Dagboksblad 13 juni 2008

Ännu en spännande dag på jobbet. Möte mellan halv nio och halv fyra. Utan uppehåll. Vid en första anblick kan det tyckas fiffigt ordnat att på mötet mellan 11 och 14 serverades det lunch. Vid närmare eftertanke och med vetskapen om att det var en sallad, en jävligt äcklig sallad, som serverades, inser den initierade lätt att jag blev mer än lämpligt förbannad framemot halv tre, eftersom jag både var besviken på den dåliga lunchen och fortfarande hungrig. Turligt nog hade vi, som traditionen bjuder, bestämt att gå ut och käka middag med hela familjen, vilket vi brukar göra antingen när semestern börjar eller när skolan slutar. Det är lite olika.

Man märker att man börjar bli gammal när en barn inte längre vill följa med på den traditionella avslutnings/semestermiddagen. Äldsta dottern valde nämligen att åka på grillfest med kamrater i stället, så vi blev bara tre. Men det gick det också. Det kommer även att gå när vi bara blir två. Vi åt på Taverna Esperia på Sankt Paulsgatan i Stockholm. En himla trevlig och bra restaurang. När vi kom hem slocknade jag i soffan och sen var det läggdags.