Dagboksblad 30 juni 2008

Den kanske finaste månades sista dag har nu gått till ända, nu blir det bara värre. Dagen till ära hade vi tänkt fika i Kivik. Det finns ett kafé vid Kungagraven som heter Kafé sågmöllan. Det är inte märkvärdigt på något sätt, men dom serverar en kaka som, när jag bakar den själv, är alldeles gudomligt god. Problemet är att jag aldrig bakar den själv, så därför åker jag till kafé Sågmöllan på sommaren för att äta en bit. Men när jag käkat den biten blir jag så sugen att jag oftast bakar den när jag kommer hem. Det är en sorts ostkaka, mördegsbotten och en fyllning bestående av keso, florsocker, äggulor (tror jag) och vispade äggvitor som man vänder ner, och så smaksätts det med citronskal och citronsaft. Jag vill gärna servera vinbärssås gjord på röda vinbär, men på Sågmöllan får man jordgubbssås. Vinbärssåsen är surare, och det gillar jag.

I alla fall, när vi ändå var i Kivik åkte vi till Kiviks musteri och handlade cider och lite annat gott. Sedan begav vi oss till Skåne-Tranås för att köpa choklad på Österlenchoklad. Och ta mej fan om inte kaféet Madam Blå var öppet igen. Utom just idag, för dom har inte öppet på måndagar. Men i och med detta vet vi redan nu vart vi ska åka i morgon. (Då kan vi dessutom köpa mer choklad, för den är så jäkla billig. Om man handlar praliner på Kahls kaffe kostar dom 9 kronor styck. Det är fabrikstillverkade praliner som färdats lång väg och är långtifrån färska. Om man handlar praliner på NK i Stockholm kostar dom 65 kronor hektot (vill jag minnas). Det blir ungefär 7-8 kronor per styck. På Österlenchoklad kostar dom 55 kronor hektot, och räknat på hur många vi köpte och vad de kostade blir det ett styckepris på 6,25. Det är fan inte dyrt. )

Efter middagen begav jag mig in till stan för att delta på en så kallad statsvandring runt Simrishamn. Det var väl hyfsat intressant, men alltför mycket tid spenderades i kyrkan (varför ska alltid kyrkan vara så jävla intressant i alla sammanhang?) och man fick veta för lite om hur folk hade levt tidigare i Simrishamn. Men jag fick i alla fall reda på bakgrunden till att det finns en väg i Simrishamn med mitt efternamn. När jag kom hem kammade vi hund en stund, sedan var det fika och nu är det läggdags. Dessvärre har vi lyckats slarva bort den ena husvagnsnyckeln. Det är inte roligt alls.

Dagboksblad 29 juni 2008

Dagens utflykt beslutades gå till Helsingborg, och Dunkers Kulturhus. Där fanns nämligen utställningen Plastic Fantastic, en utställning med ett stort antal bruksföremål i plast, som visar hur plasten har använts sedan den introducerades i Sverige. Det är Thomas Lindblad som lånat föremål från sin privata samling till denna utställning. Thomas Lindlblad presenteras i utställningen som "Sveriges främste plastkännare och samlare, konstvetaren Thomas Lindblad". Men man har glömt det viktigaste i presentationen, har är också äldsta dotterns svensklärare, varför hon kände sig tvungen, eller kanske snarare road av att gå och se utställningen med hans plastföremål. Det var en intressant utställning, och jag fick lära mig ytterligare ett namn på en sak som egentligen är ett företagsnamn. (Sedan tidigare känner jag bland annat till Jeep, Thermos, Frigolit, CombiCamp och Primuskök.) Polva trodde jag var beteckningen på en plastdunk, men det visade sig alltså vara namnet på ett företag som tillverkade plastdunkar.

Medan tre av oss besökte utställningen gick frun och Ia i Sofiero Slottspark i stället. Det var säkert också roligt och fint. Vi klarade för övrigt att köra genom Lund utan att köra fel. Det brukar gå hyfsat bra att köra genom Lund om man ska österut, dvs mot Österlen, men när jag kommer därifrån och ska upp till Helsingborg kör jag nästan alltid fel. Men inte idag, det gick som på räls.

Den utflykten tog i stort sett hela dagen, så när vi kom hem var det dags att göra middag, och sedan vidtog promenad först in till Simrishamn för att bil besviken när inte det fanns italiensk glass att köpa, och sedan promenad bort till Vårhallarna för fika. Och nu har det blivit dags att gå och lägga sig. Jag har just börjat läsa sista boken om Harry Potter, och den är lika lättläst som de andra, mao jävligt svår att lägga ifrån sig, så vi får se om jag läser hela natten eller om jag kan sluta när det rimligen borde vara sovdags.

Ias födelsedag

När det förra året gick upp för Salmas flock att vi inte riktigt hade firat Ias födelsedag, påpekade dom mycket indiskret det direkt olämpliga i att strunta i sådana viktiga saker. För att inte råka ut för samma indisktreta påpekande i år igen, har vi verkligen gått in för att fira Ia ordentligt idag. Frun och Ia promenerade länge i Sofiero slottspark, och delade broderligt på glass. Först en glass, och sen en glass till. Efter middagen promenerade vi in till Simrishamn för att hela familjen skulle få festa loss på italiensk glass från det numer till Café Calvados omdöpta kafét Kalla Kulor och Heta Bönor, men det jävla kaféet hade stängt. I stället gick vi ner till hamnen och köpte GB:s kulglass, och Ia fick en helt egen kula med päronglass. Sedan promenerade vi bort till Vårhallarna för att fika och ha presentöppning. Medan Ia öppnade presenter med fåglar, komagar och lever, samt åt upp det som gick att äta, fikade vi andra och tittade på solnedgången. (Den var svår att se, för den skedde bakom molnen, men den fanns ju där bakom, det visste vi.)

Grattis Ia på 2-årsdagen

För två år sedan föddes det en liten söt lagottovalp i samhället Kvicksund. Tillsammans med 5 syskon såg hon dagens ljus den 29 juni 2006, (njae, det var kanske inte sant, för hundvalpar är blinda när de föds) och några dagar senare, på campingtomten bredvid den vi bor på just nu, fick vi besked att det fanns en liten valp som väntade på att få komma hem till oss (njae, det var väl inte heller sant, hon verkade mer rädd än längtande när vi väl hämtade henne). Och detta är ytterligare en händelse som laddar Simrishamn med positiva minnen.

Det känns extra roligt att fira Ias födelsedag just här på Tobisviks camping, eftersom för oss var det här hon föddes. Lite senare på dagen blir det kalas med presentöppning och tårta (njae, det var definitivt inte sant. Varken Ia eller vi får tårta idag, men något annat läckert blir det säkert).

Dagboksblad 28 juni 2008

Dagen började som vanligt med morgonkaffe och lite bloggläsande. Efter frukosten promenerade vi in till Simrishamn, och eftersom det var lördag var det loppmarknadsdag. Det är det alltid på lördagar i Simrishamn. I alla fall på sommaren när vi är här. Och det var sanslöst vad mycket grejer som fanns att köpa. Tyvärr började det regna och loppmarknaden fick ett hastigt slut. Men vi vandrade vidare genom staden, och hemåt, trots regnet, som för övrigt upphörde ganska snart. Dagens fika var planerad till Borregården. När man säger Österlen och fika är det många människor som säger Kafé Annorlunda. En beklagligt vanlig tankegroda. Men uppenbarligen har kafé Annorlunda lyckats bygga sig ett starkt varumärke, men liksom coca-cola utan någon egentlig substans. Om man vill besöka en kakbuffé där man får äta hur mycket man vill, och samtidigt äta gott är det till Borregården man ska åka. Dom har ett större utbud av godare bakverk än kafé annorlunda. Det enda tråkiga med besöket var att det regnade. Som hundägare är man ju inte väkommen att sitta inomhus och fika, om dom inte har ett växthus, så vi satt under ett parasoll och fikade, och först hörde vattendropparna träffa parasollduken, och sedan kände dem droppa ner i nacken och leta sig innanför tröjan. Men fikat var gott.

För att variera oss åkte vi inte till Caferian, utan till Olof Viktors för att köpa kaffebröd till kvällsfikat. Sedan åkte vi hem och käkade middag (ja, vissa av oss var tvugna att laga den först). Sedan ny promenad med hund och därefter TV-kväll med chips. Och det är nu ställt utom allt tvivel, det finns inget som gör Ia mer tokig (eller ska vi säga motiverad) än just chips. Blodpudding, korv, ost? Löjligt! Till och med torkad lunga, som vi köpte av Fias matte när vi var i Hässleholm, ligger i lä när det dyker upp chips. (Men om det inte finns chips är numer torkad lunga den klara favoriten.) Nu är emellertid chipsen uppätna, filmen sluttittad och hunden nattkissad, sålunda återstår bara att slagga.

Mandelmanns trädgårdar

Igår besökte vi alltså Mandelmanns trädgårdar för att fika. Jag skrev säkert om Gustav Mandelmann redan förra året när vi besökte honom, men han är värd att skrivas om igen. Han och hans fru Marie driver ett jord- och skogsbruk helt enligt KRAVs regler. Kaféet och gårdsbutiken håller bara öppet fredag, lördag och söndag. Resten av tiden ägnas åt gårdens skötsel, och som det står på deras hemsida: "Dessutom vill vi ju förstås ge barnen tid och omsorg och så måste vi hinna kramas också". Mycket klokt tänkt, så borde fler tänka.

Kaféet besöks företrädesvis av konstnärer, antroposofer (det ligger en Waldorf-skola i samhället Rörum, som ligger alldeles i närheten av gården) och musiker, samt folk som tycker det är trendigt med ekologi. Den sista kategorin människor får jag intryck av, besöker Mandelmanns mest för att döva sitt samvete. Det är OK att flyga på utlandssemester 4 gånger om året, det är OK att köra en bensinslukande bil, det är OK att inte tänka på miljön till vardags, för dom fikar ju och handra morötter på en KRAV-märkt gård ibland. Frågan är bara vilken kategori av ovanstående vi tillhör. Vi är inte konstnärer, inte antroposofer, inte musiker, och vi försöker tänka på miljön och handla därefter i det dagliga livet. Vi kanske är sådana där "vanliga människor". Hemsk tanke. Vem vill vara "vanlig"? Inte jag i alla fall. Jag vill bli ihågkommen som en högst ovanlig person. Som fikar på Mandelmanns trädgårdar. Och på de flesta andra trevliga kaféer på Österlen.

Dagboksblad 27 juni 2008

Så har då första semesterveckan gått. Ingen dålig vecka måste jag säga. Och ingen dålig dag heller. Vi började dagen med att åka till Mandelmanns trädgårdar och fika. Dessvärre började det regna när vi kom dit, så vi fick sitta inne i växthuset och fika. Alltid både trevligt och gott. Sedan åkte vi till Caferian och köpte kaffebröd till kvällskaffet, och sedan till Keramika Fantasia, en keramiker som vi brukar besöka när vi är på Österlen. Vi köpte återigen ett trädgårdsspjut.

Eftersom det fortfarande regnade och det var väldigt synd om oss åkte vi sedan tillbaka till Simrishamn och köpte ett nytt singstar. Singstar 80´s. Men det hjälpte inte, det var fortfarande synd om oss, så vi hyrde en film också. Vi hyrde Arn, inte för att jag är speciellt road av vare sig Jan Guillou, historia eller den typen av filmer, utan mest för att ha sett den. Och visst, det var väl bra, men den berörde inte mig speciellt mycket. Och Singstar uppskattades av alla utom av mig. Jag begriper fan inte vad det är med singstar och mig. Men jag fixar inte det. Alltså när jag spelar gitarr och sjunger är det inga problem, men när jag ska försöka sjunga sånger som jag inte kan, och dessutom hör andra sjunga, då går det direkt åt helvete. Jag är jättesämst i familjen och jag förstår inte varför. OK, jag kan inte alla låtar, men det kan väl för helvete inte våra barn heller. Jag är i alla fall uppväxt på 80-talet och borde har hört låtarna flera gånger, men inte hjälper det. När kommer Singstar Blues Legends, eller Singstar Chicago, eller Singstar R&B (och då menar jag Singstar Rythm and Blues)? Eller Singstar Bellman, eller Singstar Svenska visklassiker? Då jävlar ska ni få se på poäng!!

Kvällen avslutades med hundpromenad runt campingen, och nästan med en fångad groda för Ia, men i sista stunden lyckades jag hindra henne.

Dagboksblad 26 juni 2008

Så har vi klarat av kafé nummer två, Backagården. Ett kafé som kanske mer än något annat är förknippat med minnen. Det var en semester för många år sedan, kanske den första på Österlen. Vi bodde i tält, och det var en ganska blöt semester (det regnade alltså. Det var INTE fråga om någon överkonsumtion av alkohol). För att trösta oss åkte vi iväg till ett kafé som i broschyren lät spännande. Det var ett litet mysigt kafé inrymt i ett gammalt stall. . Några av gästerna satt och spelade fiol och flöjt, vilket gjorde att det kändes otroligt hemtrevligt. Dessutom hade dom gott kaffebröd. Det var precis vad vi behövde, och det skulle inte förvåna mig och det var just den fikan som gjorde att vi förälskade oss i Österlen och alla dess kaffestugor.

Det var som sagt många år sedan vi första gången besökte Backagården, och sedan dess har de expanderat. Numer är kaféet infymt i ett växthus, och den intima atmosfären saknas, men det är fortfarande trevligt att fika där, vilket vi alltså gjorde idag. Innan vi åkte dit hade vi emellertid handlat kaffebröd till kvällsfikat på Caferian. Igen. Men vi började dagen med en promenad in till, och runt i Simrishamn. Och som vanligt gjorde jag lite kokboksfynd. Mormors berså hette en bok jag hittade. Författaren är uppvuxen i Skillinge, inte långt från Simrishamn. Sedan hittade jag en bok som var en uppteckning över gamla kak- brödrecept från Simrishamnstrakten, och slutligen en bok om franska bakverk. Vad mer kan man önska sig?

På väg hem från Backagården åkte vi förbi Borrby och besökte traditionsenligt Mogens Eriksesns lampaffär. Vi har väl köpt en sisådär 4 lampor av honom tidigare, så när vi kom idag sa han ”jasså är ni här nu igen”. Och naturligtvis kunde vi inte låta bli att köpa en lampa av honom.
(Bilden är tagen från hans hemsida)

Vi hämtar lampan dagen innan vi åker hem så slipper vi förvara den i husvagnen. Och jag behövde inte ens lägga handpenning. Så är det att vara ”stamkund” i lampbutiken.

Efter middagen vandrade vi bort till Vårhallarna och fikade. Vårhallarna är en klippudde som sicker ut i havet en liten bit norr om Simrishamn, och det är så fint att sitta där och se solen gå ner (Ja, jag vet, västkusten är bättre än ostkusten om man vill se solnedgången, men det funkar faktiskt här också.) Nu ska vi gå in och sjunga singstar och sedan kanske det kan bli en liten kvällssmörgås innan man går och lägger sig.

Dagboksblad 25 juni 2008

Så har vi äntligen kommit till Klockrike. Eller paradiset. Eller Nirvana. Eller Simrishamn kort och gott. I alla fall det ställe som för oss är synonymt med underbar semester. När jag tänker efter kan jag egentligen inte komma på vad som är så märkvärdigt med Simrishamn. I alla fall inte om man skulle beskriva det för någon annan och förklara att varför vi åker hit. Men av olika anledningar, kanske rent av bara tillfälligheter, har vi haft några fantastiska upplevelser här på Österlen, och därför associerar vi Simrishamn med glädje, avkoppling och allt vad det nu är. (Den senaste stora händelsen i Simrishamn var för två år sedan när vi under vår vistelse här fick besked från Lotta att det fanns en liten Ia att hämta hos henne. Det är svårslaget, så gissa om stan är positivt laddad.)

Hur som helst, nu är vi i alla fall här, och vi har parkerat husvagnen och slagit upp förtältet. Och här ska vi stanne en vecka. Det finns många kaféer att besöka, så vi gick ut hårt. Så fort vi parkerat husvagnen drog vi iväg till Hylkegården. En kafé som inte är så personligt, men det är trevlig miljö och dom har fint kaffebröd. När vi var färdigfikade åkte vi vidare till Caferian i Örnahusen. Där fikar man inte utan handlar kaffebröd till kvällsfikat. Billigt handlar man. 4 bullar, 2 hallongrottor, 4 småkakor för 53 kronor. Sedan åkte vi och handlade middag. En sann campare måste grilla på semestern, och trots det tog jag fram grillen och vi grillade korv och fläskkarré (eller svinhalskotletter som det heter här) och till det gjorde vi en fransk potatissallad. Sedan en promenad in till staden för att motionera hunden (och oss själva förstås) och sedan fika. Och nu sitter jag i förtältet och myser och skriver på datan. Kanon!

Framför oss har vi nu en vecka full med besök på underbara små kaféer. Följande står på listan: Backagården, Borregården, Café Sågmöllan, Mandelmanns trädgårdar, Olof Victors samt något kombinerat galleri och kafé som jag just nu inte minns vad det heter, men väl vet var det ligger. Sedan ska vi se om Madam Blå i Skåne Tranås har öppnat igen. Och så ska vi se om vi inte kan nosa upp något eller några nya spännande kaféer att lägga till listan över pärlor på Österlen. Vi får väl se.

Bilder från gårdagen

Dagboksblad 24 juni 2008

Solen, vi har sett solen. Trots att vi har semester. Trots att vi har semester gick vi upp tidigt i morse, för vi hade bokat klipptid halv tio i Hässleholm, vilket innebär att vi hade 10 mil att köra. Och då kan man fråga sig vad som i helvete kan få oss att boka klipptid i Hässleholm. Svaret är enkelt. Lagotto. Vi har varit hos Mia, Salma och Dippa och klippt oss. Ja inte jag och frun, men våra barn. Jag tyckte det var en utmärkt idé att kombinera frisörbesök med att träffa bekanta. Och det var det verkligen. Jätteroligt att träffas igen. Tack snälla Mia för att du tog dig tid. Sedan passade vi självklart på att besöka Fia och hennes butik. Kul att äntligen få träffa Fia. Och det var en hund som kunde pussas. Jävlar vad hon var pussig. En sån hund skulle man ha.

Sedan var det dags för en av årets höjdpunkter. Vi åkte till Flickorna på Skäret och fikade. Det är svårslaget. Sedan till Höganäs för att besöka Fabriksförsäljningen, handla mat och därefter hemåt. När middagen var tillagad och äten begav vi oss ner till Mölle igen för att besöka en krukmakare. Därefter promenerade samtliga tillbaka till campingen, utom jag. Jag var tvungen att köra bilen. Före Allsången på skansen och Morden i Midsomer spelades det lite Singstar. Därefter har jag ägnat en stor del av den resterande kvällen till att försöka få kontakt med servern p jobbet så jag kan godkänna några inköpsordrar och annat krafs, men utan att lyckas. Jag är måttligt road av att sitta framför datorn och inte få kontakt. Å andra sidan ska man väl inte jobba när man har semester, men va fan, lite roligt kan man väl få ha, även på sin semester.

Tänk att så lite kan göra så mycket

I går när vi åkte från Göteborg till Mölle fikade vi, som redan sagts, i Falkenberg. För några år sedan var vi på väg från Göteborg till Hälsingborg. Ungefär i höjd med Falkenberg drabbades vi att fikaabstinens och vi bestämde att på vinst och förlust åka in i Falkenberg. Det var lite spännande, för det var första året vi körde CombiCamp, och jag var inte så van att köra med släp. Men när man är kaffesugen är man beredd att anta vissa utmaningar. I alla fall, vi körde in i stan, svängde vänster, hittade ett ställe där både bil och CombiCamp borde få plats. Om man kunde fickparkera med släp. Det hade jag givetvis aldrig gjort, men med fikaabstinens kommer dåligt omdöme, så jag försökte. Och det gick som fan. Rakt in bara, som en smeck!. Sedan gick vi bara rakt fram i 75 meter och så snubblar vi på ett kafé som visar sig vara fullständigt fantastiskt. Allt stämde; en perfekt fickparkering med släp, och fikaabstinens som hanterades på ett alldeles underbart kafé. Inte konstigt att man vill tillbaka dit. Vi har försökt fler gånger, men vi har ofta passerat på söndagar, och då är det stängt. Men i går stämde allt igen. Jag fick visserligen inte fickparkera med husvagnen, men det kändes bra i alla fall. Och så går vi in och hittar ett stort utbud av gott fikabröd. Och smörgåsar gör dom på beställning. Så när vi sitter där på uteserveringen (det är ju dit man är hänvisad när man har hund) fylls jag av en känsla av fullständigt välbehag. Och tänk att ett litet kafé i Falkenberg kan ge en sånt välbehag. Och då inser jag hur lyckligt lottad jag är som inte måste åka till Puket för att må riktigt bra på semestern. I enkelheten ligger det det stora.

Dagboksblad 23 juni 2008

Då skulle man kunna säga att semestern börjat på allvar. Nu har vi kommit till ett blåsigt Skåne. Om vi tyckte att det blåste mycket förut var det bara inbillning. Här blåser det. Vi var nere i hamnen i Mölle. Där blåste det 14 m/s i byarna, och medelvinden var 13 m/s. Man fick liksom hålla i sig.

Vi har alltså, helt enligt planerna hamnat på Möllehässle camping. Igen. Samma campingtomt som förra året. På vägen ner fikade vi i Falkenberg. Kanonkafé. Eftersom vi har med oss PS2 för att kunna spela singstar har vi också möjlighet att se på DVD. Den möjligheten utnyttjade vi i kväll och hyrde filmen råttatuille (eller hur fan den nu stavas.) Nu ska vi lägga oss tidigt (kanske försent förresten) för i morgon ska vi upp tidigt och åka till frisören. I Hässleholm.

Dagboksblad 22 juni 2008

Tidigt var det, kallt var det och framför allt jävligt tidigt, men någon hade lurat med oss till Brukshundsklubben för lite träning i morse. Dino och Anders tränade agility, och Totti och Yvonne visade lite vad lydnadsträning är. Sedan tog Yvonne på sig rollen som instruktör för att lära oss lite grann. Man brukar tala om hundinstruktörer, men det är ju helt fel ord. Ia lärde sig inte ett jota i förmiddags, men frun däremot fick sig en ordentlig träning i konsten att träna hund. Hundinstruktör borde egentligen heta människoinstruktör. Frun visade lite av vad vi lärt oss på rallylydnaden, och Yvonne kom med några få och enkla men fruktansvärt kraftfulla tips. De gällde nästan enbart belöningsteknik. Intressant att se hur små justeringar i belöningstekniken så radikalt kan förändra hundens beteende. Ett stort tack till Yvonne för det. Dessutom var det extra roligt för mig att se, för vi har i familjen haft lite olika uppfattningar om hur mycket man ska belöna. Om frun tycker att jag belönar mycket, kan jag säga att Yvonne belönar såinihe.....te mycket. Och uppenbarligen ger det resultat, det kunde vi se.

När vi var färdigtränade åkte vi hem och värmde upp oss. Sedan körde vi barn till Liseberg och själva åkte vi till Ikea för att inhandla diverse saker inför semestern. Överkast, kudde till den som glömt kudde, ett örngott till densamma och en handduk till Ia, (eftersom någon glömt hennes.) Sedan åkte vi hem och åt middag och då dök den stackars kusinen upp (han som köpt renoveringsobjektet. Ju mer jag tänker på huset, desto säkrare blir jag på att jag aldrig skulle köpa något sådant. Men jag blir också säkrare på att jag verkligen beundrar de som har modet att göra det. Och jag förstår också mer och mer att det köpt det, för det kommer bli rackarns fint när det är klart. ) Sedan hämtade vi hem barn från Liseberg, och nu är det dags att käka kvällsmat och sedan gå och lägga sig. I morgon drar vi till Mölle by the Sea.

Dagboksblad 21 juni 2008

Nu har det hänt igen. En helt fantastisk dag, tack vare internet och hundar. I dag har vi träffat Totti, Dino, Yvonne och Anders igen. (förlåt Helena, att vi inte tog med er också, men ni hade aldrig fått plats i vår bil). Vi började med en promenad vid Delsjön bort till Bertilssons stuga och lite till. Där satte vi oss för att fika, och då bjöds vi på jordgubbar, glass grädde och kaffe. (och läsk till alla barn., vilket var fyra av sex.) Det var väldigt blåsigt men himla mysigt att sitta där i skogen, fika och titta ut över Delsjön. Sedan åkte vi hem till Yvonne och Anders, och Ia och Dino fick leka i trädgården. Och jäklar vad dom lekte. Dino var väl lite mer sugen på "vuxenlekar" än vad Ia var, men dom sprang ändå runt och hade oerhört roligt. Och det var också väldigt roligt att se dom leka. Dom funkade jättebra tillsammans tyckte jag. Och som om inte detta var nog blev det sedan singstar, grillad middag, chips och Buzz (ett spel för PS2). Tack snälla för en underbar eftermiddag och kväll. Det var verkligen trevligt.

I övrigt har dagen inte bjudit på så mycket. Jo förresten i morse när jag steg upp var det bara 11 grader. Och det gillar jag inte riktigt. Självklart har jag inte med mig något annat än kortbyxor på semestern, men vid ungefär 11 grader börjar det bli jävligt kallt med kortbyxor. Så får det inte fortsätta!!!!

Nu är det dags att slagga in, för i morgon ska vi följa med Anders, Yvonne, Totti och Dino till brukshundsklubben och träna. Redan klockan 10. Hur ska det gå? Nedan några bilder från dagen.

Dagboksblad 20 juni 2008

Midsommarafton 2008 börjar gå mot sitt slut och det är dags att ta fram sju sortes kakor och lägga under huvudkudden, så att man säkert drömmer om de kaféer vi kommer att besöka under det närmaste året.

Som vanligt när man tillbringar midsommarafton i Mölnlycke regnar det. Inte hela dagen, och inte ens mycket, men det har regnat idag. Turligt nog satt vi i bilen just då.

Vi har varit på midsommarfirande, arrangerat av IOGT-NTO. Dom har arrangerat midsommarfirande i säkert 50 år här i byn, min farmor och farfar var med och arrangerade så länge dom levde, mina föräldrar så länge jag bodde hemma, och jag ända sedan jag föddes. Men de senaste 10 åren har vi inte varit med och arrangerat, bara deltagit. Min far är alltså uppväxt här i byn, och vi har ju varit här ganska ofta och hälsat på när jag växte upp. Det innebär att han, liksom min farmor och farfar är ganska kända bland IOGT-NTO:are här. Och det i sin tur innebär en del saker. Till exempel att gamla tanter som känt min far och sett honom växa upp, tror att det är han de ser när jag dyker upp. Jag har mer än en gång blivit ihopblandad med min far, och senast idag. Men vi redde ut det, och tanten förstod att hon tänkt fel. Vissa tanter inser aldrig att dom blandat ihop oss, men det är riktigt gamla och förvirrade tanter.

Vi har också umgåtts med släkten och bekanta till släkten, och tittat på det hus som min kusin med familj har köpt Ett jävla renoveringsobjekt för drygt tre milioner kronor. Det är fan inte vettigt, men det är vad villor kostar här. Ett hus byggt 1962, och det är verkligen ett renoveringsobjekt. Dom blir tvugna att måla, tapetsera, lägga nytt golv, laga fuktskador i i stort sett samtliga rum. Dessutom kräver badrummen en BHS (Byt hela skiten). Det var riktigt äckligt i huset. Men jag förstår varför dom köpte det. Det är ett arkitektritat hus, av en känd arkitekt, och när det är renoverat blir det ruskigt fint. Min kusins fru är också arkitekt, och hon vet hur hon vill ha det. Innan min kusin träffade henne hade han ingen aning om att det kunde finnas så inihelvete många nyaser av vitt. Men det har hon lärt honom, och jag ser fram emot om fyra år när dom renoverat klart.

Misslyckad förhandling

Nu äntligen, 4 månader efter att jag fick tjänsten har företaget slutgiltigt bestämt sig för hur dom vill avlöna mig. Mina krav som jag formulerade den 11 februari kunde dom naturligtvis inte tänka sig att tillgodose. Man kan säga att jag misslyckades på alla punkter. Ingen tjänstebil, maximal bonus bara 25% av årslönen (mitt krav var 30%) och inte fan fick jag 55.000 i månadslön heller. Snåljåpar!!!! Problemet heter Centralstyrt Storföretag. Hade min chef och hans chef bestämt själva hade vi nog kommit mycket mer överens. Det finns en princip att man inte kan höja en lön mer än 8% när någon byter jobb inom företaget, och detta oavsett vad personen tjänar och vad den nya tjänsten "är värd".

Men N.B. jag anser inte att det på något sätt är synd om mig. Det finns massor med människor som skulle vara överlyckliga över mindre än halva mitt lönekrav, utan både tjänstebil och chans till bonus. Och jämfört med alla som sliter inom vård och omsorg, skola och ungdomsverksamhet, är jag fan inte värd ens hälften av vad jag får. För att inte tala om arbetslösa och sjukpensionärer. Det här med lönebildning i samhället är ingen lätt fråga. Men det känns fel att jag, som har inihelvete roligt på jobbet och trivs som fisken i vattnet och samtidigt sysslar med något så trivialt som telekommunikation, ska tjäna mer än dubbelt så mycket som till exempel en gymnasielärare. Så mitt missnöje är enbart i relation till vad mitt företag betalar andra i motsvarande position, och vad den berömda "marknaden" anser att en sådan tjänst jag har är värd, vilket alltså är ungefär 52.000-54.000 i månaden, tjänstebil och chans till bonus på 30% av årslönen. Nu blev det alltså lite mindre. Men vem fan bryr sig?

PS Sista menigen hoppas jag min chef inte läser

Dagboksblad 19 juni 2008

Helt enligt planerna kom vi iväg på semester. Men fan vad segt det var. Jag var tvungen att jobba på förmiddagen. ("Om kvällen får den late brått") Det har varit ganska mycket på jobbet att få ordning på såhär före semestern, och dagens insats var på något sätt droppen som.... När jag kom hem var fullständigt helt jävla slut och orkade inte göra någonting. Jag var tvungen att lägga mig, och då kände jag samma sak som de som gått in i väggen berättar. Man är så trött så man får ångest när man tänker på att göra så enkla saker som att bära ut kartboken i husvagnen. OCh jag skulle packa kläder, packa grillen, packa diverse andra saker, göra fler brädlappar att ha under husvagnen, fylla på vatten, koppla husvagnen, åka tillbaka till jobbet och hämta glömda glasögon, samt köra 45 mil. Det kändes inge bra.

Dock uppbringade jag mina sista krafter och vi kom så så småningom iväg. Sju och en halv timme senare landade vi Mölnlycke. Och alla mina krafter hade återvänt. Fan vad skönt. Nu börjar semestern!

På förekommen anledning (Karin)....

...kommer här semesterplanerna i sammandrag.

19 juni åker vi till Mölnlycke
23 juni åker vi till Mölle
25 juni åker vi till Simrishamn
2 juli åker vi från Simrishamn, och övernattar någonstans i norra småland, Västervik kanske
3 juli kommer vi hem för att städa järnet inför ....
4 juli, då Mia, Salma, Ulika och Ofelia kommer hem till oss. (hoppas jag)
5 juli lagottospecial i Almare Stäket. Sedan grillkväll ï vår trädgård har Hannah bestämt (alla trevliga lagottoägare välkomna)
6 eller 7 juli åker vi till Österbybruk för MHF campingklubbs riksträff
7 juli åker Mia, Salma, Ulrika och Ofelia hem.
12 juli åker vi hem från från Österbybruk
13 eller 14 juli åker vi någon annnanstans. Dalarna eller Bohuslän kanske.
18 jui kommer vi hem
21-25 juli jobbar vi
26-27 juli är vi kanske i Ransäter på hundutställning
28 juli är vi kvar i Ransäter, eller kanske i Sunne eller kanske i Karlstad, eftersom våra barn är på läger på Ransberg i Ransäter.
2 augusti åker vi hem från var vi nu har varit.
18 juni 2009 drar vi åter till Mölnlycke för att fira midsommar

Dagboksblad 17 juni 2008

Det är mycket nu. Det börjar dra ihop sig till sista arbetsdagen före semestern, och det är fortfarande alldeles för mycket som inte är klart på jobbet. Känns inge bra. Det slutar väl med att jag får ta med datorn och jobba från husvagnen. (Att ta med datorn räknar jag ändå med att göra, för hur ska jag annars kunna läsa och skriva bloggar på semestern?) Det är också en hel den hemmavid att fixa före vi kan dra iväg på semester.

Idag har jag haft den stora äran att både lämna och hämta på dagis. Frun tyckte hon hade lite mycket på jobbet att klara av, så hon var glad att slippa dagisansvaret idag. (Hon åkte klockan 6 i morse och kon just hem, runt halv 11. Det är fan inte sunt, varken för egen hälsa eller för verksamheten. Om folk måste jobba på det sättet är det något allvarligt fel i företaget, och det blir aldirg bättre för att folk jobbar ihjäl sig. Men är det någon som tror att frun lyssnar på mig? Och är det någon som tror att jag får ringa till hennes företagsledning och berätta att dom inte kan bedriva verksamhet på det sättet? Svaret är NEJ!!!!!!!)

Det blev en väldigt lång och skön hundpromenad i kväll. Det var ljummet i luften och det doftade mycket från alla jersminbuskar (eller heter det jasminebuskar?) så jag gick en bra bit över en timme. Nu är klockan mycket, man borde sova, men jag skulle behöva arbeta lite samt packa lite husvagn, samt lägga mig tidigt för att kunna gå upp tidigt och åkta till jobbet tidigt i morgon bitti. Det går inte ihop sig. Jag ska fundera på en lösning medan jag jobbar lite i mörkrummet med bilderna från helgen.

Vad är magkänsla? Kan man lita på den?

Som den trogne och noggranne läsaren vet, har jag sedan jag började mitt jobb som chef ägnat en stor del av min tid åt rekrytering. Jag har träffat en massa personer och intervjuat dem. Nu har jag träffat alla och också bestämt mig för vem jag vill anställa. (Välkommen Helena, jag ringer dig i morgon så får vi göra upp detaljerna.) Jag har träffat sex personer, alla har grundläggande kvalifikationer som projeketledare (vilket alltså är vad jag söker), så det som fällt avgörandet har varit hur väl jag tror de kommer fungera på vår arbetsplats. När jag hade träffat de tre första hade jag en klar favorit. En var överkvalificerad och troligen inte så lättsam, den andre var jävligt tråkig. Sedan kom nästa grupp om tre. Även där hittade jag lätt en favorit. Den ene kändes lite märklig och kanske inte så smidig och den andre var visserligen erfaren som projektledare, men inte alls i den omfattningen som de andra fem. Vad det var hos mina två favoriter som gjorde dem till just favoriter vete fan, men dom kändes rätt. Svårt att sätta fingret på vad. Och en kändes mer rätt än den andre, och ännu svårare att sätta fingret på vad. Idag har jag haft samtal med hon från rekryteringsfirman som gjort grundjobbet, och tanken var att vi tillsammans skulle hitta rätt person. Det visade sig att vi faktiskt hade samma person som favorit, och de personer som jag inte riktigt gillade kunde hon sätta ord på vad det var jag kände. Mao, magkänslan är fruktansvärt effektiv på att välja. För vad är magkänsla? Jo det är hjärnan som gjort en intellektuell analys utifrån en massa fakta, på samma sätt som vi gjorde idag, men magkänslan betyder att hjärnan arbetat undermedvetet. Det är därför magkänsla och saklig analys ofta stämmer överens, för det är samma process, med den skillnaden att magkänslan är undermedveteen och analysen fullständigt medveten. Så slutsatsen blir; lita alltid på magkänslan, för den är minst lika sakligt underbyggd som någonting annat.

Dagboksblad 16 juni 2008

Så var det då sista arbetsveckan före semestern. (Om kvällen får den late brått). I dag har jag gjort min sista anställningsintervju och i morgon måste jag bestämma mig för vem jag ska anställa. Knepigt kan jag lova.

Nu i kväll har jag långpromenerat hund. Riktigt långt. Och jag kan med glädje konstatera att jag har inte alls lika ont i vaden längre. Jag har faktiskt inte ont alls. Men nu när den smärtan är borta känner jag att jag fortfarande har lite ont i den vrickade foten. Inge bra.

Dagboksblad 15 juni 2008

Söndag är vilodag. Eller borde vara i alla fall. Men trots detta har jag klippt gräset, städat undan skit och promenerat hund. Dessutom har jag stått i mörkrummet och tagit fram bilder från studentuppvaktningen. Himla massa bra bilder är det. Då jag bakat bröd avslutas kvällen med te och smörgås på sängen.

Frun berättade vid frukosten om ett hundmöte hon gjorde på morgonpromenaden. Vi har ju under våren upptäckt att en familj i området (som haft barn i samma klass som vår äldsta dotter gått i, men dom umgicks ALDRIG) har en lagotto. När man ser en lagotto blir man ju lite nyfiken och vill gärna hälsa och fråga var hunden kommer ifrån och så, men vi har liksom aldrig mött dom så vi kunnat prata. Men nu på morgonpromenaden såg det för ett ögonblick väldigt ljust ut för ett möte. Men frun konstaterade att dom inte var några riktiga lagottoägare, för dom vek av på ett sätt så man förstod att dom inte var intressereade av ett möte. Och det förklarar ju varför äldsta dottern aldrig ville umgås med deras dotter. (Det fanns även andra goda skäl.)

Dagboksblad 14 juni 2008

Och så var det då hundutställning i Avesta idag. Men utan oss dessvärre. I stället började vi dan med att ta farväl av äldsta dottern som åkte till London med en kamrat, som en slags 18-årsresa. Enligt SMS lär dom ha kommit fram och installerat sig på hotellet. Sedan, efter frukost åkte jag iväg för att hämta en ny TV. När det var gjort var det hög tid att ge sig av. Först åkte vi till Tristan med familj för att lämna av Ia, och sedan begav vi oss iväg till studentuppvaktningen. Alltid lika roligt och trevligt att träffa den familjen och komma på fest hem till dem. Det hade tidigare glunkats om att festföremålet i fråga skulle få en kamerea av sina föräldrar i studentpresent. Kanon tyckte vi, då kan vi köpa ett riktigt objektiv till henne, en 50/1,8 (alltså en ljusstark normal), som för övrigt tecknar mycket bättre än de dåliga zoomar som följer med när man köper en kamera idag. Redan när kameran fördes på tal första gången sa jag att jag har en del tungt vägande synpunkter att beakta i valet av kamera, och jag bad att få framföra dem före köp. En av dessa synpunkter var att man bör välja en Canon eller Nikon, för till de andra märkena (Olympus, Sony, Pentax) finns det inga anständigt billiga ljusstarka normalobjektiv. När jag frågade förra veckan hur det gick med kameraköpet fick jag höra att dom redan köpt kamera, utan att lyssna på mig. Och hur bra blev det? En Olympus hade dom köpt. Säkert en bra kamera på många sätt. Dom hade läst tester och kommit fram till just det. Men inga tester beaktar tillgången på ljusstarka normalobjektiv. Inte heller beaktar tester hur begagnatmarknaden ser ut. Den är ju stört för Canon och Nikon. En test i en tidining tar inte heller hänsyn till möjligheten att få låna objektiv och blixt av mig, och dessutom kunna få extra mycket hjälp av mig om man hade valt en Canon. Men rent vetenskapligt var nog Olympus 420 en bra kamera. Och nu blev det så att vi betalade en del av kameran i stället.

Nog om kalaset (jag tog en massa bilder, dom kommer senare när dom är framkallade och kopierade. Efter kalaset åkte vi hem, och efter ytterligare en stund kom Hannah, Joakim, Tristan och Ia hem till oss. Och det verkade inte ha varit ett dugg synd om Ia, vilket också bilderna på Hannahs blogg visar. Vi fikade tillsammans och sedan åkte dom hem, men lämnade Ia kvar (tur det). Resten av kvällen har familjen roat sig med Singstar och att äta te och scones. Och nu vidtar mörkrumsarbetet med dagens bilder.

Dagboksblad 13 juni 2008

Ännu en spännande dag på jobbet. Möte mellan halv nio och halv fyra. Utan uppehåll. Vid en första anblick kan det tyckas fiffigt ordnat att på mötet mellan 11 och 14 serverades det lunch. Vid närmare eftertanke och med vetskapen om att det var en sallad, en jävligt äcklig sallad, som serverades, inser den initierade lätt att jag blev mer än lämpligt förbannad framemot halv tre, eftersom jag både var besviken på den dåliga lunchen och fortfarande hungrig. Turligt nog hade vi, som traditionen bjuder, bestämt att gå ut och käka middag med hela familjen, vilket vi brukar göra antingen när semestern börjar eller när skolan slutar. Det är lite olika.

Man märker att man börjar bli gammal när en barn inte längre vill följa med på den traditionella avslutnings/semestermiddagen. Äldsta dottern valde nämligen att åka på grillfest med kamrater i stället, så vi blev bara tre. Men det gick det också. Det kommer även att gå när vi bara blir två. Vi åt på Taverna Esperia på Sankt Paulsgatan i Stockholm. En himla trevlig och bra restaurang. När vi kom hem slocknade jag i soffan och sen var det läggdags.

Dagboksblad 12 juni 2008

Det är inte lätt att vara ensamstående med hund och två barn. Två barn går väl an, i synnerhet när den ena just fyllt 18, men det där med hund är fan inte lätt. När man åker till jobbet på mornarna är det normalt en sak man tar med sig, nämligen datorväskan. Men i morse när jag kom till jobbet och skulle sätta datorn i dockan upptäckte jag att det var hunden jag tagit med mig i stället för datorn. Eller, njae, så kanske det inte riktigt var. Men jag glömde i alla fall datorn hemma. Ingen skada skedd kan man tycka, för mellan 9 och halv tre hade jag anställningsintervjuer. Det fanns inte ens tid för lunch. (Och mellan mig och er läsare, det känns som om Helena är ganska given att anställa. Men om du läser det här Helena, var inte för säker. Det finns en till som jag träffat som också var jäkligt bra. Men det står mellan er.) Mellan halv tre och tre rusade jag ner till McDonalds och inhandlade en lyxlunch. Sedan var det nytt möte mellan tre och fyra. Ett sånt där knepigt möte som jag kallat till, fast det inte är mit ansvar. Men jag tyckte att det som hade ansvaret inte riktigt tog problemen på allvar. Dessutom handlade det om att få folk att förstå att dom gjort fel och måste göra om. Men jag måste ha förberett det hela bra, för efter en halv timme kunde vi sluta mötet i fullständigt samförstånd, och ingen var sur varken för att jag gjorde deras jobb eller för att jag sa till dem att de gjort fel.

Sedan åkte jag och hämtade hund, åkte hem och lämnade hund och hämtade dator, och sedan tillbaka till jobbet för att jobba en stund. Sedan var det dags för Gårdsfest på jobbet. Vi har en stor innergård och på den samlas vi varje år till fest. Det är väl drygt 1000 personer som är på festen, och som sagt i år skulle Lena PH underhålla. Men eftersom yngsta dottern var ensam hemma med hunden var jag tvungen att åka hem tidigt, så jag missade Lena. Vilket jag kan överleva. I stället promenerade jag hund, och utan att få speciellt ont i vaden vad jag hittills märkt. Sedan har jag suttit och arbetat. Vilket inte varit lätt, för jag har haft en hund som ständigt påkallat uppmärksamhet. Men nu har jag nog arbetat klart för idag, och det börjar bli dags att nanna kudden.

En väsentlig skillnad......

...som säkert ingen av er som läser detta fäster någon som helst vikt vid, men det skiter jag fullkomligt i, för det är min blogg, HA!!!!!

Jag håller på att anställa folk till min enhet. Igår talade jag med en referens till en person som sökt jobb hos mig. Referensen berättade att han som sökt jobb hos mig spelar gitarr. Jag frågade givetvis vad för musik, och fick svaret rock. Jag sa då att hade han sagt Blues hade jag anställt på direkte, men nu blev jag mer tveksam. Referensen påpekade då att han kunde spela Blues också. På väg hem från jobbet igår funderade jag lite mer på det där resonemanget, och kom fram till följande. Det är en jävla skillnad på en gitarrist som kan spela Blues (också) och en Bluesgitarrist. Den senare lever med och för Bluesen. Det är en genuin spelman som verkligen vet vad det handlar om. En gitarrist som kan spela Blues (också) räcker inte ens halvvägs så långt som en riktig Bluesman.

Men som sagt, vem bryr sig, förutom jag?

Rapport om blixtnedslaget i helgen

Nu vet jag var blixten slog ner i söndags morse. I ett träd på andra sidan grannens hus. Det är 55 meter mellan vårt sovrumsfönster och trädet. Tacka fan för att det small. Man ska nog vara glad för att det inte blev värre skador än det blev. Många grannar fick sina DVD.spelare, datorer och TV-apparater förstörda. Inge roligt för dem. Man förstår nog inte hur glad man ska vara för att alla datorer höll hemma hos oss.

Dagboksblad 11 juni 2008

Det blev ett helvet när jag kom tillbaka till jobbet i morse. Och inte fan har jag hunnit jobba heller. Om man inte räknar möten som att jobba. Men det måste man nog göra om man är chef. I så fall har jag jobbat som fan hela dagen. Och ännu värre blir det i morgon. Jag har haft en helig princip, att det nästan alltid ska finnas tid för lunch. Men hur jag än kämpar, vrider och vänder på tillvaron har jag svårt, mycket svårt att få mer än max 30 minuter till lunch. Och så är det nästan varenda dag. Det är ju tur att man har ett roligt jobb.

Fortfarande ont i benet, fortfarande ingen hundpromenad. I morgon åker frun till Finland, hur det ska gå med hundpromenerandet vete fan. Dessutom har vi "firmafest" i morgon. 1000 personer på "innergården" på jobbet. Bl a ska Lena Philipsson komma och sjunga för oss. Brukar bli ett jävla drag på sådana fester. Bäst att knoppa nu så man orkar röja i morgon.

Dagboksblad 10 juni 2008

Och så var konferensen avslutad. Två dagar i stort sett helt avskärmad från jobbet. Det lär betyda ett helvete när man kommer tillbaka i morgon.

Fortfarande ont i vaden som hamnade under Vespan när jag undvek att krocka förra veckan, vilket innebär NO hundpromenader. Det börjar bli lite tråkigt måste jag erkänna. Först vrickningen (som nog börjar ge sig nu) och så detta. Fan jag har haltat sedan i början av maj.

Ibland får man anledning att fundera kring det där begreppet ledarskap, som det finns mycket synpunkter på när det tas upp i samband med hundar. Men skit i det, följande har i alla fall notereats i La famiglia: I vardagsrummet har vi en soffa som Ia inte får vara i. Ända sedan hon var liten valp har därför en del av vardagsrummet varit avstängt för henne medelst kompostgaller. Nu har vi tagit bort gallret och bara satt det framför soffan. Av någon anledning hade det för någon dag sedan dessutom blivit bortflyttat från soffan, vilket fick till följd att vi hittade Ia liggandes i soffan. Och hon ska bara ner därifrån. När äldsta dottern kom för att lyfta ner henne protesterade hon vilt. Hon morrade och nafsade. När sedan jag kom, pratade lungt med henne och lyfte upp henne slickade hon mig bara i ansiktet och sa inte ett ljud. Förklara det den som kan, och använd, eller välj att inte använda ordet ledarskap i förklaringen.

Dagboksblad 9 juni 2008

Åter i förvärvsarbete. Dagen och morgondagen är avsatta för ledningsgruppsmöte på kursgård med övernattning. Vi hamnade inte speciellt långt bort. För vissa av oss var det närmre mellan kursgården och bostaden än mellan jobbet och bostaden. Dock inte för mig. Vi är i alla fall på Ulvfsunda slott. Övernattningen är bra för då åker inte alla hem efter middagen utan vi kan vara lite sociala, vilket är ett av syftena med denna övning. Dessutom bor två av medlemmarna i ledningsgruppen i Göteborg, så de hade ändå varit tvugna att bo någonstans. Ulfvsunda slott är rätt fint måste jag säga. Synd att jag inte har kamera med mig och kan ta bilder och visa upp.

Det har varit en ansträngande dag, och nu är det dags att kvarta.

Dagboksblad 8 juni 2008

Så går då även denna dag mot sitt slut, och nu återstår bara att summera den, samt förbereda sig inför morgondagens förvärvsarbete (vilket lär ta några timmar framför datorn).

Dagen började (bortsett från åskknallen mitt i natten) med uppvaktning av yngsta dottern som fyllde år. När hon var väl uppvaktad åkte jag för att lämna in TV och köpa nytt modem. Sedan vidtog arbetet med att förbereda kalaset. Jag bakade en rabarberpaj och dekorerade tårtan, och klockan två drog festligheterna igång. Och det kan jag säga med en gång. PS2 med SingStar var en riktig hit. Bägge barnen har i stort sett suttit klistrade framför TV:n med var sin mikrofon i handen sedan i eftermiddags. I alla fall var det fint väder och vi kunde sitta ute i trädgården och fika. Himlans mysigt det är. Och nu har vi dragit i oss resterna av rabarberpajen (och sjungit Främling och Tusen Och En Natt mellan tuggorna), och det borde vara läggdags. Man kan säga att det inte blev så mycket sömn i natt pga åskvädret, men som sagt, jag måste jobba några timmar först.

Grillbilder

Bilderna från fredagens grillparty finns här. Klicka också på galleriet, där finns fler bilder.

VILKEN JÄVLA SMÄLL!!!!!!!!!!!!!!

Tjugo i fyra i morse vaknade vi, inklusive hunden av en jävla smäll. Det var inte svårt att komma på att det var åskan som härjade. Jag hade hört den på håll alldeles innan jag gick och la mig, så jag hade stängt fönstret för att vi inte skulle skita på oss om den kom närmre. Men jag kan säga att nästa smäll hjälpte inga stängda fönster mot. JÄVLAR VILKEN SMÄLL!!!! Det blixtrade till om nattlampan vi har hängande i sovrumsfönstret, sedan slocknade den. Men sänglampan fungerade. Efter en stund började det pipa om larmet. Då masade jag mig upp för att undersöka varför det pep. När jag hade ringt larmcentralen och pillat en stund på larmet kom vi fram till att det hade gått en säkring, så den pep för nätbortfall. Jag bytte säkring och gick och la mig. När jag hade vaknat på morgonen gick jag runt och tittade på förödelsen. TV:n hade gått sönder. Skymningsreläet till sovrumslampan hade gått sönder. ADSL-modemet hade gått sönder, och nätverkskortet i datorn hade gått sönder. TV:n köpte vi i oktober förra året, så dete var väl lite synd på den. Till frukosten funderade vi på om vi hade tecknat någon tilläggsförsäkring när vi köpte den. Vi gör sånt ibland och ibland inte. Några papper hittade vi inte, men jag slängde in TV:n bilen och åkte bort till affären där vi köpt den. Där kunde dom berätta att vi faktiskt hade en tecknat en tilläggsförsäkring. Man kan väl säga att det troligen var ganska väl investerade 1400 spänn, för det lär kosta mer att laga den.

Men hur jävla lyckat var det att TV:n går sönder samma dag som yngsta dottern får PlayStation i födelsedagspresent? NOT. Jag har nu plockat in vår 15"-TV från husvagnen, och visst går det att spela SingStar på den också, men det är väl sisådär.

Jag har också köpt nytt ADSL-modem, och det var då jag upptäckte att även nätverkskortet i datorn var trasigt. Men jag provade min jobbdator mot nya modemet bara för att se om det fungerade, och trot eller ej, men för första gången fick jag fullständig kontakt med jobbets nätverk. Det har aldrig hänt förut. Det måste har varit något strul med gamla modemet. Sedan lovade jag att förbarma mig över mina föräldrars avdankade bärbara dator, och den tog dom med sig när dom kom hit på kalaset. Och uppenbarligen fungerar den utmärkt.

Vi får se hur jag ska få liv i vår vanliga dator. Antingen byter jag nätverkskort (går det?) eller också köper jag en sån där trådlös nätverksmojäng som man ansluter i USB-porten (det finns har jag för mig?!?). Jag passade nämligen på att samtidigt med modemet även köpa en trådlös router, så om jag får den att fungera har jag snart trådlöst nätverk hemma. HURRA!!

Dagboksblad 7 juni 2008

Fan, va´det är varmt! Fast det är bätter än att det är kallt. Idag har jag dessvärre inte kunnat sitta vid datorn hela dagen. I morgon ska vi ha kalas för bägge barnen, och det har varit en del att förbereda och en del presenter att köpa. Men nu är det gjort, och det mesta är bakat. Utom rabarberpajen, den ska vara färsk. Presentköpen var ingen barnlek heller ska jag säga. Jag var tvungen att sjunka riktigt lågt för att göra vissa barn tillfreds. Yngsta dottern hade önskat sig en PlayStation för att kunna spela Singstar Svenska schlager. Och det köpte vi. Av princip tycker jag inte om att köpa en PS, eftersom det är en massa pengar till väldigt begränsad användning. Men troligen är det något hon verkligen önskar sig.

Fortfarande har det varit för varmt att promenera hund tycker jag, eller jag menar jag har fortfarande för ont i benet för att promenera. Illa. Nu ska jag ägna resten av kvällen åt att framkalla och kopiera bilderna från grillfesten igår. Det kommer en länk när jag är klar.

Dagboksblad 6 juni 2008

Det finns få tidigare inlägg i mina bloggar som är återanvändbara. Men fakutm är att det från förra året 6 juni, i mångt och mycket är återanvändbart. Läs här! Och vad gäller firandet av nationaldagen vill jag precis som förra året referera till ett inlägg av Fru Fundersam. Det kan inte sägas bättre, så varför ens försöka. Läs det här,

En stor del av dagen har jag suttit inne vid datorn och meckat bilder, men vi har alltså också varit och badat hunden. Dock inte på samma ställe som förra året, utan på ett mer enskilt ställe. Och konstaterar återigen; Ia trivs bäst med att plaska omkring i vattenbrynet. Simma är inte hennes grej riktigt.

På kvällen åkte vi till en IOGT-NTO-förening (där min far är ordförande) som anordnar grillkvällar varje fredag hela sommaren (utom midsommarafton), och där grillade vi middag och åt årets första franska potatissallad. Sedan åkte vi hem och käkade en jordgubbspaj, jord på årets första svenska gjordgubbar. Dom smakade inte så mycket, men det var gott i alla fall. Till denna paj besåg vi den klassiska filmen Prinsessa på vift. Sedan hamnade jag vid datorn och så blev det läggdags. Eventuellt funderar jag på att åka till Huvudstaden TIDIGT i morgon bitti (typ runt 4) och fotografera spillrorna av nationaldagsfirandet, men får se om jag orkar och har lust.)

Dagboksblad 5 juni 2008

Fan, det blev en kort dag idag. Eftersom det är "dag före helgdag" (då man för övrigt inte behöver köra i 30km/h förbi skolan trots att det är elever där, eftersom den skylten bara gäller vardagar) stängde dagis klockan 15. Brandkåren, polisen och ett av sveriges större företag i telekommunikationsbranschen arbetar dock aldrig halv dag före helgdag, så efter halvgjort arbete fick jag med andan i halsen slänga mig iväg strax före tre för att hämta hund. Promenera hund på eftermiddagen var det inte tal om, både på grund av värme och ont i benet. Dock handlade jag, lagade middag och sov innan frun kom hem från Finland så vi kunde äta middag. Och hon hade mage att komma hem utan choklad. MAN SKA ALLTID KÖPA SKATTEFRI CHOKLAD NÄR MAN ÄR UTE OCH RESER!!!! Hon sa att hon inte hann?!?! Pytt! Jag tror hon käkade upp allt på vägen hem.

Sedan åkte jag på att röja efter middagen också medan frun promenerade hund. Som belöning för att jag gjort så fint i köket la jag mig i hammocken och mojjade mig med en god bok. Och helt plötsligt var det kvällsfika (gissa vem som gjorde det, och som dessutom hade bakat pajen till fikat) och så var det läggdags.

Det är skillnad på vatten och vin (tack gode gud för det!)

I någon slags miljömedvetenhetsanda talas det alltmer om hur fel det är att transportera mineralvatten långa sträckor när vi har så gott kranvatten i Sverige. Vi som älskar ramlösa, loka, etc framställs allmer som riktiga miljöbovar. Och i en förlängning, vi som av ett eller annat skäl inte nyttjar alkoholhaltiga drycker, utan helst dricker mineralvatten till maten, ska vi dricka kranvatten i stället? Men kom igen för helvete och se helheten!!! Utan att vara speciellt påläst vågar jag ändå påstå att ytterst få viner som finns till buds i Sverige är lokalt producerade. Mig veterligen är närmsta vinproducerande land Tyskland. Sedan är väl Frankrike, Italien, Australien, Sydafrika och Amerika stora vinproducenter också. Vad kommer det sig att det är mycket skadligare för miljön att transportera mineralvatten från Italien än vin från Sydafrika till Sverige? Bara så att ni vet, ni skenheliga miljöalkoholaktivister, jag tänker med gott samvete fortsätta att beställa in en flaska Perrier när jag äter på fransk restaurang och en STOR, JÄVLIGT STOR flaska Pellegrino när jag käkar italiensk. Så det så!

Dagboksblad 4 juni 2008

Och så var frun på tjänsteresa till Finland igen. Halv sex blev hon hämtad av taxin. Och strax därefter gav jag mig iväg tillsammans med äldsta dottern. Idag är det cykelns dag, och huvudstadskommunen ska dela ut "påsar" till cyklisterna. Ja, det är inte kommunen som delar ut, utan bland annat äldsta dottern. Halv sju ska hon vara på plats och jag hade lovat att skjutsa henne och hennes kompis. Så det gjorde jag. Sedan åkte jag till dagis och lämnade Ia och så till jobbet. Benet är lite bättre idag men jag går inte gärna så långt.

Det var itne möjligt att promenera hund idag på grund av benet, det fick "kvinnor och barn" göra. Och jävlar vad blått det bar kring vristen när jag tog av mig strumpan. Och det var INTE strumpludd. Men det känns i alla fall bättre. Ikväll ska jag lägga mig tidigt och sova. (Ring inte mer är du snäll, och det, det måste jag lova. Dagens fråga: Vilken sång är det?)

Allt du behöver veta inför EM-festen

När jag, välbehållen kommit till jobbet efter att åkt bil (törs inte fan göra annat), hämtade kaffe, föll mina ögon på en uppslagen gratistidning som låg vid kaffeautomaten. Det var mittuppslaget, med rubriken ALLT DU BEHÖVER VETA INFÖR EM-FESTEN. Det var en lång artikel. Här kommer min version på samma rubrik

ALLT DU BEHÖVER VETA INFÖR EM-FESTEN

Det finns hopp. Förr eller senare tar EM-eländet slut!!!

Dagboksblad 3 juni

Som sagt, dagen började inge bra. Och jag haft jävligt ont i vänster vadmuskel hela dagen. Så ont att jag knappt kunde gå iväg och käka lunch. Det är ju ett under att jag inte vrickade upp foten igen, men det har jag inte gjort. Jag har känt mig allmänt hängig och trött hela kvällen, och sovit en del. Nu när det är dags att gå och lägga sig börjar jag som vanligt piggna till igen. Någon hundpromenad har det inte blivit, och det vete fan hur det ska gå i morgon. Då åker frun till Finland och kommer hem på torsdag. Vi får se hur vi klarar hundpromenerandet i morgon.

Ibland måste man förnya sig

Till exempel genom att byta utseende på bloggen. Eller i alla fall rubrikfält. Det kan hända att det inte är riktigt manligt att ha ett rubrikfält med bilder på löjtnatshjärtan, men det skiter jag fullkomligt i. Av någon skäl är just löjtnantshjärta en av mina favoritblommor att fotografera. Det beror troligen på att jag på våren 1980 eller möjligen 81 (samma år som Stockholmsbandet Noice slog igenom) tog en bild av ett löjtnantshjärta på som blev så jävla bra så bättre bild finns inte. Det är inte den bilden som syns i rubriken, utan det är en alldeles nytagen bild från vår trädgård. Passa på att njut av bilden, för nästa gång blir det en bild av en cementblandare, för att förstärka min manlighet.

Varning för pundarleffe

När jag tog körkort för MC för några år sedan tjatade MC-läraren oupphörligt om att man som MC-förare ALLTID måste tänka på pundarleffe i sin Volvo 240. Pundarleffe skiter i högerregeln, han kör mot rött ljus och han kör på fel sida om vägen. Om man alltid är beredd på att möta honom klarar man sid rätt bra på MC. På väg till jobbet idag mötte jag pundarleffe. Han körde in i en rondell alldeles framför mig (Jag var redan i rondellen) . Jag var tvungen att tvärnita för att inte köra på honom, och jag går omkull och får Vespan över vänsterbenet. Ingen större skada på mig, jag hade ju MC-stället på mig och jag slog inte ens i huvudet, men Vespan blev rejält skrapad. Idioten försvinner bort och jag hann inte memorera registreringsnumret. Så småningom får jag upp Vespan och kör vidare, men stannar till alldeles efter rondellen för att vända tillbaka och försöka köra ikapp idioten. Men då ser jag hur idioten kommer tillbaka och stannar bakom mig. Och ut kliver, inte pundarleffe, men väl en arbetskamrat. Han är ju en ganska lugn och sansad människa så det är liksom inte läge att skälla ut honom, vilket jag hade gjort med de flesta andra. Han påstår att han inte såg mig, och det är ju uppenbart eftersom han körde. Och jag såg ju honom innan han körde in i rondellen och jag tänkte, han måste stanna för att vi inte ska krocka. Det lär bli en fråga för försäkringsbolagen att reda ut vem som är den skyldige.

Tidigare år har jag slutat använda MC-stället på väg till jobbet när det blivit så varmt att man kan åka i vanliga byxor. Tur att jag fortfarande använde stället. Och det kommer jag fortsätta med. Och jag kommer att ta det ännu försiktigare i den där jävla rondellen.

Återigen ett kap

Som den minnesgode läsaren av min gamla blogg vet, hade vi i IOGT-NTO-föreningen i höstas besök av Anna Braw, som sammanställt några intressanta kokböcker. Det var ju ett program som jag sugit länge på och som jag äntligen lyckades få till. Ytterligare ett program som jag sugit på länge verkar nu falla på plats i samband med att vi planerar höstens och nästa vårs verksamhet i föreningen. För en del år sedan i samband med att jag på internet sökte information om villkoren för att bli riksspelman, upptäckte jag till min förvåning att min gamla fiollärare satt med i den jury som utser riksspelmän. Och självklart är hon själv också riksspelman. Redan då väcktes tanken att det skulle vara roligt om hon kom till vår förening och pratade lite kring riksspelmän eller så. Både för att det är ett intressant ämne och för att hon varit min fiollärare. När jag talade med henne i telefon idag visade det sig att hon gärna skulle komma till oss och prata lite. Kul tycker jag. Det kommer bli nästa vårs höjdpunkt.

Det värsta var att hon faktiskt kom ihåg mig, fast det var närmare 35 år sedan jag hade henne som lärare. Det var inte bra. Jag gillade henne aldrig på den tiden. Det berodde på att hon tvingade mig att spela folkmusik, men det var ju inte därför jag hade börjat spela fiol. Det var ju för att spela klassisk musik. Så småningom fick jag en lärare som spelat i hovkapellet. Det var mycket bättre tyckte jag. Då. Idag är jag inte lika säker på att det var bättre. Hade jag blivit intresserad av folkmusik hade jag förmodligen aldrig slutat spela fiol och jag hade förmodligen haft en lärare som verkligen hade stöttat mig i upptäckten av folkmusiken. Det som gjorde att jag så småningom tröttnade på fiol och klassisk musik i allmänhet var frånvaron av sånt som folkmusiken är full av. Spelglädje, spontanitet, utrymme för stundens ingivelse och enkelheten i musiken som kräver total närvaro och känsla i framförandet. (Allt sånt som också finns i Bluesen.) Men nu blev det inte så. Vi får se om jag dammar av fiolen och börjar spela folkmusik när Christna har varit och pratat för vår förening. Jag återkommer.

Dagboksblad 2 juni 2008

Och så var man tillbaka på jobbet igen. Skönt, för där finns kyla. Efter jobbet var det återigen dags för rallylydnadskurs. Oturligt nog kunde jag inte vara kvar så länge för jag hade styrelsemöte i IOGT-NTO-föreningen. Men lite hann jag se. Till exempel när frun och Ia skulle gå en bana. Det gick väl sådär kan man säga. Eller inte alls, kan man också säga. I alla fall inte efter ett tag. Ia tappade fullständigt fokus och gjorde en massa andra saker i stället.

När jag kom hem från styrelsemötet gick vi en promenad. Vansinnigt skönt på kvällarna så här års. Och det doftar så gott också från syrén och kaprifol (tror jag väl är det som blommar just nu). Nu har det emellertid blivit dags att lägga sig. Hoppas bara det inte är så förbannat varmt i sovrummet som i går kväll. Enda chansen att kunna somna är att ställa en fläkt i fönstert som blåser in kalluften. Den surrar visserligen en del, men hellre det än att inte kunna somna på grund av värmeslag.

Dagboksblad 1 juni 2008

Dagen började ganska tidigt, egentligen så tidigt en dag bara kan börja, 00.00. Och en halvtimme senare ringde barnen och sa att de ville bli hämtade i stan. Sommarkväll, ljummet i luften, en sådan biltur kräver rätt musik. Jag rotade fram ZZ Top och deras klassiska skiva Eliminator och gav mig i väg. När trumintrot till Gimme All Your Lovin dunkade igång drog jag upp volymen, ner rutorna och gasade iväg i full fart genom villakvarteren. Livet är underbart. När barnen var återförda till hemmet satte jag mig en stund vid datorn. Framåt klockan två ser man hur gryningen närmar sig, och då är det väldigt svårt att gå och lägga sig. Men det går om man måste.

Sedan började dagen en gång till vid 8-tiden med morgonfika. Dagen ägnades sedan åt trädgård och livsnjutning. Ligga i hammocken och läsa, klippa lite gräs, fika, åka och handla, stöna äver värmen och så fika lite mer. Framåt kvällen bakade jag bröd, så dagen kunde avslutas med te och nybakat bröd på sängen.

Bilder från Österbybruk

Nu har jag "fått tillbaka bilderna från fotolabbet". Följ länkarna och titta på bilderna om ni vill.
http://www.fotodagboken.nu/blog/hundblues
http://www.fotodagboken.nu/gallery/hundblues/1976