Dagboksblad söndag 18 juli 2010

Så hade det blivit dags att lämna Skåne. Inte så roligt, men på något sätt oundvikligt. (Nästan i alla fall. Ett sätt att inte behöva lämna Skåne kan ju vara att inte åka dit, men det vore väldigt tråkigt.)


Kvart i elva checkade vi ut och styrde färden mot Kalmar. 25 mil, varav de första på smala jävla backiga vägar genom Brösarp. Att köra med en 2,5 meter bred husvagn på dessa vägar är en spännande utmaning om man inte är väldigt van husvagnsförare (och det är man inte). Men det är kul att ha 230 hästkrafter under huven att ta till i uppförsbackarna.

Någonstans på vägen (ingen aning om var) svängde vi in på en Coop forum och handlade middagsmat samt korv. Lite senare svängde vi in på en rastplats och kokade korven och åt den med bröd, senap och ketchup. Det är fanimej en otrolig lyx att kunna gå ur bilen. promenera två meter bakåt och sedan vara "hemma" med allt vad det innebär i form av faciliteter när det gäller att laga mat. Kanon helt enkelt. Mätta och belåtna körde vi vidare och runt halv fem rullade vi in på campingplatsen i Kalmar, för att göra den obehagliga upptäckten att de inte hade några el-platser kvar. Men det skulle bli en plats ledig i morgon, så vi valde att "fri-campa" en natt. Kylen går ju trots allt på gasol och vi har ju batteri till vattenpump och belysning. Ingen DVD, ingen TV och dåligt med möjligheter att ladda dator och telefon fick vi stå ut med.

Vi lagade mat (grillade fläskkotlettter och fransk potatissallad), diskade och sedan begav vi oss iväg till en av mina medarbetare (jag är alltså hans chef). Det kan verka konstigt att jag har en anställd som bor i Kalmar när jag jobbar i Stockholm, men så är det. Han bodde inte mer än 500 meter från campingen. Vi blev bjudna på fika och sedan, till min familjs stora förtret (i alla fall hade dom rätt att känna det, men jag vet inte riktigt om det var så), försvann Pär och jag in i hans musikrum för att titta och spela på hans gitarrsamling. Han har väl ett 15-tal elektriska gitarrer. Vi sansade oss och bestämde att vi skulle jamma en stund i morgon kväll i stället. Sedan gick vi hem, käkade chips, spelade geni och gick och så blev det läggdags.