Dagboksblad 29 september 2008

Så var vi åter tillbaka i vardagen. Måndagar är sällan en dag då det finns risk att man skulle somna på jobbet. Denna dag (liksom de flesta andra dagar) är full med möten och spännande problem att lösa. Efter middagen ägnade jag mig åt att i huvudsak hjälpa yngsta dottern med hennes matteläxa. Hon går visserligen bara i nian, men det är ändå roligt att kunna konstatera att de mattekunskaper jag inte lyckades skaffa mig på gymnasiet i alla fall sitter kvar, och jag kan lösa hennes problem. Värre var det med kemin. Det ämnet har jag aldrig kunnat ett jota om. På gymnasiet hade vi en kemilärare som kanske inte tyckte att undervisa elver var varken viktigt eller roligt. Dessutom satt han i fängelse ett helt läsår. Orsaken enligt honom själv (när han kom tillbaka gav han oss sin version av historien) var fullständigt obegriplig. Det var en komplott mot honom, ett fullständigt haveri av rättsstaten. Han var fullständigt oskyldigt till alla anklagelser. Han kunde inte förstå hur någon kunde komma på tanken att han skulle ha tänt på sitt eget hus. Det var ju självklart att det var fråga om en självantänding av fernissan som han använde till att fernissa om golvet med. Och det faktum att han försökt sälja huset under lång tid innan och inte lyckats, och var i desperat behov av pengar till sitt företag som han drev vid sidan av sin tjänst som lärare, hade absolut inget med saken att göra. I alla fall, därför kan jag inget om kemi.

Vi har också tittat på Cscar Millans hundprogram igen. Det är intressant hur många av de som har problemhundar som aldrig promenerar sin hund. Och det är intressant att många som inte promenerar sin hund i stället har ett löpband hemma som dom ställer hunden på. Som Karin (var det väl) skrev för några veckor sedan, man blir ju stum av förundran över vilken hundhållning många har i USA. Det är ju helt jävla sanslöst. För mig är det självklart att många av problemen som tas upp i programmet skulle har förebyggts om man aktiverade sina hundar lite mer. Inte bara upp med dem på löpbandet utan mer mental aktivering. Och därför är jag lite skeptisk till Cesar Millans lösningar, som i princip går ut på att tala om vem som är flockledaren. Jag är skeptisk.