Dagboksblad söndag 28 februari 2010

Morgonfika och frukost enligt gängse rutiner. Sedan en hundpromenad innan jag påbörjade dagens arbetspass med kursen i riskhantering. Bortsett från en shoppingtur och lite småpauser, fortsatte riskkursplaneringen resten av dagen. Dock fixade jag middag och den åt vi, och så tittade vi på Wallander. Men när nur dagen är slut är också kursmaterialet klart. Man kan väl i och med det känna sig rätt nöjd med dagen.

Dagboksblad lördag 27 februari

Vaknade tidigt, och gjorde morgonfika. Inte fullt så tidigt masade jag mig upp och käkade frukost, och tog sedan plats framför datorn. Medan frun gick morgonpromenaden påbörjade jag helgens stora uppgift, att färdigställa en kurs, både pratmanus och presentationsbilder , i ämnet riskhantering i produktutvecklingsprojekt. Den måste vara klar i helgen för att kunna skickas ut i början av nästa vecka för att granskas och korrigeras på torsdag för att sedan användas på fredag. Och ska den bli som jag tycker den ska blir är det lika bra att jag gör den själv. Så då satt man där och kände att hela helgen var räddad.

Men när frun kom hem från hundpromenaden och skulle hem til sin syster, erbjöd jag mig att köra henne, och så passade jag själv på att dra en repa på stan med kameran. Jag vandrarde runt en del av Söder i Stockholm och fotograferade. Om det blir några bilder kanske jag lägger upp dem här rätt vad det är.

När jag kom hem var det dags att laga mat, men eftersom frun inte hade kommit hem (hon hade blivit kvar hos sin syster. Dom skulle boka sig en resa till Italien, och dom hade svårt att bestämma sig för resmål och hotell.) så jag väntade en stund. Och en stund. Och sedan var jag tvungen att laga maten för att äldsta dottern (som var hemma) skulle hinna åka iväg på sina begivenheter.

Efter middag blev det i princip melodifestival, och sedan inte så mycket mer innan läggdags.

Fan vad jag är smart (ibland)

I förmiddags skulle frun och jag åka iväg en sväng, och när vi kom hem tänkte vi att det eventuellt skulle bli lite pälsvård på hunden. Nu är vår hund funtad så att det räcker med att frun tänker pälsvård, så drar hunden upp på övervåningen och gömmer sig under en fåtölj. Sen ligger hon där i tre timmar. Därför är det bra om trimbord och kammar finns framme i förtid, för då är det bara att medelst överraskning slänga upp hunden på trimbordet. Därför tyckte vi det vore bra att innan vi åkte, ta fram trimbord och kammar. Men för att Ia inte skulle behöva ligga under en fåtölj i tre timmar i onödan, fångade jag henne i famnen och sedan hämtade frun trimbordet och ställde upp. Sedan ställde jag hunden på bordet och kammade henne i en halv minut och lyfte sedan ner henne. För då trodde hon att det var över för denna gång, vilket det också var. Säkert att det blev en behagligare dag för Ia på det viset.

Så kan man också säga

Vissa människor är sådana att dom ibland måste skämta om saker och ting. Men humor är inget att skämta om. Det är ytterst allvarligt. Därför bör man tänka på hur man skämtar.

Många föräldrar säger på skämt att det ska bli skönt när barnen flyttar hemifrån. Så kan man ju också säga.

När man lite oväntat stöter på någon bekant och får frågan "Vad gör du här?", svarar man lätt "det kan man verkligen fråga sig, för risken att möta dig är ju uppenbar". Så kan man ju också säga.

När vi på jobbet ska ha ett möte kan man innan man börjar mötet fråga sig "Vilka saknar vi?" Svaret blir ofta, "Ingen, men Anders och Åsa har inte kommit än". Och så kan man ju också säga.

Exemplen går att göra fler, men alla handlar om att man fäller elaka kommentarer i humorns namn. Ett annat sätt att säga det är att göra precis tvärt om. "Mina barn får inte flytta hemifrån". "Vad jag gör här. Tja, vad gör man inte för att få träffa dig". "Vi saknar Anders och Åsa, utan dem törs jag inte börja mötet. Då går allt åt helvete"

Hurmornivån är ungefär samma i bägge alternativen (kanske inte så hög, men det är ungefär den nivån det blir i det vardagliga livet), men man sänder helt olika signaler till sin omgivning. Vilket alternativ är trevligast?

Dagboksblad fredag 26 februari 2010

Så börjar då pusslet med att jobba samtidigt som man tar hand om en löpande hund. Och det kommer vara i tre veckor. Således telefonmöte från soffan mellan halv nio och halv tio. Promenad till drygt kvart över tio. Telefonmöte från halv elva till halv tolv. Men bortemot elva åkte jag till jobbet. Möte (livs levandes) mellan halv tolv och halv ett. Nytt möte mellan halv ett och halv två. Sedan försök till att jobba, men det blev mest prat (vilket i mitt fall kanske delvis kan vara synonymt med att jobba), fika halv tre till tre, lite mer prat (jobb) och sedan dags att åka hem. Handlade på vägen hem, och lagade middag när jag var hemkommen. Efter middagen har det blivit lite datoriserande innan vi tittade på Bröllopsfotografen (som jag köpte i onsdags). Filmen är nu sedd, hunden promenerade, och i princip kan man med gott samvete gå och lägga sig. Men kanske inte ännu riktigt.

Helvete

När jag just startade spotify fick jag en shock. På förstasidan finns det ett fält som heter "Artists you may like". Min första tanke är naturligtvis att innehållet i det fältet baseras på vad man brukar lyssna på, och kanske vad andra som lyssnar på samma musik som jag, också lyssnar på. Men det stod Britney Spears??????????????????????????? Det verkar vara en jävligt konstig algoritmn bakom vad som ploppar upp i det fältet. Finns det något jag skulle betala mer pengar för att slippa höra än just Britey Spears? Tveksamt.

Dagboksblad torsdag 24 februari 2010

Tur att man har ett roligt jobb, annars skulle man inte ha roligt. Dagen började med en workshop kring projektplanering. Ett vansinnigt roligt ämne, som jag och mina projektledare diskuterade och funderade kring i några timmar före lunch. Efter lunch var det andra, kanske inte riktigt lika roliga möten, och dagens sista var mellan fyra och sex. Det var chefen som hade kallat, vi skulle uppdatera budgeten för enheten.

Hemkommen var jag jävligt trött, men det var bara att bita ihop. Efter middagen satt jag några timmar och jobbade. Kvällen slutade med fika och djurpolisen.

Avslöjad

Alla som har eller har haft dagisbarn kan väl knepet när de har fått feber och man inte har tid att vara hemma från jobbet. Tryck i dem alvedon, vänta en stund, släng in dem på dagis åk till jobbet. När personalen ringer frågn dagis fyra timmar senare för att säga att barnet har feber säger man oj som fan, det hade jag ingen aning om. Går det bra om jag kommer och hämtar strax före tre?

När jag i morse stod och höll en presentation om hur man planerar projekt fick jag ett SMS från frun som meddelade att dagis ringt och sagt att Ia löper. Men med goda erfarenheter från alvedontricket med småbarn, hur trovärdig känner man sig när man säger till dagis att det hade man ingen aning om. Det märkte vi inte i morse. Även om det, som i detta fallet var helt sant.

För övrigt, hundar kan man inte lita på. Det var ju först den 6 mars hon skulle börja löpa.

Dagboksblad onsdag 24 februari 2010

Inget IOGT-NTO idag, trots att det är onsdag. Shit happens.

Däremot bjöd resan till jobbet på en del spännande överraskningar. "Viss störning i den spårbundna lokaltrafiken" bland annat. Dessutom hade jag att hämta hund eftersom frun hade italienska studier i staden på kvällen. Som en följd av det var det även jag som lämnade hunden. Till följd av detta var det fler än jag som åkte bil i morse. Det innebar att det tog väl någon timme extra att komma till jobbet.

Onsdagar innebär nästan alltid ledningsgrupp på jobbet. Ganska roligt måste jag säga. Ofta trevliga människor, god stämning och man känner faktiskt att man gör lite nytta för att få verksamheten att gå framåt. Och ibland hettar diskussionen till. Idag blev det riktigt infekterat mellan två av mina chefskollegor. Och på sitt sätt är det skönt, för det är bara en av dem som har rätt. Om man står utanför en konflikt kan man lättare se frågeställningen från bådas håll, men i detta fallet var det entydigt så att bara en hade rätt. Jävligt rätt.

Kvällen ägnades åt att laga mat, äta mat, promenera hund och sedan arbeta. Länge.

Dagboksblad tisdag 23 februari 2010

FAN VAD JAG ÄR TRÖTT PÅ ALL SNÖ. Men det var jag redan när den första snön föll i december. Jag har aldrig sagt att jag gillar den här snön.
Frun fann det för bäst att jobba hemifrån idag. De allmänna kommunikationerna visade ju inte upp sig från sin bästa sida.

Efter jobbet var det dags att bege sig till stan för styrelsemöte i ordenssällskapet. Av någon outgrundlig anledning var det slut ganska tidigt, så jag kom hem ganska tidigt. Eller i alla fall förhållandevis tidigt. Den resterande kvällen har hittills ägnats åt att jobba, och det lär fortsätta en bra bit in på nästa dygn också.

Dagboksblad måndag 22 februari 2010

Satan vad kallt det var i morse, minus 25 grader. Det blev långkalsonger och dunjacka. Tur att man har hund så man vet hur man ska klä sig. SL varnade för kaos i trafiken, men min buss kom i tid (eller också var det föregående buss som var 10 minuter försenad) och var nästan tom. Inga problem att komma till jobbet med andra ord. Vad jag nu skulle dit att göra. För det har varit en slitig dag, som de flesta måndagar är. Och vissa möten är så tråkiga så jag somnar när jag sitter på dem.
Efter jobbet var det ordensmöte. Som nyvald ordförande (Sändebud som det heter i ordenssällskapet) vill jag göra ett gott intryck på medlemmarna, så förra veckan skickade jag ut ett brev och inbjöd till dagens möte. (Mötesschema har sedan tidigare skickats ut, så brevet var bara som en extra påminnelse.) Men tro´t eller ej, det kom en broder på mötet som aldrig kommit tidgare, just på grund av mitt brev. Efter ett trevligt möte åkte jag hem och har just avslutat fotografering av en västerbottensost.

Och nu är det läggdags.

Dagboksblad söndag 21 februari 2010

Börjar dagen med morgonfika och att lyssna på Mannheimer och Tengby på radion. Blir fly förbannad klockan nio då de bryter programmet för något jävla OS. (Vad är det? Trollkarlen från OS?) Rusar upp i rena ilskan och fixar frukost.

Medan jag röjer i köket efter frukosten och efter lördagskvällens FF-party går frun en kort promenad med hunden. Sedan drar vi till stan för att köpa present till en bekant som fyller år och har kalas idag. Vi parkerar bilen en bra bit från affären, så vi får en bra promenad, vilket passade utmärkt för Ia var med. Vi var också på NK och köpte chokladpraliner, både som present och lite till oss själva. Egentligen gjorde vi det bara för att man får ha hund på NK, så då gällde det att passa på när man ändå hade hunden med sig. På vägen tillbaka till bilen slinker vi in på espressobaren Primafila på Upplandsgatan och drar en espresso.

På vägen hem upptäcker vi att vi är förbannat sena, så det blir full fart hem, full fart att byta kläder och full fart ut med hunden i trädgården innan vi i full fart åker på kalaset.

Efter några timmar är vi åter hemma och lagar middag. Efter middagen ägnar jag mig åt att skriva tal till morgondagens ordensmöte, och lite annat jox på datorn. Efter kvällsfika och mer pillande på datorn är det nu dags att sova.

Dagboksblad lördag 20 februari 2010

Med bävan öppnade jag ögonen i morse för att se om det värsta ovädret i mannaminne (i alla fall enligt tidningarna) hade drabbat oss än. Det hade det inte, så vi drack morgonkaffe i lugn och ro, käkade frukost och när jag satt en surdeg masade oss så småningom ut på hundpromenad. Det var kallt, blåste och snöade lite, men att kalla det för kaos var att ta i. Vi tog en sväng på golfbanan, och trot eller ej, men vi var ganska ensamma. Inte ens de där tokiga skidåkarna, de som åker på kvällarna med pannlampa, var ute. När Ia var liten valp var vi alldeles för dåliga på att träna frigång utan koppel med henne. Därför har vi henne inte lös hur som helst. Men idag på golfbanan gick hon lös mer än vanligt, och det gick väldigt bra. (Med nästa hund ska vi inte vara lika fega och framför allt börja öva redan första dagen.)

Efter en och en halv timme var man ganska så utkyld, så då var det skönt att komma in. Det blev semla och kaffe att värma sig med. När jag satt en deg av surdegen åkte vi och handlade. Sedan satt jag framför datorn och arbetade med templets hemsida och gjorde lite annat. Och så bakade jag ut bröden. Pillade mer med datorn och bakade av bröden. Därefter var det dags att bege sig hem till en gammal arbetskamrat med familj. Jag hade ju stött på honom i Hötorgshallen för några veckor sedan och då bjöd han hem oss.

Det var väl en åtta tio år sedan vi jobbade ihop, och då inte speciellt länge, men vi har hållt en sporadisk kontakt sedan dess. Att påstå att jag kände honom kunde jag väl egentligen inte göra, så den här kvällen skulle ju kunna bli hur som helst. Och det blev den. Den blev hur bra som helst. De goda sidor man anat hos min arbetskamrat visade sig finnas, både hos honom och hans familj. Helt fantastiskt. Mycket glada rullade vi hem från dem alldeles för sent. Jag hade i förväg påminnt honom om att vi inte brukar alkoholhaltiga drycker (det kan ju lätt bli fel annars), men jag hade inte talat om att vi är kända i bekantskapskretsen för att alltid vara de som går hem sist från alla fester, egentligen långt efter att värdfolket gått och lagt sig.

Och inte ens på hemvägen upplevde vi något speciellt snökaos. Jag undrar vart fan det tog vägen. Någon som vet?

Dagboksblad fredag 19 februari 2010

Fredag, inte så jävla illa. Tydligen var det snökaos i morse för många hade svårt att komma till jobbet. Men min buss gick som vanligt, utan problem.

Morgonen på jobbet började med en övning i vår ledningsgrupp där vi skulle identifiera saker som hindrar oss från att arbeta mer effektivt. Och då blev jag lite trött på en av mina kollegor. På hans enhet fanns inga problem. Alla hinder han upplevde fanns någon annanstans. Och alla problem vi andra lyfte upp påstod han att han antingen inte hade eller redan arbetade med att ta bort. Det är ju skönt att det finns perfekta chefter med perfekta enheter när man själv är långt ifrån perfekt.

Eftermiddagen hade två av mina arbetskamrater förgyllt genom att boka möte mellan tre och fyra, och sedan mellan fyra och fem. Till råga på allt var bägge mötena totalt meningslösa. Bägge kunde avhandlat via mejl, men nu blev det inte så. Sent kom jag hem, men började då med att laga middag, samtidigt som jag och yngsta dottern pillade på musikprogrammet på datorn. Hon skulle också försöka göra en egen melodi med förinspelade loopar. Svårt var det sa hon.

Efter middagen blev det hundpromenad och sedan utflykt till COOP forum för att handla lite.
När vi kommit hem blev det fika, och så tittade vi på först förra veckans, och sedan denna veckas avsnitt av Solkusten. Nu har jag hamnat här framför datorn, och ska faktiskt försöka lägga mig alldeles strax. Fan tro´t att jag lyckas.

Dagboksblad torsdag 18 februari 2010

Någon som tror att jag la mig tidigt igår kväll? I helvete heller, jag fastnade framför datorn (jävla musikprogram). Börjar få lite kläm på det nu.

Efter en hemsk dag på jobbet med möten i princip hela dagen, kände jag inte för att laga middag. Och det gjorde ingen annan heller. Därför bestämde frun och jag oss för att åka till stan och käka middag på den italienska restaurangen La Buchetto. Jävligt gott var det. Yngsta dottern tyckte inte dom hade så rolig mat, och så var hon tvungen att plugga så hon följde inte med.

Hemkommen satte jag mig vid datorn och ett visst musikprogram. Och nu börjar det ta sig. Lyckades knåpa ihop en låt med både färdiga loopar och egna pålägg i form av piano och orgel. Och nu kan man med gott samvete lägga sig.

Dagboksblad onsdag 17 februari 2010

Fan vad trött jag är. Jag skulle aldrig suttit uppe till halv två med programvaran. Dessutom fungerade den inte. Jag fick något konstigt felmeddelande när jag förstökte starta programmet. Har lite grann under dagen googlat på det felmeddelandet, och det känns inte speciellt uppmuntrande, för det verkar inte finnas någon enkel lösning på problemet. Om det alls går att lösa.

Hade den stora äran att både hämta och lämna hund på dagis idag, eftersom frun skulle åka in till stan efter jobbet och läsa italienska. När jag kom hem började jag och yngsta dottern pilla på programvaran igen, och helt plötsligt fick vi inget felmeddelande. Men det funkade inte så bra, och den versionen jag köpt skiljde sig något från den dom har i skolan, så vi fick liksom ingen ordning på det. Och vips var klockan över halv sju, och jag hade bara kommit halvvägs med middagen, och klockan sju skulle jag vara på IOGT-NTO-föreningens möte. Det blev till att lämna maten ofärdig och framför allt oäten.

Drog järnet till IOGT-NTO. Dagens begivenhet var gitarristen Christer Karlberg. En mycket duktig gitarrist som spelat i många stora sammanhang, men i kväll var han och spelade för oss. Mycket roligt.

När jag kom hem fortsatte jag och yngsta dottern att försöka få ordning på programmet. Gick väl sisådär. Nu har vi gett upp, och det är läggdags.

Så jävla dålig chef är jag inte

Igår genomförde jag en så kallad feedback-övning med min personal. Det betydde att min personal, utan att jag var med, svarade på tre frågor. Vad gör jag som är bra, vad vill de se mindre av och vad vill de se mer av. Kanske inte så vansinnigt vetenskapligt, men kan gott och väl duga. Jag har ju ganska bra koll på mina svagheter. Trodde jag. Och styrkorna likaså. Trodde jag. Men lite förvånad blev jag faktiskt. Detta var vad de skrev på lappen "Bra, fortsätt med det":

• Delegerar
• Ärlig, uppriktig
• Rak på sak
• Insatt i jobbet
• Bra bollplank
• Ger frihet under ansvar
• Stukturerad
• Flexibel
• Inte konflikträdd
• Mån om personalen
• Kan omvärdera sin åsikt
• Ger omedelbar feedback

Vår personalman, som var med under övningen, sa i eftersnacket till mig att ovanstående minsann inte är att leka med. Det är ganska fina ord. Så det är väl bara att lapa i sig då.

Svaret på de andra frågorna var egentligen bara skitsaker. Men dom var ju tvungna att komma på något, så då blev det lite flum. Jag känner mig därför rätt nöjd med jobbet just nu.

Dagboksblad tisdag 16 februari 2010

Tisdag är som sagt, tempeldag. Vi hade ett långt möte så jag var inte hemma förrän bortemot halv tolv. Egentligen borde man lägga sig, men jag kan inte låta bli att försöka installera programvaran jag köpte till yngsta dottern igår. Kan säkert ta en stund.

Dagboksblad måndag 15 februari 2010

Hemkommen från jobbet käkade vi middag, och sedan gick jag på hundpromenad. Därefter åkte jag iväg och köpte den där tågbanan musikprogramvaran. Men som sagt, den har jag inte hunnit installera. Vete fan var kvällen har ägnats åt, men på något sätt har jag lyckats supa bort hela kvällen. Vi har fikat och tittat lite på djurpolisen, men vad vi gjort mer vete fan. Nu är det emellertid läggdags.

Jag har köpt en tågbana till mina barn

Pappor som köper en bilbana till sin 1-årige son i julklapp har man ju hört talas om. Och även liknande saker. Genom att betrakta vad jag just köpt skulle man kunna tro att jag gjort något liknande. Jag har köpt MIDI-keyboard och programvara för att göra musik på datorn (PRO TOOLS) till yngsta dottern, och det är väl verkligen något som jag vill ha själv. Men faktum är att det är hon som önskat sig detta för att kunna göra samma sak hemma som hon lär sig i skolan när det gäller att redigera musik och skapa egen musik. Jag hittade det väldigt billigt på Media Markt, och kunde inte låta bli att köpa det. Nu ska vi göra musik tillsammans. Ska bara installera eländet på en dator först. Det får dock bli en senare fråga. Hinner inte detta ikväll.

Dagboksblad söndag 14 februari 2010

Alla kommersiella hjärtans jävla dag, sånt håller vi inte på med i vår familj. Efter morgonfika och frukost blev det hundpromenad. En ganska så lång en, närmare två timmar. Hemkommen från den åkte frun iväg till stan för att klara av en julklapp hon fått av sin syster. Afternoon tea, på något ställe på Rörstrandsgatan. Själv åkte jag iväg till ett närliggande shoppingcentrum för att handla en kommerisell jävla orkidé till min fru. (Det finns en lång historia att berätta om orkidéer och händelser runt 14 februari, men det spar vi till en annan gång.) Och så handlade jag lite mat. Och sedan åkte jag hem. Lagade middag, käkade middag och så småningom blev det natt.

Dagboksblad lördag 13 februari 2010

Lördag är en bra dag. Då kan man börja dagen med morgonfika. Efter frukosten, medan frun promenerade hund, tog jag fram elgitarren och fiolen och spelade lite. Detta för att jag var ombedd att medföra dessa instrument till dagens årsmöte. Det var årsmöte i MHF:s Campingklubbs Stockholmsavdelning.


Så bortemot kvart över elva lastade jag in instrument och förstärkare i bilen och åkte iväg. Han jag skulle spela med spelade dragspel och för fort. Det är ju dragspelet som för melodin, så min uppgift är ju att följa honom, vilket inte var så lätt. Vissa låtar spelade han så snabbt så man kände inte ens igen dem. Men det är alltid kul att spela.

Länge höll årsmötet på. Alldeles för länge, så sent kom jag hem. Det blev knappt med tiden att laga middag och hinna äta den före melodifestivalen, men vi fixade det. Sedan blev det hundpromenad och fika, och så tittade vi på det från gårdagen inspelade avsnittet av På Spåret. Och sedan var det liksom lika bra att gå och lägga sig.

Dagboksblad fredag 12 februari 2010

Som sagt, ens ålder bestäms av hur man går in i och ut ur helgen. De unga är pigga och i högform på fredag efter jobbet, för då börjar festen. De gamla är pigga på måndag morgon när de fått vila hela helgen. Jag hade bestämt mig för att vara ung denna fredag (också). Jag och en arbetskamrat gjorde sällskap hem till oss, där vi började kvällen med att käka middag. Sedan drog vi till Stampen. Låter som en riktigt "kväll med grabbarna". Men jag vill då påpeka att på Stampen anslöt äldsta dottern, som också var sugen på lite rockabilly, för det var nämligen det som bjöds på Stampen denna kväll. Go Getters spelade, och dom är jävligt bra. Tyckte alldeles för många, för det blev så förbannat trångt. Jag lärde mig också att luftgitarr är helt ute i dessa kretsar. Det som gäller är luftståbas. Det var ett gäng rockabillys som dansade som fan och spelade luftståbas längst framme vid scenen. N.B. detta gäng var i 20-25-årsåldern. I mitten på andra set blev det dock förjävla trångt, så vi gick ner i källaren och lyssnade på gubbrock istället. För att vara gubbrock var det dock ganska bra. Sedan körde jag hem Anders och så åkte jag hem själv. Och trots att jag tänkter vara ung denna helg var jag lite fredagstrött.

Dagboksblad torsdag 11 februari 2010

Hur fan kan någon komma på den smarta idén att lägga ett möte mellan fyra och halv sex? Och varför måste jag vara med på sådana möten??? Detta innebar att jag kom hem ganska sent från jobbet och fick äta middag ensam. Sedan åkte jag och handlade lite inför morgondagens middag, och så arbete framför datorn. I kväll har jag skrivit protokollet från fackföreningens årsmöte. Trots att det i princip går att kopiera föregåend årsmötesprotokoll tog det i alla fall en hel del tid. Nu torde det inte vara så mycket mer att göra än att sova.

Dagboksblad onsdag 10 februari 2010

Denna onsdag hade jag inget IOGT-NTO-möte. Det har varit en väldigt konstig vecka. Inga möten över huvud taget. Tur var väl det idag, för jag hade fått den stora äran att hämta hunden eftersom frun skulle på kurs i italienska. Hemkommen lagade jag mat, röjde köket och gick på kvällspromenad med Ia. Himla roligt att promenera med hund, bara man väl kommer ut. Hemkommen från hundpromenaden påbörajde jag nattskiftet. Jag hade att till allra senast i morgon klockan 11 få färdigt ett utkast till et utbildning i riskhantering. Lämpligen hade jag den klar redan för en vecka sedan så att andra i arbetsgruppen jag ingår i, hade haft en chans att läsa igenom den före morgondagens möte klockan 11. Men nu var det inte så. Hela kvällen har ägnats åt denna utbildning, och nu är det fanimej läggdags.

Dagboksblad tisdag 9 februari 2010

Tisdag och ingen tempeldag, det känns konstigt. Åkte hem efter jobbet och käkade middag. Sedan åkte jag hem till svärmor och återinstallerade hennes fasta bredband. När hon ringde till Tele-2 för att säga upp sitt fasta bredband sa dom att hon hade en viss uppsägningstid, och att hon inte skulle få behålla sina nuvarande e-mejladresser. Vilket var precis tvärt emot vad säljaren hade sagt till henne när han sålde in det trådlösa bredbandet. Den på kundtjänst som tog emot hennes samtal fick veta vad hon tycket om det jävla arsel som lurat henne vid det förra samtalet, och då lovade den tilltvålade idioten på kundtjänst att hon skulle få skicka tillbaka det trådlösa modemet. När det fasta bredbandet var uppe och snurrade igen åkte jag hem, och satt sedan och arbetade resten av kvällen.

Shit vad läskigt

När jag kom hem från jobbet i måndags hade jag fått ett avi om ett stort paket att hämta på posten spelbutiken. Jag kunde inte komma på att jag hade beställt något och kunde inte begripa vad det var för paket. Men jag hämtade det i alla fall. Det visade sig vara en bok från Libris förlag. En bok som heter Perfekta pajer. Det var ett följebre med, där det stod att jag fått boken för att jag bidragit med recept eller på annat sätt givit något till förlaget. Förlaget har ju givit ut ett stort antal kokböcker de senaste åren (Kyrkkaffe, Tillsammansmat, Brödglädje och Påtår bl a). Mig veterligen har jag aldrig bidragit med något recept. Men däremot hade jag engagerat förlagsredaktören för dessa böker till vår IOGT-NTO-förening och bett henne komma och prata om boken Kyrkkaffe. Det kanske var därför jag hade hamnat i något slags VIP-register. När jag nyss började bläddra i boken jag fick igår hittar jag plötsligt ett recept med rubriken Guggekaka. Vad i helvete, tänkte jag. Finns det fler bakverk som hetter Guggekaka? (Jag bakar nämligen en äpplepaj som jag givit det namnet efter min gamle klasskamrat Gugge, som en gång lärde mig receptet.) När jag läser vidare ser jag att det är ju för fan mitt recept. Och inte nog med det, under receptet står mitt namn. Hur fan har det gått till? Uppenbarligen har jag skickat in receptet, men det har jag inget som helst minne av. Dessutom måste jag köpa boken, skriva ett brev och skicka till Gunnar, och be om ursäkt för att jag stulit hans recept. Eller förresten, det har jag ju inte gjort. Det står i boken att receptet är Gugges. Jag är ju faktiskt bara förmedlaren.

Och inte nog med det. På Bokus hemsida där man kan köpa boken, kan man också ladda ner en pdf-fil. Gör det här, och läs på sidan 58.

Dagboksblad måndag 8 februari 2010

Så blev det åter måndag och dags att gå till jobbet. Det är inte så ofta jag tänker på det, vilket är synd för det borde man göra, men jag är oerhört lyckligt lottad som har ett jobb som jag mer än gärna går till. Till och med på måndagar. Och det är bara ett helt vanligt tjänstemannajobb. Fan, man är väl inte riktigt klok. Men lycklig. (I love the life I live, and I live the life I love)

Hemkommen från jobbet lagade jag mat, kammade lite på hunden och har senaste timmarna suttit framför datorn för att skriva ett brev till medlemmarna i den lilla ordensavdelning som jag numer är ordförande för (ordförande kallas för Sändebud inom Orden). Jag har funderat och jag har funderat, men jag har inte kommit på vad jag ska skriva. Satans frustrerande. Nu ger jag upp, går och kokar te och sedan blir det djurpolisen.

Dagboksblad söndag 7 februari 2010

Vaknade lagom till att få lyssna på Mannheimer och Tengby på radion. Fast det gick inge bra. Efter morgonkaffet inträffade det där tillståndet då man varken sover eller är vaken. I och för sig väldigt behagligt, men lite svårt att lyssna på radio då.

Så småningom masade jag mig upp och satte mig framför datorn för att fortsätta med bildspelet. Frun gick ut med hunden. Jag satte några surdegar och gjorde frukost, och sedan käkade vi den. Så småningom åkte jag, på begäran över till svärmor för att hjälpa henne med hennes dator. (Fan jag kan inget om datorer, varför åker jag på sånt?) Det var något jävla smarthuvve på Tele-2 som hade övertygat henne om att byta sitt fasta bredband (ADSL) mot trådlöst bredband via mobilnätet med ett HSDPA-modem. Smarthuvvet hade sagt att det skulle bli mycket snabbare och billigare. Jävla snack säger jag. Även om HSDPA har en teoretisk hastighet på rundt 7-8 Mbit/s så blir det sällan den hastigheten. Det blir betydligt lägre, och till och med lägre än de 6 Mbit hon hade i sitt fasta bredband. Trolig hastighet runt 2 Mbit/s. Totalt jävla ljug från Tele-2 med andra ord. Men visst, billigare blir det nog, om hon inte laddar mer ner än en viss mängd per månad (1GByte tror jag). Och hon behöver ingen snabbhet, så det funkar säkert. Installationen var i alla fall en skitsak. Sen åkte jag hem.

Hemma fortsatte jag med bildspel och parentationsförberedelse inför årsmötet, och så jagade jag middag mellan varven. På något obegripligt sätt blev klockan kvart över fyra alldeles för tidigt, och jag kom i fullständig tidsnöd. Jag käkade middag med ena handen och laddade över bildspel på bärbar dator med andra handen, och däremellan satte jag två degar. På något märkligt sätt kom vi iväg inte alltför sent, utan hann fram i tid. Kan ju vara bra när det är jag som ska öppna mötet. Årsmötet förlöpte helt enligt plan och dom valde om mig som ordförande. Efter mötet var det fika och sedan var det meningen att mitt bildspel skulle visas. Bilder från IOGT-NTO:s verksamhet under framför allt förra året. Det var av reaktionerna att döma, ett mycket uppskattat bildspel, och sedan åkte vi hem.

Hemma bakade jag ut den ena degen och sedan gick vi på hundpromenad. Hemkomna bakade jag ut den andra, kokade te, och så tittade vi på fredagens På spåret. Nu håller jag på att baka av bröden, och ska bara skriva två bre och sedan hoppas jag att bröden är klara så man kan gå och lägga sig.

Dagboksblad lördag 6 februari 2010

När vi höll på att vakna i morse (dvs vi hade fått morgonfika men ännu inte frukost) ringde en arbetskamrat och frågade om vi hade bestämt oss om vi kunde komma. Han hade nämligen, så som traditionen bjuder, bjudit över oss hem till dom för att titta på melodifestivalen. Jag blev lite ställd, varför ringer han tidigt på en lördag morgon och frågar det när det är först om en månad han bjudit in oss. Men då fick jag klart för mig att det var inte den 6/3 inbjudan gällde utan 6/2 (Varför kan han inte skriva ut namnet på månaden i mejlet så minskar risken att jag blandar ihop en tvåa med en trea). Emellertid kunde vi även i kväll, så vi lovade komma bortemot sex.

Medan frun promenerade hund tillsammans med sin syster (som kom över) åkte jag till stan med äldsta dottern för att lämna in hennes telefon på reparation. När hon försökt göra det själv tidigare hade affären hävdat att det inte skulle täckas av garantin, eftersom telefonen var köpt tillsammans med en förlängning av ett teliaabonnemang och hon nu hade ett Tele-2-abonnemang. Jävla snack hävdar jag. Telefonen var inte operatörslåst, och det framgick inte på något sätt att det fanns några begränsningar i den telefonens förmåga att fungera sämre i vissa operatörers nät. Jag var laddad till tänderna, men dessvärre tog dom bara emot telefonen och lovade fixa det.

För skojs skull slank jag ner i Hötorgshallen när jag ändå var i stan. Det är ganska trevligt att gå där och titta på mat. På vägen ut mötte jag en gammal arbetskamrat som jag inte sett på säkert tre år, och vi blev stående och pratade en stund. Och så blev vi hembjudna hem till dom om två veckor. Kul.

Sedan gick jag och begick en dödssynd. Jag beställde en dubbel espresso. Men eftersom jag gjorde det på mitt stamställe Primafila på Upplandsgatan, var det OK. Dessutom började jag med att be om ursäkt för mitt tilltag, och då kunde han tänka sig att göra en dubbel. (För er som inte vet, i Italien finns det inte dubbel eller enkel espresso; det finns bara espresso, och den är 3-4 cl. Punkt slut!!!!)

På väg hem från stan tänkte jag stanna till på ett omtalat bageri på Odengatan (och då menar jag inte Lindqvists bageri), men jag kom inte ihåg vad det hette, och inte heller var på Odengatan det låg. Jag åkte fram och tillbaka på gatan, men jag hittade inget. Det blev till att åka hem. Brödlös (men knappas rådlös. Eller redlös heller för den delen.) När jag kom hem åkte frun och jag och handlade, bl a partysoda. Vissa hävdar att vin till maten kan förhöja njutningen av den goda maten. Fan tro´t, men när det gäller melodifestivalen och partysoda är i alla fall yngsta dottern av den tron att partysodan ytterligare förhöjer njutningen av melodifestivalen. Så det var vi tvungna att köpa.

Så småningom blev det dags att bege sig av till min arbetskamrat med familj. Där blev vi förplägade med risotto och sån där torkad italiensk skinka från norra Italien som inte heter Parmaskinka (men det där andra kan jag inte stava till.) Väldigt gott var det. Och så schlagerfestival med partysoda och chips. Och jag hade svårt att hålla mig vaken. Sen åkte vi hem, och jag ska strax fortsätta med det bildspel som ska vara klart till morgondagens årsmöte i IOGT-NTO. Det kan bli långsittning i kväll/natt.

Dagboksblad fredag 5 februari 2010

FAN, när jag vaknade i morse kom jag på att jag hade ansvaret för fredagsfikat idag. Jag hade i början av veckan tänkt ut att jag skulle baka drömtårta (med kokos i smörkrämen), och det skulle jag gjort i går. Det glömde jag kom jag på i morse. Nödlösningen blev att plocka upp lite bullar från frysen och raskt vispa ihop en omgång kokostoppar. Det gjorde att jag kom lite sent till jobbet eftersom jag också var tvungen att lämna hund på dagis.

Förmiddagen på jobbet ägnades åt ett två timmar långt och i stort sett meningslöst möte. Sedan en trevlig lunch och därefter hårt arbete fram till halv tre, då det blivit tid för fredagsfika. När vi fikat klart runt fyra var det dags att åka och hämta hund och sedan hem. Snabbt in med hunden och så iväg till Ica-butiken för att handla middag. Den middagen som är snabbast (totaltid, alltså både att handla och äta) är grillad kyckling och potatissallad, så det blev det. Hem och käka fort som fan, bara för att hinna vara i äldsta dotterns gamla skola och titta på när tolfteklassarna spelade årets teaterföreställning. Bekantas son spelade en av huvudrollerna, så vi hade inte så mycket att välja på. Det vara bara att åka dit och se glad ut.

När vi väl kom dit och läste programmet såg vi att föreställningen var tre timmar lång. Det hade vi kanske inte riktigt tänkt oss. Och dessutom sitter man förbannat illa på träbänkarna i den aulan. Och dessutom har dom här föreställningarna (vi har sett flera tidigare års föreställningar) en tendens att vara lite mer än vad gruppen klarar av. Dom ger sig ofta på lite för stora produktioner, och ofta är pjäserna väldigt långa. Det innebär att dom inte får tid att arbeta med sina roller på djupet. Dom arbetar inte med att svara på de klassiska frågorna: Vem är jag? Varifrån kommer jag? Vart är jag på väg? Det innebär att framförandet i vissa stycken blir sisådär. Det tenderar ganska ofta att bli radioteater, dvs dom läser sina repliker, men dom utnyttjar inte scenrummet alls. I år hade dessutom utgått från en film. En film och en teaterpjäs kräver ganska olika dramaturgi. Det går liksom inte att bara överföra repliker och scener från filmduk till teaterscen. Men trots detta kom dom ändå i mål, även om vägen dit var onödigt lång.
Nu har vi kommit hem, promenerat hund och nu ska jag koka te och vräka ut mig i TV-soffan och titta på nya boxen. Eller i alla fall något program från den.

Dagboksblad torsdag 4 februari 2010

Av någon anledning blev jag kvar ganska länge på jobbet (jag hade väl roligt), och när jag kom hem kom jag ihåg att jag borde åka och hämta ett paket som kommit. För att kunna titta på Animal Planet har vi varit tvungna att skaffa en digitalbox från Boxer. Den första februari utökade Boxer utbudet med flera nya kanaler. Men för säkerhets skull sänds de i jpeg4-format, och min knappt två år gamla box är inte förberedd för det. Jävligt ynkligt att man för två år sedan sålde boxar som inte var framtidssäkrare än 1,5 år. Således har jag varit tvungen att köpa en ny box, och den hade nu kommit med posten.

Sedan var det dags att gå över till en granne eftersom vi bägge sitter i valberedningen för villaägarföreningen, och vi hade en del att resonera kring. När detta var gjort gick jag hem och installerade digitalboxen, satt en stund framför datorn, och sedan var det läggdags.

Dagboksblad onsdag 3 februari 2010

Klockan 6 plockade taxin upp mig i morse, och klockan 7 lyfte planet till Göteborg. Möte på förmiddagen, lunch och sedan hela eftermiddagen i lugn och ro, bara jag och min dator. Gissa om vi hade mysigt tillsammans. Jag fick i alla fall en massa gjort.

Kom hem strax före sju och då åt jag middag. Sedan tillbringade jag större delen av kvällen framför datorn och författade ett brev i vilket jag nedtecknade mina synpunkter på gårdagens musiklek. Man kan väl säga att jag inte var odelat positiv till varken tävlingen eller studiecirkeln som föregick tävlingen. Jag tyckte det var ganska så dåligt faktiskt.

När brevet var klart gick jag en promenad med hunden, och sedan var det läggdags.

Dagboksblad tisdag 2 februari 2010

Tidigt som attan rusade jag upp för att åka till stan och sedan vidare med tåg till Gävle. Snökaos råder för lokaltrafiken i Stockholm, så jag var ute i god tid. Det första tåget var inställt och det andra försenat, men likväl hann jag med tåget till Gävle. Och vi var nästan framme i tid också. I Gävle bytte vi till taxi för vidare transport till Sandviken. När vi satt i mötet frampå förmiddagen såg jag hur solen kom fram och hur fint fotoväder det blev. Och när vi sedan åkte ner på byn för att käka lunch kändes det rent förjävligt att inte ha kamera och tid till sitt förfogande. Det var fint ljus och en fin by att ströva i med kamera. Men av det blev det intet.

På tåget hem var det jävligt kallt, och det enda kaffe som fanns att köpa var något jävla automatkaffe, som jag inte ens försökte dricka. Till Stockholm anlände vi bara drygt 10 minuter försenade, och lokaltåget ut till byn gick också nästan i tid.

Kvällen var inte vikt åt templet, trots att det är tisdag, utan första tisdagen i februari har IOGT-NTO tillsammans med NBV tävlingen Musikleken. Därför hade vi ett 15-tal gäster hemma hos oss och vi lyssnade på musik och svarade på frågor. Och fikade den äpplepaj som jag på något underligt vis hade lyckats mecka ihop samtidigt som jag lagade och käkade middag.

Nu är tävlingen avslutad, gästerna har åkt hem och jag ska lägga mig för att orka upp till taxin till Bromma i morgon bitti.

Dagboksblad måndag 1 februari 2010

Så var liksom första vintermånaden avklarad, och för ovanlighetens skull kändes det ganska milt ute (jämförelsevis). Efter jobbet var det sista träffen i studiecirkeln inför musikleken. Hemkommen från den väntade te och djurpolisen på animal planet.