Tänk att så lite kan göra så mycket

I går när vi åkte från Göteborg till Mölle fikade vi, som redan sagts, i Falkenberg. För några år sedan var vi på väg från Göteborg till Hälsingborg. Ungefär i höjd med Falkenberg drabbades vi att fikaabstinens och vi bestämde att på vinst och förlust åka in i Falkenberg. Det var lite spännande, för det var första året vi körde CombiCamp, och jag var inte så van att köra med släp. Men när man är kaffesugen är man beredd att anta vissa utmaningar. I alla fall, vi körde in i stan, svängde vänster, hittade ett ställe där både bil och CombiCamp borde få plats. Om man kunde fickparkera med släp. Det hade jag givetvis aldrig gjort, men med fikaabstinens kommer dåligt omdöme, så jag försökte. Och det gick som fan. Rakt in bara, som en smeck!. Sedan gick vi bara rakt fram i 75 meter och så snubblar vi på ett kafé som visar sig vara fullständigt fantastiskt. Allt stämde; en perfekt fickparkering med släp, och fikaabstinens som hanterades på ett alldeles underbart kafé. Inte konstigt att man vill tillbaka dit. Vi har försökt fler gånger, men vi har ofta passerat på söndagar, och då är det stängt. Men i går stämde allt igen. Jag fick visserligen inte fickparkera med husvagnen, men det kändes bra i alla fall. Och så går vi in och hittar ett stort utbud av gott fikabröd. Och smörgåsar gör dom på beställning. Så när vi sitter där på uteserveringen (det är ju dit man är hänvisad när man har hund) fylls jag av en känsla av fullständigt välbehag. Och tänk att ett litet kafé i Falkenberg kan ge en sånt välbehag. Och då inser jag hur lyckligt lottad jag är som inte måste åka till Puket för att må riktigt bra på semestern. I enkelheten ligger det det stora.