När vi höll på att vakna i morse (dvs vi hade fått morgonfika men ännu inte frukost) ringde en arbetskamrat och frågade om vi hade bestämt oss om vi kunde komma. Han hade nämligen, så som traditionen bjuder, bjudit över oss hem till dom för att titta på melodifestivalen. Jag blev lite ställd, varför ringer han tidigt på en lördag morgon och frågar det när det är först om en månad han bjudit in oss. Men då fick jag klart för mig att det var inte den 6/3 inbjudan gällde utan 6/2 (Varför kan han inte skriva ut namnet på månaden i mejlet så minskar risken att jag blandar ihop en tvåa med en trea). Emellertid kunde vi även i kväll, så vi lovade komma bortemot sex.
Medan frun promenerade hund tillsammans med sin syster (som kom över) åkte jag till stan med äldsta dottern för att lämna in hennes telefon på reparation. När hon försökt göra det själv tidigare hade affären hävdat att det inte skulle täckas av garantin, eftersom telefonen var köpt tillsammans med en förlängning av ett teliaabonnemang och hon nu hade ett Tele-2-abonnemang. Jävla snack hävdar jag. Telefonen var inte operatörslåst, och det framgick inte på något sätt att det fanns några begränsningar i den telefonens förmåga att fungera sämre i vissa operatörers nät. Jag var laddad till tänderna, men dessvärre tog dom bara emot telefonen och lovade fixa det.
För skojs skull slank jag ner i Hötorgshallen när jag ändå var i stan. Det är ganska trevligt att gå där och titta på mat. På vägen ut mötte jag en gammal arbetskamrat som jag inte sett på säkert tre år, och vi blev stående och pratade en stund. Och så blev vi hembjudna hem till dom om två veckor. Kul.
Sedan gick jag och begick en dödssynd. Jag beställde en dubbel espresso. Men eftersom jag gjorde det på mitt stamställe Primafila på Upplandsgatan, var det OK. Dessutom började jag med att be om ursäkt för mitt tilltag, och då kunde han tänka sig att göra en dubbel. (För er som inte vet, i Italien finns det inte dubbel eller enkel espresso; det finns bara espresso, och den är 3-4 cl. Punkt slut!!!!)
På väg hem från stan tänkte jag stanna till på ett omtalat bageri på Odengatan (och då menar jag inte Lindqvists bageri), men jag kom inte ihåg vad det hette, och inte heller var på Odengatan det låg. Jag åkte fram och tillbaka på gatan, men jag hittade inget. Det blev till att åka hem. Brödlös (men knappas rådlös. Eller redlös heller för den delen.) När jag kom hem åkte frun och jag och handlade, bl a partysoda. Vissa hävdar att vin till maten kan förhöja njutningen av den goda maten. Fan tro´t, men när det gäller melodifestivalen och partysoda är i alla fall yngsta dottern av den tron att partysodan ytterligare förhöjer njutningen av melodifestivalen. Så det var vi tvungna att köpa.
Så småningom blev det dags att bege sig av till min arbetskamrat med familj. Där blev vi förplägade med risotto och sån där torkad italiensk skinka från norra Italien som inte heter Parmaskinka (men det där andra kan jag inte stava till.) Väldigt gott var det. Och så schlagerfestival med partysoda och chips. Och jag hade svårt att hålla mig vaken. Sen åkte vi hem, och jag ska strax fortsätta med det bildspel som ska vara klart till morgondagens årsmöte i IOGT-NTO. Det kan bli långsittning i kväll/natt.
lördag 6 februari 2010
Dagboksblad lördag 6 februari 2010
Upplagd av Hundblues kl 23:53
Kategori: Dagboksblad
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
fabrique heter brödstället, ligger på odengatan nästan ända nere vid sveavägen. på samma sida av gatan som baronen, ja nästan vid baronen. Det är ett litet hål i väggen som man lätt missar
Nu har jag full koll. Slog upp det så fort jag kom hem. Nästa gång tänker jag inte missa det. Och hade jag inte lämnat bort min telefon till bättre behövande (eftersom vi lämnade in hennes) hade jag såklart ringt dig och frågat.
Skicka en kommentar