Dagboksblad 6 februari 2008

Åsså åkte man på att lämna och hämta hund igen. Inget fel i det, men det tär på min arbetstid, vilket i sin tur tär på mig. Å andra sidan är det rätt mysigt med hund. På dagis sa dom (igen) att Ia alltid är så glad, och jag svarade att jag trodde det var typiskt för rasen. Men det påstod dagisfröken att så inte alls var fallet. Hon hade träffat massor med lagotto som inte alls var så glada. I synnerhet inte hannar.

När jag hade kommit hem, lagat mat och käkat la jag mig att vila middag på soffan. Sedan orkade jag inte resa mig upp mer, utan andra fick promenera hund och röja köket. Inte förrän bortemot 10 piggnade jag till så pass mycket så jag kunde masa mig till datorn för att förbereda en massa möten inför morgondagen. Och det lär ta till bortemot halv två inatt.