Så kan man också säga

Vissa människor är sådana att dom ibland måste skämta om saker och ting. Men humor är inget att skämta om. Det är ytterst allvarligt. Därför bör man tänka på hur man skämtar.

Många föräldrar säger på skämt att det ska bli skönt när barnen flyttar hemifrån. Så kan man ju också säga.

När man lite oväntat stöter på någon bekant och får frågan "Vad gör du här?", svarar man lätt "det kan man verkligen fråga sig, för risken att möta dig är ju uppenbar". Så kan man ju också säga.

När vi på jobbet ska ha ett möte kan man innan man börjar mötet fråga sig "Vilka saknar vi?" Svaret blir ofta, "Ingen, men Anders och Åsa har inte kommit än". Och så kan man ju också säga.

Exemplen går att göra fler, men alla handlar om att man fäller elaka kommentarer i humorns namn. Ett annat sätt att säga det är att göra precis tvärt om. "Mina barn får inte flytta hemifrån". "Vad jag gör här. Tja, vad gör man inte för att få träffa dig". "Vi saknar Anders och Åsa, utan dem törs jag inte börja mötet. Då går allt åt helvete"

Hurmornivån är ungefär samma i bägge alternativen (kanske inte så hög, men det är ungefär den nivån det blir i det vardagliga livet), men man sänder helt olika signaler till sin omgivning. Vilket alternativ är trevligast?