Har glömt skriva om det när det hände, och eftersom det hänt flera gånger de senaste veckorna kan jag ju lika gärna klumpa ihop eländet. För någon vecka sedan hittade frun sin mobiltelefon i, ja gissa. I munnen på en till oss närstående hund. I och med det var den telefonen fullständigt oanvändbar. I alla fall om man tänkte ringa med den. Troligen skulle den fortfarande kunna fungera som dörrstopp. I slutet på förra veckan hitta frun sin dosa för internetbanken i, ja gissa (inte speciellt svårt va?) I munnen på en till oss närstående hund. I och med det blir det inga fler räkningar betalda. Så sorry alla fodringsägare, vi kan inte pröjsa era fakturor, ni får komma hit och hämta pengarna. Om ni törs med hemske-hunden springandes lös i huset.
måndag 29 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Det var ett bra tips, ska genast mata hundarna med bankens dosa.
:-) Gud vad skönt att slippa tänka på räkningar varje gång lönen kommer.
Om (mot förmodan) någon fodringsägare skulle dyka upp, ska jag bjuda dom på kaffe. Vad är det dom säger i reklamen..? Plötsligt oväntat besök, eller....
Som den kaffekonnässör (kaffesnobb) jag försöker vara tycker jag att det låter mycket sunt att anamma reklambudskapet. Gevalia är väl inget favoritkaffe, så bjuder du på det kanske fodringägarna aldrig kommer tillbaka
Eller så kan du ge fodringsägarna en hund..
Hannah, problemet är, att även om rubriken på detta inlägg antyder något annat, är det ett odiskutabelt faktum att jag inte har någon hund jag kan avvara till någon fordringsägare.
Ha ha Ia du är precis som jag eller rättare sagt som jag var när jag var valp. Men någon dosa till internetbanken har jag aldrig smakat förstås. Men mobilsmaken är god likaså fjärrkontrollen.
Salma är du också en lagotto?
Skicka en kommentar