Dagboksblad 10 december 2008

Som sagt, klockan 6 i morse kom taxin för att ta mig till Bromma för vidare flyg till Göteborg. Drygt tre timmars möte på morgonen och sedan två intensiva timmar med tankearbete efter lunch, gjorde att jag vid halvfyratiden tyckte jag var förtjänt av en tur in till stan. Jag tog båten över till Rosenlund och promenerade Kungsgatan ner till Östra Hamngatan, gick den ner mot Brunnsparken men svängde in på kyrkogatan för att få mig en god espresso på bar centro. Sedan promenerade jag vidare till Fredsgatan för att köpa ett halvt kilo kaffe på Mauritz kaffe. Sedan var det i princip dags att ta en taxi till Landvetter. I säkerhetskontrollen såg jag att dom körde min datorväska genom röntgen flera gånger, och sedan ville dom att jag skulle visa vad jag hade i den. "Ja, vad kan jag ha i den?" sa jag. "Kan det vara ett halvt kilo kaffebönor möjligen?" Och det var det. Uppenbarligen hade dom svårt att känna igen en påse kaffebönor i röntgengranskningen. Hon som visiterade min väska var tvungen att visa sina kollegor vad det var dom hade sett som såg så misstänkt ut.

Jag är en enkel taliban

och jag har kapat ett plan.

Jag har den äran,

jag har den äran

att detonera.

Det har ju blivit populärt

och är så välment och kärt

och jag är säker att innan kvällen det kommer flera.

Jag har en mattkniv i necessären,

en liten kallbrand i ett kuvert.

Och i turbanen jag har på huvu´t

har jag byggt in ett maskingevär.

Jag är en enkel taliban
och jag har kapat ett plan.
Jag har den äran,
jag har den äran
att detonera.

Direkt från Bromma till IOGT-NTO-föreningens luciafirande åkte jag och jag hann precis. Sedan var det så småningom dags att åka hemåt, och inte heller denna kväll kunde jag låta bli att sätta mig framför datorn och jobba en del.