Inte mycket i alla fall. När jag kvart över sju just har släppt ut Ia i trädgården konstaterar äldsta dottern att hon inte hinner med tåget till skolan. -Kan inte du ta vägen förbi stationen när du kör till dagis? Klart jag kan det, men när jag tänker efter vad jag har att göra innan jag kan åka, känns det ändå svårt att hinna dit i tid för tåget. Jag ska rasta hund, ge henne frukost, sätta på henne bilsele, packa mina grejor, klä på mig kavaj och jacka, men vi gör ett försök. Och tro´t eller ej, men hon hinner med tåget. När jag just släppt av henne kommer jag på varför vi hann. Jag glömde ge Ia mat. Sålunda hem och mata hund, och så bilköer i 50 minuter innan jag är på jobbet. Puh!
tisdag 22 januari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Oj då...
Med tanke på hur dagens agenda ser ut, finns det goda skäl att tro att det kan fortsätta i samma anda.
Jag ska inte klaga på min stads bilköer längre. Typ 10 minuter...
Christin, efter 10 minuter i stan är man väl ute på landet igen :)
Bilköer i 50 minuter, pust. Blir trött bara jag tänker på det.
Jag har 60 min bilväg till jobbet, utan kö och det är skönt att det rullar då måste jag säga.
Bilköer? hmmm nej det kan jag ju inte påstå att vi har här. Men det blir ändring på det när jag öppnar mitt företag;) :D
Ha ha, inte långt ifrån.
Helena, det var inte 50 minuter bilkö, men det var 50 minuter bilåkande men kanske 10-15 minuter totalt som det inte var bilkö. Fast jag skulle inte vilja köra bil i 60 minuter utan bilkö till jobbet varje dag heller.
Breezie, pizzabud?
Christin, tänkte väl det. Och lite avundsjuk blir jag. Men inte tillräckligt för att flytta.
Haha, missuppfattning från min sida.
Fy bubblan vilkett liv! Själv är jag också ofta ensammen med hund och barn då maken reser mkt men jag slipper ju bilköerna (fördelen med liten stad, nära till allt)
Ikväll skall jag på hundhuset ( vi har en förening som har lokal med aktiviteter inomhus) där en instruktör skall visa rallylydnad. Kul har bara hört talas om det skall bli kul att få se det "real life"
Helena, OK, missuppfattning från din sida. Men faktum är att man kan inte tolka det jag skrev på annat sätt än vad du gjorde. Jag måste lära mig att uttrycka mig mer korrekt.
Ulrika det är inte ett dugg synd om mig. Men det är nog så att mitt liv är inte anpassat till att ha hund. Däremot är familjens liv anpassat till att ha hund. Skulle jag ha hund själv skulle jag behöva avvecka åtskilligt av det jag sysslar med på min fritid.
Skicka en kommentar