RAW HIDE

Yvonne frågade i något tidigare inlägg vad man hade raw-formatet till på sin kamera. Jag svarade då att det är det bästa formatet om man fort vill fylla upp sitt minneskort. Men efter att ha fotat i raw-formatet i går morse har jag kommit på ytterligare en finess med raw-formatet. Man kan slå ihjäl all dötid man har. Det är mycket omständigare att importera till photoshop och det tar mycket längre tid både att läsa och skriva dessa filer på grund av att de är så stora. Och vad har man för det? För det första måste man kunna behandla dessa raw-bilder på rätt sätt, och om man till äventyrs har gjort ett hyfsat jobb med det, kommer nästa problem. Vad spelar det för roll att man har perfekt exponerade och vitbalanserade bilder när man inte ens kan tillämpa grundregerna i bildkomposiotion från kapitel 1a i fotolärobok för nybörjare. Praktiskt taget alla mina bilder delas exakt på mitten av horisontlinjen. Och brottet mot reglerna i kapitel 1b ska vi inte ens tala om. Men det är väl bara att öva.