ens har hört talas om. Och när man nu står och pratar med en norsk lagottoägare, ska man fråga om kennel då? Ja, jag känner ju i alla fall till en norsk kennel, Nittini, så varför inte fråga. Och vad får jag för svar. "Våran hund är från Hesiodos". Det är ju så man smäller av. Det visar sig att vi står och pratar med ägarna till ett helsyskon (dock inte kullsyskon) till Ia. Hannah, Karin, ni vet säkert vem det var, men jag har så dåligt minne. Kan det ha var it Brixi Bellissimo? Jag tror det. Ibland är världen liten, i synnerhet lagottovärlden.

Dagboksblad 1 juli 2008

Sista dagen på Österlen. För den här gången. Vi börjar dagen med en tidig frukost och sedan en lång härlig läsförmiddag, utom somliga (barn) som sover. Jag har just läst ut sista delen av Harry Potter och har nu slängt mig över Den hemlighetsfulla kocken. Det är en läskig bok. När vi blev alltför fikanödiga åkte vi iväg. Först till Borrby för att hämta lampan vi hade sett ut sedan tidigare. Sedan till Caferian för att köpa kaffebröd till kvällsfikat. Och så upp till Tranås för att fika på Café Madame Blå. Tyvärr hade dom inte den där fullständigt underbara jordgubbs- och rabarberpajen vi åt där för två år sedan, men väl en tillräckligt god äpplepaj. Sedan ytterligare ett besök på Österlenchoklad och så till Ystad. Dels för att det är en så trevlig stad, men också för att äldsta dottern behövde besöka en bokhandel. Jag kunde naturligtvis inte låta bli att gå in i hattaffären som ligger mitt på den stora affärsgatan, och som tur var hittade jag en ny hatt. Den förra hatten glömde jag på ett kafé på Stockholms Central den 30 december 2006, och sedan dess har den inte synts till. Hela förra vintern gick jag och frös om huvudet, men nu till vintern slipper jag det. Och det är inte vilken hatt som helst, det är en "Stetsonhatt (sidenkravatt, å blanka skor, å gabardinkostym).

Sedan åkte vi hem och käkade middag, och därefter vidtog en kapplöpning mot klockan. Inom familjen fanns minst två viljor. Promenera in till stan för att köpa italiensk glass respektive gå bort till klipporna vid Vårhallarna och fika. Allt innan Allsång på Skansen började. Problemet var att det inte var genomförbart, men ändock gav vi oss på det. Vi promenerade in till Simrishman och köpte italiensk glass, och nu visade det sig att vi inte har ett brutalt glassmonster till hund. Hon har faktiskt smak. Jordgubbsglassen gillade hon, men persikosorbeten gillade hon inte alls. Sedan gick vi hem, kokade kaffe och rusade bort till klipporna. Och självklart var det den absolut finaste kvällen sedan vi kom hit. Inga moln som skymde solen på väg ner bortöver Gladsax. Men det var bara att slurpa i sig kaffet på rekordfart och sedan ila hemåt för att hinna se i alla fall större delen av Allsång på Skansen. Sedan var det Morden i Midsomer, nu sitter jag i förtältet, och snart är det läggdags. Sedan ska vi upp tidigt i morgon för att påbörja resan hemåt.