Fan, nu är dom igång igen

Nu har let's dance-eländet brutit ut i mitt hus igen. Frågan är egentligen varför jag inte tycker om det. För det gör jag INTE. Men jag har så länge jag kan minnas tjatat på mina barn att dom ska börja dansa, men utan resultat. Men trägen vinner, och i höstas (eller var det i våras) började dom en steppkurs, och på den har det följt flera. Och det känns väldigt bra. Och eftersom dans handlar om att uttrycka känslor är det väldigt nyttigt att syssla med. I synnerhet om man tillhör det manliga könet, som oavbrutet matas med ett i mitt tycke ganska osunt mansideal; macho-mannen. Hade jag haft en son hade jag tvingat honom att börja dansa. Vid senast fem års ålder. Så det är inte dansen det är fel på i let's dance.

Jag tror också att programmet kan öka intresset för dans bland allmänheten, och i enlighet med ovanstående resonemang är ju det inte helt fel.

Det som gör att jag inte står ut med programmet är att det är upplagt som en tävling. En ganska fånig tävling dessutom. Jag orkar inte med tävlingar som är på allvar. Jag klarar av Så ska det låta och till nöds på spåret, men inte allvarligare tävlingar än så. Dessutom, hela upplägget för programmet, liksom alla program som produceras för reklamfinansierad TV, anpassat för att ge maximalt med tittare och därmed möjlighet att sälja reklamtiden extra dyrt. Och det är inte alltid det går hand i hand med det konstnärliga eller tittarvänliga. Tyvärr.