Nu var vi där igen

Slav under traditionen. Tror jag skrivit om detta förut. Jag har de senaste 45 åren firat midsommar i Mölnlycke hos släkten. Med undantag för 1980 (var på språkresa), 1985 (var bjuden på bröllop) och 2009 (funkade inge bra med livet i övrigt). Mina barn har således gjort detsamma, och därför är det väldigt svårt att inte fira midsommar i Mölnlycke. Dessvärre har firandet totalt ändrat karaktär sedan starten för 45 år sedan. Och även sedan våra barn började vara med. Att umgås med släkten har vi alltid gjort, och på den punkten har inget förändrats. Men för en 20-30 år sedan var vi med och arrangerade midsommarfirandet (Det arrangerades, och arrangeras fortfarande av den lokala IOGT-NTO-föreningen), men dels har man flyttat festplatsen, dels har firandet ändrat karaktär och dels känner vi inte folket längre. Detta innebär att själva midsommarfirandet totalt har mist sitt värde, och det känns alltså som ett tvång under traditionen att delta i firandet. Egentligen skulle man vilja hitta en ny midsommartradition, men det är inte så lätt. Nåväl, solen skiner och snart kommer det en hund hit, som släkten ska vara hundvakt åt. Ska bli spännande att se hur Ia hanterar det.