Dagboksblad 30 september 2008

Så sitter man framför datorn de sista skälvande minutrarna av september 2008 (som om de minutrarna egentligen skulle skilja sig åt från några andra minuter detta år). Arbetsdagen har förflutit som vanligt. Möte mellan 11 och 13, möte mellan 13 och 15, möte mellan 15 och 16,30. Sedan åkte jag till tempelmöte. Har nu kommit hem därifrån och ska väl ägna ytterligare några timmar åt att arbeta med sådant som jag inte hann på jobbet idag. Ia har så vitt jag vet inte käkat upp någon elektronik idag, men det sades att hon sneglade hungrigt på CD-spelaren i förmiddags.

Dagboksblad 29 september 2008

Så var vi åter tillbaka i vardagen. Måndagar är sällan en dag då det finns risk att man skulle somna på jobbet. Denna dag (liksom de flesta andra dagar) är full med möten och spännande problem att lösa. Efter middagen ägnade jag mig åt att i huvudsak hjälpa yngsta dottern med hennes matteläxa. Hon går visserligen bara i nian, men det är ändå roligt att kunna konstatera att de mattekunskaper jag inte lyckades skaffa mig på gymnasiet i alla fall sitter kvar, och jag kan lösa hennes problem. Värre var det med kemin. Det ämnet har jag aldrig kunnat ett jota om. På gymnasiet hade vi en kemilärare som kanske inte tyckte att undervisa elver var varken viktigt eller roligt. Dessutom satt han i fängelse ett helt läsår. Orsaken enligt honom själv (när han kom tillbaka gav han oss sin version av historien) var fullständigt obegriplig. Det var en komplott mot honom, ett fullständigt haveri av rättsstaten. Han var fullständigt oskyldigt till alla anklagelser. Han kunde inte förstå hur någon kunde komma på tanken att han skulle ha tänt på sitt eget hus. Det var ju självklart att det var fråga om en självantänding av fernissan som han använde till att fernissa om golvet med. Och det faktum att han försökt sälja huset under lång tid innan och inte lyckats, och var i desperat behov av pengar till sitt företag som han drev vid sidan av sin tjänst som lärare, hade absolut inget med saken att göra. I alla fall, därför kan jag inget om kemi.

Vi har också tittat på Cscar Millans hundprogram igen. Det är intressant hur många av de som har problemhundar som aldrig promenerar sin hund. Och det är intressant att många som inte promenerar sin hund i stället har ett löpband hemma som dom ställer hunden på. Som Karin (var det väl) skrev för några veckor sedan, man blir ju stum av förundran över vilken hundhållning många har i USA. Det är ju helt jävla sanslöst. För mig är det självklart att många av problemen som tas upp i programmet skulle har förebyggts om man aktiverade sina hundar lite mer. Inte bara upp med dem på löpbandet utan mer mental aktivering. Och därför är jag lite skeptisk till Cesar Millans lösningar, som i princip går ut på att tala om vem som är flockledaren. Jag är skeptisk.

Jävla hund

Har glömt skriva om det när det hände, och eftersom det hänt flera gånger de senaste veckorna kan jag ju lika gärna klumpa ihop eländet. För någon vecka sedan hittade frun sin mobiltelefon i, ja gissa. I munnen på en till oss närstående hund. I och med det var den telefonen fullständigt oanvändbar. I alla fall om man tänkte ringa med den. Troligen skulle den fortfarande kunna fungera som dörrstopp. I slutet på förra veckan hitta frun sin dosa för internetbanken i, ja gissa (inte speciellt svårt va?) I munnen på en till oss närstående hund. I och med det blir det inga fler räkningar betalda. Så sorry alla fodringsägare, vi kan inte pröjsa era fakturor, ni får komma hit och hämta pengarna. Om ni törs med hemske-hunden springandes lös i huset.

Dagboksblad 28 september 2008

I morse fick jag inget morgonkaffe. Vi sov så länge så det blev frukost på en gång och sedan gick vi på hundpromenad. En låååång promenad. Om man promenerar omkring i Stockholms förorter hinner man ganska långt på närmare två timmars promenad. När vi kom hem var vi vansinnigt fikasugna, och inget kaffebröd fanns det hemma. Sålunda bakade vi muffins med äpplen ohc kanel. (Vad heter det bakverket i singularis bestämd form? Muffinen!)


Efter förmiddagsfikat vidtog hundplågeri på hög nivå. Det kammades päls, klipptes klor och rycktes öronhår unde hela eftermiddagen. Som många andra lagottoägare också konstaterat: Fan vad fort pälsen växer. Det var ju inte länge sedan vi klippte ner henne.

Kvällen ägnades åt arbete med Världens Barn-insamlingen i vår kommun. Som tidigare antytts (tror jag) är jag kommunsamordnare för detta även i år. Men det är sista året jag ställer upp som det. I kväll har vi haft möte med de föreningar i vår kommun som kommer att delta på något sätt i själva insamlingen.

När jag kom hem från mötet tittade vi på TV en liten stund, sedan bakade jag hallongrottor som jag ska ta med till jobbet i morgon för att bjuda på vid vårt avdelningsmtöte. När detta var klart vidtog bastubad. Det har ju nu blivit så kallt så man kan återuppta sitt regelbundna bastubadande. Och efter bastubad blir man så trött så man i princip somnar direktzzzzzzzzzzzzzzzzzz......

Dagboksblad 27 september 2008

Dagen började med en hundpromenad, och har sedan dess i stort sett gått i ett. Efter hundpromenaden åt vi frukost, sedan åkte vi till ett av Stockholms förorters nyaste köpcentrum i hopp om att hitta kläder. Men som skrivet i föregående inlägg gick det sisådär kan man säga. Hemkomna tryckte vi i oss lite fika, satte middagsgrytan på kokning och gick sedan på en hundpromenad. Hemkomna från det var det i princip middagsdags och därefter började vi titta på en film vi spelat in (vi har ju numer digitalbox med inbyggd hårddisk). Bortemot nio begav sig jag och äldsta dottern iväg till Järfälla Jazz- & Bluesfestival. Där spelade framför allt två band som jag gärna ville se. Baba Blues och Jump 4 Joy. Det blev två fantastiska spelningar och nöjda och belåta åkte vi hem, och av någon underlig anledning hamnade jag framför datorn igen. Får se hur länge jag blir sittande här.

Ska du på begravning??

I så fall GRATTIS!! Utbudet av begravningskläder är enorm. I varenda jävla klädaffär jag varit inne i idag domineras utbudet av kavajer och skjortor av begravningsfärger. Det finns fan inte en enda kavaj i någon annan färg än grått elle svart. Hur muntert är det? Jag vill ha en kavaj i en varm höstfärg, men det kan man ju uppenbarligen fetglömma. Skjortorna är antingen kallt blå eller kallt rosa. Dessutom kan det finnas rutiga eller randiga skjortor, men fortfarande i mörka eller jävligt bleka färger. Ingenting man blir glad av i alla fall. För några år sedan när utbudet av färgglada kläder var lika illa som nu, och jag, kom in i en ytterligare en affär och konstaterade att dom liksom alla andra affärer bara hade grå och svarta kavajer, blev jag less på alltihop och frågade expediten om dom hade kläder för oss som inte skulle på begravning. Han blev rätt sur på mig då, så jag gick ut igen. Risken är stor att jag gör samma sak igen rätt snart.

Dagboksblad 26 septeber 2008

Fan vad jag är trött. När vi skulle åka och fredagshandla när jag kom från jobbet somnade jag i bilen. Vi har väl 10 minuters bilväg till affären. Tur att jag inte körde. Efter middagen somnade jag igen, men vaknade lagom till liv till Doobidoo. Sedan slötittade vi lite mer på TV, och nu har jag hamnat framför datorn, men ska strax lägga mig. Ska bara kontrollera vad äldsta dottern håller på med. Hon är i stan med kamrater på någon jävla klubb, och jag lovar och dom inte bara dricker sockerdricka där. Men eftersom hon är vice ordförande i en UNF (Ungdomens NykterhetsFörbund)-förening känner jag föga oro för i vilket tillstånd hon kommer hem. Dessutom är hon över 18. Fast det tar jag i och för sig ingen hänsyn till, vare sig i tankar eller handlingar.

Dagboksblad 25 september 2008

Fan, nu har det hänt igen. Folk är inte kloka. Dom gör som jag säger. I eftermiddags var jag på ett möte kring ett mycket infekterat ämne. Det var jag och så en massa höga produktchefer och utveckligschefer, ingen hade lägre lön än 70.000 i månaden, och så jag. Efter en halvtimmes revirpinkande, en kvarts okonstruktivt resonemang dristade jag mig till att komma med ett förslag på hur vi skulle gå vidare. Och det köpte hela mötet rakt av. Idioter.

Dagen började, liksom förra torsdagen, på banken. Vi hann inte avsluta allt förra veckan, men nu är det gjort. Sedan åkte jag hem och promenerade hund i det fina höstvädret (men jag tycker fortfarande inte om hösten). Sedan arbetade jag en stund hemifrån och så åkte jag till jobbet. Kom hem runt halv sex, käkade middag, och satte mig sedan framför datorn för att arbeta. Så nu har jag gjort ytterligare en halv arbetsdag. Är väl liksom dags att slagga in nu.

Dagboksblad 24 september 2008

Bakslaget! Följden av att inte plikttroget ta med sig datorn hem och arbeta lite varje kväll blir att man ungefär i mitten av veckan har en jävla massa ogjort. Efter att ha varit på loge-möte i IOGT-NTO kunde jag se fram emot ett kvällspass framför jobbdatorn. Nu är det kvällspasset slut, och jag likaså.

Dagboksblad 23 september 2008

Ingen dator med hem från jobbet idag heller, och inga möten. Hur fördriver man då en hel kväll? Lugn, vi har rutiner för sånt. Turligt nog hadejag lovat baka till IOGT-NTO-mötet i morgon, så efter middagen när vi varit och handlat drog jag igång bak av hallongrottor, kokoskakor och kardemummakaka. Och bara för att jag inte skulle somna till i köket gjorde jag samtidigt en lammgryta till middag i morgon. Dessvärre är det bara jag som tycker om lammgryta i familjen. Eller snarare, dessbättre. Den blev nämligen väldigt god. Nu återstår bara lite mörkrumsarbete och sedan är det läggdags.

Dagboksblad 22 september 2008

Kors i taket, jag tog inte med mig datorn hem från jobbet. Kände inte att jag behövde det. Lite synd i och för sig, för nu har jag fått även den att fungera i mitt trådlösa nätverk här hemma. Så i stället för att jobba i kväll har vi tittat på Mannen som tror han kan tala med hundar. Fast efter jobbet åkte jag till stan för att köpa en bok. Dubbelt nöje, både möjlighet att köra Vespa och att få en ny bra bok. När jag kom hem åt vi middag och sedan var det mer eller mindre dags för hund-TV. Nu ska jag sitta och leka lite med datorn, sedan är det nog läggdags.

Andra veckan med löpande hund började lika bra som förra. Dvs ett barn som börjar sent och ett som slutar tidigt. Morgondagen kommer också fungera på ungefär samma sätt, sedan blir det till att börja pussla lite igen. Men det löser vi då.

Dagboksblad 21 september 2008

Som tidigare antydds har dagen delvis handlat om trädgårdsarbete. Jag har plockat fallfrukt och vi har kapat grenar på ett äppleträd. Det är klart att det är lättare att plocka äpplen om trädet är lågt, men man kan inte sitta i skugga under äppleträdet och fika om grenarna bara växer en halvmeter från marken. Dessutom är det ett helvete att klippa gräset under träden också. Därför har vi sedan ett antal år bestämt oss för att höja trädet, dvs kapa de nedersta grenarna och låta de översta växa sig stora.

Medan fru och barn och hund var på promenad påbörjade jag (eller kanske avslutade, lite beroende på hur man ser det) arbetsveckan. Några timmar framför datorn med protokoll, tidplaner, organisationsdiagram och liknande satt inte helt fel. (Eller det kanske det gjorde). Brödbak och matlagning tog vid. Efter middagen var det dags att sova middag, dricka kvällskaffe och nu är det läggdags. Men först te och nybakat bröd.

Mossa i gräsmattan, för- eller nackdel?

Mossa i gräsmattan är ju inget man vill ha, om jag förstår världen rätt. Jag har just kommit in från trädgården efter att ha tagit hand om en hel del fallfrukt. Och efter en sådan övning inser man de stora fördelarna med mossa i gräsmattan. Äpplena faller väldigt mjukt och blir inte alls skadade av fallet, sålunda kan man utan problem använda fallfrukten och slipper slänga den på komposten. Tänk på det alla ni som envetet bekämpar mossan i trädgården.

Dagboksblad 20 september 2008

Började dagen med morgonfika på sängen, kan dagen börja bättre? NÄ! Sedan vidtog i röjande och städande av hemmet. Jävlar vad skit det kan samlas. När vi tröttnat på städande gick vi en liten promenad med hunden på två timmar. Det var fler än en som trött när vi sedan kom hem. Så då fick vi fika. Och sen fick jag nog (se tidigare inlägg). Hem och laga mat, äta mat, sova middag, baka äpplepaj, titta på bra TV-bild, fika och titta på mer bra TV-bild. Kvällen avslutades med Animal planet och djurpoliserna, ett program som jag av någon anledning tycker är intressant. Framför allt brukar jag grunna på hur det kommer sig att folk kan vara så himla korkade och oansvariga gentemot sina djur.

Nu har jag fan fått nog

När vårt villaområde byggdes för sisådär 40 år sedan upptäckte de inflyttande familjerna att TV-signalen från kaknästornet var jävligt svag och det gick egentligen inte att ta emot TV-signalerna alls. Man beslutade sig då för att bygga en central-TV-anläggning. Man byggde en HÖG mast att sätta antennen i, och byggde ett kabel-TV-nät till alla villorna i samfälligheten. Så småningom skaffade man satellitmotagare och kunde plocka ner fler kanaler och idag har vi ett ganska bra utbud av kanaler. Men bildkvaliteten har aldrig varit speciellt bra. Ibland har den rent av varit usel. När vi köpte husvagn var jag tvungen att skaffa digitalbox till den, och då upptäckte jag att i husvagnen här hemma var bilden hur bra som helst. Jag har länge grunnat på om man skulle kunna få lika bra bild inne i huset med en vanlig bordsantenn från Clas Ohlson. Eftersom vår nya TV har inbyggd digitalbox bestämde jag mig idag för att prova och se om det blev någon vidare bild. Det blev det. Skillnaden jämfört med vårt kabelnät går inte att beskriva. Det var som dag och natt. Då lackade jag ur totalt och åkte till onoff och köpte en digitalbox med kort från Boxer. Nu har vi perfekt bild och större utbud av kanaler än vi haft tidigare. Vad vi nu ska med det till. TV4+ hade vi ju redan fått, så det var ingen nyhet. Men vi har faktiskt Animal Planet, och den kan vara lite rolig tycker jag. I övrigt vet jag inte när jag skulle få tid att titta på mer TV.

Dagboksblad 19 september 2008

Veckans sista arbetsdag började med att jag arbetade hemifrån. Det blev en lång och skön promenad med Ia medans jag funderade på strategier, projektorganisationer, rekryteringar och annat som jag annars aldrig har tid att tänka på. Lagom till lunch åkte jag till jobbet.

Just fredagar har jag väldigt svårt att gå hem, jag stannar gärna kvar länge på jobbet. Det känns aldrig speciellt tungt, beroende på att jag med gott samvete kan gå hem precis när jag vill. Om man måste vara kvar är det mycket tyngre. Men framemot kvart över fem åkte jag i alla fall hem. Och därefter följde en typisk fredagskväll. Åka och handla, köpa något enkelt till fredagsmiddagen (grillad kyckling), äta middag, baka äpplepaj, titta p doobidoo (himla bra program) slappa mer i TV-soffan och så småningom masa sig i säng efter en stund vid datorn. Kan det bli bättre?

Dagboksblad 18 september 2008

Och så börjar det närma sig slutet på denna vecka. Men först, en av årets höjdpunkter; besöket hos den personliga bankmannen. Den minnesgode läsaren vet hur det gick sist (ni andra kan läsa här), och kortfattat kan man säga att det gick ungefär lika bra denna gång. Men förmodligen mindes hon hur det var sist, jag är ointresserad av pengar, frun betalar räkningar och jag betalar räntor och sätter av pengar till sparande, så hon tjatade inte om att frun borde spara till sig själv också. Och jag fick inte chansen att knäcka henne igen genom att säga att jag hoppas mina barn bor hemma tills dom är minst 25. Tråktant. Men självklart var det så att de placeringar jag kommit överens om vid förra besöket inte längre var speciellt lyckade. Så nu börjar vi spara i nya fonder. Men vem bryr sig? (Förmodligen den som inte har några pengar)

Eftersom jag var hemma på förmiddagen (förutom bankbesöket) hade jag en del ogjort när arbetsdagen var slut (runt 5), så det blev till att sitta hela kvällen framför datorn igen. Och nu är kvällen slut.

Dagboksblad 17 september 2008

Återigen dags för tjänsteresa, men för ovanlighetens skull inte till Göteborg utan till Gävle. Företagets resebyrå hade bokat biljetter till mig och skickat ett mejl med bokningsnumret. Eftersom jag lever i det digitala samhället skulle det aldrig falla mig in att skriva ut det mejlet, utan jag tar givetvis med mig datorn till centralen, startar den där, plockar upp mejlet, läser bokningsnumret och knappar in det i terminalen, och VIPS får man biljetterna i handen. Att starta datorn går väldigt fort eftersom jag bara sätter den i standby när jag stänger av den. Att starta den från början tar runt 10 minuter med alla specialskript som vårt företag lägger in på alla datorer. Och givetvis, när jag ska plocka upp datorn för att ta fram bokningsnumret hänger sig windows, och jag måste räkna med 10 minuters starttid innan jag får fram bokningsnumret. 10 minuter var ungefär vad jag hade i marginal. Gissa hur glad på en skala jag var.

Jag hann med tåget.

Kvällen var ägnad åt besök i en IOGT-NTO-förening där jag skulle föreläsa om kaffe. Eller i alla fall organisera provsmakning av lite olika sortes kaffe. Det gick väl sisådär med det praktiska kring provsmakningen. För att folk skulle komm i rätt stämning var jag på plats i förväg och rostade kaffe så att det luktade kaffe i hela kvarteret. Jag började med att bjuda på restaurangkaffe, dvs kaffe som stått på kaffebryggaren i flera timmar. ÄCKLIGT! Sedan bjöd jag på föreningskaffe, dvs kaffe från ett paket som stått öppnat i flera månader. JÄVLIGT ÄCKLIGT!! Därefter bjöd jag på mitt standardkaffe, Sibyllans Diplomat, som man av namnet ganska enkelt kan räkna ut att det kommer från Sibyllansk kaffe- och tehandel på Sibyllegatan i Stockholm. Efter det bjöd jag på det svindyra kaffet Jamaica Blue Mountain (800 kr/kg. Jävligt gott, men inte prisvärt) och så avslutade jag med det nyrostade kaffet, gammal Java, inhandlat på Mauritz kaffe på Fredsgatan i Göteborg. Det kostar bara 140 kr/kg, och det är definitivt prisvärt.

Väl hemkommen räknar jag med ytterligare några timmars arbete framför datorn innan man får lägga sig.

Dagboksblad 16 september 2008

Hundpassning av löpande hund unde gårdagen löstes ju precis så elegant som beskrevs i söndagens inlägg. Även denna dag har vi löst på i princip samma sätt. Yngsta dottern började skolan klockan 8 och slutade halv ett. Tur, för jag hade inte haft tid att vara hemma idag. Och efter jobbet hade vi möte i ordenssällskapet. Trevligt som alltid. Enligt utsago lär min farfar (som också var Tempel Riddare) ha sagt att ett möte i Tempel Riddare Orden är som ett själens bastubad.

När jag nu kommit hem har jag fortfarande både lite ork och tid att jobba några timmar, så det är bara att kavla upp ärmarna.

Oooops, I did it again!

På jobbet har vi i princip två ställen man kan ställa bilen på, dels ett inomhusgarage under själva kontoret, och dels ett utomhusgarage en bit bort. Eftersom jag arbetar i ett område med höga parkeringsavgifter på allmänna parkeringsplater anser ju skatteverket att en parkeringsplats tillhandahållen av företaget är en förmån som ska beskattas. Och självklart är det högre förmånsvärde på en inomhusplats än en utomhusplats. Eftersom jag åker bil så sällan till jobbet har jag ingen plats i inomhusgaraget, utan har nöjt mig med en utomhusgargeplats. Men Vespa-parkering är inte beskattningsbar förmån, så den ställer jag alltid inomhus. I morse körde jag som vanligt in i garaget och skulle just till att parkera då jag insåg att jag körde bil och inteVespa

Dagboksblad 15 september 2008

Ny arbetsvecka, nya möjligheter, nya problem att lösa. Första problemet var att under helgen hade det varit en stor omflyttning på jobbet, runt 300 personer skulle byta rum med varandra. Detta skulle ju kunna innebära att jag inte hittade mitt nya rum, att min stol eller mina grejer hade kommit bort, eller att nätverksuttaget i nya rummet inte fungerade. Men fan tro´t, allt fungerade som det skulle.

Efter jobbet hade jag det stora nöjet att åka in till Stockholm. På onsdag ska jag besöka en IOGT-NTO-förening och prata om kaffe. Därför var jag i stan för att handla kaffe av sorten Jamaica Blue Mountain, ett av världens godaste kaffesorter. Och dyraste. 800 kr/kg kostar det. Jag köpte inte så många kilo.

Hemkommen åt jag mat och sedan var det i princip dags för hundprogram på TV4+. Och till detta drack jag det dyra jävla kaffet, och gott var det. Jag är fortfarande skeptisk

Dagboksblad 14 september 2008

Äntligen lite sovmorgon, kunde man hoppas. Men riktigt så blev det inte. Även en söndag har en massa saker som måste göras. Fortsatt nedklippning, kamning och kardning av hund till exempel. En lång och stärkande hundpromenad på Djurgården tillhörde också söndagens måsten. Dessvärre var vi i lite tidsnöd så någon fika på Rosendals trädgårdskafé hanns inte med.

Brödbak, middagslagning, mera hundpromenerade och en stund i fotolabbet har också tagit sin tid. Till råga på allt elände har hunden börjat löpa igen. Det är för tidigt!! Och fan vet hur vi ska kunna pussla ihop de kommande veckorna. Sist hon löpte hade jag annat jobb, nu vete fan. Morgondagen är dock räddad. Yngsta dottern börjar sent och äldsta slutar tidigt. Nu är snart bröden färdiggräddade, och då vet den initierade läsaren vad som väntar. Te och smörgås på sängen.

Dagboksblad 13 september 2008

Tur att man höll sig någorlunda nykter igår kväll, för i morse var det ganska tidig uppstigning för att åka till stan. Vårt ordenssällskap, Tempel Riddare Orden (ja, jag vet, en jävla särskrivning, men det heter faktiskt så) hade så kallat öppet hus mellan 12 och 16. Templets lokaler ligger inne i Stockholm (Kammakargatan) och vi hade satt ut så kallade gatupratare (skylthållare) för att informera förbipasserande om att de var välkomna in att titta på våra lokaler och få reda på lite mer om Tempel Riddare Orden. Hur många skulle det komma, funderade vi på. Jag gissade på att om det kommer fem okända besökare har vi lyckats. Jag tror ju inte att folk liksom bara stövlar in sådär bara för att dom passerar. Men jag hade fel. Väldigt fel. Det kom 30 personer under dessa fyra timmar. Ett mycket lyckat drag således. Många som bodde i närheten och som hade sett skylten på utsidan av huset och undrat vad Tempel Riddare Orden var, passade på att komma in. Kul, tycker jag.

På kvällen tog jag igen det halvsovande i TV-soffan som jag missade i fredags. Dessutom är jag jävligt förkyld, och borde ta det lungt. Till exempel genom att gå och lägga mig.

Vad gör man en fredagkväll efter en förjävlig arbetsvecka?

Lägger man sig på soffan och halvsover sig igenom kvällens TV-program, slumrar till vid 10, vaknar vid halv två och masar sig till sängen? NÄ! Det gör man inte. Man ser till att man får sig en rejäl dos ångbåtsBlues. Lämpligen med en av Sveriges finaste ångbåtar och Sveriges kanske bästa Bluesband. Kombinationen Blidösund och Knock-out Greg and Blue Weather är svårslagen en fredagskväll efter en hård arbetsvecka. Bandet finns egentligen inte längre, men hade återuppstått denna kväll, och eftersom det är ett av de namnkunnigaste banden inom svensk Blues, var det givetvis mer än fullsatt. Trots detta var det en fullständigt oförglömlig konsert. För er som inte känner till bandet (det gäller väl de allra flesta) och vill veta hur dom låter, rekomenderas ett besök på youtube genom att klicka här.

Några bilder från spelningen finns att beskåda på min fotoblogg

Dagboksblad 12 september 2008

Zzzzz

Dagboksblad 11 september 2008

Jobba!

Dagboksblad 10 september 2008

Jobba, äta, jobba sova!

Dagboksblad 9 september 2008

Never change a winning concept. Först en heldag på jobbet, så man knappt hinner käka lunch. Och för att det inte ska växa mossa på en fyller man ut sin lediga tid med annat, till exempel ordensarbete. Vilket jag har gjort ikväll. Och för att man inte ska sova för mycket fyller man ut den tid som blir över med mera arbete. Och det lär jag fortsätta med en bit över midnatt. Så sömnproblem har jag inte.

Dagboksblad 8 september 2008

Och så var arbetsveckan igång igen. I full fart. Först en heldag på jobbet, så man knappt hinner käka lunch. Och för att det inte ska växa mossa på en fyller man ut sin lediga tid med annat, till exempel ordensarbete. Vilket jag har gjort ikväll. Och för att man inte ska sova för mycket fyller man ut den tid som blir över med mera arbete. Och det lär jag fortsätta med en bit över midnatt. Så sömnproblem har jag inte.

Dagboksblad 7 september 2008

Vad fan åker man på utställningar när man bara får tvåor? (Kort sammanfattning av dagens utställningsbravad.)

Vi hade lovat hämta Helena och Tosca på vägen. När vi kom dit konstaterade frun att vänster framdäck var tämligen platt igen. Det var det som fick punktering tidigare, och som sedan i fredags är lagat och åter sitter på bilen. Men det höll inte längre än två dagar. Jävla gummiverkstad. Nåväl, vi fyllde på innan vi lämnade Uppsala, och när vi kontrollerade luften i Valbo var det fortfarande OK, och vi kom fram utan problem. Troligen ett litet hål bara. Men när vi skulle åka hem tyckte jag det var lika bra att lägga på reservhjulet i alla fall. Inge kul att byta däck senare och det då till exempel hade börjat regna, eller så. Därför bytte jag hjul innan vi åkte hem.

Väl hemma lagade jag mat och bakade maränger (det blir nämligen några äggvitor över när man gör Wallenbergare). Sedan sov jag middag, jobbade en stund till det var dags för kvällsfika. Kvällsfikat intogs till en film med Miss Marple. Sedan jobbade jag lite mer och nu sitter jag här och tänker strax slagga in.

Dagboksblad 6 september 2008

Dagen började som en lördag ska börja, med morgonfika. Sedan åkte jag och handlade medan frun promenerade hund. Hemma igen åt vi frukost och sedan åkte jag till stan för att se och fotografera mods vs rockers. Det var roligt. På vägen in till Stockholm såg vi både Vespor, Lambrettor, Triumph och Norton. Vi ställde oss vid ena änden av Sankt Eriksbron, den ände som Modsen skulle komma ifrån. När vi väntat i nästan en timme kom dom. Läckert. (Bilder kommer senare) Meningen var väl att mods och rockers skulle mötas på bron, men det kom inga rockers. Så efter en lång stund drog alla scootrar iväg, och det dröjde ytterligare en 10 minuter innan det kom några rockers från andra hållet. Man kan säga så här; i ett av gängen var burn-out största nöjet, i det andra gänget fanns det en stor andel kvinnliga förare. Sedan tog vi oss ut på Riddarholmen för att se när dom anlände. Men det regnade så jävla förbannat så vi gick och fikade i stället, tittade lite mer och åkte sedan hem.

Eftermiddagen och kvällen ägnades åt pälsvård, och så är det tidig sängdags då det är utställning i morgon. 17 mil bort.

Dagboksblad 5 september 2008

Det ordnade sig på jobbet i morse. Jag fick tag på en lånedator så jag kunde jobba. Och jag slapp prata med min personal. Däremot fikade jag tillsammans med dom. Hon som började hos oss i måndags tvingade vi att bjuda på inkilningsfika idag, vilket hon gjorde. Hon bjöd på banankaka. Lite vågat tycker jag. Det finns många som inte gillar banankaka. Jag tillhör dock inte dom, jag tycker banankaka är gott. Men det gäller att den bakas på rätt sätt. Jag har ett svagt minne av ett recept på banankaka. Ett handskrivet recept som låg instoppat i mina föräldrars Vår Kokbok (den helblå utgåvan). Det var ett recept på Tant Kerstins banankaka, vill jag minnas att det hette. I det receptet stod det att man skulle mosa två bananer och röra ner i smeten, men man fick inte glömma att skala bananerna först, kakan kunde få en så besk bismak annars. Helena hade skalat bananerna.

När jag kommit hem från jobbet ringde de från IT-avdelningen och meddelade att de lagat min dator och att den fanns att hämta. Eftersom den lånedator jag hittat inte gick att ansluta till jobbets nätverk hemifrån pga att ett nödvändigt program inte var installerat, fann jag det ytterst lämpligt att åka tillbaka till jobbet och hämta min dator, så nu kan jag jobba hela helgen. Vilket jag inte kommer varken orka eller hinna. I morgon är det något som heter Mods vs Rockers inne i Stockholm, och det måste jag se, och på söndag är det hundutställning i Högbo. Men jobba måste jag. Och i kväll har jag varit alldeles för trött. Det är nog dags att gå och lägga sig.

Dagboksblad 4 september 2008

Helvete, min jobbdator har gått sönder. Eller jag kanske snarare borde säga Hurra, min jobbdator har gått sönder. Jag var tvungen att lämna in det på reparation dag eftersom det hela tiden stängde av sig. Nu kan jag inte jobba ikväll, vilket jag verkligen skulle behövt göra. Men å andra sidan så är jag så trött efter alla kvällar och nätter jag jobbat denna vecka, så jag orkar egentligen inte göra något ikväll. Och då är det bra att ha en trasig dator att skylla på. Efter middagen somnade jag direkt i soffan men nu har jag vaknat och röjt undan middagsdisken.

Idolhelvetet har också börjat på vår TV. (Varför skaffade vi en ny när blixten förstört den gamla?) Nu är det väl idol varenda dag fram till jul eller nåt sånt.

För övrigt känner jag mig särdeles nöjd idag. Jag och min kamrat Stefan har just avslutat löneförhandlingarna för några hundra Unionenmedlemmar på vår arbetsplats, och det blev så himla bra. Så bra har vi aldrig lyckats i några löneförhandlingar tidigare. Skulle ju kunna bero på att vi testade en ny, och uppenbarligen mycket lyckad förhandlingsteknik i år. Vi koncentrarade våra ansträngningar på ett fåtal medlemmar och lät företaget få sin vilja igenom på resten. Det betydde att vi diskuterade kanske 20 personer, och för de övriga 300 (eller hur mågna dom nu är) accepterade vi företagets bud rakt av.

Klockan är bara kvart över nio, men jag ska fan gå och lägga mig, så jag orkar med morgondagen. Hur det nu ska gå att arbeta utan dator. I bästa fall hittar jag en dator jag kan låna, annars kan jag lika gärna gå hem, för utan dator kan jag inte jobba. För prata med min personal det vill jag inte. Jag är ingen jävla samtalsterapeut utan bara deras chef, och jag behöver lämnas ifred ;)

Dagboksblad 3 september 2008

Tidigt som fan i morse kom taxin för att ta mig till Bromma flygplats för vidare transport till Göteborg. Där har jag tillbringat hela dagen i möten. Halv fem gick flyget hem, och det landade halv sex. Då hann jag precis ta en taxi till hunddagis och hämta Ia innan de stängde (frun är i Finland). Vad hade hänt om flyget varit försenat? Tja, nu var det inte det.

Efter middagen, som jag fick äta ensam eftersom alla barn var i stan på möte för att få loss pengar från Byggnadsföreningen till att bygga om en IOGT-NTO-lokal så den bättre passar ungdomsverksamhet (det där begriper bara ni som är medlemmar i IOGT-NTO), gick jag på en lång hundpromenad. Det var länge sedan jag gjorde det själv, och jävlar vad skönt det var. Sedan har jag suttit framför datorn och jobbat resten av kvällen, men N.B. inte för min arbetsgivare, utan med att planera Världens Barn-insamlingen i vår kommun. Även i år är jag så kallad kommunsamordnare. Men till nästa år ska jag be att få slippa det uppdraget, det tar alldeles för mycket tid.

Nu ska jag skicka några bilder till mästaren i vårt Tempel och sedan är det dags att slagga.

Fan, var ska detta sluta?

Nu har återigen en duktig musiker blåst sin sista ton. Men vilken ton. Det finns ingen, jag säger INGEN som har kunnat blåsa så som Arne Domnerus. Men nu får han antingen sadla om och börja lira trumpen i änglaorkestern, eller också får de acceptera en sax i bandet. Jag förordar sax. Jag fick aldrig möjlighet att se Arne Domnerus live, men jag har den klassiska skivan Jazz at the Pawnshop (Jazz på Stampen, samma ställe som jag ofta besöker för att lyssna på Blues) som spelades in för drygt 30 år sedan, och fortfarande måste anses som ett absolut mästerverk både vad gäller musiken och inspelningstekniken. Men så var Gert Palmcrantz ljudtekniker också. Den skivan har jag lyssnat på i kväll som en hyllning till Sveriges, kanske världens absolut bästa saxofonist.

För er som vill ha en litet smakprov på Arne Domnerus underbara ton rekommenderar jag denna länk.

Dagboksblad 2 september 2008

Jobba full dag, sedan komma hem, käka middag och därefter jobba full kväll. Det tär på krafterna och blogginläggen

Jag har tittat på Cesar Millan

(jfr "Jag har talat med Hasse Tellemar", som en berömd sketch med Lena Nyman hette)

Men så jävla imponerad var jag inte. Visst var det roligt att titta på hundprogram tillsammans med frun och resonera lite om vad man såg. Men så märkvärdig var han väl inte. En del av hans framgång ligger ju i hans extrema självförtroende. Klart att ingen hund vågar bråka med honom. Dessutom var han duktig på att läsa hundar. Men allvarligt talat, Hur svårt är det att säga åt en familj som haft hund i över två år att de faktiskt måste promenera med hunden också?

Men visst, jag ska nog se på det fler gånger när jag har möjlighet.

Dagboksblad 1 september 2008

Dagen började rätt tidigt, närmare bestämt klockan 12 i natt. Jag satt och jobbade till halv två, sen tyckte jag det var läggdags. Fem och en halv timme senare var det hög tid att stiga upp, vilket jag klokt nog gjorde.

Iag började henne som jag före semestern valde att anställa. Spännande att se om jag gjorde ett riktigt val när jag valde henne, och spännande att se om jag lyckas introducera henne på ett bra sätt också.

Kvällen har ägnats åt TV-tittande och hundvård. Ia är nu delvis klippt inför söndagens utställning. Nu ska jag jobba lite mer, men jag tänker inte jobba till halv två i natt också.