Dagboksblad fredag 5 februari 2010

FAN, när jag vaknade i morse kom jag på att jag hade ansvaret för fredagsfikat idag. Jag hade i början av veckan tänkt ut att jag skulle baka drömtårta (med kokos i smörkrämen), och det skulle jag gjort i går. Det glömde jag kom jag på i morse. Nödlösningen blev att plocka upp lite bullar från frysen och raskt vispa ihop en omgång kokostoppar. Det gjorde att jag kom lite sent till jobbet eftersom jag också var tvungen att lämna hund på dagis.

Förmiddagen på jobbet ägnades åt ett två timmar långt och i stort sett meningslöst möte. Sedan en trevlig lunch och därefter hårt arbete fram till halv tre, då det blivit tid för fredagsfika. När vi fikat klart runt fyra var det dags att åka och hämta hund och sedan hem. Snabbt in med hunden och så iväg till Ica-butiken för att handla middag. Den middagen som är snabbast (totaltid, alltså både att handla och äta) är grillad kyckling och potatissallad, så det blev det. Hem och käka fort som fan, bara för att hinna vara i äldsta dotterns gamla skola och titta på när tolfteklassarna spelade årets teaterföreställning. Bekantas son spelade en av huvudrollerna, så vi hade inte så mycket att välja på. Det vara bara att åka dit och se glad ut.

När vi väl kom dit och läste programmet såg vi att föreställningen var tre timmar lång. Det hade vi kanske inte riktigt tänkt oss. Och dessutom sitter man förbannat illa på träbänkarna i den aulan. Och dessutom har dom här föreställningarna (vi har sett flera tidigare års föreställningar) en tendens att vara lite mer än vad gruppen klarar av. Dom ger sig ofta på lite för stora produktioner, och ofta är pjäserna väldigt långa. Det innebär att dom inte får tid att arbeta med sina roller på djupet. Dom arbetar inte med att svara på de klassiska frågorna: Vem är jag? Varifrån kommer jag? Vart är jag på väg? Det innebär att framförandet i vissa stycken blir sisådär. Det tenderar ganska ofta att bli radioteater, dvs dom läser sina repliker, men dom utnyttjar inte scenrummet alls. I år hade dessutom utgått från en film. En film och en teaterpjäs kräver ganska olika dramaturgi. Det går liksom inte att bara överföra repliker och scener från filmduk till teaterscen. Men trots detta kom dom ändå i mål, även om vägen dit var onödigt lång.
Nu har vi kommit hem, promenerat hund och nu ska jag koka te och vräka ut mig i TV-soffan och titta på nya boxen. Eller i alla fall något program från den.