Dagboksblad tisdag 20 juli 2010

Nu äntligen, för första gången sedan jag drabbades av den där förkylningen eller vad det var, vaknade jag på morgonen och hade inte ont i halsen och jag kunde vifta på tungan nästan helt obehindrat utan att det gjorde ont.

Det blev tidig frukost och sedan drog jag i väg till min arbetskamrat för att jamma. Han mådde betydligt bättre idag. När han provade min gitarr i söndags konstaterade han att mina strängar var av så dålig kvalitet och så slitna så dom bara måste bytas. Det var således det första vi gjorde, och sedan, jävlar vilken skillnad det blev på ljudet.

Pär må vara en duktig gitarrist, men han har ingen vidare sångrepertoar, och inte heller speciellt många sångtexter. Det var ju inte mycket annat att göra för mig än att ta hand om sången, men rackarns vad dåligt textminne jag hade i morse. Vi körde i alla fall en del Blues, och så småningom var det nästan så man fick feeling. Emellertid dök övriga familjen upp, och ville att vi skulle in till stan, så det var bara att packa ihop gitarr och stärkare och åka vidare. Synd, vi hade säkert kunnat jamma hela dagen.

Vi åkte således in till stan och letade upp Kullzens café, och fikade där. Det var ett sånt där riktigt gammalt in-sunkat kafé. Den omissigenkännliga doften från sådana kaféer slog emot en redan i trappan upp till kafét. Men det dom serverade höll definitivt hög klass.

Sedan gick vi en sväng i stan, handlade och åkte hem. Där gjorde vi ingenting, dvs läste och sov och badade (det sistnämnda gällde enbart somliga). När vi var färdiga med ingenting grillade vi middag, käkade den, diskade undan, promenerade hund och kom lagom hem till halva Allsång på skansen (det är ungefär så mycket jag står ut med). Sedan blev det Morden i Midsomer, och därefter var det inte mycket mer att göra än att promenera hund en sista gång och sedan gå och lägga sig.