Efter en behaglig dag på jobbet kom jag hem för att stuva makaroner till middagen. I vissa familjer ska ju herrn i huset skära upp söndagssteken, sköta grillen och sånt. Min lott är att stuva makaroner. Sedan bar det iväg till ordensmöte. Inte så långt bort, och inte så länge, så strax efter nio var jag hemma igen, och då vidtog fortsatt arbete med Dan Andersson. Fan vad mycket jobb det blir när man sätter igång, och frågan är varför man inte satte igång för länge sen. Men det gjorde man uppenbarligen inte.
måndag 27 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det är väl så för många av oss, att vi har planer på att göra "sakerna" i god tid, men sedan blir det i sista minuten i alla fall.
Jag är ganska nöjd, med att ha fått lämnat i deklarationen, i ganska god tid.. :-)
Yvonne, det kallas för studentsyndromet. Och trots att jag inte har studerat speciellt mycket i mitt liv är jag väl bekant med syndromet. När det gäller deklarationer har jag inte varit inblandad i den de senaste 20 åren. Jag har en "kamrer" till sånt.
Du har alltid varit en "sistaminutenperson". Det är nog delvis ärftligt, men inte från din far. Han gör saker i god tid eller så glömmer han.
Lilla mamma
Vad skönt att höra att det är ärftligt, då har jag ju någon att skylla på.
Skicka en kommentar