Dagboksblad 30 juni 2008

Den kanske finaste månades sista dag har nu gått till ända, nu blir det bara värre. Dagen till ära hade vi tänkt fika i Kivik. Det finns ett kafé vid Kungagraven som heter Kafé sågmöllan. Det är inte märkvärdigt på något sätt, men dom serverar en kaka som, när jag bakar den själv, är alldeles gudomligt god. Problemet är att jag aldrig bakar den själv, så därför åker jag till kafé Sågmöllan på sommaren för att äta en bit. Men när jag käkat den biten blir jag så sugen att jag oftast bakar den när jag kommer hem. Det är en sorts ostkaka, mördegsbotten och en fyllning bestående av keso, florsocker, äggulor (tror jag) och vispade äggvitor som man vänder ner, och så smaksätts det med citronskal och citronsaft. Jag vill gärna servera vinbärssås gjord på röda vinbär, men på Sågmöllan får man jordgubbssås. Vinbärssåsen är surare, och det gillar jag.

I alla fall, när vi ändå var i Kivik åkte vi till Kiviks musteri och handlade cider och lite annat gott. Sedan begav vi oss till Skåne-Tranås för att köpa choklad på Österlenchoklad. Och ta mej fan om inte kaféet Madam Blå var öppet igen. Utom just idag, för dom har inte öppet på måndagar. Men i och med detta vet vi redan nu vart vi ska åka i morgon. (Då kan vi dessutom köpa mer choklad, för den är så jäkla billig. Om man handlar praliner på Kahls kaffe kostar dom 9 kronor styck. Det är fabrikstillverkade praliner som färdats lång väg och är långtifrån färska. Om man handlar praliner på NK i Stockholm kostar dom 65 kronor hektot (vill jag minnas). Det blir ungefär 7-8 kronor per styck. På Österlenchoklad kostar dom 55 kronor hektot, och räknat på hur många vi köpte och vad de kostade blir det ett styckepris på 6,25. Det är fan inte dyrt. )

Efter middagen begav jag mig in till stan för att delta på en så kallad statsvandring runt Simrishamn. Det var väl hyfsat intressant, men alltför mycket tid spenderades i kyrkan (varför ska alltid kyrkan vara så jävla intressant i alla sammanhang?) och man fick veta för lite om hur folk hade levt tidigare i Simrishamn. Men jag fick i alla fall reda på bakgrunden till att det finns en väg i Simrishamn med mitt efternamn. När jag kom hem kammade vi hund en stund, sedan var det fika och nu är det läggdags. Dessvärre har vi lyckats slarva bort den ena husvagnsnyckeln. Det är inte roligt alls.