Dagboksblad måndag 6 juli 2009

Morgonen började på det underbara sätt som kallas huvudvärk. Ingen bra start på dagen. Efter Alvedon och vila hade den dock lagt sig så pass att jag i alla fall kunde göra något. Och då åkte vi till Svenska bil för att hämta lånebilen. Att det var en 95 visste vi redan. Nu fick vi reda på att den dessutom var utrustad med samma sorts motor som den bil vi har beställt, dvs 2,3t. Men den hade ingen taklucka. Skada!!

Sedan åkte vi och lämnade tillbaka min fars gamla bil som jag lånat de senaste veckorna, och sedan hem för att fylla bilen med semestergrejor. Bland det första vi konstaterade var att bilen inte var speciellt välstädad och ren invändigt. Många människor blir upprörda över sånt, jag såg det positiva i det; vi behöver inte lämna tillbaka bilen i klinisk rent skick. Jag började med handburen, och fan den passade bara sådär. Jag behövde inte justera djupet på den, jag hade byggt den rätt från början. När den var på plats var det bara knappt hälften kvar av bagageutrymmet. Och där skulle en resväska, en datorväska, en kameraryggsäck, en hundryggsäck, en diverseryggsäck, en papperskasse från Ica full med skor, en papperskasse från Ica halvfull med skor, två medelstora tygväskor, ett kamerastativ, en beauty-box full med hundkammar o dyl samt ett paraply få plats. Det fick det. Tur att vi valde en SAAB och inte en Audi A4 som vi ett tag funderade på.

Sedan drog vi iväg, och jävlar vad den bilen gick. Givetvis var jag tvungen att tanka den med etanol bara för att få känna på alla 225 hästkrafterna. Jag är ju inte känd för att köra speciellt fort, och det gjorde jag inte nu heller, men det är jävligt kul att köra gasen i botten när det slår om till grönt vid ett trafikljus.
Detta var ju första gången i världshistorien som Ia skulle åka hundbilbur. Tidigare har hon ju alltid åkt i baksätet. Och det här kändes helt rätt. Stoppa in hunden i en helt ny bur i en helt ny bil och köra 50 mil. Det kunde ju gå hur illa som helst. Men å andra sidan, hon är van att åka bil, hon är van att ligga i bur på utställningar och hon är van att vara med oss. Turligt nog var det det senare som gällde. Det gick hur bra som helst. Hon hoppade frivilligt in i buren flera gånger, och hon protesterade inte en enda gång under hela resan. Däremot hade hon lite svårt att koppla av, så hon satt upp en del.

Efter runt 6 timmar landade vi i Mölnlycke. Vi blev serverade middag, gick hundpromenad, fikade, tittade på Beck, och nu är det läggdags.