Bilder från eftermiddagen

Här finns länkar till min fotoblogg med bilder från eftermiddagens promenad.

http://www.fotodagboken.nu/gallery/hundblues/1874
http://www.fotodagboken.nu/blog/hundblues/11618
http://www.fotodagboken.nu/blog/hundblues/11620

Dagboksblad 29 februari 2008

Jahaja, det var ju en munter eftermiddag. På väg hem från konferensen får jag reda på att vår fågel Ingemar inte mår bra. Frun är redan på väg hem. När jag har hämtat nya objektivet åker jag också hem. Då har frun just fått kontakt med veterinären som säger att vi ska komma in med fågeln. Problem nummer ett. I den hyrbil vi just nu har står det uttryckligen på en skylt att man varken får röka eller ha husdjur i bilen. Hmmm. Hur vi löste det problemet tänker jag inte berätta ifall någon från hyrbilsfirman läser min blogg. Nåväl. Den preliminära diagnosen som dom ställde via telefon visade sig vara korrekt; inflammation i krävan. Fråga inte vad det betyder, men konsekvensen är att vi ska ge honom antibiotika i 7 dagar, och så får vi hoppas att det blir bättre.

När vi kommit hem från veterinären (som för övrigt nästan bor granne med Tristan, Hannah och Joakim) begav vi (Jag, Ia, frun, kameran och nytt objektiv) oss iväg till golfbanan. I de sista solstrålarna sprang Ia omkring fritt, hittade ett helt eget hål att administrera och jag fotograferade. På vägen till golfbanan hade vi lagt ett spår, och på tillbakavägen gick Ia spåret. Det gick klockrent. Sedan var det dags att handla, laga middag, äta middag, sova middag och titta på så ska det låta. Just nu är fru och hund ute och går. När de kommer hem blir det fika och sedan ska jag nanna kudden

Dagboksblad 28 februari 2007

Jaha, och så befinner man sig off site, dvs jag är inte hemma. Sitter just nu i ett rum på konferensanläggningen Sigtunahöjden. En intressant anläggning som har försökt anlägga ett kinesiskt tema, och dom har nog lyckats rätt bra tror jag. Det mest påtagliga är att det finns vattenkokare och te på rummet, så man kan koka sig lite te såhär mitt i natten.

Vad som hänt idag på hund- och hemmafronten har jag faktiskt ingen aning om. Jag vet inte mer än jag visse i går kväll, och då skrev jag ju ungefär vad som skulle hända idag. Och såvitt jag vet har det hänt.

Dagens goda nyhet (förutom att jag kan hämta mitt nya objektiv) var följande: Två av mina arbetskamrater är systrar, och tillika enäggstvillingar. Jag har under olika skeden i livet arbetat tillsammans med bägge två, och känner dem ganska väl. Just nu arbetar vi långt ifrån varandra rent organisatoriskt, så vi träffas inte och pratar inte så ofta med varandra. Dock är bägge med på denna konferens, eftersom dom, liksom jag (tror jag) är chef över projektledare. Efter middagen berättade den ene av systrarna att den andre hade träffat någon och höll på att flytta ihop med någon. Och det var verkligen roligt att höra. Dom är bägge två drygt 40 år, och mig veterligen (fast jag vet ju inte allt) har hon som nu ska till att flytta ihop, aldrig någonsin haft en sådan relation tidigare. Så man kan säga att det var på tiden, och det måste vara helt underbart för henne. Och det tycker jag är så himla roligt. Som sagt, de är enäggstvillingar, och de har fortfarande likadana kläder, fast kanske inte samtidigt. De har samma frisyr, och till råga på allt deras pojkvänner har samma förnamn!

Hurra!!

Nu jag jag fått meddelande om att det objektiv jag beställt har kommit. För de som begriper, en 50mm f/1,8. Och jäklar vad jag ska fotografera i helgen. Svart/vita bilder i svagt ljus som är lite suddiga, Subtila bilder i massor. Eftersom jag ska på konferens snart och inte kommer hem förrän i morgon lunch, blir det till att hämta objektivet i morgon efter jobbet. CanonKanon helt enkelt

Dagboksblad 27 februari 2008

Kan först och främst meddela att det har löst sig med våfflandet. Vi är inbjudna till våra vänner en lördagmorgon på frukost med våfflor. Kan det bli bättre? NÄ!!! Det kan det inte.

Och så har frun rest på tjänsteresa igen. Till Helsingfors. Så då åkte man på att både hämta och lämna hund då. Hon kommer hem i morgon kväll. I morgon mitt på dagen åker jag på konferens och kommer hem på fredag kväll. I morgon eftermiddag, innan frun kommit hem, åker våra barn för att titta på Footloose. I morgon ska jag lämna bilen på verkstad, hämta hyrbil, men inte lämna Ia på dagis. Och inte på fredag heller, då hon får vara hemma med sportlovslediga barn. Och på lördag ska hon börja löpa enligt plan. Få se om den planen håller. Men va fan, det var ju morgondagen, den skriver jag om i morgon. Idag då? Fortfarande har jag inte fått något formellt besked från företaget om mitt nya jobb. Dvs företaget vill ha mig som chef, men sedan finns det ju något som heter MBL-lagen också. Den betyder i praktiken att företaget berättar för de fackliga parterna vem de vill ha som chef. Sedan berättar företaget detsamma för berörd personal, sedan har personalen en vecka på sig att komma med synpunkter till facken. Om personalen absolut inte vill ha personen som företaget föreslagit, blir det en förhandling. Men oftast resulterar den i att företaget tillsätter den personen de vill i alla fall. (Det är därför som MBL kallas för tutan. Företaget tutar innan de kör över personalen.) Men jag har alltså inte hört hur förhandlingarna med facken gått ännu. Rätt dåligt att inte meddela mig innan chefen drog på sportlov i fredags. Trots detta har jag varit på ett möte idag som om allt var klart. Lite märkligt egentligen.

I övrigt har jag varit på möte i IOGT-NTO-föreningen, samt promenerat två svängar med Ia. Nu ska jag leka med min data lite, sedan ska jag jobba och slutligen gå och lägga mig.

Dagboksblad 26 februari 2008

Lämnade hemmet klockan 7.40, kom hem klockan 23.05. Gissa hur mycket koll jag har på tillvaron i familjen? Det lär visst ha varit rallylydnadskurs idag, men jag vet inget mer om det.

Brödet och kardemummakakan var i alla fall uppskattad av mästarrådsdeltagarna nu i kväll. Eftersom frun tyckte sig behöva bilen bättre än jag, eftersom hon skulle på rallylydnadskurs, har jag tvingats åka tåg både till och från staden. Och det bara drällde av nyförälskade par i övre tonåren på tåget. Det är nästan så man önskar att man var där igen. En underbar känsla var det, och jag blir lite avundsjuk när jag ser dem. Å andra sidan vet jag vilket jobb som ligger framför dem om de tänker försöka hålla ihop sitt förhållande i 23 år, som vi har gjort. Men jag vet också att det är värt allt slit.

Ibland måste man ta saken i egna händer

De två senaste åren har vi, på lördagen närmast våffeldagen, varit hembjudna till våra bästa vänner för att äta våffelfrukost. Nu börjar det dra ihop sig igen, så jag tyckte det var lika bra att bjuda in sig själv, så man är säker på att det blir gjort. I mejlet med min önskan om att bli inbjuden skickade jag med en länk till några bilder från tidigare våffelfrukostar. De bilderna finns att beskåda här.

Dagboksblad 25 februari 2008

Äntligen måndag. Igen. Och som sagt, hade jag rätt eller hade jag rätt? (Angående organisation alltså.)
På torsdag ska bilen på verkstad för att buckla ut framskärmen som kärringen bucklade till för någon månad sedan. Men fortfarande har försäkringsbolaget inte bestämt sig för om det var mitt fel att kärringen körde på mig. Hur som helst, eftersom bilen måste stå på verkstad i 12 dagar (fan dom är inte kloka) måste jag ha hyrbil under tiden. Problemet visade sig vara att i hyrbilar får man inte ha hund. Hur ska vi då kunna köra Ia till dagis? Vi får väl hoppas att hon börjar löpa planenligt nu på lördag. Då blir det ju lite lättare.

Frun jublar för nu är det fortfarande ljust ute när hon och Ia kommer från jobbet, vilket betydde att dom gick en promenad då. Sedan åt vi middag, åkte och köpte hundmat och sedan vispade jag raskt ihop en kardemummakaka, som tillsammans med brödet jag bakade igår, ska förtäras på syrelsemötet (mästarrådet) i ordenssällskapet i morgon kväll. Medan kakan gräddades satte jag mig framför datorn. När kakan var klar var det dags för ny hundpromenad, och sedan åkte jag och lämnade bröd och kaka hos min far, som också ska på mötet i morgon. Själv har jag ingen bil, och jag har ingen lust att släpa det bakade på kommunala färdmedel.

När jag nu satte mig vid datorn igen tog jag mig en kopp kaffe och lite rester från Tiramisun från igår. Och vips har man en dräglande hund bredvid sig. Jag brukar inte ge Ia något att äta av det vi äter, men just Tiramisu är ett undantag. Klart en italiensk hund måste ha italiensk efterrätt. Hur skulle världen annars se ut?

Jag bestämmer, för jag har dambyxor

Idag har jag haft möte med de idioterna som hade mage att klaga på min projektorganisation förra veckan. Slutsats: Antingen är jag fullständigt oresonabel och vägrar lyssna på andra. Eller också är jag en ruskigt bra förhandlare som kan förhandla mig till det jag vill ha. Eller också har jag helt enkelt rätt!! I alla fall gav dom sig, och jag får behålla min projektorganisation. (Klokast för alla, för det är den enda som fungerar)

Fy fan va ja e bra!

Vi ska alla den vägen vandra

Fick just besked om att min farmors lillebror Nisse just dött. Han fyllde 101 år dagen före nyårsafton, så på något sätt kan man väl ändå säga att han hann med en del. Han har betytt väldigt mycket för mig. När vi åkte till Mölnlycke för att hälsa på min farmor och farfar över nyår när jag var liten, började vi nästan alltid besöket med Nisses kalas. Han väckte mitt intresse för att spela fiol, för Bohuslän (han hade en sommarstuga i Ellös på Orust) och han lärde mig tjusningen med träsvarvning. Det låg i generna. Nisses pappa kallades för Svarvarn och har en bostadsrättsförening i Mölnlycke uppkallad efter sig. Sista gånen jag träffade Nisse var på hans hundraårskalas. Det var en minnesvärd upplevelse.

Dagboksblad 24 februari 2008

På väderleksrapporten i går kväll hade dom hotat med dimma nu på morgonen, men när jag vaknade klockan sju var det fan ingen dimma. Och ingen sol heller, så då fanns det ingen anledning att gå ut och fotografera. Det var det lika bra att somna om igen. Men bortemot elva hade vi lyckats byta ut morgonrocken mot hundkläderna och begav oss bort till golfbanan. Ingen tantklubb idag, men väl en jävla massa golfspelare. Detta trots att banan inte är öppen ännu. Efter lite frispringande för Ias del gick vi så småningom hemåt. Och då började köksarbetet. Baka honungsbröd, baka lantbröd, göra en Tiramisu, göra köttfärssås till middag och slutligen göra jordgubbsglass.

Sedan har vi plågat hund. Vi har kammat och klippt hennes framben och klor. När detta var gjort var det dags för eftermiddagspromenad, och jag fortsatte baka och göra middag. Efter middagen har familjen tittat på film (himla mysigt att göra tillsammans en söndagskväll) och sedan har vi bastat och nu är det dags att slagga.

Ju fler bloggar, desto roligare

Eftersom jag inte tycker fotografier egentligen gör sig särskilt bra mot den bakgrund jag har på min blogg, har jag ju funderat på hur jag ska publicera fotografier. Nu har jag funderat klart. Jag har skaffat en fotoblogg. Den finns på adressen http://www.fotodagboken.nu/blog/hundblues. Bilderna gör sig liksom bättre där. Besök den om du vill

"Tanternas bastuklubb"

Man hör och läser emellanåt om en grupp män som träffas varje lördagsmorgon i simhallen, simmar lite och sedan bastar tillsammans. Detta har ofta pågått under flera år, och ingenting skulle kunna få dessa gubbar att avstå från lördagsbastun.

Igår började jag förstå vad tanterna gör på lördagsmornarna i stället för att bada bastu. Dom tar hunden och går ut på golfbanan. När frun och Ia var där i går morse träffade dom på ett gäng hundar och deras ägare. Alla verkade känna alla, både hundar och människor, och dom verkade ha väldigt trevligt. Och tro´t eller ej, men varken Ia eller fru blev utstötta när dom gående.

Frågan är bara vad tanterna gör när golfsäsongen har börjat.

Människa, Känn Dig Själv

Dagboksblad 23 februari 2008

Så har då denna dag gått till ända (med råge). Den började tidigt i morse då jag steg upp för att gå ut och fotografera. Något efter mig masade sig fru och hund ut på golfbanan. Ia hade klara problem med vattenhindret, hon hamnade mitt i det, och blev rejält blöt. Och nöjd. Efter frukosten begav vi oss alltså in till stan för att stilla den värsta konsumtionshungern, och när det var gjort åkte vi hem igen. Ny promenad med hund, alternativt storhandling.

När vi käkat middag var det dags att åka till stan för att gå på teatern. Den var mycket bra. Sedan hem till te och rostat bröd, och så slutligen dags att slå läger framför datorn för att gå igenom dagens bildskörd.

La famiglia goes kultur

Min farbror hade av misstag råkat köpa två biljetter till föreställningen Slapstick på Rival i Stockholm i kväll. Men eftersom han är hemma i Göteborg var det väldigt svårt för honom att kunna gå på den föreställningen. Därför har vi fått biljetterna, och ska strax bege oss av till staden.

Hur man råkar köpa biljetter till fel stad är mer än jag begriper, men jag måste inte begripa. Jag är bara glad att han ringe och frågade om vi ville gå.

Köphysteri

Vad är det för ett samhälle vi lever i egentligen.? Tror folk att man kan köpa lycka? Svar JA! Och för att jag inte ska känna mig helt utanför det etablerade konsumtionssamhället, besökte jag idag en fotoaffär. Det blev dyrt. Jag skulle egentligen bara köpa den där trådutlösaren jag inte fick tag på i tisdags. Men det visade sig att Scandinavian Photo på Norr Mälarstrand hade. Dom hade för övrigt det mesta. Äntligen en riktigt fotoaffär. För 25 år sedan vimlade Stockholm av fotoaffärer. Idag finns det väldigt få värda namnet. Så en trådutlösare köpte jag. Sedan köpte jag också ett polarisationsfilter (tar bort reflexer från vatten och kan göra himlen mer intensivt blå), en adapterring till min Cokin-filterhållare, en liten fotoväska (nästan för liten visade det sig när vi kom hem) och så visade det sig att dom sålde Canons normalglugg, 50/1,8 för inte mer än drygt 1000 kronor. Och en ljusstark normal vill jag , och framför allt frun ha, så man kan fota både hund och människor i svagt ljus. Dessvärre hade dom den inte inne, så jag beställde en. Det hade 28 andra också gjort, så fan vet om och när man får någon.

....och rackarns vad mycket bättre bilder jag kommer att kunna ta nu.

Dagboksblad 22 februari 2008

Så har det då blivit dags att summera veckans sista arbetsdag. Det låter sig göras ganska enkelt: MYCKET! Och de idioter på jobbet som jag skrivit om tidigare har idag försköt förklara de problem som de tror ska lösas med att organisera om mitt projekt. Och mycket riktigt. Dom är helt ute och cyklar. Det ena problemet är att en chef har fått arbeta mycket med en massa saker som dom tycker jag borde tagit ansvar för. Men dessa uppgifter ingår inte i mitt uppdrag. Det andra problemet är att dom hävdar att dom varit tvungna att driva fram ett visst beslut. Sanningen är för det första att det har dom inte alls, och för det andra att den förändring dom vill göra inte hade förändrat något ett skvatt. IDIOTER!

Men som tröst fick jag i alla fall hämta hund på dagis. Sedan hem och laga mat, och lite senare, mitt i middagen, kommer frun hem från Dannmark. Kvällen har sedan i lite olika konstellationer ägnats åt På spåret, sova, hundpromenad och let´s dance-tittande. Nu tänker jag gå och lägga mig och läsa. Eventuellt ska jag gå ut i morgon bitti och fotografera lite.

Dagboksblad 21 februari 2008

I dag har mitt projekt passerat ett nytt TG2, och i och med den informationen borde i runda slängar runt 30-40.000 av Sveriges befolkning kunna gissa var jag jobbar någonstans. Det har varit en slitig dag, och det var skönt att åka hem och hämta hund. Men som annars den här veckan hämtar jag alldeles för sent för att kunna promenera i dagsljuset, och när jag kommer hem måste jag ändå laga mat och hushållsarbeta en massa. Men efter middagen blev det i alla fall en dryg timmes hundpromenad, och det gjorde inte ont alls. Och jag var inte alls lika förbannad som igår. Tvärt om nästan. Och jag fortsatte med att försöka få Ia att dra mindre i kopplet genom att belöna så fort hon tog ögonkontakt och kom intill mig. Ibland fungerade det riktigt bra, ibland inte alls.

Idag har den personal som jag kommer att bli chef över, fått reda på att det är jag som blir deras nya chef. Enligt utsago hade det väl inte varit någon kraftfull proteststorm när dom fick reda på det. Och hade dom protesterat vill jag nog inte ha jobbet. Men så var det alltså inte. En av dem är min granne här hemma, och han måste väl tänka på grannsämjan. En annan jobbar redan under mig i mitt nuvarande projekt, så får han mig som chef, slipper han ha mig jagandes honom varje dag i projektet. En annan har tjatat p mig att jag borde ha sökt jobbet, så hon är nog inte heller besviken.

Dagboksblad 20 februari 2008

Lämna hund tidigt och hämta hund sent. Inge kul, men ibland är det nödvändigt. När jag lagat mat och käkat den var det dags för hundpromenad. Till dess att jag sett den sönderbackade husvagnen gick det inte speciellt bra. Ia drog och ryckte åt alla håll och jag var förbannad och ryckte tillbaka. Men sedan började jag ge henne godis när hon kom och gick intill mig, och vips så gick det mycket bättre. Eller i alla fall mycket osämre. Vi kom inte så långt, men vi var ute i över en timma. Väl hemma var det dags för en brasa och fika framför den. Och nu har jag hamnat här framför datorn igen. Märkligt.

Idioter

Jag blir så trött på folk som fokuserar på lösningar i stället för problem. Om man inte tydligt har formulerat problemet kan det vara svårt att hitta rätt lösning. Och det kan vara ännu svårare att förstå om "lösningen" verkligen löser problemet.

I det projekt på jobbet som jag är ansvarig för, har jag valt en lite speciell projektorganisation. Jag har valt att göra på ett sätt som man inte brukar göra. Men jag har ägnat åtskilliga timmar åt att definiera vilket problem jag sett med traditionell organisation, och sedan att finna ett sätt att lösa de problemen. Jag har också runt 8 års erfarenhet av denna typ av projekt. Nu har två chefer, som aldrig varit projektledare i denna typ av projekt, sagt åt mig att jag måste organisera om. Som problembeskrivning anger dom lite diffust några händelser i projektet som inte varit bra. Problemet är att vissa av de händelserna är omöjliga att organisera bort, och andra har inte ens hänt, utan det är bara deras felaktiga tolkning av glappkäftade inköpares svammel. När man inte kan formulera problemet utan bara dikterar lösningar blir jag förbannad och borde inte gå ut med hund!

Att folk aldrig lär sig

Har jag sagt det förr? Gå inte ut med hund om du är förbannad. Men vad gör man när hunden måste ut och man redan är förbannad. Jo, då kan man göra så här. (Men först lite bakgrundshistoria. I vårt villaområde finns tre stycken parkeringsplater där man får stå i 72 timmar. På en av dessa platser har det stått en gammal rutten husvagn några månader. Ett jävla sätt att ta upp parkeringsplatser med en gammal husvagn som borde skrotas för den är så jävla muggig. Dom som bor alldeles bredvid husvagnen på pakeringen tröttade för ett tag sedan, och ivrigt påhejade av oss andra som också blivit irriterade ringde dom till kommunen. Och tydligen har kommunen hört av sig till ägaren, för i morse var husvagnen borta.) Alltså, när man är förbannad och ändå måste gå ut med hunden, beger man sig till en stor parkering, avsedd för lastbilar. Där upptäcker man att det är dit ägaren flyttat sin husvagn. Och nu kommer själva lösningen på irritation. Där ser man till att upptäcka att när dom parkerade sin husvagn backade dom in i en stor jävla stubbe som husvagnen fick en jätteskada på ena väggen. Rätt åt dom, och vips mår man mycket bättre.

Dagboksblad 19 februari 2008

Äntligen hemkommen för kvällen. Det satt långt inne. Jag hämtade Ia på dagis vid pass kvart i fyra, åkte hem för att lämna hund, åkte till stan för att köpa en trådutlösare till kameran (fanns inte i affären. Har inte funnits sedan november och dom kan inte säga när Canon tänker leverera några nya till Sverige. Idioter! Jag skulle köpt en Nikon) och sedan ordensmöte som var långt så inihelvete. Men nu har jag alltså kommit hem. Och är trött! Ska gosa lite med hund innan jag lägger mig.

Dagboksblad 18 februari 2008

Dagen började lite märkligt. En trött hund, i och för sig inte så märkligt. En hund som verkade allmänt hängig, ganska märkligt. En hund som inte ville äta frukost, jävligt märkligt. Men vi körde med patentlösningen som gällt allt konstigt de senaste veckorna; Ia ska snart löpa! -Ia verkar kissa väldigt ofta på promenaderna. Jaja, hon ska snart löpa. -Ia verkar väldigt stirrig och okoncentrerad på rallylydnadsträningen. Jaja, hon ska snart löpa. -I lördags bet Ia hästgardisten i benet. Jaja, hon ska snart löpa. Och när jag lämnade Ia på dagis i morse (ja, det är en sån vecka igen. Frun är borta i Dannmark hela veckan) sa dagisfröken Helena att hennes hund också ska löpa i mars, och hon bara sover och vägrar äta. Jag tittade i gamla blogginlägg. 5 mars förra året var första löpet, 3 september andra, så vad kan vi tro nu? 1 mars?

När jag hämtade Ia berättades emellertid att aptiten var det inget fel på, men hon hade varit lite annorlunda idag. Det var i alla fall full fart på henne i bilen hem och så fort vi kom in insåg jag att Ias frukost som vi som vanligt spritt ut över halva huset så att hon ska få leta efter den, låg kvar. -Va bra, sa Ia. Precis så som jag vill ha det. Maten ska stå på bordet när man kommer hem från jobbet. Hon for runt som en lurvig dammsugare och hade på ett nafs käkat upp hela frukosten/middagen. När jag sedan släppte ut henne i trädgården fick hon fullständigt tokfnatt. Hon studsade runt som en jävla gasell i trädgården.

Efter middagen (vår alltså) gick vi på en långpromenad. Stundtals drog Ia som vanligt och stundtals gick hon hur bra som helst. För att trötta ut henne ytterligare har vi övat lite rallylydnadsmoment också nu på kvällen. När jag för en stund sedan skulle sätta mig vid datorn kokade jag mig en kopp kaffe och tog sedan med mig kaffe och resterna av min tiramisu in till datorn. Ia måste känt att det var fika på gång, för hon kom ångandes och ville vara med och fika. Nu ligger hon och tuggar på ett tuggben, och sedan ska hon sova! Och fan ta henne om hon börjar löpa den här veckan!

Ett ord kan säga mer än tusen jävla bilder

När jag satt och läste på en blogg härförleden hittade jag en kommentar som var undertecknad med "Vi i pörtet". Ordet pörte är ju inget ord som man stöter på dagligdags i det svenska språket. Såvitt jag vet är pörte en fönsterlös stuga utan rökgång och som det fanns massor av i finnmarken. Och för mig är det förknippat med Dan Andersson och hans diktning. Eftersom Dan Andersson är en av mina absoluta favoritförfattare, reagerar jag direkt på ordet pörte. Det ordet asoccierar jag med allt det fina som Dan Anderssons diktning står för. Otroligt vad ett litet ord kan sätta igång för tankar. Och den som använder ett sådant ord kan ju inte heller vara vem som helst.

Dagboksblad 17 februari 2008

......förresten glömde en sak när jag skrev igår. När vi tittade på melodifestivalen åt vi chips (såklart). Ia fick smaka ett, och det föll henne uppenbarligen i smaken. Jag låg på golvet framför TV:n och när jag åt chips stod Ia på mig och försökte stjäla mina chips ur munnen på mig. Jag tror hon tycker om chips.

Dagen började utan promenad idag, för vi väntade ju promenadbesök. Efter frukost, när vi som bäst stod och ryckte hår ur Ias öron kom Hannah och Tristan. Då begav vi oss iväg till golfbanan. Dessvärre var det alldeles för mycket både folk och människor där, men det gavs i alla fall lite tillfälle för Tristan och Ia att springa lösa. Och det verkade dom gilla. Lösa hundar är glada hundar. Sedan gick vi hem och fikade. Och pratade. Och sov. (Ia och Tristan, inga andra.) Hur trevligt som helst.

Så småningom blev det dags för middag. Den hade jag påbörjat redan i går kväll. Det skulle nämligen bli tjälknöl på älgstek. Det var inte dumt. Tjälknöl är otroligt gott. I synnerhet på älg. Efter maten har vi klippt hund. Delvis. Hon är klippt på huvudet, och ser alltså inte lika vildvuxen ut som på bilderna nedan. Och nu börjar det dra ihop sig till kvällen.

Dagens bilder

Idag har Hannah och Tristan varit på besök.

RAW HIDE

Yvonne frågade i något tidigare inlägg vad man hade raw-formatet till på sin kamera. Jag svarade då att det är det bästa formatet om man fort vill fylla upp sitt minneskort. Men efter att ha fotat i raw-formatet i går morse har jag kommit på ytterligare en finess med raw-formatet. Man kan slå ihjäl all dötid man har. Det är mycket omständigare att importera till photoshop och det tar mycket längre tid både att läsa och skriva dessa filer på grund av att de är så stora. Och vad har man för det? För det första måste man kunna behandla dessa raw-bilder på rätt sätt, och om man till äventyrs har gjort ett hyfsat jobb med det, kommer nästa problem. Vad spelar det för roll att man har perfekt exponerade och vitbalanserade bilder när man inte ens kan tillämpa grundregerna i bildkomposiotion från kapitel 1a i fotolärobok för nybörjare. Praktiskt taget alla mina bilder delas exakt på mitten av horisontlinjen. Och brottet mot reglerna i kapitel 1b ska vi inte ens tala om. Men det är väl bara att öva.

Morgonpromenad

Nedan några bilder från dagens morgonpromenad. Man kan uppenbarligen hitta en del lustigheter när man är ute. Egentligen gör sig inte bilderna något vidare mot den bakgrund jag har på bloggen. Ska nog skaffa ett annat ställe att lägga upp bilder på, där man kan välja en annan bakgrundsfärg.

Dagboksblad 16 februari 2008

Bara för att det varit så himla fint ljus de senaste mornarna när jag åkt till jobbet bestämde jag mig igår kväll för att stiga upp tidigt och gå ut för att fotografera byn vi bor i. Vilket jag också gjorde. För att upptäcka, för det första att jag steg upp för sent för att fånga ljuset före soluppgången och för det andra att det var disigt så solen trängde inte riktigt igenom. Men skönt var det. Samtidigt var frun ute med hund.

Efter frukost var det shoppingtajm och sedan åkte jag på årsmöte i MHF:s campingklubb. Sedan hemåt för att laga mat och baka lite. När vi ätit mat var det dags för hundpromenad för min del. Dagens första. Det är väldigt skönt att promenera ensam med hund, och inte möta en enda människa. De flesta var väl inne och höll som bäst på att koka kaffet inför melodifestivalen. Jag hann precis hem till första låten (lyckliga mig), men jag fick inget kaffe. Då.

Man kan ju fråga sig varför jag tittar på melodifestivalen när jag inte tycker musiken är ett dugg intressant. Om man frågar sig det får man följande svar: Jag tittar på det för att mina barn, i synnerhet det yngsta tycker det är vansinnigt roligt. Och jag är gärna med och delar hennes glädje. Även om det innebär en del lidande.

Nu finns det nybakat bröd, så om en stund blir det te och smörgås på sängen.

Fel låt vann!!! Igen

Självklart var det ingen låt i melodifestivalen som nådde upp till min favorits nivå. Följ länken och se vem som borde vunnit.

http://www.youtube.com/watch?v=lvt4b_qwC_Q

Dagboksblad 15 februari 2008

Fan vad kallt det har varit de två senaste dagarna. Och fan vad ljust det blivit. När jag vaknar kvart över sex kan man faktiskt se att gryningen är på väg. Kul, tycker jag.
I stället för att vara hemma och åka till Ica och veckohandla och sedan komma hem och laga middag, åkte vi till stan för att gå på restaurang. Vi kan ju säga att vi firade att jag fått nytt jobb, och att jag fått besked om förra årets bonus. Vi besökte en restaurang som heter Cassi och ligger på Narvavägen i Stockholm. Det är en restaurang som funnits sedan i alla fall slutet av 50-talet, och den har alltid varit lika bra. Det är ingen "fin" restaurang, det är en fransk grillbar. Det är inte ens bordsservering. Där serveras i princip bara grillat kött och pommes frites i lite olika varianter; entrecôte, oxfilé, tournedos, kalvschnitzel, brochette au thym och fläsknoisette till exempel. Men vilket kött. De har alltid högsta klass på köttet. Om de någon dag inte skulle få tag på låt säga entrecôte av högsta kvalitet, plockar de helt enkelt bort entrecôten från menyn. Helt fantastisk restaurang. Kan varmt rekomenderas till dem som bor i närheten (och alla andra också såklart) under förutsättning att man tycker om grillat kött och pommes frites.

Nu har det blivit dags för kvällspromenad med hund, och sedan borde det vara läge för lite te, och sedan läggdags

Dagboksblad 14 februari 2008

Inte heller idag har jag något åtagande utanför hemmet. Således hemma hela kvällen. Fast jag har varit iväg och köpt proppar, eller säkringar, eller smältsäkringar, eller såna där mojänger som sitter i elskåpet på utsidan av huset. De snåla förra ägarna har säkrat ner huvudsäkringarna så mycket så man kan inte köra ugn, och bastu samtidigt, inte heller strykjärn, vattenkokare och torktumlare. Så huvudsäkringarna går rätt ofta.

Just nu är hunden ute på promenad, och min plan är att baka en alla-hjärtans-dags-sockerkaka tills hund, fru och barn kommer tillbaka. Det är ungefär så långt jag kan sträck mig en sån här dag.

Dagboksblad 13 februari 2008

En lite konstig vecka denna vecka. Jag har varken hämtat hund någon dag eller varit upptagen på kvällarna. Hur hanterar man en sådan situation? Jag har faktiskt lagt mig tidigt och läst en del. Och i kväll har jag suttit och pillat med bilder i Photoshop. Jag har äntligen kommit på hur man ändrar datumet då bilden är tagen. De första bilderna jag tog med nya kameran tog jag nämligen innan jag ställt in datum och tid rätt. Men nu har jag fixat det.

Ia har i kväll fått två promenader, dock utan mig. Jag har som sagt suttit fast med fingrarna i tangentbordet. Det får bli en hundkväll i morgon kväll känner jag. Nu väntar te och läsning.

Dagboksblad 12 februari 2008

Idag var det rallylydnadsdags igen. Men fick jag följa med? Nä, det fick jag inte. Jag var kommenderad att gå på ett jävla föräldramöte i stället. Som dessutom började klockan 6. Upptäckte jag fem över sex när jag tittade efter för att se när det började. Turligt nog har vi bara fem minuter till skolan. Och det föräldramötet var en pers. För det första., klassföreståndaren är från Ryssland och pratar en minst sagt bedrövlig svenska. Men hon är förjävladuktig på matte och NO, vilket är hennes ämnen. Dessutom är hon väldigt engagerad i eleverna och vill verkligen att de ska lära sig både matte, NO och alla andra ämen. Men efter att ha lyssnat på henne i en timme förstår jag de elever som säger att dom inte förstår henne. Om det är helt tyst när hon pratar och om man lyssnar koncentrerat går det bra, men inte annars. Himla synd, för hon är en riktigt bra lärare i övrigt. Vilket jag inte tycker man kan säga om alla lärare. Men diskussionen i övrigt. Hon berättade att till matteprovet hade det kommit fem elever utan vare sig miniräknare eller penna. Och det finns elever som inte lämnat in en enda hemuppgift under hela läsåret. Skrämmande. Säkert satt det föräldrar till dessa elever och lyssnade. För det var föräldrar som försökte förkara sig att det var så svårt att hålla koll på allt. Kolla att barnen har med sig miniräknare, att de gör, och lämnar in hemuppgifterna, att de har pennor så de klarar sig, att de får med sig kläder till idrotten, att de gör sina läxor i övrigt. Fan, jag visste inte ens om att de hade hemuppgifter i matte varje vecka. Jag har aldrig hört om pennproblem, jag har inte kontrollerat att mina barn får med sig kläder till idrotten sedan i tvåan. Däremot har jag lärt mina barn att ta ansvar för sitt eget liv. Från början. Det kanske lite fler föräldrar skulle prova, så får dom inga problem sen. (Vid en kontroll med yngsta dottern får jag höra att hon lämnat in hemuppgifterna varje vecka, att hon självklart har med sig både penna och miniräknare till skolan, att hon aldrig glömmer jumpakläderna, etc) Men N.B. jag har inte lärt dom den hårda vägen genom skyll-dig-själ-mentaliteten. Jag har litat på dom, och om dom missat något har jag alltid försökt hjälpa dom att rätta till det. Det är genom tillit och stöd man växer. Inte genom att bli daltad med, eller lära-sig-den-hårda-vägen. Men så verkar inte speciellt många föräldrar tänka. Jag blir så trött.

Eftersom jag genomled detta hemska föräldramöte, (där det för övrigt avhandlade fler konstigheter och jag blev ännu mer upprörd, men det tar vi en annan gång) fick jag alltså inte vara med på rallylydnadskursen idag. Det berättas dock därifrån att Ia var om möjligt ännu mer borta än förra gången. I stort sett fungerade ingenting, utom två nya skyltar, som jag just nu inte vet vilka de var. Men i övrigt var Ia helt och totalt okoncentrerad. Kan kanske bero på att hon väl står inför att börja löpa snart. (Jag kan ge mig fan på att det börjar nästa vecka då frun är bortrest hela veckan och jag har totalansvar för hund.) Huva!

Dagboksblad 11 februari 2008

Som sagt, dagens höjdpunkt var nog när jag fick reda på att jag är önskvärd på en av de tjänster jag sökt. Nu ska jag bara fundera på om jag verkligen vill ha den. Det allra viktigaste var naturligtvis att bli utvald, det är ju en bekräftelse om någon. Jag måste kanske inte nödvändigtvis ha jobbet. Ska fundera på det tills i morgon då jag ska träffa nye chefen.

När jag kom hem från jobbet berättades det att Ia hade smitit ut från tomten. På något sätt hade hon lyckats komma, antingen över eller under staketet. När jag gick runt nu i kväll för att hitta var, kunde jag inte förstå hur hon kommit ut. Hmmmm.

Förresten förra veckan när jag hämtade Ia på dagis väldigt sent en dag, berättade dagisfröken att Ia hade varit lite sur. Den ena hunden efter den andra hade fått gå hem, men inte Ia. Till slut stod hon vid grinden ut från hagen och morrade åt de hundar som fick gå hem.

Efter middagen gick jag en promenad med Ia. Under stundom uppförde hon sig riktigt bra i kopplet, och emellanåt inte alls. Tur man har lite att jobba på, vad skulle man annars göra?

Nu ska jag dra mig tillbaka för att läsa några gamla fototidningar och dricka te.

the time it takes to make a baby is the time it takes to make a cup of tea

Härförleden hörde jag talas om några som vi känner lite grann, som har påbörjat processen att adoptera barn. Jag har ju läst lite grann om vad en sån process innebär i form av hemutredningar, personliga utvärderingar, bedömningar och dylikt. Det är inte lite som krävs för att man ska få bli godkänd som adoptivförälder. Det är lite tråkigt att behöva tänka tanken, men jag kan inte låta bli; jag är inte säker på att de vi känner kommer att bli godkända. Jag tror det finns en risk att de inte kommer anses vara mogna nog att få adoptera. Men jag är helt övertygad om att de skulle bli bra mycket bättre föräldrar än många av de föräldrar som fuskat och gjort sina barn själva.

Skolad som jag är inom tillverkningsindustrin vet jag att man anpassar kontroller i produktion efter hur mycket fel man hittar. Har man hittat massor av fel under en kort period i slutprovet ökar man ofta testningen i ett tidigare produktionssteg. Och tvärt om, om man aldrig hittar några felaktiga enheter i ett test, kan man minska på testets omfattning. Om man skulle tillämpa samma principer när det gäller föräldrar, hur skulle det bli då? Hur många av Sveriges alla föräldrar som enligt någon lämplig norm kan kallas för olämpliga, har adopterat barn, och hur många har gjort barnen själva? Jag tror en sådan tanke skulle visa på behovet av en mycket större noggranhet och granskning av föräldrar som tänker göra egna barn än av föräldrar som tänker adoptera barn. Har någon tänkt på det?

HURRAAAAAAAA!

Dom vill ha mig som chef.

Frågan är nu bara om jag vill ha dom som kollegor. Ska väl fundera på det, samt formulera mina lönekrav. Vad sägs om 55.000 i månadslön, bonus med möjlighet på upp till 30% av årslönen och tjänstebil?

På förekommen anledning

Eftersom Tessan inte vet vad ett panoramahuvud och en kulled är, kommer här två lektioner i La famiglias fotoskola. Eftersom även La famiglia har dålig koll på saker och ting kommer dock först en rättelse. Vi talar inte om panoramahuvud, vi talar om trevägshuvud.

Lektion 1

Har ditt stativ ett trevägshuvud (se bild) ta bort det. Det är värdelöst för stillbildsfotografering. I alla fall det som satt på stativet när jag köpte det för en herrans massa år sedan.

Lektion 2

När du lyckats mecka bort det jävla trevägs-huvudet, sätter du lämpligen en kulled på stativet. En kulled är just en kulled, och gör att man ganska enkelt kan justera kameran i alla riktiningar med ett grepp om kameran och ett om låsskruven till kulleden

Dagboksblad 10 februari 2008

I morse blev det fan ingen promenad före frukost. Men efter frukost drog vi iväg på en runda. Inget genombrott av solen idag, och ingen golfbana, så det blev inga bilder. Eftersom äldsta dottern inte kom hem från Frankrike förrän nu i kväll, ville yngsta dottern ha sällskap till steppkursen, och gärna hem också. Därför åkte fru, dotter och hund till stan medan jag stannade hemma för att förbereda mig inför kvällens årsmöte i IOGT-NTO-föreningen. Medan steppkursen pågick promenerade hund och fru i en av alla jävla slottsparker som finns i vår omgivning. När dom kom hem var det middagsdags, och sedan dags för mig att ge mig iväg på årsmöte.

Det blev ett mycket odramatiskt årsmöte, dom valde om mig som ordförande. (Puckon!)

När jag kom hem var det bastubad, därefter fika med bildvisning och berättelse från Frankrikreresenären. Och nu väntar jag på att bröden ska jäsa färdigt så jag kan baka av dem. Det kommer bli en sen kväll

Ur led är tiden

Jag stack just ut huvudet genom ytterdörren när jag skulle låsa den för natten, och vad hör jag? Jo en koltrastjävel som sitter och sjunger som om det vore en vårnatt! Det är väl för fanken inte vår nu, och koltrastarna ska hålla käft så här års.

Dagboksblad 9 februari 2008

Idag är jag KUNG!!!! Det var länge sedan jag lyckades med så många saker som just idag.

1. I måndags köpte jag ju en kulled för att montera på mitt stativ. Problemet var att gängan inte passade på det panoramahuvud som redan satt på stativet, och kom inte på hur jag skulle montera bort det. Jag visste inte ens om det gick. Idag tänkte jag åka till fotoaffären och köpa en adapter, men innan jag åkte tänkte jag att va´fan, och så lyckades jag montera loss panoramahuvudet.


2. Jag lagade en jävligt god middag. Klyftpotatis och fläskfilé, vilket i och för sig inte är så märkvärdigt, men jag lyckades röra ihop en himla god sås också. En sås med champinjoner och något från en flaska som jag inte ska veta vad den innehåller. Jag har fått den av en vän, och hon sa att jag inte ska veta vad det är i, men såsen blir väldigt god om man slår i en skvätt. Det luktar alkohol, så det är nog inget jag ska dricka i alla fall.


3. Jag har lyckats uppdatera Photoshop Elements med den senaste plug-in-modulen så jag kan arbeta med filer i RAW-format från kameran. (Det sägs vara himla bra, men jag är inte säker på att jag riktigt förstår allt ännu.)

I övrigt har dagen bjudit på diverse spännande saker. Efter morgonkaffet blev det en långpromenad med hund och fru bort till golfbanan. Sedan frukost, och så småningom begav vi oss iväg på 45- och 2-årskalas. Utan hund. Ia hade inte fungerat i det gänget med en massa barn i lägre åldern. Sedan hem och laga middag. Röja undan den och titta på melodifestivalen. Promenera hund och titta på kommisarie Linley, men det var ju ett avsnitt vi redan hade sett. När vi sitter och tittar på TV känner jag att jag har himla ont i stortån, och då kommer jag på vad det är i den där anonyma flaskan som jag hade i såsen. Det måste vara portvin och det måste vara portvinstå som har drabbat min högra stortå, för det gör så himla ont när jag böjer på tån. Nu ska jag gå och lägga mig och jag hoppas tån har nyktrat till tills i morgon.

Nedan några bilder från morgonens hundpromenad.

Men förresten, vem bryr sig?

Inte jag i alla fall!

Fel låt vann!!!

Vem fan röstade fram Christer Sjögren och Amy Dimond?

Min favorit var http://www.youtube.com/watch?v=m5bGaR2I4bI

Dagboksblad 8 februari 2008

Fan vad trött jag är nu i kväll. Det har varit en oerhört ansträngande vecka på jobbet. En stor del av veckan har gått åt till att förbereda och driva igenom ett TG2-beslut på ett möte igår. Och i och med att jag skrev att beslutet var ett TG2-beslut, så kan ungefär 20.000 potentiella läsare hyfsat väl gissa var jag jobbar någonstans. I alla fall fick jag det beslut jag ville ha, och det har uppenbarligen tagit på krafterna. Det har tagit på krafterna så till den milda grad att jag inte orkade följa med ut på sista hundpromenadrundan nu i kväll. Jag sitter här och pillar på tangentbordet i stället. När fru och hund kommer hem ska vi nog fika, sedan är det läggdags.

Inget besked om nytt jobb idag. Men när jag talade med min förra chef sa han att det samtal jag hade igår bara hålls med den som är tänkt att få jobbet. Det borde betyda att om jag inte totalt gjorde bort mig igår så ligger jag rätt bra till. Men som sagt, jag har inte hört något ännu. Och vi kan ju vara två jämnbördiga finalister också.

Äldsta dottern åkte till Frankrike i morse. På något sätt har klassen en tidigare elev som just nu bor nere i Frankrike och som bjudit ner sina gamla klasskamrater. Han lär ska ha ordnat så att de får bo hos franska familjer över helgen, för att öva upp sin franska. Det sägs ju att den som läst franska i skolan i Sverige fortfarande inte har en chans i Frankrike. Men äldsta dottern är rätt duktigt, så det blir spännande att se hur det går. Hon kommer hem på söndag.

Sökes: Stresstålig och förändringsbenägen person

Idag har jag haft den stora förmånen att få lyssna på den namnkunnige stressforskaren Peter Währborg. Han föresläste idag på vårt jobb om stress. De flesta stressföreläsningar jag hört brukar handla om vad stress är, skillnad mellan normal stress och stress som leder till ohälsa, lite grann om varningssignaler och slutligen vad man kan göra för att undvika ohälsosam stress. Peter Währborg var lite annorlunda. Han satte in stress i ett större sammanhang. Han började med att konstatera att nästan all den produktivitetsökning och ökad realinkomst vi fått de senaste hundra åren har i princip enbart gått åt till konsumtion. Det skulle kanske ha varit klokt om vi investerat lite i välbefinnande i stället.

Sedan berättade han om den fruktansvärda ökningen av långtidssjukskrivning hos framför allt kvinnor som skett de senaste 10-15 åren. Det är en fullständigt ofattbar ökning, och den har skett inom grupper som tidigare aldrig varit sjukskrivna tidigare, läkare, vårdpersonal, poliser, lärare och andra yrken som fått en allt större andel kvinnor. Han gjorde också fullständigt klart att han har svårt att tro att de förslag som läggs fram från politiker idag, som går ut på att sänka ersättningar och göra det svårare att inte arbeta, skulle vara speciellt bra. Förslagen tar ju sin utgångspunkt i att de som är sjukskrivna är lata och inte vill arbeta, utan bara försöker mygla sig till pengar utan att behöva anstränga sig. Peter har väldigt svårt att tro att just kvinnliga lärare i 30-årsåldern skulle vara en speciellt fuskbenägen grupp. Men det är ju där sjukskrivningarna ökat mest.

Sedan beskrev han kort vad det är som får folk att bli stressade, vilket i och för sig inte var några nyheter, men ändå, det är ju alltid roligt när någon vetenskapligt kan belägga det man redan visste. Kortfattat är det när man upplever kraven på sig själv för höga i förhållande till hur mycket man kan påverka sin situation, som främst skapar stress. (Men det var väl inga nyheter för speciellt många.)

Sedan beskrev han hur forskningen visar att stress, som leder till utmattning och långtidssjukskrivning, är direkt farlig för hälsan, och vad all vår höga långtidssjukskrivning kostar samhället. Idag är genomsnittskvinnan sjukskriven 50 dagar om året. Det är ganska mycket!!

Han slutade med en patentlösning. Den var inga piller som han sålde, eller behandling på hans privata klinik, utan helt enkelt mer motion. Det löser inte alla stressproblem för alla, men det förebygger väldigt mycket, och 30 till 40 minuters promenad om dagen är bland de bästa sjukförsäkringar man kan ta.


Men rubriken på inlägget då, vad betyder den? Peter säger att stresståliga människor finns egentligen inte, eftersom stress är en försvarsmekanism som människan alltid haft. Det har handlat om att överleva. Om man inte blir stressad när man möter den sabeltandade tigern på savannen har man inte en chans att överleva. Då behöver man bli stressad. Människan är i grunden inte heller förändringsbenägen. Att oroa sig för det okända i framtiden är en del av försvarsmekanismen. Att i en platsannons skriva att man söker stresståliga och förändringsbenägna personer är det egentligen detsamma som att skriva att man söker lobotomerade personer. Personer som inte har någon koppling mellan pannloben och resten av hjärnan. Sådana människor blir inte stressade.

Dagboksblad 7 februari 2008

Idag har jag varken hämtat eller lämnat hund, men jag är lika jävla trött ändå. Det var ju ett under att jag vaknade i tid på bussen just innan jag skulle kliva av. Efter middag och vila har jag masat mig runt byn med hunden i andra änden av ett koppel, och strax blir det fika och en godnattsaga innan jag somnar.

Idag har jag klarat av den tredje intervjun inför det jobb jag sökt. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, för det första han sa, var att det inte var någon intervju, utan han ville berätta hur han ser på ledarskap, och kanske resonera lite med mig. Och visst, han pratade större delen av timmen, men han ställde ändå frågor som han ville jag skulle besvara. Frågor som säkert skulle vara lite knepiga tyckte han. Men av kommentarerna jag fick, var mina svar i linje med vad han förväntade sig. Och det är väl klart att hans intryck också vägs in när dom ska välja ut vem dom vill ha till chef. Det var sagt att det skulle vara klart denna vecka. Betyder alltså i morgon. Eller också var det inte sant, utan dom grunnar över helgen. Vi får väl se.

Dagboksblad 6 februari 2008

Åsså åkte man på att lämna och hämta hund igen. Inget fel i det, men det tär på min arbetstid, vilket i sin tur tär på mig. Å andra sidan är det rätt mysigt med hund. På dagis sa dom (igen) att Ia alltid är så glad, och jag svarade att jag trodde det var typiskt för rasen. Men det påstod dagisfröken att så inte alls var fallet. Hon hade träffat massor med lagotto som inte alls var så glada. I synnerhet inte hannar.

När jag hade kommit hem, lagat mat och käkat la jag mig att vila middag på soffan. Sedan orkade jag inte resa mig upp mer, utan andra fick promenera hund och röja köket. Inte förrän bortemot 10 piggnade jag till så pass mycket så jag kunde masa mig till datorn för att förbereda en massa möten inför morgondagen. Och det lär ta till bortemot halv två inatt.

Dagboksblad 5 februari 2008

En dyr och dryg dag, men ändå angenäm, skulle man kunna sammanfatta tisdagen den 5 februari 2008. Dyr för att jag har haft bilen på service, det kostade drygt 5000, för bara en service. Dryg för att jag gick upp rackarns tidigt för att hinna både lämna hund och lämna bil före 8. Dryg för att jag måste sitta uppe ett tag till för att förbereda ett möte i morgon. Angenäm för att vi ikväll har haft tävlingen Musikleken hemma hos oss. Det är alltid roligt med gäster, och det är alltid roligt med musiktävlingar och det är alltid roligt med gäster som uppskattar mina semlor. Angenäm även för att jag i eftermiddags har fått reda på att jag gått till final i tävlingen om ett av de jobb jag sökt. Den tilltänkte chefen sa att dom fortfarande var intresserade, men jag skulle behöv passera ytterligare ett nålsöga, nämligen hans chefs godkännande. Och dit tror inte jag de tar så värst många, om ens någon mer än den de vill ha. Men det vet jag inte. Hur som helst ska jag bli intervjuad på torsdag eftermiddag, så då gäller det att sköta sig på torsdag förmiddag. Då ska jag presentera mitt projekt på ett styrmöte där han som ska intervjua mig sitter med.

Ia och frun fick inte vara med på musikleken, utan de har varit på rallylydnadskurs i stället. Det gick väl som förra gången ungefär. Ia var någon helt annan stans, och när frun släppte lös henne för att det skulle gå lättare drog hon iväg. Riktigt vad det gjort vet jag inte, men det har talats om hopp och tysk sväng. Nu är dom emellertid hemma och gästerna har gått, så nu ska jag börja förbereda morgondagens möten.

Dagboksblad 4 februari 2008

Så var vi tillbaka i vardagen igen. En stor del av arbetsdagen har gått åt till att försöka förstå vissa medlemmar i fackets synpunkter på en omorganisation och sedan förklara synpunkterna för företaget och slutligen hitta en väg framåt som både anställda och företag kan acceptera. Jag har väl inte helt lyckatas idag kan jag säga. Jag jobbar vidare.

Efter jobbet åkte jag till stan för att köpa kaffe och te på den anrika Sibyllans kaffe & tehandel på Sibyllegatan. Där har jag handlat kaffe och te sedan jag flyttade hemifrån och mina föräldrar sedan de flyttade till Stockholm. Sedan drabbades jag av köplust och begav mig därför till en av de få fotoaffärer som finns kvar i Stockholm (finns kvar och finns kvar, den här är faktiskt ganska nyöppnad) för att köpa ett motljusskydd och en kulled till stativet. I min enfald trodde jag att en kulled skulle ha samma gänga upptill som nertill, men icke. Den passar alltså inte på mitt befintliga stativ. Jävla Manfrotto!! (Italiensk tillverkare, man kan aldrig lita på italienare.) Nu får jag ge mig dit på onsdag för att antingen byta eller försöka hitta en adapter.

När jag kom hem och ätit middag var det dags för hundpromenad. Jag gick en timme och det var riktigt skönt att komma in igen. Nu ska jag koka lite te av det nyköpta, gå och lägga mig och läsa. I morgon ska jag lämna bilen på verkstad för service, det kommer bli jävligt dyrt för det är dags för kamremsbyte. Någonstans mellan 5000 och 6000 lär det gå på. Men pengar är en världslig sak.

-Svåra olyckor i helgen

-Attackerade tre - nu omhändertas hunden

-Muslimsk politiker buggad

-Nytt bombdåd i Sri Lanka

-Vaknade av skottsalvor

Detta är rubriker tagna från dn.se alldeles nyss. Inte mycket positivt där inte. (Jo en sak fanns det. Zlatan avgjorde. Va´ bra. Jag undrade just hur han hade skött sig.) Varför ser det ut sådär? Har det inte hänt något positivt det senaste dygnet? Eller vill folk bara läsa om elände? Eller tror journalisterna att folk bara vill läsa om elände? Men framför allt, vilket samhälle får vi om nyhetsjournalistiken bara handlar om att förmedla elände? Om journalistiken i stället lyfte fram alla de goda krafter som verkar i samhället skulle vi från medierna istället få en massa goda förebilder som våra unga kanske kan ta till sig. De enda goda förebilder som förmedlas idag är ju hjältarna inom idrotten. Och jag är inte säker på att de alla gånger är så goda förebilder. Om medierna la om fokus, vad skulle vi kunna läsa då?

Många lyckliga i helgen

Gosade med tre - nu är hunden alla barnens gosegris

Svensk postkassörska får tala ostört i telefon

Ett lyckat bröllop i rådhuset i Stockholm

Vaknade av fågelsång, kaffe på sängen och en puss på kinden av sin älskade

Glädjen stod högt i tak på Kammakargatan

I söndags samlades ett femtiotal personer i Tempel Riddare Ordens lokaler på Kammakargatan i Stockholm för att fira Kyndelsmässohögtid. Det blev ett kärt återseende för många bröder som inte träffat varandra på länge. Dessutom var damerna inbjudna och det var ett kramande utan like i kapprummet när alla besökarna anlände. Under högtidsmötet fylldes alla besökarna av den värme och gemenskap som alltid präglar templets möten, och man lyssnade med glädje till ett högtidstal som handlade om ljusets återkomst och vikten av att medierna inte bara förmedlar elände, vilket de har en tendens att göra idag. Efter mötet inbjöds till en lättare måltid i riddarsalen och alla besökarna samlades till umgänge över en bit smörgåstårta. När besökarna sedermera lämnade ordenslokalerna och vandrade ut i ruskvädret på Kammakargatan, kände de ändå värmen och lyckan inombords som mötet och umgänget med bröder och damer givit. Ett stort tack till Tempel Riddare Orden i Stockholm som skänkt så många människor så stor lycka denna söndagseftermiddag.

PS Denna bloggs namn är ingen tillfällighet

Dagboksblad 3 februari 2008

Igår snö, idag tö. Mycket av snön som kom igår är redan borta, och slaskigt är det på vägarna. Frun gick morgonpromenaden själv (ja, Ia var med så klart) medan jag låg och läste. Efter frukost satte operation sanering igång. Vi sanerade kök, vardagsrum, och hall. På tisdag kommer IOGT-NTO-föreningen hem till oss - det blir väl en femton tjugo stycken - för att tillsammans ska vi delta i något som kallas musikleken. Det är ju bra om dom inte snubblar på kängor i hallen, halkar på mjölkpaket som Ia slaktat och hittar någon stol att sitta i som inte är full med rena kläder.

På eftermiddagen deltog jag i Tempel Riddare Ordens kyndelsmässohögtidsfirande, och under tiden gick fru och hund på långpromenad. Borta på golfbanan mötte dom min favorithundtant, hon som haft saluki i 50 år men nu gått över till whippet. Ia och hennes whippetvalp fick springa lösa och leka med varandra. Han jagade Ia, och under jakten utstötte han små läten. Det berodde på att han var frustrerad för att han inte hann i kapp Ia berättade hans matte. Han brukar hinna ikapp andra hundar.

När jag kommit hem efter kyndelsmässofirandet lagade jag mat och sedan kom barn och mina föräldrar, som ju varit i Mölnlycket, för att äta middag. Efter middagen var det kvällspromenad, bastubad och nu sitter jag här. Ska om en liten stund gå och lägga mig för att läsa.

Dagboksblad 2 februari 2008

Vilket jävla väder det har varit idag. I alla fall nu i kväll. Men i morse var det riktigt skönt, sa de som morgonpromenerade hunden. Efter en snabb och tidig frukost (för att vara oss en lördag) åkte vi till den stora staden för att .....eh, promenera och gå i affärer. Det är ett lördagsnöje som jag aldrig kan få nog av, men dessvärre har jag inte alltid med mig resten av familjen på det nöjet. Men i dag passade det. Men det enda vi köpte var en liten, svindyr jävla ostbit på Östermalmshallen. Men god var den. Sedan var det dags att åka för att hjälpa Tristan med familj att flytta in i sin nya lägenhet. Rackarns vad jag har konkat kartonger, soffor, bokhyllor och annat. När vi var färdiga var jag alldeles slut i hela kroppen. Jag kommer säkert att ha träningsvärk i morgon så jag inte kan komma ur sängen ens. Och dom flyttade från en pluttlägenhet, jag vågar inte tänka på nästa gång dom flyttar. Men jag vill, för säkerhets skull påpeka att jag frivilligt erbjöd mig att hjälpa till. Och det var ett nöje. Och så fick vi träffa Basta och Fixa med familj också, vilket inte är det sämsta.

Medan vi bar upp saker gick fru och hund en långpromenad bort i Hagaparken. Den var verkligt lång, så Ia har varit rätt så trött sedan dess. Men nu när det börjar bli läggdags verkar hon hur pigg som helst. Få se hur vi ska hantera det.

Dagboksblad 1 februari 2008

TGI Friday skulle man kunna säga om man var lagd åt det hållet, men det är man ju inte. I alla fall ligger en lång och oförstörd helg framför oss, och dessutom saknar vi våra barn. Dom har åkt med mina föräldrar till Mölnlycket för att bese Wendelsbergsrevyn. Så nu ska vi passa på att roa oss utav bara helvete hela helgen. Ikväll var vi på Ica och handlade. Efter middag och hundpromenad försjönk vi i TV- och DVD-soffan. Först På Spåret och sedan Den unge Jane Austen. Och detta tillsammans med Ben och Jerry. Nu är det läggdags så vi orkar åka till den stora staden tidigt i morgon bitti, och sedan ska vi bära möbler åt Hannah och Joakim.