Dagboksblad 12 juni 2008

Det är inte lätt att vara ensamstående med hund och två barn. Två barn går väl an, i synnerhet när den ena just fyllt 18, men det där med hund är fan inte lätt. När man åker till jobbet på mornarna är det normalt en sak man tar med sig, nämligen datorväskan. Men i morse när jag kom till jobbet och skulle sätta datorn i dockan upptäckte jag att det var hunden jag tagit med mig i stället för datorn. Eller, njae, så kanske det inte riktigt var. Men jag glömde i alla fall datorn hemma. Ingen skada skedd kan man tycka, för mellan 9 och halv tre hade jag anställningsintervjuer. Det fanns inte ens tid för lunch. (Och mellan mig och er läsare, det känns som om Helena är ganska given att anställa. Men om du läser det här Helena, var inte för säker. Det finns en till som jag träffat som också var jäkligt bra. Men det står mellan er.) Mellan halv tre och tre rusade jag ner till McDonalds och inhandlade en lyxlunch. Sedan var det nytt möte mellan tre och fyra. Ett sånt där knepigt möte som jag kallat till, fast det inte är mit ansvar. Men jag tyckte att det som hade ansvaret inte riktigt tog problemen på allvar. Dessutom handlade det om att få folk att förstå att dom gjort fel och måste göra om. Men jag måste ha förberett det hela bra, för efter en halv timme kunde vi sluta mötet i fullständigt samförstånd, och ingen var sur varken för att jag gjorde deras jobb eller för att jag sa till dem att de gjort fel.

Sedan åkte jag och hämtade hund, åkte hem och lämnade hund och hämtade dator, och sedan tillbaka till jobbet för att jobba en stund. Sedan var det dags för Gårdsfest på jobbet. Vi har en stor innergård och på den samlas vi varje år till fest. Det är väl drygt 1000 personer som är på festen, och som sagt i år skulle Lena PH underhålla. Men eftersom yngsta dottern var ensam hemma med hunden var jag tvungen att åka hem tidigt, så jag missade Lena. Vilket jag kan överleva. I stället promenerade jag hund, och utan att få speciellt ont i vaden vad jag hittills märkt. Sedan har jag suttit och arbetat. Vilket inte varit lätt, för jag har haft en hund som ständigt påkallat uppmärksamhet. Men nu har jag nog arbetat klart för idag, och det börjar bli dags att nanna kudden.